SVT

You are currently browsing articles tagged SVT.

Allmän idrott, brukade min gamle far kalla den, friidrotten som just nu håller sina världsmästerskap i Sydkorea. Lysande underhållning är det, av individer som tränat, tränat och tränat. Den som behöver bevis för detta kan exempelvis titta på damernas spjutfinal ikväll! Vilken tävling, vilka prestationer.

SVT:s sportkommentatorer är liksom SR:s, både mycket kompetenta och roliga. De förhöjer verkligen evenemanget, utom möjligen på en punkt. Jag tänker självklart på tjatet om ”programbladsförbannelsen”. Den går alltså enligt journalisterna ut på att de idrottare som förekommer på programbladets omslag misslyckas. Kajsa Bergkvist, höjdhoppare och expertkommentator försöker dämpa vidskepligheterna vilket hedrar henne.

Men grabbarna kan inte sluta älta dessa slumpens skördar.

Då tycker jag Anders Gärderud hade betydligt mera rätt när han sa: ”Det finns ingen rättvisa inom idrotten. Ju snabbare man inser det, desto bättre”.

För det är ju exempelvis så att oavsett hur mycket jag hade tränat när jag var ung hade jag aldrig blivit någon bra medeldistanslöpare. Mitt biologiska arv satte stopp för detta.

På samma sätt minns vi alla den finländske skidåkaren som råkade vara född med så många röda blodkroppar att han felaktigt misstänktes för doping.

Den kontroversielle professorn i praktisk filosofi, Thorbjörn Tärnsjö, säger att om man kunde genmanipulera människor så kunde man för första gången åstadkomma ”biologisk jämställdhet”. Dit är det lyckligtvis långt.

För en tid sedan fick vi uppleva vad jag trodde var omöjligt, att lilla Sverige hade en rad världsstjärnor inom allmän idrott. En av dem. Stefan Holm, är ett bevis för att man kan bli en lysande höjdhoppare även om man är av medellängd. Det är alltid en blandning av arv, miljö och – slumpen

På samma vis är säkert dominansen av kenyaner och etiopier på långdistansloppen resultatet av arv och en utvecklad träningskultur. Forskning och Framsteg berättade för några år sedan att man mätt upp fysiologiska skillnader i benen som kunde ge en förklaring. En uppväxt på högre höjd över havet har också lanserats som en förklaring till den mångåriga dominansen.

Fast sådan vågar kanske inte SVT:s anställda antyda eftersom de då omedelbart skulle stämplas som ”rasister”? Så är det inte.

Vi tar det igen. Människan är en mycket ung art där det ännu inte hunnit utbildas raser, däremot skiljer vi oss åt genetiskt. Den största genetiska variationen finns inom kontinenten Afrika.

Så jag tycker gott att man kan försöka analysera varför Kenya dominerar långloppen, varför Jamaica just nu vinner så många kortare löpningar,  ( de är väl inte dopade?!)  och varför Storbritannien plötsligt börjar visa de så kallade framfötterna ( London OS?). Det ger insikt i vad idrotten är och den komplicerade teknik och vetenskap som ligger bakom vad vi ser i dagens friidrott.

Däremot tycker jag som sagt att det räcker med vidskeplighet via public service. Det finns redan allt för mycket av den varan där och i det övriga samhället.

 

Tags: , , , ,

På Spåret har återtagit fredskvällarna på SVT. Personligen är jag ett stort fan av Lasse Kronérs bångstyriga Doobido som underhållning, men frågetävlingar är en annan gammal favorit.

I DN skriver Niklas Wahllöf att denna tävling är ett bevis på att vi svenskar värderar ”allmänbildning” högt.

Förhoppningsvis har han rätt. Men frågan är i så fall exakt vad vi innefattar i begreppet allmänbildning? Detta nådens år 2010.

Kvällens show gav ett rätt bra svar på den frågan. Det handlar om populärkultur. Punkt och slut.Och som jag noterade redan efter att den förra säsongen är det en rätt smal definition av ”allmänbildning”.

Här finns ingen plats för teknik, vetenskap eller medicin. Eller så mycket annat.

