UNT

You are currently browsing articles tagged UNT.

Fakultet X är det lätt dubbeltydiga namnet på en serie öppna föreläsningar som ordnas i sal X på Uppsala Universitet.

Det började med ”Livet,universum och allting” på Rudbeckslaboratoriet , fortsatte med ” Utvecklingssamtal för nyfikna” och följdes upp av ” Mångfald eller Enfald?”.

Fakultet X är en virtuell fakultet som försöker ge vetenskapliga svar på den vanlige medborgarens frågor. Formen lämnar därför mycken tid och stort utrymme för publiken frågor.

2012 samtal i Fakultet X har lockat fler än 250 åhörare vilket har gjort sal X, mer än välfylld.

Samtalen videofilmas alltid och du kan se dem här!

Föreläsningarna startades och drev ursprungligen av professor Ulf Pettersson och mig. UNT kom tidigt in i bilden som sponsor av evenemangen.

Tags: , , ,

Löven är så spädgröna på träden i allen på Dag Hammarsköldsleden att man inte behöver vara allergirker för att få tårar i ögonen! Mitt Uppsala är som vackrast när det våras, för det är ungdomens och förhoppningarnas tid. Det spirande.

Lite längre söderut på samma led ger björkarna vid Genetikcentrum på SLU återigen son biologilektion. De björkar som kommer ifrån södra Sverige har fullt utvecklat bladverk, de som härstammar från norr, tvekar ännu lite att slå ut. Av detta finns mycket att lära. EN lärdom är att gener faktiskt har betydelse. Miljön är inte allt. Och det är kanske den insikt som är svårast att ta till sig. Att jag inte har full kontroll över vad jag kan bli. Att alla inte kan bli allt. Tanken att inte jag har en helt fri vilja vill man ogärna acceptera.

Så sitter jag och funderar när ett gäng glada cyklister, i yngre tonåren, bestämmer sig för att korsa gatan. Ibland är det tur att hjärnan har avdelat andra delar till att hålla koll på snabba rörelser i utkanten på synfältet. Och att man har bromsar och däck.

Gläd dig du ungdom åt att du överlever!

Firandet av sista april har redan börjat. Kvalborg kallas det.

Imorgon vid den här tiden kommer innerstaden att se ut som en soptipp. Trots hot/löften om ingripanden mot nedskräpning och inmundigande av alkoholhaltiga drycker på offentlig plats.

Men jag har i alla fall fått njuta en glimt av mitt Uppsala, skirt och vårvackert.

Vår skål!

( I morgon blir det mera nyktert.)

Tags: , , , ,

När väl den sista april är över och eventuella tåg avgångna, då väntar den andra maj. En dag då enligt Gösta Fricks ” forskningen är stillastående på grund av illamående”. Vilken dag passar bättre än att inbjuda till ett lättsamt samtal i Fakultet X?

Fakultet X är ju den extra fakulteten på Uppsala Universitet som ägnar sig åt att korsa gränser och öppna stängda dörrar inom Akademin. Genom åren har den behandlat ämne som ”Livet, universum och allting”, samt haft ”utvecklingssamtal för nyfikna”, om evolutionen.

På senare år har vi diskuterat brännande ämnen som religion och kärnkraft. Den här gången slår vi en liten spång mellan kemin och litteraturen. Hur är det egentligen med giftmorden i deckarna? Är de trovärdiga eller bara enkla sätt att undvika upprepad användning av ”trubbiga föremål som morvapen?

Är de rent av så trovärdiga att någon illasinnad person fått tips om hur han eller hon skall ta någon av daga?

Och var Agata Christie verkligen utbildad apotekare och därför en fena på att dosera arseniken i handlingen?

Svaren på dessa frågor och många andra får du om du kommer till sal X i Universitetshuset nu på måndag, den andre maj, klockan sju.

Där får du träffa tre gentlemän som alla är intresserade av deckare och giftmord.

Och av att alla skall må bra. trots datumet.

De är K G Fredriksson. ledamot av Deckarakademin och författare, Olle Mattsson, professor i Kemi på Uppsala Universitet, Mark Personne, överläkare och verksamhetschef på Giftinformationen.

