Så är det Nobelfest igen. Visst känns det lite nostalgiskt. Efter att ha varit där i ett antal direktsändningar och på några middagar. Festen är faktiskt rolig och inte speciellt formellt eller stel.
I år håller dessutom Nobelpristagaren Andre Geim ett helt lysande tal!
Detta är vetenskapens femton minuter av berömmelse. En sekund när världspressens ögon svepte förbi detta lilla kalla och grå land, vid kanten av inlandsisen.( Idag är Sverige i medias fokus av helt andra orsaker.)
Årets skandal är att att Robert Edwards inte fått priset förrän nu. Nu när det är för sent för honom att glädjas åt det. Vem inom Nobelkommittén har motarbetat honom i alla år? Ska vi verkligen behöva vänta i femtio år på svaret?
Men, det kan inte hjälpas, Norska Nobelkommittén har i år gjort ett så bra val att de -nästan – är förlåtna för tidigare års klavertramp.
I Oslo är det en helt annat fest än i Stockholm. Mera show än ritual och ceremoni.
För egentligen är detta ett märkligt nöje år 2010. Att sitta och titta på hur andra människor äter, dricker och dansar. Hela Nobel är mycket osvenskt och otidsenligt. Just därför är det unikt.
Som journalist på Nobelfesten letade man förtvivlat efter en egen vinkel eller efter en något udda fakta som ingen redan nosat rätt på. Om Alfred Nobel, om maten eller forskningen. John Chrispinsson kan vid det här laget dem alla. På min sista direktsändning jobbade vi tillsammans.
I dagens sändning gjorde han dessutom en lysande intervju med EU:s forskningskommissionär Máire Geoghegan-Quinn. Sanningen är att EU:s satsningar på forskning är katastrofalt låga. När skall Europa byta jordbruksstöd mot en satsning på framtiden? Det är en gammal fråga, men tyvärr lika aktuell idag som för fem år sedan.
Kristofer Lundström tror att han är kvar i Kobra och identifierar ”nobelpriset” med ”nobelpriset i litteratur”.
Men hör och häpna, jag hör för första gången ”vetenskapsradion” nämnas på SVT. Anledningen är enkel. Ulrika Björkstén är tillträdande chef för Vetenskapsradion och hon sitter också som kommentator i SVT. Och hon gör ett bra jobb. Man skulle nästan tro att de gamla public service företagen hörde samman.
Det är kul.
Inte minst för min gamla redaktion. För mitt uppe i festsyran, diadem och urringar gör de varje vardag ett arbete som allt för sällan uppmärksammans – nyheter från vetenskapens fält, varje dag, i en radio nära dig.
Nobelfesten är inte vetenskap. Men många menar att vi genom att ordna en stor fest firar kunnande och forskningen. Ungefär som Andre Geim var inne på i sitt tal. Det är inte så illa.
Om vi kan få en gammal dynamitards pengar att verka för yttrandefrihet och vetenskap så kan man väl svälja ett och annat diadem.