Nej, allmänbildning är, enligt På Spårets definition,  namn på artister, namn på pizzor och – ordvitsar. Frågorna är figursydda efter de medverkande.  Sedan Oldsberg och CO lade av verkar också sportfrågorna ha minskat. Kvar blir inte varken någon ”bildning” eller något ”allmänt”.

de som vinner är säkert ena hejare på ytliga, rätt triviala konversationsämnen på kändisfester.

Trivial Pursuite, javisst, men allmänbildning, nej, låt oss inte hoppas det!

Sedan är det roligt att se att Fredrik Lindström och Kristian Luuk nu blivit varma i sina roller. De är en uppgradering. om något år är de kanske, tillsammans,  lika glada och professionella som Lasse Kronér.

Tags: , , ,

Karin Hübinett tvingas sluta som programledare i SVT när systern blir minister. Detta för att public service är särskild noga med att vara opartiskt. Under valrörelsen fick en retorikanalytiker sluta eftersom hon var engagerad i ett politiskt parti.

Hårda tag.

Samtidigt hör jag i dagens Studio Ett ordförande i Sveriges Naturskyddsföreningen (SNF), Mikael Karlsson uppträda som ”expert” på miljökatastrofen i Ungern .

Detta är ett i raden av sådana expertframträdande som han och hans parhäst generalsekreteraren Svante Axelsson gjort i Studio Ett under åren.

Ursäkta, men jag förstår inte logiken i detta. Finns det ingen på redaktionen som ser problemet med partisket här? För SNF är en part!

SNF är en intresseorganisation, precis som Svenskt Näringsliv, Motormännen eller Svenska Jägarförbundet. I en annan sändning uppträder en ekotoxikolog från Greenpeace.

Vi tar det en gång till, vad är Greenpeace?

Om man vill ha med en företrädare för ett partiintresse med så brukar man väl ändå också låta motparten komma till tals? Det kallas debatt, till skillnad ifrån propaganda.

Annars förväntar jag mig att Miljövänner för kärnkraft får uppträda som oemotsagda experter i nästa sändning av Studio Ett.

Och om man nu vill ha en expert, varför inte då fråga en sådan?

Varför inte låta någon av de hundratals forskare som dagligen arbetar med de här frågorna på Sveriges lärosäten komma till tals? Här finns en rad nya röster och åsikter att sprida över landet!

Lite mera mångfald helt enkelt.

Tags: , , , ,

Selektiv perception . Du ser bara det du vill se . Vid få tillfällen blir detta mänskliga beteende så tydligt som vid politiska val.

Många journalister lever i någons slags föreställning om att de på något sätt står över mänskliga fel eller brister. Att de är en slags ubermench. På annats sätt kan man inte tolka det att ”refererande” av valrörelsen. Och tron att man är konsekvensneutral.

Just idag skall P1 ägna en del av sin eftermiddagstid åt ”förföljelsen av Mona Sahlin”. Detta efter en skrivelse publicerad anonymt i kvalitetstidningen Aftonbladet. Och eftersom frågan ikväll debatteras på PK, Publicistklubben. Gott så. Utan tvekan har hennes person haft stor betydelse för socialdemokraternas valrörelse . Precis som hyllningarna av Maria Wetterstrand har lyft Miljöpartiet. Jag kan bara beklaga att personfixeringen ökar för varje svenskt val, liksom fixeringen vid ”affärer”, men vems fel är det?

Efter trettio år av umgänge med journalister kan jag, med handen på tryckfrihetsförordningen, inte påstå att det finns någon majoritet för Alliansen i denna grupp av människor. Tvärtom.

De rätt få vetenskapliga undersökningar som gjorts i ämnet är också rätt entydiga.

Så finns den ibland citerade undersökningen av Kent Asp . Den visar på en stor överrepresentation för vänsterpartiet och miljöpartiet ibland Sveriges journalistkår. Om detta talas det emellertid mycket lite. Lika lite som olika forskares, ja hela institutions, politiska slagsida debatteras.

Partisympatier hos den svenska allmänheten och svenska journalister (%).

