Nobelpriset i fysiologi och medicin

You are currently browsing articles tagged Nobelpriset i fysiologi och medicin.

Man kan fundera över det vettiga i att direktsända en middag.

Men nu är just Nobelmiddagen en del av en Nobeltradition, ett varumärke vi bör vara rädda om.

SVT Vd Eva Hamilton deltar ju, självklart , på festen och blev också intervjuas i början av SVT:s långa, dyra sändning.

Det är en över fyra timmar lång direktsändning som engagerar runt 120 personer!

Hon sa i denna intervju att det viktiga med kvällen inte var klänningarna utan upptäckerna.

Det är bara att hoppas att hon för sin egen sinnesfrids skull inte ser på den bandade sändningen!

För hela denna jättesatsning handlade i princip om – YTAN.

Så fort det råkade komma in på vetenskap, vilket är oundvikligt eftersom Nobelprisen i huvudsak handlar om naturvetenskap, markerade alla reportrar att detta var svårt, obegripligt och jobbigt.

Jessica Gerdin – som för övrigt klarade direktsändningen lysande – betonade flera gånger att det var ”litteraturen” som var det viktiga. Nobelpristage i fysik och medicin fick klapp på huvudet för att de var ” intresserade av litteratur också”.

Det är helt begripligt eftersom det nu är hennes huvudintresse och bevakningsområde, men man längtade ändå efter någon som sa att vetenskap är kul. Spännande och ja, rent av livsnödvändig.

Men så blev det inte. Det fanns liksom inte plats för det mellan all provsmakning av mat och ” de stora fåglarna som klampade runt i skogen”. ( Fasaner!)

Att sedan Anna Hedemo väljer just MP:s språkrör som intervjuoffer och dessutom tilltalar henne med förnamn var väl mera väntat. Över hälften av SVT:s journalsiter sympatiserar enligt enkäter med MP.

Så när sedan SVT:s nyhetsprogram flera gånger under kvällen rapporterade att det var Nobelpriset i litteratur som var ” det finaste” kändes det bara som en bekräftelse på den rådande nyhetsvärderingen.

Redan från traileren har det varit solklart att SVY driver en fråga.

Det måste utse flera kvinnliga Nobelpristagare.

Detta markeras av att man bara valt kvinnliga programledare i Nobelstudion och så långt som möjligt – kvinnliga experter,

Man tillämpar vad som brukar kallas positiv särbehandling. Och det har man gjort under en rätt lång tid.

Effekterna på Nobelförsamlingarna  är, låt oss säga, osäker.

De lär redan vara utsatt för en lång rad tryck från olika håll.

Men om detta nu är en viktig uppgift för den ”fria och obundna” statstelevisionen kunde man väl i vart fall själva föregå med goda exempel?

För en viktig orsak till att vi inte ser fler kvinnliga Nobelpristagare inom exempelvis fysik ( som är den sämsta klassen) är att få kvinnor är verksamma inom ämnesområdet. Då vore det kanske en bra början om de fyra, kvinnliga, programledarna visade lite större entusiasm över andra ämnen än mat, kläder, frisyrer och skvaller?!

Och, jo, jag vet att SVT och Kunskapskanalen sänder tonvis av seriösa program, men här har man en helt unik chans att nå utanför kretsen av de redan frälsta.

 

 

 

 

 

Tags: , , , , ,

Söndag, God Morgon Världen i P1 och Vetenskapssidan i DN. Dessutom visar sig vår närmast stjärna mitt i höstrusket. Om det inte varit för den rutinmässiga Höstförkylningen hade detta kunna vara en riktig bra dag ;-)

Det är dessutom ”söndagen före Nobelveckan”, det vill säga dagen före det att Nobelpriset i fysiologi eller medicin tillkännages på Nobelforum på Ki, i Solna.

Och alltså dags för Karin Bojs på DN att gissa vem som skall få Priset. Hon har dessutom, via Facebook, utmanat bland annat mig på sedvanlig vadslagning. Självklart accepterar jag!

Men först till DN:s gissningar som när det gäller just morgondagens går till Stamceller. Och varför skulle jag invända mot en sådan initierad spekulation? Någon gång runt 2001 hamnade jag mitt i den politiska debatten kring embryonala stamcellers här i Sverige, precis hemkommen från ett år av bioteknikstudier bland annat vid Stanford. Så den forskningen har jag följt mycket nära, med dess skandaler och dess framgångar. Stamceller har därför länge funnit med ibland mina Nobelgissningar. Och så har vi som sagt det berömda Nobelforumet i ämnet, för några år sedan. Så kanske får vi ropa ”Äntligen” i morgon?

