Uppsala

You are currently browsing articles tagged Uppsala.

Today a lot of bright people meet at the most (in-)famous building in my hometown, Uppsala.  They are here to take part in a conference called ”Diagnostic Forum 2013″.

 

It has already been stated from the keynote speakers that they really have no idea where they are at…

So let me as an inhabitant of this fourth city of Sweden spread some light on that issue.

 

First of all, the building you are sitting in took forty years to build. That does not mean that we have extremely slow builders, but was caused by an next to eternal debate and discussion about architecture and where to put the building.

This tells you that you are now in an academic town, which two universities and one archbishop. As you are visiting Scandinavia the two vice- chancellors are females. The archbishop is still not.

 

Uppsala University is the oldest in Scandinavia and has among its pupils Carl von Linné, Celsius and Ångström. That tells you that we swedes are very fond of measuring nature to get some system in the chaotic nature.

Skanna

We can also boost about having been the homestead of real Viking, that, in spite what The Economist thinks did not wear cow horns on their helmets. The real thing is much more elegant   and scary and you can see at one of many museums in Uppsala.

DSC_0030

But as interesting as that might be, the future is more exciting an this Swedish Cambridge has a  bright one. The new SciLab and other enterprises promise to make Uppsala even more famous, but not for taking but for giving new hope to patients all over the world of healthcare.

 

Welcome to my hometown!

IMG_0266

Heders6

JaneKerstinPääbo

Tags: , ,

VargVargen som blev knähund. Det är en smula ironiskt att den nu så fruktade Vargen är nära släkt med vårt mest älskade husdjur, hunden. Och att de nära släktingarna ofta dödar varandra när de möts nu förtiden. Ja, det lär ha förekommit spontana Romeo och Julia möten också. Om inte annat finns det människor som idag medvetet korsar vargar och hundar, en hantering som det finns alla skäl att se upp med!

Hur det en gånt i tiden gick till när vargen och människan blev bästa vänner lär vi kanske aldrig få veta. Mitt grundtips är att några barn någonstans i Asien tjatade sig till att få ta hand om ”små söta valpar” från den varghona som deras pappa och hans kompisar just dödat. Bevis för denna, helt ovetenskapliga, tes får nutidens föräldrar snart sag varje dag…

Forskare från SciLifeLab i Uppsala och Broad Institute i Boston  håller sedan länge på att sekvensera gener hos båda olika hundraser och vargar från olika delar av världen.

En ledare för teamet ä professor Kerstin Lindblad-Toh som delar sin tid mellan Sverige och USA. Nu presenterar de nya, spännande, data om hur vargen blev tam.

Kerstin

För det första verkar det vilda djurets sinnelag ha ändrats rejält. Det ser man på alla de nya gener som tamhunden har och som på olika sätt styr hjärnans utveckling. Det skulle vara intressant att veta om forskarna här hittat samma ”tamgener” som ryska kollegor hittade när de tog fram snällare silverrävar och senare råttor? Och som Svante Päbo också intresserar sog för.

Svante

Den mest kittlande frågan är därefter, har vi människor också sådana ”domesticerade” gener, har vi så att säga tänjt oss själva till att bli lite mindre vilda?

Är vi alla resultat av ett fenomen som redan Konrad Lorenz kallade för ”neotoni”, det vill säga att vi avstannar i vår utveckling och blir som barn hela livet. ( Neotoni vill jag minnas myntades utifrån de arter av salamandrar som lever i grottor och blir könsmogna i vad som normalt skulle vara deras larvstadier.)

 

Men Scielife gänget har också hittat bevis för att våra hundar har förändrat sin förmåga att äta en mera varierad kost. Bakom dessa lätt revolutionerande fynd ligger Erik Axelsson, försteförfattare och forskare vid SciLifeLab Uppsala och på institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala universitet.

Hundarna har alltså fått förmågan att tillgodogöra sig rester av vad vi människor äter. De kan, till skillnad från vargen, bryta ned stärkelsen i födan.  På så sätt kunde de överleva på våra matrester, det enda ”hundfoder” som länge fanns för dem. ( Detta var innan snabbköpen översvämmades av hyllmeter av hund och katt- ”mat”. )

 

En extra poäng med alla dessa nya rön, och fler sådana kommer säkert, är att de är ett resultat av ett samarbete mellan Uppsala forskare inom SciLife.