Allmänheten Svenska journalister
Vänsterpartiet 4,8 13,5
Socialdemokraterna 34,6 22,5
Miljöpartiet 7,8 27,3
Centerpartiet 5,0 6,4
Folkpartiet 7,8 12,0
Kristdemokraterna 4,7 1,3
Moderaterna 29,0 9,7
Sverigedemokraterna 3,9 0,2
Övriga 2,4 7,1

Det finns heller inga skäl att tro att den selektiva perceptionen skulle vara mindre inom public service företagen. När Janne Josefsson på SVT hårdsatsar på att bevaka tre hjärtefrågor för Alliansen, precis innan valet, är det givetvis inte en tillfällighet. Det är en kampanj. För en röd regering.

Den som fortfarande tror att på ”opartiskhet” och ” att alla behandlas lika” kan ju inledningsvis studera pressens förföljelse av de förhatliga Sverigedemokraterna. Nu råkar jag personligen gilla just den hetsjakten, men det hör liksom till…

Ta sedan som jämförelse och studera hanteringen av Miljöpartiet där till och med ordföranden i Journalistförbundet i en ledare i tidningen Journalisten propagerade för mera propagandajournalistik ”för miljön”. Vart tog det ”kritiska granskandet” vägen den här gången?  Eller skall vi bara hålla oss med det ibland – selektivt?

Tags: , , , , , , , ,

En utrotningshotad art.

Ungefär så skulle man kunna sammanfatta  läget för de journalister som valt att intressera sig för vetenskap.

Nu är det inte så glada tider för någon i mediabranschen. De stora morgontidningarna vacklar runt som skadeskjutna dinosaurier i ett medialandskap som är dolt av en tjock bloggsoppa. Ingen vet vad som skall stiga fram ur twittertjattret, men många önskar att de visste.

Fast det finns som vanligt gradskillnader i helvetet.

Att som journalist specialisera sig på ”politik och ekonomi” har sällan varit fel. Nöje, sport och kultur fungerar också. Sport och nöje har sina kändisar som vi alla förutsätts vara omåttligt intresserad av – alltid. Antingen gör Zlatan må, eller så gör han inte mål. I vilket fall är det stoff för förstasidan.

Nå, folket är som de är, stor sak. Det är inte pressens fel, säger många.Inte minst de som har makten inom pressen.

Jag tror inte att det är sant. Svensken har i genomsnitt en god grundutbildning. Och är nyfiken. Hon eller han vill veta. De undersökningar som verkligen gjorts tyder på att intresset för vetenskap, medicin och teknik är mycket stort. Min poäng är – och har så varit i tjugo år – är att journalisterna förväxlar sina egna intressen med publikens intresse.

Spelar det någon roll, kan man fråga sig. Ja, om man tror att frågor som energiförsörjningen, klimatförändringar och en rimlig välfärd för världens befolkning är viktiga så är det nog så.

För i alla dessa avväganden, och i de flesta andra, spelar forskning och vetenskap en avgörande roll.

Man kan rent av hävda att det är en demokratifråga. Utan egen kunskap är väljarna ett lättlurat valboskap.

Om detta pratade vi på Vetenskapsfestivalen i Göteborg igår. Alltihop lär sändas på UR så småningom.

Och eftersom jag var lite besk mot SVT för ett tag sedan, i måndags sände Vetenskapstelevisionen ett utmärkt inslag om Craig Venters försök att framställa en konstgjord organism, för att skapa  ”organisk bensin”. Gjort av Jens Ergon. Bra!

Se det på SVT play. När du ändå är där, leta upp några av de program som sänds runt klockan 18 på SVT. En lysande satsning som bara är att gratulera till.

Och så finns ju Karin Bojs på DN. Som senare på dagen meddelar att hon också skall börja blogga igen.

Ännu hoar också kattugglan i SR:s vetenskapsprogram.  En svensk variant av Minervas uggla. Men det förvånar mig när jag hör gruppchefen utnämna sig själv och sina medarbetare till ”nördar”. Vad är i så fall en kollega som intresserar sig för procentuella förändringar i opinionsundersökningar? Eller en kollega som ägnar sog åt en lårbenskada i hockeyfinalen? Varför är just vetenskap nördigt?