 

 

Tags: , ,

Denna fredagskväll (16/12) sänder SVT2 Nobelföreläsningarna av pristagarna i medicin eller fysiologi. Det är en välgärning och verklig  Public Service! Men, det är ingen lättsmällt fredagsunderhållning, precis. Detta är föreläsningar av experter för andra experter på samma område. Även det är naturligtvis bra och nödvändigt. Jag kan ändå inte låta bli att sitta och önska att man sina presentationer lite mera tillgängliga. Ämnet, hur vi och de flesta livsformer, visar det sig, försvarar oss mot infektioner är tämligen enkelt att skapa intresse omkring. För att inte tala om vaccinationer och sk. autoimmuna folksjukdomar som reumatism och diabetes!

Här hade man till exempel,  i skenet av det gyllene priset,  kunnat öka den intresserade allmänhetens kunskapsnivå dramatiskt i ett mycket aktuellt ämne, vaccinationer!

Men så blir det, tyvärr, inte. Jag har suttit av en och annan föreläsning och plöjt igenom hundratals artiklar om biomedicin. Och jag hänger med, nätt och jämnt.

Minst fikonspråk talade, inte oväntat, den man som presenterar Ralph Steinmans forskning. Vi fick till med se dentritcellerna signalera! Steinman lär ha varit mycket intresserad av att popularisera sitt arbete.

Är det oerhört vanvördigt att be de andra två herrarna att lära av den nyligen bortgången Steinman? Att be även Nobelpristagare att tala lite mera som folk?

För egentligen är de här presentationerna betydligt mera intressanta än det överskattade programmet ”Snillen spekulerar” . Men mera om det en annan gång!

 

Tags: , , ,

Förklaringen till varför du och jag inte blir sjuka hela tiden, trots att omvärlden gör allt för att attackera oss.

Bevisen för att vi lever mitt i en gigantisk explosion – som ingen kan förklara. Ungefär så skulle man kunna sammanfatta årets naturvetenskapliga Nobelpris.

Kemin då? Ja, beviset på att enskilda forskare fortfarande kan se den där glödlampan som Uppfinna-Jocke alltid fick i sin pratbubbla i Kalle Anka.

 

Årets skandal? Ja, hittills,  att en av medicinpristagarna var död! Men mest är det tragiskt att så många får vänta så länge innan de får priset. Förra årets pristagare i medicin och fysiologi, Richard Edwards, är ett annat exempel på det.

 

Nu återstår bara de mediala Nobelpriserna, de i litteratur och ”fred”. Vem tror inte på ”den arabiska våren”? Hand upp!

Tags: , , ,

Ett överraskande val. Men ett val som hamnar mitt i debatten om vaccination – eller ej – och det är kanske avsikten?

Nobelkommittén vid Karolinska Institutet beslöt i år att ge priset i fysiologi eller medicin till tre män, Jules Hoffmann, Bruce Beutler och Ralph Steinman. Alla har de på olika sätt visat hur kroppens försvar mot olika angripare fungerar.

Det är alltså forskning kring vårt immunsystem som belönas med årets Nobelpris. Inte stamcellerna, inte cellreceptorer eller malariamedicine. Vilket alltså tog de som samlats på Nobelforum vid KI i Solna med överraskning. I vilket fall hade ingen av oss som slog vad inom journalistkåren satsat på det här området.  Vi fick våra pengar tillbaka.

Vad de övriga hundratalet av studenter och förbipasserande ansåg är inte så lätt att veta. Salen blir i vilket fall allt mera fullsatt varje år – samtidigt som bevakningen av vetenskap minskar i media.Nobelparadoxen? Priset är mera känt än den verksamhet som belönas?

Frågorna från den församlade presskåren handlade också företrädesvis om exakt vilka datum pristagarna var födda och i vilka länder de var födda.

Nobelveckan nådens år 2011 är därmed inledd.

Tags: , , , ,

Så är det Nobelfest igen. Visst känns det lite nostalgiskt. Efter att ha varit där i ett antal direktsändningar och på några middagar. Festen är faktiskt rolig och inte speciellt formellt eller stel.

I år håller dessutom Nobelpristagaren Andre Geim  ett helt lysande tal!