Välkommen! Entrén är som alltid gratis!

Tags: , , , , ,

Läser med förtvivlan i UNT  om kvinnan som avlidit på grund av felbehandling på Akademiska Sjukhuset. Tyvärr är det inte ett undantag. Att befinna sig på sjukhus är bokstavligen livsfarligt!

Visst kan man säga att alla begår vi fel. Men just när ett felgrepp kan bli så ödesdigert måste vi ha system för att förhindra dem. Så är det inom flyget och inom andra branscher med hög risk. Men var finns säkerhetsnäten inom sjukvården?

Den senaste förändringen som gjordes i lagstiftningen syftade ju till att ” upptäcka systemfel”.

De beräkningar som gjorts tyder på att det dör omkring 3 000 människor om året på grund av fel i vården!

Här i Sverige. Det är många fler än som dör i trafiken.

Trots det finns det inget säkert verk för ”sjukvårdssäkerheten” som på trafikområdet. (Nej, socialstyrelsen arbetar med en rad andra frågor. )

Och det vimlar precis inte av frivilliga, skattefinansierade, folkrörelser för att man skall överleva sin kontakt med vårdapparaten.

Tvärtom är det dånande tyst om de som dör på grund av vården! Varför är det så?

För nästan alla som varit i kontakt med den i Sverige nästan helt skattefinansierade vården egna historier om hur de inte fått hjälp, fått vänta alldeles för länge eller skickats hem – utan hjälp.

Varför är det alltid så svårt att få tag på en läkare?!

Beror tystnaden på att läkarkåren är så sammansvetsad att ingen vågar svära i kyrkan?

Eller är patienter som klagar rädda för att hamna sist i vårdkön?

Och, varför gör ingen politik av detta utbredda missnöje?

Varför kommer det inga föslag om bättre lön för de duktiga inom vården? Som inom skolan. (Jag skulle gärna belöna fantastiska sköterskor, biträden och doktorer!)

Eller är det möjligen så att styrande politiker medvetet låter sjukvården förfalla för att öppna vägen mot en privatisering?

Och att de duktiga syrrorna och läkarna lämnar den offentliga vården?

Men är inte den livsviktiga frågan jus nu HUR man skall organisera vården bättre, inte VEM som gör det?

Som patient och skattebetalare bör man ställa sig de frågorna.

För förr eller senare hamnar även du under vård.

Eller så sitter du där efteråt och frågar, varför fick hon ingen hjälp?

Tags: , , , , , ,

Har svenska forskare för mycket pengar? Det är en fråga som ställs väldigt sällan. Framförallt ställs den inte av vetenskapsjournalisterna. Men när det nu ligger 12,8 MILJARDER kronor och skvalpar på landets lärosäten kan man undra.

Är det rätt att forska fritt eller fritt att forska rätt? Det funderar jag över här

Tags: , ,

En sak är säker. Krisen för de stora svenska sjukhusen kommer att bestå, ja, rent av att tillta i styrka. Det här handlar inte bara om Akis.

Förklaringen ligger i en åldrande befolkning över hela Europa. Vi blir äldre och vi kan behandla, bota eller lindra allt flera krämpor. ( TT refererar  idag en undersökning som visar att också amerikanerna blir allt mera ”sjuka och missnöjda med vården”.)

Och allt detta är inte gratis.

En god vän till mig berättade häromdagen för mig hur det var när han började som läkare för många år sedan.

-       Hälften av de som låg på hjärtavdelningen med kärlkramp avled. Det fanns inte mycket att göra då. Nu dör allt färre av hjärtsjukdom, men det är fortfarande den vanligaste dödsorsaken i Sverige!

Bör vården få kosta mera pengar? De flesta av oss är nog beredda att svara JA! på den frågan. I vart fall när någon familjemedlem, vän, eller vi själva, drabbas .

Men kan man då inte spara och effektivisera vården? Absolut.

Ett sätt är att här precis som på andra utveckla och forska på nya lösningar.