Nå, trots en märklig självbild hos public service så gör de ett gott jobb. Men det räcker inte.  Var hittar man en kritisk bevakning av forskning och vetenskap i dagens press? En bevakning som inte bara ör en megafon för mera anslag och som lovar att hitta lösningen på ”cancerns gåta”. Om tjugo år. Och när får svenska tidningar en daglig vetenskapssida, i paritet med ”kultursidan”?  Och när får SVT ett dagligt ”Vetenskapsnytt”? Frågor jag ställt i tjugo år nu.

Under eftermiddagen är det dags för Science and Society på festivalen. Årets ämne är det virus som pressen snabbt, men fel,  döpte till ”svininfluensan”. Inledningsvis ställs många frågor, men ingen av dem får något svar. I kaffepausen pratar jag med virusexperten och fågelskådaren Björn Olsen. Han arbetar för ögonblicket  på Ottenby och kan berätta att just nu strömmar det in Rödhakar och svalor.

Det är mycket goda nyheter…

Tags: , , , , , , , , ,

Ser på vetenskapsnyheterna på SVT. Man har gjort en undersökning ibland miljöforskare om huruvida de tror på ”Climategate”. Det gör de inte visar det sig. De litar på klimatforskningen. Nu är väl det svaret knappast någon nyhet eller  överraskande

För  snälla SVT. Om en grupp misstänks för att fuska så kan man väl inte kontrollera fusket  genom att fråga dem som påståtts ha gjort det?! Det är som om våra domstolar bara skulle höra den anklagade i en rättegång!

Anklagelserna emot klimatforskningen har ju handlat om just detta. Att bara de som ”tror på den rätta läran” får anslag och kan forska på miljöförändringar. Den kritiken finns det  starka skäl att ta på allvar, för precis så fungerar forskarsamhället.

Det snällaste man kan säga om SVT:s undersökning är att säga att den är ”ovetenskaplig”. Så när forskarna, i samma undersökning, tvivlar på media så är det bara instämma. En undersökning av förtroendet för klimatforskare ibland politiker eller ibland allmänheten hade möjligen varit intressant.

Däremot finns det inga skäl till att betvivla att de pågående klimatförändringarna är orsakade av människan.

SVT måste försöka få till sina vetenskapsnyheter på något vis. Det är pinsamt att nyhetsbevakningen av ett så här stort område är så liten och undermåligt i public service TV. Är det kanske därför det är så svårt att hitta rubriken ”Vetenskap” på SVT:s i övrigt utmärkta hemsida? Och det är synd, för resten av Vetenskapens Värld är ofta mycket intressant att ta del av.

Tags: , , ,

Snön yr istadigt utanför mitt fönster här i Uppsala men det är bara dotterns Golden Retriever som känner någon större glädje över vädret. En lämplig dag att kura ihop och försöka läsa ikapp. Morgontidningarna bjuder på ovanligt mycket. I DN gör Peter Wolodarski ett frontalangrepp på Jan Guillou. Och PO, Yrsa Stenius.Mycket välformulerat och skarpt, men givetvis kommer Guillou att klara sig även ur detta debacle

Gudrun Schyman och han hör till det frälse som i princip kan komma undan med vad som helst. De tillhör Teflonvänstern. Hur det går för Yrsa Stenius är mera osäkert. För en gång skull instämmer jag i avgångskraven.

DN på söndag innebär också ett uppslag vetenskap, något vi läsare noga bör vårda för det är i princip allt som finns kvar av seriös vetenskapsbevakning, vid sidan av public services insatser. New York Times har en bilaga varje tisdag, DN har ett uppslag på söndagar. Idag får vi läsa om ”open acces”, en fråga som i Sverige drivs av Vetenskapsrådet och Håkan Billig. Karin Bojs reder ut huruvida det är bra eller dåligt att sola. Som nästan alltid är det både och. Verkligheten fortsätter att vara besvärlig och vägrar att uppträda i svart och vitt. Och hur rätt Tage Danielsson än hade när han drev med slirande politiker i sin klassiska sketch om ”sannolikheten” så är det nog tyvärr så att den stora Sanningen ofta lyser med sin frånvaro. Precis som solen denna marssöndag.