Detta är vetenskapens femton minuter av berömmelse. En sekund när världspressens ögon svepte förbi detta lilla kalla och grå land, vid kanten av inlandsisen.( Idag är Sverige i medias fokus av helt andra orsaker.)

Årets skandal är att att Robert Edwards  inte fått priset förrän nu. Nu när det är för sent för honom att glädjas åt det. Vem inom Nobelkommittén har motarbetat honom i alla år? Ska vi verkligen behöva vänta i femtio år på svaret?

Men, det kan inte hjälpas, Norska Nobelkommittén har i år gjort ett så bra val att de -nästan – är förlåtna för tidigare års klavertramp.

Heja Norge!

I Oslo är det en helt annat fest än i Stockholm. Mera show än ritual och ceremoni.

För egentligen är detta ett märkligt nöje år 2010. Att sitta och titta på hur andra människor äter, dricker och dansar. Hela Nobel är mycket osvenskt och otidsenligt. Just därför är det unikt.

Som journalist på Nobelfesten letade man förtvivlat efter en egen vinkel eller efter en något udda fakta som ingen redan nosat rätt på. Om Alfred Nobel, om maten eller forskningen.  John Chrispinsson kan vid det här laget dem alla. På min sista direktsändning jobbade vi tillsammans.

I dagens sändning gjorde han dessutom en lysande intervju med  EU:s forskningskommissionär Máire Geoghegan-Quinn.  Sanningen är att EU:s satsningar på forskning är katastrofalt låga. När skall Europa byta jordbruksstöd mot en satsning på framtiden? Det är en gammal fråga, men tyvärr lika aktuell idag som för fem år sedan.

Kristofer Lundström tror att han är kvar i Kobra och identifierar ”nobelpriset” med ”nobelpriset i litteratur”.

Men hör och häpna, jag hör för första gången ”vetenskapsradion” nämnas på SVT. Anledningen är enkel. Ulrika Björkstén är tillträdande chef för Vetenskapsradion och hon sitter också som kommentator i SVT. Och hon gör ett bra jobb. Man skulle nästan tro att de gamla public service företagen hörde samman.

Det är kul.

Inte minst för min gamla redaktion. För mitt uppe i festsyran, diadem och urringar  gör de varje vardag ett arbete som allt för sällan uppmärksammans – nyheter från vetenskapens fält, varje dag, i en radio nära dig.

Nobelfesten är inte vetenskap. Men många menar att vi genom att ordna en stor fest firar kunnande och forskningen. Ungefär som Andre Geim var inne på i sitt tal. Det är inte så illa.

Om vi kan få en gammal dynamitards pengar att verka för yttrandefrihet och vetenskap så kan man väl svälja ett och annat diadem.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Ett läckande Nobelpris?

Det blev en ovanligt dramatiks nyhetsmorgon för oss som råkar vara intresserade av både vetenskap och politik. Talmansval i den nya riksdagen och Svenska Dagbladets förkunnande att de visste vem som skulle få årets Nobelpris i medicin eller fysiologi!

Robert G Edwards för provrörsbefruktning!

Och det slogs upp över hela förstasidans av tidningen.  Ingen vanligen placering av medicinnyhet. Bakom avslöjande låg tidningens medicinreporter Inger Atterstam, så det fanns goda skäl att misstänka att hon visste vad hon talade om.

Så det var med extra spänning jag slog på TV, eftersom jag tyvärr inte kunde närvara i den elektrifierade salen. Och redan när jag såg Hugo Lagerkrans kom in i Nobelforum förstod jag att SvD hade rätt.

Presskonferensen kom också att handla mycket om ”läckan”. DN:s Karin Bojs skriver om en jobbig vecka på KI. Ryktena talar nu om att rektor Harriet Wahlberg-Henriksson är på väg tillbaka till Vetenskapsrådet, som chef. VA-aktuellt citerar Malins Sandströms utmärkta blogg Vetenskapsnytt. Hennes blogg  går ut på att det vore bättre att hålla tyst om vad man vet. Men så fungerar inte Nyheter. ”Publish and be dammed.”

Nu vill jag bara försynt påpeka att detta inte är första gången det läcker… Även om den nu var en av De Stora Morgontidningarna och inte den mera folkliga Public Service Radion, Att sedan SR når betydligt flera människor över hela landet med sina avslöjanden räknas som bekant inte. Framförallt inte i Stockholms etablissemang.

Det kan också ”läcka” på flera håll. Inom förvaltningen, ibland släktingar till betrodda släktingar eller rent av ibland informationsmänniskor. Men den här gången faller nog misstankarna på de som är indragna i ”bråket på KI”, en konflikt som det varit överraskande tyst om i de stora drakarna.

