SNF

You are currently browsing articles tagged SNF.

Är en återkommande ledarstrid inom en av landets största föreningar fullkomlig ointressant för pressen?

Ja, så verkar det vara.

För den 18 juni höll Naturskyddsföreningen (SNF) sitt årsmöte i Falkenberg. Valberedningen hade föreslagit Mikael Karlsson för omval. Men inför sittande möte fördes vice ordförande Karin Åström fram som en motkandidat.

Efter en het och lång debatt bakom slutna dörrar, omvaldes Mikael Karlsson igen.  Han har nu suttit på denna post sedan 2002. Svante Axelsson som är kurskamrat med Karlsson har varit verksam som generalsekreterare lika länge.

Vad som sades i Falkenberg förblir dock okänt, liksom varför församlingen för andra gången i rad försöker avsätta sin ordförande.

För vid den förra konferensen, 2010 i Gävle, förde nämligen valberedningen också fram Karin Åström som motkandidat.

Medias bevakning den gången var inte heller speciellt fullödig.

En snabb sökning via Google leder till Radio Värmland som vinklar nyheten mot att en värmlänningen Karlsson hotar att avsättas.

Radio Värmland redovisar även att Värmlänningen omval i år. De, i likhet med övrig press, citerar snällt pressmeddelandet.

Den enda tidning som, i en notis, refererar fighten i Falkenberg är LAND.

I sin Lantbruks del, på sidan 6.

Varför är då detta bråk av allmänt intresse?

Ja, Naturskyddsföreningen är utan jämförelse Sveriges största miljöorganisation med sina ”cirka 192 000 medlemmar” och man uttalar sig i en rad olika samhällsfrågor. Inte minst Mikael Karlsson och hans parhäst Svante Axelsson uppträder ofta i media, inte sällan som ”experter”.

På hemsidan skriver man ” Vi arbetar med att påverka politiker och myndigheter såväl nationellt som internationellt.” Något som vanligen brukar kallas lobbying.

På ett annat ställe deklarerar man stolt: “När Naturskyddsföreningen yttrar sig får det effekt. Vi vet att beslutsfattarna lyssnar på oss när de stiftar lagar och förbereder viktiga beslut.”

SNF är kort sagt en samhällsaktör med betydande inflytande. En maktfaktor.

Det är lätt att göra tankeexperimentet hur media skulle reagera om en annan maktfaktor skakades av ledarstrider. Tänk dig att ett politiskt parti, en ungdomsorganisation eller en fackförening skulle skakas av ”intern splittring”.

Kandidaterna skulle åka som skottspolar mellan olika studios och motsättningarna skulle analyseras av experter och forskare, kors och tvärs.

Men vad som händer inom SNF verkar vara fullkomligt ointressant för hela journalistkåren. Utom då för Pierre Kjellin på Land. ( Och Rikard Langenfeld i nätupplagan.)

Varför undviker yrkeskåren mangrant just denna debatt? För andra gången?

Vi journalister brukar annars beskyllas för att vara i det närmaste konfliktberoende.

Kan det ha något att göra med att en stor del av journalisterna sympatiserar med vad SNF gör, vilket återigen visades av Kenneth Asps undersökning nyligen. Den som visade att Miljöpartiet skulle få över hälften ( 51, respektive 52 %)  av rösterna om det var val ibland de oberoende journalisterna på public service?

Är SNF därför en sammanslutning höjd över allt tvivel?

För när såg vi senast en ”kritisk granskning” av just denna förening?

Frågorna är många.

Debaclet i SNF kan naturligtvis också bara vara ett uttryck för en levande demokrati, men desto större anledning att vi i så fall får veta vad man diskuterade i hemlighet.

Öppenhet är demokratins livsluft.

Liksom en fri och oberoende press.

När det gäller ”miljö” tycks dock den svenska pressen lida av en utbredd grön starr!

 

Och än mera intressant tycker jag det vore om ”Kaliber”, ”Konflikt” eller ”Uppdrag Granskning” granskade ”Greenpeace”, denna totalt odemokratiska aktivistliga som köper sig utrymme i pressen genom att ständigt bryta mot lagen.

