- Lägg ned Vetenskapsrådet! Och Vinnova !
Detta lätt drastiska råd utdelades under ett möte om ”Människans Natur” i Båstad nyligen.
( Vem som sa vad kan kvitta för ögonblicket, även om konferensen så småningom lär hamna på Kunskapsbanken. )
Uttalandena är bra exempel på den skepsis som råder mot ALLA försök att fördela forskningspengar. Riktigt hur skattepengarna rättvist skall nå våra sanningssökare är ofta mera oklart.
Men ilskan över att hela tiden behöva söka nya pengar är tydlig. Liksom frustrationen över att oavbrutet redovisa vad man håller på med.
De skattepengar som kommer via olika råd och stiftelser kallas av någon anledning ”externa”. Till skillnad från de skattemedel som universiteten fått direkt. De benämns ”interna”. Källan är dock i högsta grad den samma.
Vad skulle då hända om man struntade i att söka pengar? Om man gav blanka f-n i de externa medlen?
Ja, då skulle bara få en tredjedel av våra forskare kvar, förklarade en dekan på samma möte. Men då skulle vi å andra sidan kunna göra som vi vill.
”Den fria tanken” hålls som sagt högt i Europa. Och den fria forskningen om möjligt högre.
Trots det består mycket av forskningen i att vi ”polerar på samma Guldkalv” enligt professorn Nils Erik Sahlin, på Lunds universitet.
Nytänkande bemöts alltid med stor skepsis, ja, med aktivt motstånd, enligt honom.
Så när jag frågade professor Martin Ingvar på KI, om teorin kring att de så kallade VEN cellerna i hjärnan var viktiga för medvetandet var det möjligen det som hände.
För han svarade kort och kategoriskt att ” det där finns det ingen som tror på”.
Om ni är kreativa kan ni läsa själva här.
Men 10miljarderskronorsfrågan är ju förstås hur man stimulerar fram kreativitet.
Nyssnämnde Nils-Erik Sahlin har skrivit en hel bok om det. Han delade ut en rad råd som han lovade inte skulle fungera.
Så berätta han också en anekdot från ett utländskt lärosäte som han gästforskat på. Personalen där spenderat dagar med att bese medeltida kyrkor. Alla var med på bussresan. Receptionister såväl som dekaner. Efter en ganska kort tid uppstod en rad nya grupperingar som alla förenades i starkt missnöje mot denna idiotiska resa.
Kanske en ny idé att prova för Tillväxtverket. Eller på Vinnova och Vetenskapsrådet.
Om de nu inte skall läggas ned, förstås.