Just idag publiceras för övrigt lovande resultat från försök med ett svenskt (!) vaccin mot barndiabetes. Ett lysande exempel på forsknings möjligheter – om det håller hela vägen fram till patienten.

Diabetes är en modern dräpare.

När det så kommer till den så livsviktiga forskningen  har aldrig riktig förstått varför just Landsting är den optimala ägandeformen för ett universitetssjukhus?

Landstingets intresse för forskning är, låt oss säga, begränsat. Och det är bara genom forskning och utveckling som vården kan bli effektivare och mera human.

Stora universitetssjukhus är, eller borde vara, ett Riksintresse!

Olle Stendahls utredning visar på ett bättre sätt att leda och styra dessa kronjuveler, men det kan finnas andra bättre alternativ.

Vad man kan konstatera är att dagens modell inte fungerar. Och inte kommer att fungera oavsett vilken lön den nya Sjukhusdirektören får.

Jag vill inte helt överraskande dra en lans för inflytande ifrån de som befinner sig inuti Vårdapparaten – patienterna.

Och slutligen, för att återgå till Uppsalas horisont.

Akademiska Sjukhuset är för Uppsala vad SAAB är/var för Trollhättan och Volvo är för Göteborg.

När bilfabrikanten SAAB krisade för ett år sedan for ministrar och oppositionspolitiker i drivor ned till Västergötland för att bistå, eller för att kräva samhällsingripanden.

När Akademiska Sjukhuset krisar är det märkligt tyst.

Är bilar verkligen så mycket viktigare än sjuka människor?

Tags: , , , , ,

Debatten om Akademiska Sjukhuset går vidare.  Via en intervju med den avgående sjukhusdirektören med Marie Beckman Suurkula publicerad i Dagens Medicin.

En artikel i UNT tar upp den ack så viktiga forskningen på det Akademiska Universitetssjukhuset. (Av någon anledning verkar den vara reserverad för oss papperstidningsläsare. )

I  en insändare  ger en överläkare uttryckt för frustration inför ”toppstyrningen” av sjukhuset.

Gemensamt för alla inlägg är att de kräver mera pengar till vården och handlar om konflikten mellan personal och politiker.

Jag måste med en dåres envishet fråga; var kommer vi patienter in i bilden?

insändaren betitlad ”Det totalitära Ackis” skriver docent Haile Mathema att ” Trots uppgivenhet förundras man ständigt av personalens lojalitet gentemot patienterna” .

Det är förvisso sant men mina egna upplevelser från ett vårdtillfälle nyligen tyder på att det är långt ifrån hela sanningen. Berättelser från en rad medpatienter som jag – hittills – valt att inte publicera av integritetsskäl ger också en helt annan bild!

Patienter drabbas varje dag av sjukvårdens kris. Inte bara av tröstlös väntan och oprofessionellt bemötande, utan av felaktiga behandlingar och dålig vård.

Och hur  skall hon eller han påverka sin belägenhet? ( Förutom att leverera en röstsedel vart fjärde år och betala sin skatt varje år?)

Det är relativt  lätt att känna sig ”toppstyrd” också  när man ligger matt och illamående i en säng…

Tags: , , , , , , ,

Min lokala morgontidning UNT har denna lördag hela tre medicinrelaterade nyheter** på sin förstasida*. I vänsterkrysset, det allra heligaste inom tidningsvärlden, berättas att det kan bli ”stopp för efterrätter på sjukhus”.

Maten har länge varit en stor fråga inom sjukvården. Hur illa smakar den? Skall den lagas lokalt eller köpas in? Diskussionen är i stort sett den samma över hela landet.

Vad få förstår är att menyfrågan egentligen är ett tecken på något helt annat, nämligen hur sällsynt tråkigt och enahanda det är att befinna sig på ett sjukhus! Och hur maktlös och utelämnade till andras tidsprioriteringar man känner sig.

Jag kan förestäla mig att det i mycket påminner om att vara frihetsberövad på en anstalt. ( Och då tänker jag inte på de patienter som bokstavligen binds fast här på Akis.) Men till skillnad från ett fängelse så har du :

a/inget eget rum

b/ ingen egen Tv

c/ inga organiserade fritidsaktiviteter.