Man skulle ju kunna börja med att granska hur pengarna från olika offentliga lotterier som exempelvis Postkodlotteriet används av dessa professionella hulliganer. Och vad deras ”aktioner” kostar samhället i form av polisinsatser och annat.

Vet den vanlige lottköparen verkligen om vad hennes pengar används till?

 

Tags: , , , , , , ,

Karin Hübinett tvingas sluta som programledare i SVT när systern blir minister. Detta för att public service är särskild noga med att vara opartiskt. Under valrörelsen fick en retorikanalytiker sluta eftersom hon var engagerad i ett politiskt parti.

Hårda tag.

Samtidigt hör jag i dagens Studio Ett ordförande i Sveriges Naturskyddsföreningen (SNF), Mikael Karlsson uppträda som ”expert” på miljökatastrofen i Ungern .

Detta är ett i raden av sådana expertframträdande som han och hans parhäst generalsekreteraren Svante Axelsson gjort i Studio Ett under åren.

Ursäkta, men jag förstår inte logiken i detta. Finns det ingen på redaktionen som ser problemet med partisket här? För SNF är en part!

SNF är en intresseorganisation, precis som Svenskt Näringsliv, Motormännen eller Svenska Jägarförbundet. I en annan sändning uppträder en ekotoxikolog från Greenpeace.

Vi tar det en gång till, vad är Greenpeace?

Om man vill ha med en företrädare för ett partiintresse med så brukar man väl ändå också låta motparten komma till tals? Det kallas debatt, till skillnad ifrån propaganda.

Annars förväntar jag mig att Miljövänner för kärnkraft får uppträda som oemotsagda experter i nästa sändning av Studio Ett.

Och om man nu vill ha en expert, varför inte då fråga en sådan?

Varför inte låta någon av de hundratals forskare som dagligen arbetar med de här frågorna på Sveriges lärosäten komma till tals? Här finns en rad nya röster och åsikter att sprida över landet!

Lite mera mångfald helt enkelt.

Tags: , , , ,

Snön yr istadigt utanför mitt fönster här i Uppsala men det är bara dotterns Golden Retriever som känner någon större glädje över vädret. En lämplig dag att kura ihop och försöka läsa ikapp. Morgontidningarna bjuder på ovanligt mycket. I DN gör Peter Wolodarski ett frontalangrepp på Jan Guillou. Och PO, Yrsa Stenius.Mycket välformulerat och skarpt, men givetvis kommer Guillou att klara sig även ur detta debacle

Gudrun Schyman och han hör till det frälse som i princip kan komma undan med vad som helst. De tillhör Teflonvänstern. Hur det går för Yrsa Stenius är mera osäkert. För en gång skull instämmer jag i avgångskraven.

DN på söndag innebär också ett uppslag vetenskap, något vi läsare noga bör vårda för det är i princip allt som finns kvar av seriös vetenskapsbevakning, vid sidan av public services insatser. New York Times har en bilaga varje tisdag, DN har ett uppslag på söndagar. Idag får vi läsa om ”open acces”, en fråga som i Sverige drivs av Vetenskapsrådet och Håkan Billig. Karin Bojs reder ut huruvida det är bra eller dåligt att sola. Som nästan alltid är det både och. Verkligheten fortsätter att vara besvärlig och vägrar att uppträda i svart och vitt. Och hur rätt Tage Danielsson än hade när han drev med slirande politiker i sin klassiska sketch om ”sannolikheten” så är det nog tyvärr så att den stora Sanningen ofta lyser med sin frånvaro. Precis som solen denna marssöndag.