På andra vis är det i högsta grad ett traditionellt Nobelpris eftersom det delas ut till en 85 årig brittisk man.

Men i övrigt det finns nog inte så mycket att invända mot valet av varken priset eller pristagaren, annat än det möjligen är väldigt sent och att han kanske inte orkar ta sig till Stockholm nu.

Tags: , , , , ,

Nobelpriset i medicin eller fysiologi 2010

Ӂrets Nobelpris i medicin eller fysiologi tilldelas

James Till, Ernest McCull och Shinya Yamanaka

för deras banbrytande arbete med så kallade stamceller.”

Ungefär tror jag att det kommer att låta i Nobelforum nu på måndag 11.30.

Det vore i så fall på tiden!

Det kan tyckas enkelt att gissa det med tanke på att flera andra redan levererat den förutsägelsen, men då vill jag påpeka att detta är en gammal favorit i repris. Jag har gissat på stamcellerna  ända sedan jag arbetade på Vetenskapsradion och forskningen på stamceller hör till de forskningsområden jag har haft förmånen att följa länge. Via beslutet i Vetenskapsrådet 2001, då Harriet Wahlberg- Henriksson basade över den medicinska avdelningen där, över forskningsfusket  i Sydkorea, till de lovande resultaten i Japan.

Området är fortfarande just ”lovande”. Så mycket verkstad har det inte bjudit på. Ingen reparation för ryggmärgsskador, ingen bot för diabetiker och ingen lindring för Parkinson patienter – ännu.

Stamceller har också varit en politisk stridsfråga. George W Bush stoppad de federala anslagen till forskningen på grund av att de embryonala stamcellerna man arbetade med kom från aborterade foster. ( De flesta cellerna kommer i själva verket från ”överblivna” foster vid provrörsbefruktning.) Många trodde nog att stamcellsforskningen skulle rivstarta när Obama blev president i USA, men hindren kvarstår, överraskande nog.

Motståndarna till forskning på embryonala celler har alltid hävdat att ” det går lika bra med adulta stamceller”, det vill säga de former av celler som vi alla har, även som vuxna individer. Men det är en sanning med stora modifikationer. Det är därför som möjligheten att förvanda mera mogna celler tillbaka till mera ursprungliga stamceller är så intressant. Och det är detta som bland annat japanen Shinya Yamanaka gjort.

För en tid sedan anordnade Karolinska Institutet också ett stjärnspäckat seminarium om stamcellsforskning, kanske för att stämma av var forskningsfronterna går just nu. Eftersom den isländska vulkanen just då förmörkade atmosfären blev många av vetenskapsmännen kvar lite extra i Sverige. Nu – kanske – några av dem får återvända hit igen.

Men, som ofta kan det hela haverera på att det enligt testamentet endast får vara tre som delar på priset. För exakt vilka tre skall man bjuda in till Stockholm? Borde i så fall även grodmannen John Gurdon belönas? Långt innan Dolly klonade han Afrikanska klogrodor. En i sanning märklig bedrift. ( Nu är salamandrar, ett av mina andra favoritdjur än mera speciella. Deras förmåga att regenerera avklippta (!) ben är fenomenal!)

Men dessa stackars helt vattenlevande grodor borde faktiskt få en alldeles egen utmärkelse för allt de fått utstå i vetenskapens namn. Länge användes de till ”graviditetstester”. Urin från kvinnan sprutade in i hongrodor och om de började producera rom var testpersonen gravid…

Och om det inte blir stamcellerna då? Ja, leptin ligger givetvis bra till. Årets Laskerpris gick till Douglas Coleman and Jeffrey Friedman för deras upptäckt av detta hormon som reglerar vår aptit. Fetman är snart en lika stor hälsorisk som hungern i världen. Men forskarvärlden är också full av värdiga kandidater, de så kallade cancergenerna till exempel.

Slutligen, glöm inte prisformuleringen ” eller i fysiologi”. Det kan leda till att något annat av alla de viktiga upptäcker som gjorts de senaste tio åren kan belönas

Men jag satsar nog mina Nobelpengar på stamcellerna, trots allt!

Tags: , , , , ,

Gissa Priset?

Det har länge varit en tradition att spekulera om Nobelpriset i Litteratur.