Fakta talar för en klimatförändring – och för GMO

Så är det också med klimatfrågan. Våra mätdata kring atmosfären, oceanerna och solaktiviteter är i högsta grad bristfälliga. Och när man sedan tar dessa ungefärliga mätvärden och stoppa in dem i halvfärdiga modeller kan man inte förvänta sig att prognoserna skall bli knivskarpa. Vi arbetar med sannolikhetsberäkningar även när det gäller klimatförändringarna. Men, trots att man ljugit om en glaciär och skrivit slarviga e-brev ( vem har inte gjort det?) så är det nog ändå så att människan utsläpp av koldioxid påverkar jorden klimat. Det blir varmare. Vad vi sedan bör göra åt det är en helt annan sak!

Enligt samma sätt att resonera kan det säkert finnas risker med den GMO teknik som nu används i många år över hela världen, utom i Europa. All mänsklig verksamhet påverkar miljön eftersom själva idén med vår möda är att utvinna nyttigheter åt oss själva. Och visst var det osmak att tekniken först kom att användas av Monsanto för att göra grödor motståndskraftiga mot just deras växtskyddsmedel men själva motståndet mot genmodifiering som teknik är obegripligt för mig. Här har vi äntligen ett verktyg att skräddarsy växter att göra allehanda nyttigheter för oss! Professor Torbjörn Fagerström argumentera kring detta i Svenska Dagbladet.  Och han ställer en fråga som det vore mycket intressant att få svar på. Var står den svenska miljörörelsen egentligen?

I privata samtal försäkrar ansvariga personer i rörelsen att ” vi är inte emot GMO” men det skulle inte skada med ett offentligt uttalande. Man kan inte bara säga NEJ till allting och bevara sin trovärdighet.

Uppsala på hal is

Huruvida min lokala tidning UNT är emot Bandyfinalen är svårt att säga. Tidningen vänsterkryss innehåller i vilket fall nyheten att kommunen lovat täcja eventuella förluster för den i staden anordnade finale med 2,8 miljoner. Idén med att lärdomsstaden år efter år anordnar finalen i denna udda idrott är givetvis att ” sätta staden på kartan”.

Jag kan tipsa kommunen och lokaltidningen om en annan karta. Den återfanns i den internationella tidskriftens New Scientist senaste nummer  ( 15 mars, sid 50-51) . Där anges vad Norden har att erbjuda en brittisk vetenskapsman/kvinna under rubriken ”Northern Highlights” . Det uppseendeväckande med kartan är att Uppsala överhuvudtagen inte finns med på den. Däremot anges Sollefteå, Strömsund och Skellefteå…

Om jag vore kommunalråd i staden skulle jag oroa mig en smul mera över detta än att kära Sirius inte når någon bandyfinal.

Eller för att komma med en parafras till en bumpersticker i denna universitetsstad ”Science is a serious business. ”

Man skulle kanske rent av kunna satsa någon krona på ett ”Vetenskapens Hus”, vid sidan av Musikens Hus och alla stolta Idrottsarenor?

Sedan ser jag UNT uppmärksammat att en av stadens döttrar numera leder det utmärkta TV programmet ”Vetenskapens Värld”. Kul.

Eftersom jag numera inte har någonting med SR eller Vetenskapsradion att göra må det väl vara mig tillåtet att påpeka att Uppsala också, sedan mer än ett decennium, hyser Sveriges största vetenskapsredaktion .

Radio är visserligen inte alls lika glamoröst som TV men redaktionens (var)dagliga nyhetssändningar om vetenskap når nära en miljon lyssnare. Och det har sannolikt satt Uppsala på kartan mera än alla kommunalråd, informationsavdelningar och bandyfinaler tillsammans.

Vårt dyra dagliga bröd

Att sedan SR och SvD nu tillsammans håller på med en ny matrunda i Erik Fichtelius

( Konsumentekots). Marit Paulsens, Thomas Michelssons (DN) och  Mats-Eric Nilssons ( Den hemlige kockens ) fotspår är en helt annan historia .

Vi kan tydligen bli förskräckta över vad vi äter hur många gånger som helst. Och snart kommer tidningarna att slå larm om att maten blivit dyrare. PRO hytter redan varnade med sina varukorgar.