Fakta talar för en klimatförändring – och för GMO

Så är det också med klimatfrågan. Våra mätdata kring atmosfären, oceanerna och solaktiviteter är i högsta grad bristfälliga. Och när man sedan tar dessa ungefärliga mätvärden och stoppa in dem i halvfärdiga modeller kan man inte förvänta sig att prognoserna skall bli knivskarpa. Vi arbetar med sannolikhetsberäkningar även när det gäller klimatförändringarna. Men, trots att man ljugit om en glaciär och skrivit slarviga e-brev ( vem har inte gjort det?) så är det nog ändå så att människan utsläpp av koldioxid påverkar jorden klimat. Det blir varmare. Vad vi sedan bör göra åt det är en helt annan sak!

Enligt samma sätt att resonera kan det säkert finnas risker med den GMO teknik som nu används i många år över hela världen, utom i Europa. All mänsklig verksamhet påverkar miljön eftersom själva idén med vår möda är att utvinna nyttigheter åt oss själva. Och visst var det osmak att tekniken först kom att användas av Monsanto för att göra grödor motståndskraftiga mot just deras växtskyddsmedel men själva motståndet mot genmodifiering som teknik är obegripligt för mig. Här har vi äntligen ett verktyg att skräddarsy växter att göra allehanda nyttigheter för oss! Professor Torbjörn Fagerström argumentera kring detta i Svenska Dagbladet.  Och han ställer en fråga som det vore mycket intressant att få svar på. Var står den svenska miljörörelsen egentligen?

I privata samtal försäkrar ansvariga personer i rörelsen att ” vi är inte emot GMO” men det skulle inte skada med ett offentligt uttalande. Man kan inte bara säga NEJ till allting och bevara sin trovärdighet.

Uppsala på hal is

Huruvida min lokala tidning UNT är emot Bandyfinalen är svårt att säga. Tidningen vänsterkryss innehåller i vilket fall nyheten att kommunen lovat täcja eventuella förluster för den i staden anordnade finale med 2,8 miljoner. Idén med att lärdomsstaden år efter år anordnar finalen i denna udda idrott är givetvis att ” sätta staden på kartan”.

Jag kan tipsa kommunen och lokaltidningen om en annan karta. Den återfanns i den internationella tidskriftens New Scientist senaste nummer  ( 15 mars, sid 50-51) . Där anges vad Norden har att erbjuda en brittisk vetenskapsman/kvinna under rubriken ”Northern Highlights” . Det uppseendeväckande med kartan är att Uppsala överhuvudtagen inte finns med på den. Däremot anges Sollefteå, Strömsund och Skellefteå…

Om jag vore kommunalråd i staden skulle jag oroa mig en smul mera över detta än att kära Sirius inte når någon bandyfinal.

Eller för att komma med en parafras till en bumpersticker i denna universitetsstad ”Science is a serious business. ”

Man skulle kanske rent av kunna satsa någon krona på ett ”Vetenskapens Hus”, vid sidan av Musikens Hus och alla stolta Idrottsarenor?

Sedan ser jag UNT uppmärksammat att en av stadens döttrar numera leder det utmärkta TV programmet ”Vetenskapens Värld”. Kul.

Eftersom jag numera inte har någonting med SR eller Vetenskapsradion att göra må det väl vara mig tillåtet att påpeka att Uppsala också, sedan mer än ett decennium, hyser Sveriges största vetenskapsredaktion .

Radio är visserligen inte alls lika glamoröst som TV men redaktionens (var)dagliga nyhetssändningar om vetenskap når nära en miljon lyssnare. Och det har sannolikt satt Uppsala på kartan mera än alla kommunalråd, informationsavdelningar och bandyfinaler tillsammans.

Vårt dyra dagliga bröd

Att sedan SR och SvD nu tillsammans håller på med en ny matrunda i Erik Fichtelius

( Konsumentekots). Marit Paulsens, Thomas Michelssons (DN) och  Mats-Eric Nilssons ( Den hemlige kockens ) fotspår är en helt annan historia .

Vi kan tydligen bli förskräckta över vad vi äter hur många gånger som helst. Och snart kommer tidningarna att slå larm om att maten blivit dyrare. PRO hytter redan varnade med sina varukorgar.

Så detta är sannolikt något jag återkommer till när snön slutat falla.

Nu skall jag likt Sann Rayman i SvD leta efter min tappade haka.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,