Detta ABC tillämpas bara inom Fångvården – inte inom Vården!

* (Detta gäller papperstidningen. I UNT:s nätupplaga är det som vanligt omöjligt att hitta något . Det enda hälsorelaterade är bloggen om ”Hälsa och mat.”

”Glöm onödiga tillsatser, mirakeldieter och genmodifierade tomater! Det ska vara enkelt att vara hälsosam.
En blogg om kost, hälsa och klimatmat när den är som allra bäst.”)

**De andra två medicinnyheterna i UNT?  Jo, den ena handlar om en ung flicka som väntar på en njure. Vet en smula om hur det känns att vänta. När de ringde mig om att de kanske fanns lämpliga organ så befann jag mig i Bohuslän.  Känner för och med henne! Och den tredje notisen berättar  om att Landstinget inte kommer kunna uppfylla sin ”vårdgaranti”.

Tags: , , , , , , , , ,

Snön yr istadigt utanför mitt fönster här i Uppsala men det är bara dotterns Golden Retriever som känner någon större glädje över vädret. En lämplig dag att kura ihop och försöka läsa ikapp. Morgontidningarna bjuder på ovanligt mycket. I DN gör Peter Wolodarski ett frontalangrepp på Jan Guillou. Och PO, Yrsa Stenius.Mycket välformulerat och skarpt, men givetvis kommer Guillou att klara sig även ur detta debacle

Gudrun Schyman och han hör till det frälse som i princip kan komma undan med vad som helst. De tillhör Teflonvänstern. Hur det går för Yrsa Stenius är mera osäkert. För en gång skull instämmer jag i avgångskraven.

DN på söndag innebär också ett uppslag vetenskap, något vi läsare noga bör vårda för det är i princip allt som finns kvar av seriös vetenskapsbevakning, vid sidan av public services insatser. New York Times har en bilaga varje tisdag, DN har ett uppslag på söndagar. Idag får vi läsa om ”open acces”, en fråga som i Sverige drivs av Vetenskapsrådet och Håkan Billig. Karin Bojs reder ut huruvida det är bra eller dåligt att sola. Som nästan alltid är det både och. Verkligheten fortsätter att vara besvärlig och vägrar att uppträda i svart och vitt. Och hur rätt Tage Danielsson än hade när han drev med slirande politiker i sin klassiska sketch om ”sannolikheten” så är det nog tyvärr så att den stora Sanningen ofta lyser med sin frånvaro. Precis som solen denna marssöndag.

Fakta talar för en klimatförändring – och för GMO

Så är det också med klimatfrågan. Våra mätdata kring atmosfären, oceanerna och solaktiviteter är i högsta grad bristfälliga. Och när man sedan tar dessa ungefärliga mätvärden och stoppa in dem i halvfärdiga modeller kan man inte förvänta sig att prognoserna skall bli knivskarpa. Vi arbetar med sannolikhetsberäkningar även när det gäller klimatförändringarna. Men, trots att man ljugit om en glaciär och skrivit slarviga e-brev ( vem har inte gjort det?) så är det nog ändå så att människan utsläpp av koldioxid påverkar jorden klimat. Det blir varmare. Vad vi sedan bör göra åt det är en helt annan sak!

Enligt samma sätt att resonera kan det säkert finnas risker med den GMO teknik som nu används i många år över hela världen, utom i Europa. All mänsklig verksamhet påverkar miljön eftersom själva idén med vår möda är att utvinna nyttigheter åt oss själva. Och visst var det osmak att tekniken först kom att användas av Monsanto för att göra grödor motståndskraftiga mot just deras växtskyddsmedel men själva motståndet mot genmodifiering som teknik är obegripligt för mig. Här har vi äntligen ett verktyg att skräddarsy växter att göra allehanda nyttigheter för oss! Professor Torbjörn Fagerström argumentera kring detta i Svenska Dagbladet.  Och han ställer en fråga som det vore mycket intressant att få svar på. Var står den svenska miljörörelsen egentligen?

