Sveriges Chans?

You are currently browsing articles tagged Sveriges Chans?.

Så är det Nobelfest igen. Visst känns det lite nostalgiskt. Efter att ha varit där i ett antal direktsändningar och på några middagar. Festen är faktiskt rolig och inte speciellt formellt eller stel.

I år håller dessutom Nobelpristagaren Andre Geim  ett helt lysande tal!

Detta är vetenskapens femton minuter av berömmelse. En sekund när världspressens ögon svepte förbi detta lilla kalla och grå land, vid kanten av inlandsisen.( Idag är Sverige i medias fokus av helt andra orsaker.)

Årets skandal är att att Robert Edwards  inte fått priset förrän nu. Nu när det är för sent för honom att glädjas åt det. Vem inom Nobelkommittén har motarbetat honom i alla år? Ska vi verkligen behöva vänta i femtio år på svaret?

Men, det kan inte hjälpas, Norska Nobelkommittén har i år gjort ett så bra val att de -nästan – är förlåtna för tidigare års klavertramp.

Heja Norge!

I Oslo är det en helt annat fest än i Stockholm. Mera show än ritual och ceremoni.

För egentligen är detta ett märkligt nöje år 2010. Att sitta och titta på hur andra människor äter, dricker och dansar. Hela Nobel är mycket osvenskt och otidsenligt. Just därför är det unikt.

Som journalist på Nobelfesten letade man förtvivlat efter en egen vinkel eller efter en något udda fakta som ingen redan nosat rätt på. Om Alfred Nobel, om maten eller forskningen.  John Chrispinsson kan vid det här laget dem alla. På min sista direktsändning jobbade vi tillsammans.

I dagens sändning gjorde han dessutom en lysande intervju med  EU:s forskningskommissionär Máire Geoghegan-Quinn.  Sanningen är att EU:s satsningar på forskning är katastrofalt låga. När skall Europa byta jordbruksstöd mot en satsning på framtiden? Det är en gammal fråga, men tyvärr lika aktuell idag som för fem år sedan.

Kristofer Lundström tror att han är kvar i Kobra och identifierar ”nobelpriset” med ”nobelpriset i litteratur”.

Men hör och häpna, jag hör för första gången ”vetenskapsradion” nämnas på SVT. Anledningen är enkel. Ulrika Björkstén är tillträdande chef för Vetenskapsradion och hon sitter också som kommentator i SVT. Och hon gör ett bra jobb. Man skulle nästan tro att de gamla public service företagen hörde samman.

Det är kul.

Inte minst för min gamla redaktion. För mitt uppe i festsyran, diadem och urringar  gör de varje vardag ett arbete som allt för sällan uppmärksammans – nyheter från vetenskapens fält, varje dag, i en radio nära dig.

Nobelfesten är inte vetenskap. Men många menar att vi genom att ordna en stor fest firar kunnande och forskningen. Ungefär som Andre Geim var inne på i sitt tal. Det är inte så illa.

Om vi kan få en gammal dynamitards pengar att verka för yttrandefrihet och vetenskap så kan man väl svälja ett och annat diadem.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Just nu är det lite synd om Mona Sahlin. Ingen tvekan om det. Men när jag ventilerar denna empati med en expert på politiska strömningar viftar vederbörande snabbt bort mina tankar om sympatiröster. Svensken gillar en vinnare. Det gäller inte minst de tveksamma som ännu inte bestämt sig. Valvinden kommer inte att vända. Möjligen kommer vi att taktikrösta en smula.

Själv är jag inte så säkert. Sällan har så många experter haft så fel som i denna valrörelse. Hur opinionsinstitutens kan fakturera utan att skämmas förstår jag inte riktigt.

Men oavsett vem som blir statsminister om knappt en vecka återstår en fråga att lösa, hur skall Sverige bevara sitt relativa välstånd de närmaste tio åren?