Så detta är sannolikt något jag återkommer till när snön slutat falla.

Nu skall jag likt Sann Rayman i SvD leta efter min tappade haka.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

SVT skall ha en elogé för att de lät läkaren Björn Brageé slå larm om hur smutsigt det är på svenska sjukhus. Lennart Persson förde i kvällens Aktuellt frågan vidare genom att på ett skickligt sätt pressa Socialstyrelsens representant på varför så lite har hänt på så lång tid.

Försvaret från Socialstyrelsen  att ” vi blev tagna på sängen” var lika pinsamt som skrämmande. De som verkligen blir ”tagna på sängen” är de patienter som i allt högre utsträckning lider och dör på sjukhus runt om i landet på grund av dålig hygien. Detta är en verklig risk, något att ta på allvar. Med en ökad förekomst av multiresistenta bakterier finns det tills vidare bara en sak att göra; minska smittspridningen.

I den oerhört viktiga strävan har vi alla ett ansvar, vi som kräver antibiotika fast det inte behövs och den samlade sjukvården. Att inte städa i sjukhus och än värre i operationssalar är både livsfarligt och på sikt mycket dyrare än de futtiga kronor man kan spara i städkostnader.

Det finns också en rad förebyggande åtgärder man kan vidta. Det är obegripligt att man som vårdtagare i fängelse har rätt till eget rum, men inom sjukvården skall man även när man är dödssjuk dela rum med fem andra lika sjuka medmänniskor.

Som det nu är verkar det fortfarande osäker på vem man skall klaga hos när man ligger där med smärtsamma sår som inte läker!

Sverige har en sjukvård som nästan helt baseras på skatteintäkter och som drivs av oss själva, det vill säga Landstinget. Att man som patient inte får en öppen varudeklaration på det man betalar för är obegripligt. Gör som Björn Bergée föreslår; lägg ut fakta och statistik på nätet! Som i Danmark. Var löper jag störst risk för att bli smittad? Vilken läkare har orsakat flest infektioner när hon/han har opererat?

Som det är idag har man bättre information om man skall köpa en tvättmaskin än om man skall lägga sitt liv i händerna på en doktor!

Om inte Socialstyrelsen vaknar nu finns det säkert privata entreprenörer som kan tillhandahålla denna livsviktiga information.

Och – förr eller senare kommer även du i kontakt med Vårdapparaten!

Tags: , , , , , , , , , , ,

Så har ”På Spåret ” gått i mål för den här säsongen. Luuk och Lindström har vuxit in i sina roller och den nya varianten fungerar bra. Deltagarna var roliga och finalparen var lysande. Programmet borde försvara sin plats som ett av de absolut mest populära underhållningsprogrammen i SVT. Tittarna gillar frågesporter och har gjort det sedan den gamla klassiska Tiotusenkronorsfrågan. Svenskarna är ett folk med hög medelutbildning och det anses vara viktigt att vara ”allmänbildad”. Tävlingar som ”På Spåret” blir därför lätt ett slags offentlig test av hur allmänbildade de deltagande är. Därför borde jag kanske inte bli förvånad när personer jag träffar är chockade över ”hur lite den där professorn kunde”. Eller när någon säger     ”den där Rosenberg var ju inte alls allmänbildad”.

Om detta kan man säga åtminstone två saker. Ett, professorer är i regel mycket kunniga på ett område, nämligen sitt eget.

Två, samhällets definition av vad som hör till ”allmänbildningen” skulle må bra av en offentlig diskussion då och då.

För den bild av ”vad varje medborgare bör veta” som ”På Spåret” ger är mycket smalspårig. Förutom en del geografiska fakta, lite populärkultur och sport är det inte mycket vi får veta.   Teknik, vetenskap och medicin finns till exempel överhuvudtaget inte med. Det är en förklaring till att det inte gick så bra för Hans Rosling och Göran Rosenberg i På Spåret.Deras kunskaper är för djupa och breda för denna grunda och smala världsbild.

Men varför programmakarna anser att just den här högst begränsade bildningssyn som man bör servera i public service är det svårare att förstå. Båda två är faktiskt högt utbildade och – förmodligen – allmänbildade.

Tags: , , , , ,