Ett samarbete som Uppsala mår bra av.

Om detta skriver även Karin Bojs på DN
Och Camilla Widebäck har träffat Erik Axelsson i dagens Vetandets Värld

 

Tags: , , , , , , , , , ,

För inte så länge sedan stod en glad välkomstskylt vid infarten till min hemstad, Uppsala. Texten löd ”Uppsala har en rolig historia” och om jag inte minns fel pryddes anslaget av en vikinghjälm – med horn.  Idag möts Uppsalabesökaren av en boll. Försök har gjorts att utröna vad bollen symboliserar, men en boll är väl måhända bara en boll. ( Någon bollsport kan det tyvärr inte anspela på, staden är märkligt svag på detta område.) Nej, Uppsala är staden med två universitet, lärdomstaden. Studentstaden. ( Eller som mina vänner på ”landet” säger, staden med alldeles för många cyklar!) . Uppsala univeristet har förvisso  ” en rolig historia” men det må vara undertecknad ursäktat om han för ögonblikcet är mera intresserad av framtiden. Min förhoppning är nämligen att ”gamla” Uppsala skall lyckas med att vidmakthålla en annan, kanske inte fullt lika antikverad, tradition, den som en biomedicinsk metropol! I samband med att Astra Zeneca packade ihop sina labb i Södertälje framhölls flera gånger den nya satsningen på ScieLife labb. Intrycket i pressen blev ofta att denna ”kraftsamling (sic) enbart sker i staden strax södder om Uppsal, men så är icke fallet! Uppsala kommer, förhoppningsvis, att spela en framskjuten roll i ScieLife, ja, staden med två universitet gör redan det!

 

En nyckelperson i detta arbete är Kerstin Lindblad-Toth ( bilden ovan) som är en av cheferna för verksamheten. På onsdag den 18 april träffar ni henne på Fakultet X. Mellan klockan 19 och 21, i sal X, på Uppsala Univeristet.

Inte heller stadens andra univeristet, SLU, är overksamt i denna framstöt mot forskningens fonter. En lysande representant för denna kombinerade forskning är Leif Andersson ( bilden nedan) som delar sin tid mellan Uppsala Universitet och SLU. Också han kommer till Fakultet X, nu på onsdag!

 

Så, kanske står de  färgskiftande kloten vid infarterna för den ihoprullade DNA spiralen som vi alla bär i våra celler. Livets tråd i ett nystan. Som vi håller på att kartlägga och tyda. Och kanske rycka ur händerna på de obevkliga nornorna…

 

Tags: , , , ,

Science Life Lab är namnet på en stor satsning, en satsning på forskning omkring våra gener och våra sjukdomar. En av många stora likande projekt världen över. Just den här är ett samarbete mellan vetenskapare i framförallt Stockholm och Uppsala. På januaris sista dag hölls en temadag kring SciLifeLab  i Polarbackens aula.  Med en rad högst intressanta föredragshållare.  Förväntningarna har varit mycket stora sedan det mänskliga genomet kartlades för snart 12 år sedan. Och framstegen har verkligen varit många och betydande.

Vi har  lärt oss enormt mycket om hur våra celler styrs och regleras, väldigt mycket, men inte nog.

Samma dag skriver UNT, i papperstidningen, om en bloggkollega Eva som gått bort i cancer.

Cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, Alzheimer, MS, Diabetes, listan kan göra lång på de plågor som fortfarande plågar och dödar oss i höginkomstländerna.

I andra delar av världen möter människor fortfarande en för tidig död på grund av simpla infektioner.

Utmaningarna är stora och många. Och arbetet med att möta dem går ibland outhärdligt långsamt.

Själv kunde jag, tyvärr inte, delta i SciLife. Jag var som vanligt på Akademiska Sjukhuset.

Så det finns många goda skäl att återvända till Science Life Lab och dess verksamhet  till exempel i ett samtal i Fakultet X.

 

Tags: , , , , ,

Löven är så spädgröna på träden i allen på Dag Hammarsköldsleden att man inte behöver vara allergirker för att få tårar i ögonen! Mitt Uppsala är som vackrast när det våras, för det är ungdomens och förhoppningarnas tid. Det spirande.