När jag så 1992 blev chef för landet största vetenskapsredaktion, Vetenskapsradion, tog jag chansen att lyfta fram även de naturvetenskapliga priserna i ljuset. Redaktionens medicinreporter  bevakade redan ”sitt pris” sedan några år, men fysik och kemi var försummade.

Själva idén att i förväg  gissa om vilka områden som skulle belönas ansågs dock unisont som både   ”dumt och omöjlig.”  Ingen ägnade sig åt sådana ”fjanterier”, fick jag veta.

Men tanken var att utnyttja nyhetsvärdet för att få berätta om forskningens fronter, en ofta helt okänd terräng för de flesta, men likafullt oerhört spännande för alla.

Nå, dumt och omöjligt, vi började i vilket fall började vi att gissa redan året därpå, om jag minns rätt. Jag arbetade samtidigt för att vi skulle få börja direktsända från tillkännagivandena i P1, både från Karolinska Nobelforum och från Kungliga Vetenskapsakademin.  Vi fick också frågan om inte radion också kunde sända från nobelfesten, vi sa, efter viss tvekan, ja. Genom att blanda fest, glitter och forskning kunde man  även på detta vis öka intresset för forskningen bakom priserna – och därmed för medicinsk och naturvetenskaplig forskning överhuvudtaget.

Med tiden ökade närvaron av media vid tillkännagivandet och Karin Bojs på DN började snart också publicera sina gissningar.  Nu spekulerar även Vetenskapsredaktionen på SVT. I min lokala tidning, UNT, publicerar Åke Spross sina tankar om priset, men som vanligt är det nästan omöjligt att hitta på UNT:s hemsida och det blir inte lättare av de  har ingen särskild rubrik med ”Vetenskap” på första sidan.  En mycket märklig prioritering i ”lärdomsstaden Uppsala”. Och Malin Sandström till och med ”metaspekulerar” på sin vetenskapsblogg.

Internationella media gissar också och i Tyskland kan man satsa pengar på olika kandidater. Thompson Reuters publicerar sedan länge en lista baserad på citeringar.

Och trots olyckskorparna  har vi journalister faktiskt ofta gissat rätt. Förra året gissade jag exempelvis rätt på lågoddsaren telomerer.

Trots att det blivit svårare och svårare eftersom forskningen bara växer och växer och antalet specialiteter ökar för varje år Chanserna att få rätt ökar givetvis om man garderar med att räkna upp ett stort antal potentiella vinnare, men på så sätt får man också chansen att berätta om fler spännande forskningsområden. Så det är en lek, men en roligt sådan. Den obligatoriska frågan om det läcker eller ej är lite mera komplicerad än vad Lena Nordlund antydde i Vetenskapsradion i fredags. Personligen har jag TVÅ gånger  vetat vem som skulle få Priset i förväg.  Och 1998 kunde Per Helgesson och undertecknad berätta vad priset i medicin eller fysiologi handlade om, drygt en halvtimma innan Tillkännagivandet. En tredje gång försa sig en person på väg ut från omröstningen på KVA.  Men i stort sett är det imponerande hur tyst det är om Priset.

Mina  förslag  till Nobelpris har gällt IG nobelpriset och jag tror inget av dem har funnits juryns gillande -ännu.Ett av dem av dem kan jag avslöja, det handlade om examensarbetet på SLU Alnarp om ängsandar…

Så att gissa årets Nobelpris är en tävling  med den allvarliga bakgrunden att den ger Vetenskapen ytterligare en chans att dansa på Nyhetsdisken.  Vid sidan av Zlatan och Mona.

Tags: , , , , , ,

Får han Nobelpriset nu? Förmodligen inte. Självklart talar jag om den nya biologins egen gossen Ruda, Craig Venter. För i  veckan kom nyheten vi länge väntat på. Forskarlaget kring Craig Venter har skapat ”konstgjort liv”.

Nu har redan flera av oss besserwissrar anmärkt att riktigt så är det inte. För vad forskarna har gjort är att de tillverkat konstgjord arvsmassa och satt in den i celler som tömts på sin DNA.  Och sedan fått denna clockwork orange att ticka. Personligen kan jag väl tycka att det är märkligt nog.

Varför gör de då på detta viset? Ja, denna grundforskning har en mycket praktisk tillämpning. Man kan tillverka nya biobränslen. Här finns det alltså enorma summor av dollar att vinna.  Och är det något Craig Venter är intresserad av så är det pengar och berömmelse. Han vill kort sagt vinna. Av just den anledningen tror jag att Nobelfolket rynkar lite på den akademiska näsan åt denna brutale och skrytsamma buse. Men innerst inne hoppas jag att jag har fel. Jag undrar om inte Alfred Nobel själv skulle ha känt igen sig lite i herr Venter? Som en entreprenör känner igen en annan.