I privata samtal försäkrar ansvariga personer i rörelsen att ” vi är inte emot GMO” men det skulle inte skada med ett offentligt uttalande. Man kan inte bara säga NEJ till allting och bevara sin trovärdighet.

Uppsala på hal is

Huruvida min lokala tidning UNT är emot Bandyfinalen är svårt att säga. Tidningen vänsterkryss innehåller i vilket fall nyheten att kommunen lovat täcja eventuella förluster för den i staden anordnade finale med 2,8 miljoner. Idén med att lärdomsstaden år efter år anordnar finalen i denna udda idrott är givetvis att ” sätta staden på kartan”.

Jag kan tipsa kommunen och lokaltidningen om en annan karta. Den återfanns i den internationella tidskriftens New Scientist senaste nummer  ( 15 mars, sid 50-51) . Där anges vad Norden har att erbjuda en brittisk vetenskapsman/kvinna under rubriken ”Northern Highlights” . Det uppseendeväckande med kartan är att Uppsala överhuvudtagen inte finns med på den. Däremot anges Sollefteå, Strömsund och Skellefteå…

Om jag vore kommunalråd i staden skulle jag oroa mig en smul mera över detta än att kära Sirius inte når någon bandyfinal.

Eller för att komma med en parafras till en bumpersticker i denna universitetsstad ”Science is a serious business. ”

Man skulle kanske rent av kunna satsa någon krona på ett ”Vetenskapens Hus”, vid sidan av Musikens Hus och alla stolta Idrottsarenor?

Sedan ser jag UNT uppmärksammat att en av stadens döttrar numera leder det utmärkta TV programmet ”Vetenskapens Värld”. Kul.

Eftersom jag numera inte har någonting med SR eller Vetenskapsradion att göra må det väl vara mig tillåtet att påpeka att Uppsala också, sedan mer än ett decennium, hyser Sveriges största vetenskapsredaktion .

Radio är visserligen inte alls lika glamoröst som TV men redaktionens (var)dagliga nyhetssändningar om vetenskap når nära en miljon lyssnare. Och det har sannolikt satt Uppsala på kartan mera än alla kommunalråd, informationsavdelningar och bandyfinaler tillsammans.

Vårt dyra dagliga bröd

Att sedan SR och SvD nu tillsammans håller på med en ny matrunda i Erik Fichtelius

( Konsumentekots). Marit Paulsens, Thomas Michelssons (DN) och  Mats-Eric Nilssons ( Den hemlige kockens ) fotspår är en helt annan historia .

Vi kan tydligen bli förskräckta över vad vi äter hur många gånger som helst. Och snart kommer tidningarna att slå larm om att maten blivit dyrare. PRO hytter redan varnade med sina varukorgar.

Så detta är sannolikt något jag återkommer till när snön slutat falla.

Nu skall jag likt Sann Rayman i SvD leta efter min tappade haka.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

I Sätila blommar Magnoliaträdet, humledrottningarna söker bumblande nya bon och jag tycker mig till om skymta den första svartvita flugsnapparen!

Våren är här och den årliga jordbruksdebatten håller på att släppas loss. Jordbruket i Sverige är ju numera reducerat till ett miljöproblem och de tongivande debattörerna bor tryggt i städer- långt ifrån leriga fält och gödsellukt.

Matproduktionen uppfattas av många unga idag mest som ”äcklig” och lagom till jul brukar de idoga journalisterna attackera skinkan. Det visar sig nämligen att man faktiskt dödar grisar för att få fram denna juldekoration.

Lyckliga folk som har råd med den här typen av debatt!

Undertecknarna till dagens DN debatt artikel mot slamspridning ”Avloppsslam  är en cancerfara som förgiftar våra åkrar” är  the usual suspects. Flera av dem är inbitna fundamentalister, som är emot allt nytt, men långt ifrån alla.

Och trots  rubriken  måste jag hålla med dem! För certifieringen av slam är ingen garanti  och hade någon frågat mig hade jag nog skrivit under artikeln, trots allt. För frågan hur vi skall återföra avfallet från reningsverket till livsmedelsproduktionen är INTE löst ännu. Det finns för mycket frågetecken kvar.

