Skandalen med Paolo Macchiarinis växer dag för dag. Som vanligt frågar sig nu alla; hur kunde det gå så här illa? Igen!

Ett enkelt svar är den svenska konsensuskulturen. I detta land tycker vi alla samma sak. Oliktänkande stämplas snabbt ut som besvärliga. Inte minst inom yrkeskårer som polisen, läkarkåren eller journalistskrået.

En annan förklaring är hetsen efter en hög rankning i forskarvärlden. Den internationella vetenskapsarenan där KI rör sig är, som jag påpekat flera gånger, precis som elitidrotten. Det är bara den första publicering som räknas.

Systemet uppmuntrar till att ”ta genvägar” eller rent av till fusk.

Stjärnforskare rekryteras precis som fotbollstjärnor till de universitet som vill vara med i tävlingen. Med höga löner och löften om stor handlingsfrihet.

Systemet är som gjort för en psykopat som ljuger utan att blinka – kanske också inför sig själv.

Vetenskapens egna krav på en granskning av kollegor, och krav på att försök skall upprepas, fungerar relativt bra, om man bara följer dem. Men nya tider kräver nya mekanismer. Vem sitter egentligen med i alla etiknämnder överallt? Finns där exempelvis representanter för patienterna, inte bara personal och politiker?

 

Jag värjer mig vanligen emot att döma enbart på den bild som media presenterar eftersom jag vet att den, tyvärr, är hårt beskuren.

 

Men den samlade rapporteringen kring skandalen i Solna börjar ändå bli övertygande, även för en skeptiker som undertecknad.

Hur kunde denne galning lura stetoskopen av så många begåvade och skärpta personer? Kommer genast att tänka på den falske läkaren i Lars Gustavssons senaste roman ”Doktor Wassers recept”.  Här har verkligheten återigen överträffat fiktionen!

 

Priset för detta svindleri är högt. Människor har fått lida under fruktansvärda plågor och dött onödigt tidigt för att ett lärosäte vill klättra i statistiken.

Men mitt uppe i denna ”blodiga byk” som Carl Johan von Seth kallar det i sin utmärkta text i dagens DN kan man kanske trösta sig med att en grupp läkare på KS reagerade och anmälde sin kollega. De vågade stå upp och slå larm, precis som poliserna i Hanne Köhlers nya bok. ”En svensk tiger.

Bosse Lindquist har också gjort vad varje seriös journalist bör göra, han har försköt ta reda på vad som egentligen pågår.

Nu när vi vet vad han hittade är det lätt att hänga på drevet och kräva att alla borde avgå genast, men att ensam ta upp spåret och möta tvivel och motstånd är vad som räknas.

SVT:s dokumentäravdelning är en orsak att till att betala TV licensen, trots Melodischlagereländet. 

Nu kan man bara hoppas att fler granskningar görs av de fall där sjukvården skadar eller dödar sina patienter på grund av slarv, nonchalans och – resursbrist.

Alla dessa fall innehåller inte spektakulära inslag som stjärnkirurger och höga chefer, men de handlar alla om människor av kött och blod.

 

 

 

”Det är svårt att spå, särskilt om framtiden” är ett citat som ofta tillskrivs den amerikanske basebollstjärnan Yogi Berra. En legend som avled under året.

 

De högst tänkvärda orden har stor aktualitet, både inom politik och vetenskap.Årets politiska saltomortaler får någon annan kommentera. Låt mig bara konstatera att det som var otänkbart den ena månaden, plötsligt blev obligatoriskt bara några veckor senare. ( Richard Swartz har ett friskt utifrånperpsektiv på vårt lilla extrema land. )

 

Vetenskapen kan tyckas stå för något mera robust och pålitligt. Det är både sant och inte ens sannolikt på en gång.

 

För allt vårt kunnande, och det är verkligen imponerande och expanderande, bygger på antaganden, förankrade i bevis. Vetenskap och beprövad erfarenhet. Detta är något helt annat än att ”tro” eller ”tycka”, men det skall inte förväxlas med ”den eviga sanningen.”

Under året kom en rätt förödande undersökning om psykologiska försök. Resultaten visade sig helt enkelt svåra att upprepa. Inte så bra. Försök skall gå att upprepa för att resultaten av dem skall bli trovärdiga.

När det gäller just ”försök med människor” skall man inte heller glömma att en stor del av dem är utförda med, eller på, amerikanska collegestudenter. Knappast en representativ befolkningsgrupp sett i ett större perspektiv.

Invändningen gäller i högsta grad även sådana trender som antalet krig i världen. Den lovande trend som länge uppmätts av Freds- och konfliktforskare bröts i år. Våldet i världen ökade under 2015. Låt oss hoppas att det var tillfälligt, men ingen vet.

Naturvetenskaperna har byggt sitt system med bland annat experiment och peer review som för det mesta fungerar. Men stora komplexa system som den mänskliga biologin eller jordens klimat är svåra att begripa och beräkna. Det är därför medicinen fortfarande oftalutar sig mot beprövad erfarenhet ¨.

 

Dessa filosofiska tankar så här på nyårsaftonen är inte så perifera som man kan förledas att tro. De har stor betydelse när vi planerar samhället och när vi som sagt förutsäger klimat.

 

Därför ryser det lite i mig när jag hör tvärsäkra profeter gång på gång svänga sig med uttryck som ”alla vetenskapsmän är idag eniga om” eller ” vetenskapen är idag säker på”.

Och även om en gammal vetenskapsjournalist borde krypa ur skinnet av glädje när storheter som Peter Wolodarski eller Bibbi Röödö  (SR) förklara att ”fakta är inne”, så blir jag lite bekymrad.

För vilka fakta tänker de på? De som passar den allmänna uppfattningen eller de som går emot den?

Dessutom är jag nära att muttra, fakta har alltid varit ”inne”. Hos läsare och hos lyssnare. Om man besvärade sig att göra riktiga publikmätningar så vet man det. ( Jag kan vid behov plocka fram ett antal undersökningar för att bevisa det!)

Problemet har istället varit att de som bestämmer i media inte förstått eller ”gillat” dem. Det är först när publiken i public service får ett unikt tillfälle att verkligen bestämma ( så kallad demokrati) som "kunskapstörsten kommer fram. I grunden ligger en enorm misstro, en verklig fördom, mot den vanliga medborgaren. Etablisemangets förakt för " verklighetens folk".

Så blir det som det blir.

Slutligen, vår största fiende i dagens svenska samhälle är den sviktande tilltron och en bristande tro på framtiden. Därför önskar jag er alla ett överraskande gott nytt 2016.

Det kan gå bra, också

Eller för att åter citera Yogi BerraIt Ain't Over Till It's Over"