För efter en valkampanj som i mycket återigen handlat om politikerna som alla goda gåvors givare kvarstår verkligheten. Vi lever, varken vi gillar det eller ej, i en global ekonomi som kännetecknas av snabba förändringar. Skuldkrisen är inte borta, den har bara tillfälligt försvunnit ur sikte i jakten på att ge pensionärerna lägre skatt. Den är i sin tur resultat av en ny ekonomisk världsordning där BRIK ( Brasilien, Ryssland, Indien och Kina) länderna stiger och den gamla världen sjunker. Inte minst urgamla Europa som faller som en sten. Och Volvo är som sagt kinesiskt.

Så har Forskningspolitiken varit en totalt iskall fråga i denna valkampanj. Biståndet, som också omfattar en procent av vårt BNP, fick i varje fall några ord häromdagen. Men grunden till vår egen fortsatta utveckling är kanske inte lika intressant?

Naturligtvis kan vi leva grönare och sluta jaga den typ av status som just nu är för handen. Men statusjakten är evig, inbyggd i själva människan. Och även i fortsättningen kommer medicinsk vård, omsorg av de gamla och god utbildning att kosta pengar.

Och om du är sjuk på riktigt kommer inget Försäkringsbolag i världen låta dig teckna en provat sjukförsäkring.

Erk du, Maja du vart skall vi ta’t?

Den diskussionen hade jag gärna hört lite mera om under valrörelsen 2010. För ett uteblivet samtal om framtiden leder till att det blir synd om hela den svenska befolkningen. Inte bara om Mona Sahlin.

Tags: , , , , , ,

Igår var det Fotbollsgala. Idag börjar reklamkampanjen i SR för ett nytt idrottspris. Och vilka som skall vara programledare i den evigt pågående Melodischlagerfestivalen. Avslöjandet av deras namn var till och med en NYHET i Sveriges största nyhetsprogram.

Varför är det så att tricksandet med ett uppblåst läderskinn får så oerhört mycket mera uppmärksamhet i media än till exempel all medicinsk forskning i landet?

För några dagar sedan utsågs till exempel ”Årets företagare”. Också det vid en gala i Stockholm. Också det med en spännande final och god underhållning. Men  i totalt mediamörker.

Inte för att jag har något emot varken fotboll eller annan allmän idrott. Tvärtom. Jag tittar gärna på friidrott – och hellre på fotboll än hockey. Men något säger mig att Zlatans betydelse för nationalstaten Sveriges vidare välbefinnande är något mindre än den forskning och de  innovationer som finns i landet. Bara lite givetvis, men i alla fall.

Zlatanland blir rätt offside  utan sin exportindustri.

Varför finns då denna grava obalans i medias intresse?

Är det för att företagarna är råa kapitalister och tjänar pengar på sina idéer och arbete? Knappast.  För även herr  Ibrahimović har ju onekligen gjort sig en och annan krona på sitt fotarbete. Och våra musikstjärnor verkar inte heller vara utblottade.

Är det ”vad folket vill ha”? Hur kan man i så fall veta det när man aldrig provat? För när såg ni senast en direkstsänd gala ifrån en gala med forskare och företagare? Nobelfesten? Nej, nej, den handlar om den kungliga balen på slottet som vi skulle vilja vara bjudna på. Om klänningar och diadem. Inte om det arbete som skapar nya jobb i Trollhättan.

Nej, jag tror att det som vanligt handlar om vad journalisterna tror att kollegorna vill att de skall rapportera om. Den upprörda debatten kring Göran Hägglunds debattartikel nyligen var på många  sätt avslöjande. Tanken att det skulle finnas en ”kulturell elit” i vårt jämnlika mellanmjölksland avvisades med en hetta som borde gjort vem som helst med en självständig hållning skeptisk.

Och vilken roll spelar ”public service” i detta drama? Är det självklart att satsa så mycket resurser på skådespelt i schlager, idrott och dansbandskamp? Och ingen festivitas på kreativa idéer? Och varför måste huvudparten av den seriösa samhållsbevakningen fokuseras på problemen  och ingen tid ges till  de potentiella, positiva,  lösningarna?

Hur var det nu kejsarna i Rom sa; ge folket bröd och skådespel!  Med tanke på dagens medialandskap kanske man borde omformulera det till, gärna lite skådespel, men först bröd!