Lite längre söderut på samma led ger björkarna vid Genetikcentrum på SLU återigen son biologilektion. De björkar som kommer ifrån södra Sverige har fullt utvecklat bladverk, de som härstammar från norr, tvekar ännu lite att slå ut. Av detta finns mycket att lära. EN lärdom är att gener faktiskt har betydelse. Miljön är inte allt. Och det är kanske den insikt som är svårast att ta till sig. Att jag inte har full kontroll över vad jag kan bli. Att alla inte kan bli allt. Tanken att inte jag har en helt fri vilja vill man ogärna acceptera.

Så sitter jag och funderar när ett gäng glada cyklister, i yngre tonåren, bestämmer sig för att korsa gatan. Ibland är det tur att hjärnan har avdelat andra delar till att hålla koll på snabba rörelser i utkanten på synfältet. Och att man har bromsar och däck.

Gläd dig du ungdom åt att du överlever!

Firandet av sista april har redan börjat. Kvalborg kallas det.

Imorgon vid den här tiden kommer innerstaden att se ut som en soptipp. Trots hot/löften om ingripanden mot nedskräpning och inmundigande av alkoholhaltiga drycker på offentlig plats.

Men jag har i alla fall fått njuta en glimt av mitt Uppsala, skirt och vårvackert.

Vår skål!

( I morgon blir det mera nyktert.)

Tags: , , , ,

När väl den sista april är över och eventuella tåg avgångna, då väntar den andra maj. En dag då enligt Gösta Fricks ” forskningen är stillastående på grund av illamående”. Vilken dag passar bättre än att inbjuda till ett lättsamt samtal i Fakultet X?

Fakultet X är ju den extra fakulteten på Uppsala Universitet som ägnar sig åt att korsa gränser och öppna stängda dörrar inom Akademin. Genom åren har den behandlat ämne som ”Livet, universum och allting”, samt haft ”utvecklingssamtal för nyfikna”, om evolutionen.

På senare år har vi diskuterat brännande ämnen som religion och kärnkraft. Den här gången slår vi en liten spång mellan kemin och litteraturen. Hur är det egentligen med giftmorden i deckarna? Är de trovärdiga eller bara enkla sätt att undvika upprepad användning av ”trubbiga föremål som morvapen?

Är de rent av så trovärdiga att någon illasinnad person fått tips om hur han eller hon skall ta någon av daga?

Och var Agata Christie verkligen utbildad apotekare och därför en fena på att dosera arseniken i handlingen?

Svaren på dessa frågor och många andra får du om du kommer till sal X i Universitetshuset nu på måndag, den andre maj, klockan sju.

Där får du träffa tre gentlemän som alla är intresserade av deckare och giftmord.

Och av att alla skall må bra. trots datumet.

De är K G Fredriksson. ledamot av Deckarakademin och författare, Olle Mattsson, professor i Kemi på Uppsala Universitet, Mark Personne, överläkare och verksamhetschef på Giftinformationen.

Välkommen! Entrén är som alltid gratis!

Tags: , , , , ,

Läser med förtvivlan i UNT  om kvinnan som avlidit på grund av felbehandling på Akademiska Sjukhuset. Tyvärr är det inte ett undantag. Att befinna sig på sjukhus är bokstavligen livsfarligt!

Visst kan man säga att alla begår vi fel. Men just när ett felgrepp kan bli så ödesdigert måste vi ha system för att förhindra dem. Så är det inom flyget och inom andra branscher med hög risk. Men var finns säkerhetsnäten inom sjukvården?

Den senaste förändringen som gjordes i lagstiftningen syftade ju till att ” upptäcka systemfel”.

De beräkningar som gjorts tyder på att det dör omkring 3 000 människor om året på grund av fel i vården!

Här i Sverige. Det är många fler än som dör i trafiken.

Trots det finns det inget säkert verk för ”sjukvårdssäkerheten” som på trafikområdet. (Nej, socialstyrelsen arbetar med en rad andra frågor. )

Och det vimlar precis inte av frivilliga, skattefinansierade, folkrörelser för att man skall överleva sin kontakt med vårdapparaten.

Tvärtom är det dånande tyst om de som dör på grund av vården! Varför är det så?

