Så i princip kan vi glömma allt vi trodde vi visste om det hör före 2005. De orden har dröjt sig kvar så här dagen efter SLU:s årliga doktorspromovering. Hon som sa dem heter professor Sara Hallin och är professor i mikrobiologi på SLU.
Och det hon pratar om är inte vilket lite udda forskningsområde som helst. Det handlar om omsättningen av kväve i världshaven. Jorden är som vi alla vet en blå planet, till större delen täckt av vatten. Och kvävet hör till de absolut viktigaste grundämnena i livets kretslopp. Att vi nu tvingas lära om när det gäller de här för livet helt avgörande processerna är stort. Orsaken är allt vi lärt oss om organismer som tillhör den så kallade tredje domänen i livsträdet, arkéerna. ( Förr kallade arkebakterier, men de är inga bakterier.)
Olika arter av dessa arkeér har nämligen visat sig spela en mycket stor roll för vad som händer med kvävet i oceanerna. Så stor roll att vi alltså måste börja om från början med våra flödesscheman.
Gäller denna revolution också det som händer på landbacken, i exempelvis odlingsjorden? Det vet vi inte ännu. Men det kan mycket väl vara så.
Det är relativt lätt att inse vad de här upptäcker kan få för praktiska betydelse. Tänk bara på problemen med övergödningen av Östersjön! Kväveläckaget är jordbrukets största miljöproblem. Men den nya kunskapen kan mycket väl också komma att påverka teorierna om försurningen av världshaven och rent av, indirekt, modellerna för den stegrande växthuseffekten.
För det visar på hur grund vår kunskap är om de mest livsavgörande av jordens fortfarande är.
Och det gör vad rektor Lisa Sennerby Forsse berättade i sitt tal än mera obegripligt. För hon var tvungen att mitt i feststämningen meddela att just SLU drabbats av en drastisk nedskärning i höstbudgeten. Trots att man med råge motsvarat de kriterier som ställs av regeringen på universiteten och trots att de andra lärosätena fått mera pengar.
Förklaringar till denna märkliga snedfördelning ligger förmodligen i det faktum att SLU tillhör Landsbygdsdepartementet. Och inte Utbildningsdepartementet som de andra högskolor. Landsbygdsdepartementet har förmodligen andra prioriteringar just nu. Svensk grisnäring har till exempel akuta problem. Men utan kunskap och beprövad erfarenhet blir de tillfälliga besvären bestående.Och det tjänar ingen på.
De olika departementet styr därtill av olika partier inom Alliansen, men det lär nu inte arkeérna eller miljöproblemen bry sig så mycket om.
Att rusta ned den långsiktiga miljöövervakning och populära miljöutbildningar är dessutom en riktigt dåliga idéer.
Det borde inte minst regeringens påtänkta samarbetspartner, Miljöpartier, anse.