Tags: , , , , ,

Forskningens förebilder

Ofta hör man att forskare och entreprenörer borde uppmärksammas mera i media.

Inte minst därför att barn och ungdomar borde få andra förebilder vid sidan av idrotts- och popstjärnor. Nu har du chansen att bidra till just det!

Just nu söker jag nämligen forskningens och entreprenörernas Annika Sörenstam och Zlatan Ibrahimovic .

Jag vill intervjua dem för en bok jag arbetar med. Boken är ett första steg i ett projekt med namnet ”Sveriges Chans?” som handlar om hur vi kan skapa nya företag i det här landet.

En motbild till de negativa nyheter vi varje kväll får oss till del, via nyheterna.

De personer jag söker får gärna vara bosatta och verksamma utomlands och befinna sig mitt i den globala konkurrens som vi lever i. De bör helst vara verksamma inom medicin eller bioteknik . Mitt mål är att boken skall berätta 20 tal fascinerande historier.

Spännande och inspirerande berättelser ur verkligheten. Efter snart 20 år som vetenskapsjournalist vet jag att de finns.

Alla förslag behandlas med diskretion ( källskyddet ) och det slutgiltiga urvalet står jag för.

Men jag behöver din hjälp för att få fram de bästa namnen till boken.

Vem tycker du tycker skall vara i boken?

Hör av dig till mig via telefon eller e-post så snart som möjligt!

Jan-Olov Johansson

Telefon 0708/ 53 11 22

joj@telia.com

www.janolov.se

Tags: , , , ,

- Varje minut laddas 15 timmar information upp på Googles servrar, berättar professor Dan Rugar, på IBM och Stanford.

Så där i förbigående. Fast ”information” är videos på YouTube visar det sig. Så kvantitet skall inte förväxlas med kvalitet. Vet vi så mycket mera idag, egentligen? Jo. det gör vi!

Men mycket är också skräp.

Själv fäster jag mig mest vid att Rugar både arbetar på IBM och är professor på Stanford.

Någonstans här ligger den verkliga skillnaden mellan USA och Sverige när det gäller att ”föra ut forskningen resultat till näringslivet”. Jag tror inte man behöver leta så mycket längre. Någonstans här…

Tags: , , , , ,

- Och vilken praktisk nytta har det här priset,
var länge den vanligaste frågan på KVA:s presskonferenserna där årets Nobelpris presenterades.
Efter att ha varit med några år tipsade jag den då ständige sekreteraren om detta. Och inte vet jag med nästa år hade han ett färdigt svar på den ständiga frågan. Så till den milda grad att när frågan inte ställdes, sa sekreteraren förvånat:

- Skall ni inte fråga om den praktiska användningen?

( Numera verkar den fyndiga första frågan vara. Hur KÄNDE ni när ni fick veta att ni fått Priset?.)

Svaret på nyttan med forskningen var annars ofta en variant av ” man vet aldrig när grundvetenskap leder till praktisk nytta. Ta till exempel transistorn”

Här kan man möjligen fundera över vad Alfred Nobel själv hade tyckt om denna tolkning av hans testamente mot mera ”nyfikenhetsforskning”.
Alfreds håg var med stor säkerhet betydligt mera inriktad mot uppfinningar och praktiska landvinningar.

Men den vanlige skattebetalarens undran ”vad har vi egentligen för nytta av forskningen?” måste ständigt besvaras. Inte minst när ekonomin går på fälgarna som nu.

För vetenskapens bidrag till ett bättre liv och till välfärden tar tid och just nu är det akuta åtgärder som räknas.

I morgon anordnas i vilket fall Stockholm meeting med titeln ”From Nobel Prize To Commersial Use and Improved Daily Life” på Norra Latin i huvudstaden.
Ibland föreläsarna finns de två Nobelprisvinnarna Peter Agre och Peter Grunberg.

Organisatörer är Naturvetarna, Stiftelsen för Strategisk Forskning och just KVA.

Vi får se om vi får några nya svar på frågan vad just Sverige har för Chans att ta sig ur den ekonomiska svackan.

Tags: , , , , , , , ,