För nästan alla som varit i kontakt med den i Sverige nästan helt skattefinansierade vården egna historier om hur de inte fått hjälp, fått vänta alldeles för länge eller skickats hem – utan hjälp.

Varför är det alltid så svårt att få tag på en läkare?!

Beror tystnaden på att läkarkåren är så sammansvetsad att ingen vågar svära i kyrkan?

Eller är patienter som klagar rädda för att hamna sist i vårdkön?

Och, varför gör ingen politik av detta utbredda missnöje?

Varför kommer det inga föslag om bättre lön för de duktiga inom vården? Som inom skolan. (Jag skulle gärna belöna fantastiska sköterskor, biträden och doktorer!)

Eller är det möjligen så att styrande politiker medvetet låter sjukvården förfalla för att öppna vägen mot en privatisering?

Och att de duktiga syrrorna och läkarna lämnar den offentliga vården?

Men är inte den livsviktiga frågan jus nu HUR man skall organisera vården bättre, inte VEM som gör det?

Som patient och skattebetalare bör man ställa sig de frågorna.

För förr eller senare hamnar även du under vård.

Eller så sitter du där efteråt och frågar, varför fick hon ingen hjälp?

Tags: , , , , , ,

Min lokala morgontidning UNT har denna lördag hela tre medicinrelaterade nyheter** på sin förstasida*. I vänsterkrysset, det allra heligaste inom tidningsvärlden, berättas att det kan bli ”stopp för efterrätter på sjukhus”.

Maten har länge varit en stor fråga inom sjukvården. Hur illa smakar den? Skall den lagas lokalt eller köpas in? Diskussionen är i stort sett den samma över hela landet.

Vad få förstår är att menyfrågan egentligen är ett tecken på något helt annat, nämligen hur sällsynt tråkigt och enahanda det är att befinna sig på ett sjukhus! Och hur maktlös och utelämnade till andras tidsprioriteringar man känner sig.

Jag kan förestäla mig att det i mycket påminner om att vara frihetsberövad på en anstalt. ( Och då tänker jag inte på de patienter som bokstavligen binds fast här på Akis.) Men till skillnad från ett fängelse så har du :

a/inget eget rum

b/ ingen egen Tv

c/ inga organiserade fritidsaktiviteter.

Detta ABC tillämpas bara inom Fångvården – inte inom Vården!

* (Detta gäller papperstidningen. I UNT:s nätupplaga är det som vanligt omöjligt att hitta något . Det enda hälsorelaterade är bloggen om ”Hälsa och mat.”

”Glöm onödiga tillsatser, mirakeldieter och genmodifierade tomater! Det ska vara enkelt att vara hälsosam.
En blogg om kost, hälsa och klimatmat när den är som allra bäst.”)

**De andra två medicinnyheterna i UNT?  Jo, den ena handlar om en ung flicka som väntar på en njure. Vet en smula om hur det känns att vänta. När de ringde mig om att de kanske fanns lämpliga organ så befann jag mig i Bohuslän.  Känner för och med henne! Och den tredje notisen berättar  om att Landstinget inte kommer kunna uppfylla sin ”vårdgaranti”.

Tags: , , , , , , , , ,

Idag fick hustrun och jag brev från Uppsalakommun!

Brevet var skickat med A-post så att vi skulle förstå att det var viktigt.

Kommunen vill på detta sätt göra oss medvetna om ”anmälan enligt 17 paragrafen förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd”.

Det är nu inte så farligt som det låter. Vår granne tänker borra efter bergvärme, vilket de pratat med om oss för ett bra tag sedan.

Ingen stor sak med andra ord.  Men brevet fick mig att reflektera lite över hur olika det kan vara. Detta med inflytande och demokrati.

För när ett kommersiellt bolag skall bygga en stor industrianläggning som för allt framtid kommer att förstöra min livsmiljö i Sätila kommer inget brev från Kommunen. Nej, istället dimper det ned en kallelse till ett “informationsmöte” från Byggherren själv. Ett möte som syftar att berätta för mig hur bra allt kommer att bli.