Men någon omedelbar livsfara föreligger naturligtvis inte. Och givetvis måste vi hitta ett sätt att ta tillvara även det här avfallet. Vi måste bli MILJÖEFFEKTIVA.

Lite längre fram i samma tidning kam man läsa om de försvinnande fjärilarna. Inte kul. Jag hör till dem som till och med kryssar av de arter av dagfjärilar jag ser varje sommar och uppskattar självklart fler arter. Har just ”öppnat landskapet” nere i Sätila och planterat  nya fjärilsattraherande växter.

Fast jag undrar, hur långa serier ligger bakom de här resultaten, det vill säga hur många år har kunniga människor räknat olika fjärilsarter? Eftersom alla populationer av biologiska varelser varierar har det rätt stor betydelse. Eller, mera rått uttryck, hur säkra är forskarna verkligen på sina resultat? Det är en fråga man alltid måste ställa när ”arter försvinner”.

När det gäller exempelvis fågelobservationer tenderar sällsynta arter alltid att vara vanligare där det bor kunniga ornitologer, om ni förstår vad jag menar?

Även vetenskapsmän är människor och de flesta biologer och miljökämpar är varma fågel- och fjärils vänner. ( Jo, jag är medlem i SOF!)

Och nästa fråga är, om nu vissa fjärilar minskar, vad är orsaken? Här spekulerar  man friskt om olika förändringar i jordbruksdriften. Så kan det säker vara. MEN, får svenskt lantbruk betalt för att producera fjärilar? Nej. Borde de få det? Ja, det är öppen fråga från undertecknad som redan på 1980 talet  ( i en  ledare i tidningen Lantmannen) förutsåg att ”lantbrukaren skulle bli en parkskötare åt Informationssamhällets barn”.

Slutligen skall man aldrig bortse från ”naturliga förklaringar”. Parasiter, sjukdomar och så vidare. Så är nästan en tredjedel av alla humlor vi ser surra omring oss just nu drabbade av parasiter! Parasiter är för övrigt en otrevligt vanlig djurgrupp, inte bara i Piratpartiet.

Ett typexempel där dessa ogrundade och vilda spekulationer utbröt i full skala nyligen var den så kallade ”bidöden” i USA där forskare överträffade varandra med fantasifulla förklaringar.

Förr var det  ”bekämpningsmedlens fel” , numera är det ofta ”klimatförändringen”. De vanliga misstänka.  Tyvärr är verkligheten sällan så enkel.

På ett ett annat ställe i samma tidning, berättas det om ”riset en het potatis”. Nu börjar det närma sig matens kärna. Tillgången på det dagliga brödet. Det är den viktiga frågan. Hur skall vi kunna ge världens växande befolkning god och nyttig mat, utan att riva sönder naturens fina nätverk+ Och lämna lite plats kvar till de övriga djuren i Skapelsen. För att klara av den ekvationen behöver vi massor av mera forskning, kunskap och nya teknologier . Inte mindre.

I den lokala UNT rullar den gamla interna debatten på SLU, om ”alternativ” kontra ”konventionell” odling vidare. Marit Paulsen som var en av de som drog igång hela den diskussionen har ju nu gått emot sig själv. Det är bra, Den som inte kan ändra uppfattning lär sig ingenting!

Men lite trött blir man. På både UNT och SLU.  Inte har väl ett UNIVERSITET  råd att  hålla sig med  bara TVÅ olika svar på en av framtidens svåraste frågor?

Den om den uthålliga livsmedelsproduktionen? Så fantasilöst och stendött kan väl inte ett ”Life Science Univeristy” vara?

Och visst borde väl en stor tidning i universitetsstaden Uppsala kunna lyfta sig lite högre än till det här fyrtioåriga käbblet?

Idén om ”plöjningsfri odling” är i och för sig lika gammal men ändå ett exempe på hur man måste våga tänka nytt för att möta framtiden. P1 program Klotet ( nej, det handlar inte om bowling!) har förtjänstfullt tagit upp kollegan och vännen Peter Sylwans käpphäst. Lyssna gärna på det!

Tags: , , , , , , , , , , ,