För alla vet att det ibland behövs just personer av den här typen för att sparka igång riktigt stora, lätt vansinniga, projekt. Projekt som precis lika gärna kan misslyckas rent kommersiellt, precis som hans förra stora bedrift att kartlägga människans, det vill säga Craig Venters, genom.

På AAAS konferens i San Francisco 2001 frågade jag honom, offentligt, om han ansåg att den bedriften var värt Priset. Han satt då på scenen tillsammans med Francis Collins, det offentliga projektets ledare. Svaret som kom efter lång tvekan finns återgivet i bokform.

Liksom flera andra svenska journalister har jag träffat honom ett antal gånger. Det underlättas av att han gärna besöker Sverige. Orsaken till besöken är nog relativ enkel, Nobelpriset. Av samma anledning sitter en fd ständig sekreterare i KVA med i en av Venters styrelser.

Denne flintskallige genetiker från Salt Lake City  ger ett rastlöst intryck och hans leende ligger åt det nervösa hållet. Om ni råkade se Jens Ergons intervju med Venter i Vetenskapsmagasinet för någon vecka sedan såg man detta mycket tydligt. Men vem har sagt att genier skall vara lyckliga?

Och som Karin Bojs skriver i dagens DN, han är själv rätt öppen med vem han är. Just därför är han nog extra nöjd med att The Economist har gjort ännu ett lysande tidningsomslag med rubriken ”And man made life

Men om nu Craig leker gud, vem är då hans änglar? Ja, en av dem ser ni på bilden, till höger. Den store, vänlige och lätt lufsige Hamilton O. Smith. Och han har redan fått Nobelpriset. Det fick han i medicin eller fysiologi 1978.

Han och jag träffades på ett Time seminarium i Monterey 2003. En fantastisk tillställning ordnad för att fira 50 års jubileum av DNA spiralens upptäckt. Vi kom att prats vid rätt mycket under det där mötet. Hamilton Smith är en mycket vänlig man och han var mest intresserad av frågan ” hur få gener behövs det för att få en organism att fungera?”. Den frågan var för övrigt något som sysselsatta flera av höjdarna på konferensen och det slogs vad om vilket antal som var det minimala. Ibland de som var med gissade var James Watson.  ( Den alltid trevlige och gemytlige Edward O Wilson och jag pratade emellertid myror och superorganismer.)

Men det märkligaste inträffade en kväll när Hamilton Smith frågade mig om jag ville följa med honom på en middag. Det var någon ”oljekille” som hade bjudit honom och han ville egentligen inte gå. Kvällens värd visade sig vara ifrån EXXON och redan vid förrätten gjorde han klart vad han ville. De var mycket intresserade av att ”följa forskningen på labbet”. Ja, det var dessutom beredda att betala en ansenlig summa dollar för att få detta tillfälle.

Hamilton verkade mest lite besvärad men svarade gång på gång, allt sådan  att där får du prata med Venter om. Han sköter om allt sådant.

Själv satt jag och kände mig som flugan på väggen för Hamilton hade bara introducerat mig som ” en svensk kollega”.

Kanske var jag alltså med när Exxon gick in som sponsor av detta stora projekt som nu tagit ett stort steg framåt.

Dagen efter vår middag svepte Craig Venter in till Monterey och det blev stor presskonferens. Frågorna var många och ofta kritiska. Leker ni inte Gud? Vad händer om de konstgjorda organismerna kommer lösa? Kan man inte skapa nya Ebolavirus?

Även om frågorna kanske säger något om journalistkårens depressiva läggning så är de befogade. Vetenskapen tar nu ett spännande steg in i ett område med stora möjligheter, men därmed också med stora risker.

Hamilton Smith satt mest tyst på den där presskonferensen. Men en gång svarade han på en fråga.

-       We are not trying to create a superbug here, sa han lite indignerat.

Sedan sneglade han snabbt på  Venter och tillade:

- Ops, I should not have called it that, should I ?

Men visst vore det ett framsteg om man snabbt kunde framställa vacciner? Idag tar tid, tid som man inte har vid en allvarlig pandemi. Och visst vore det bra om BP, som är en annan av Venters finansiärer, sysslade lite mera med grön kemi – och inte bara med fossilolja…

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

« Older entries