Och så tycker säkert en del, speciellt de som fått en chans att tjäna en slant på att sälja sin mark till bolaget. Jag råkar nu ha en motsatt uppfattning. Och jag är inte ensam om det. Motståndet är stort och växer. Varför har inte vi som bor precis i skuggan av de planerade snurrorna fått frågan vad vi tycker? varför får inte vi chansen att yttra oss om vad som skall byggas,  bokstavligen över våra huvuden?  Är detta kanske inte ens att betrakta som en ”miljöstörning? Utgör verkligen en liten bergvärmepump  en värre miljöstörning än att uppföra femton Kaknästorn med propellrar? Det har jag svårt att tro. Eller gäller det helt andra regler för direktörer från Göteborg än för vanligt folk?  Så tyckte Länsstyrelsen på Gotland, vilken uppfattning har den i Västra Götaland? Och hur tar de som är valda att värna vår miljö tillvara mina och andras medborgerliga rättigheter i detta fall? I tysthet?

För enligt min mening förstör denna vindkraftsindustri för alltid oersättliga värden i en unik bygd. Skönhet är förvisso en enhet som det är svårt att mäta – i pengar eller meter. Men den finns och är den är livsviktig! Och det är lika svårt att skapa den som det är lätt att förstöra den.


Landskapet själ är en skör varelse som består av både natur och kultur. Den är svår att definiera men vi har alla känt den, en ljummen sommarkväll när vi tittat ut över Lygnern i månskenet eller gått i en doftande höstskog på Lygnersvidder.

För mig vore det en miljöförstöring av värsta sort att uppföra en rad gigantiska betongtorn i en skog där min fars släkt arbetat och levt i minst fem generationer. Det vore att beröva mig på både min historia och mina barns framtid. Och om man inte räknar in människors livsmiljö i begreppet ”miljö” blir det ordet inget så mycket värt.

Världen förändras och vi behöver nya sätt att utvinna energi för att bygga vår välfärd. Men om denna exploatering skall ske till priset av att vi inte kan bo kvar ens i ett levande och växande samhälle som Sätila måste man fråga sig om detta verkligen är en ”hållbar utveckling”. Vad blir i så fall nästa steg? Att bygga ut Vindelälven?


Jag vill tro att jag lever i en fungerande demokrati. Men ibland kan man undra.  I de redan tätt bebyggda villakvarteren i Uppsala vill kommunen att jag skall yttra mig innan min granne får borra efter bergvärme. I min naturskyddade hembygd Sätila frågar kommunen inte ens mig om vad jag tycker om att bli granne en bullrande industripark.

Demokrati kan tydligen fungera lite olika, eller snarare, ibland fungerar den, ibland fungerar den inte alls.

Read the rest of this entry »

Tags: , , , , , , ,

Snön yr istadigt utanför mitt fönster här i Uppsala men det är bara dotterns Golden Retriever som känner någon större glädje över vädret. En lämplig dag att kura ihop och försöka läsa ikapp. Morgontidningarna bjuder på ovanligt mycket. I DN gör Peter Wolodarski ett frontalangrepp på Jan Guillou. Och PO, Yrsa Stenius.Mycket välformulerat och skarpt, men givetvis kommer Guillou att klara sig även ur detta debacle

Gudrun Schyman och han hör till det frälse som i princip kan komma undan med vad som helst. De tillhör Teflonvänstern. Hur det går för Yrsa Stenius är mera osäkert. För en gång skull instämmer jag i avgångskraven.

DN på söndag innebär också ett uppslag vetenskap, något vi läsare noga bör vårda för det är i princip allt som finns kvar av seriös vetenskapsbevakning, vid sidan av public services insatser. New York Times har en bilaga varje tisdag, DN har ett uppslag på söndagar. Idag får vi läsa om ”open acces”, en fråga som i Sverige drivs av Vetenskapsrådet och Håkan Billig. Karin Bojs reder ut huruvida det är bra eller dåligt att sola. Som nästan alltid är det både och. Verkligheten fortsätter att vara besvärlig och vägrar att uppträda i svart och vitt. Och hur rätt Tage Danielsson än hade när han drev med slirande politiker i sin klassiska sketch om ”sannolikheten” så är det nog tyvärr så att den stora Sanningen ofta lyser med sin frånvaro. Precis som solen denna marssöndag.

Fakta talar för en klimatförändring – och för GMO

Så är det också med klimatfrågan. Våra mätdata kring atmosfären, oceanerna och solaktiviteter är i högsta grad bristfälliga. Och när man sedan tar dessa ungefärliga mätvärden och stoppa in dem i halvfärdiga modeller kan man inte förvänta sig att prognoserna skall bli knivskarpa. Vi arbetar med sannolikhetsberäkningar även när det gäller klimatförändringarna. Men, trots att man ljugit om en glaciär och skrivit slarviga e-brev ( vem har inte gjort det?) så är det nog ändå så att människan utsläpp av koldioxid påverkar jorden klimat. Det blir varmare. Vad vi sedan bör göra åt det är en helt annan sak!

Enligt samma sätt att resonera kan det säkert finnas risker med den GMO teknik som nu används i många år över hela världen, utom i Europa. All mänsklig verksamhet påverkar miljön eftersom själva idén med vår möda är att utvinna nyttigheter åt oss själva. Och visst var det osmak att tekniken först kom att användas av Monsanto för att göra grödor motståndskraftiga mot just deras växtskyddsmedel men själva motståndet mot genmodifiering som teknik är obegripligt för mig. Här har vi äntligen ett verktyg att skräddarsy växter att göra allehanda nyttigheter för oss! Professor Torbjörn Fagerström argumentera kring detta i Svenska Dagbladet.  Och han ställer en fråga som det vore mycket intressant att få svar på. Var står den svenska miljörörelsen egentligen?

I privata samtal försäkrar ansvariga personer i rörelsen att ” vi är inte emot GMO” men det skulle inte skada med ett offentligt uttalande. Man kan inte bara säga NEJ till allting och bevara sin trovärdighet.

Uppsala på hal is

Huruvida min lokala tidning UNT är emot Bandyfinalen är svårt att säga. Tidningen vänsterkryss innehåller i vilket fall nyheten att kommunen lovat täcja eventuella förluster för den i staden anordnade finale med 2,8 miljoner. Idén med att lärdomsstaden år efter år anordnar finalen i denna udda idrott är givetvis att ” sätta staden på kartan”.

Jag kan tipsa kommunen och lokaltidningen om en annan karta. Den återfanns i den internationella tidskriftens New Scientist senaste nummer  ( 15 mars, sid 50-51) . Där anges vad Norden har att erbjuda en brittisk vetenskapsman/kvinna under rubriken ”Northern Highlights” . Det uppseendeväckande med kartan är att Uppsala överhuvudtagen inte finns med på den. Däremot anges Sollefteå, Strömsund och Skellefteå…

Om jag vore kommunalråd i staden skulle jag oroa mig en smul mera över detta än att kära Sirius inte når någon bandyfinal.

Eller för att komma med en parafras till en bumpersticker i denna universitetsstad ”Science is a serious business. ”

Man skulle kanske rent av kunna satsa någon krona på ett ”Vetenskapens Hus”, vid sidan av Musikens Hus och alla stolta Idrottsarenor?

Sedan ser jag UNT uppmärksammat att en av stadens döttrar numera leder det utmärkta TV programmet ”Vetenskapens Värld”. Kul.

Eftersom jag numera inte har någonting med SR eller Vetenskapsradion att göra må det väl vara mig tillåtet att påpeka att Uppsala också, sedan mer än ett decennium, hyser Sveriges största vetenskapsredaktion .

Radio är visserligen inte alls lika glamoröst som TV men redaktionens (var)dagliga nyhetssändningar om vetenskap når nära en miljon lyssnare. Och det har sannolikt satt Uppsala på kartan mera än alla kommunalråd, informationsavdelningar och bandyfinaler tillsammans.

Vårt dyra dagliga bröd

Att sedan SR och SvD nu tillsammans håller på med en ny matrunda i Erik Fichtelius

( Konsumentekots). Marit Paulsens, Thomas Michelssons (DN) och  Mats-Eric Nilssons ( Den hemlige kockens ) fotspår är en helt annan historia .

Vi kan tydligen bli förskräckta över vad vi äter hur många gånger som helst. Och snart kommer tidningarna att slå larm om att maten blivit dyrare. PRO hytter redan varnade med sina varukorgar.

Så detta är sannolikt något jag återkommer till när snön slutat falla.

Nu skall jag likt Sann Rayman i SvD leta efter min tappade haka.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,