You are currently browsing articles tagged Nobelpris.
Det är den femte oktober 2012. Vid den här tiden förra året visste världen vilka som fått årets Nobelpris. I år får vi vänta till nästa vecka. Och ”vi” i det här fallet är inte minst tusentals framstående forskare, världen över. Alla väl värda Priset. Men även när det gäller det mest åtråvärda av utmärkelser spelar Slumpen sin roll. Många är kallade men få är utvalda.
i vilket fall har spekulationerna om vilka som skall ”ha tur” i år redan pågått ett bra tag nu.
Tags: Nobelpris, Nobelpriset
”Vi är alla Neandertalare till fyra procent”, läser jag i DI weekendsbilaga.
Nåja, det beror lite på vilka rubriksättaren inkluderar i sitt ”vi”. För såvitt jag förstår så är det endast några av våra förfäder som haft ihop det med dessa våra nära släktingar.
Närmare bestämt de av våra förmödrar och förfäder som vandrat upp i Europa och till Asien.
De som stannade kvar hemma, i Afrika, stötte inte på Neandertalarna och bär därför inte heller rester av deras gener i sin arvsmassa.
Forskarna spekulerar nu vad de små skillnaderna i genomet skulle kunna innebära för bland annat immunförsvaret. Är det rent av så att de människor som bär på en smula neandertalare har ett lite mera aktivt immunsystem, på gott och ont? Leder det till att vi lättar drabbas av vissa autoimmuna sjukdomar som reumatism och diabetes typ1?
Men här befinner vi oss ibland vetenskapens verkliga förtrupp, där Uppsalapojken Svante Pääbo trivs. Och det är om honom och hans arbete på Max Plank institutet i Leipzig handlar.
Pääbo pekas än en gång ut som av mycket få eventuella framtida svenska Nobelpristagare.
Ett sätt att bredda det underlaget vore för övrigt att ”köpa” ett Max Planks institut hit nu när Sverige har en hygglig ekonomi och det är ”billigt” att handla forskare i Europa.
På så sätt kan kanske också flera lysande svenska forskare kunna stanna hemma och – med lite flax – så småningom ta hem de där Nobelprisen till svensk forskning som Jan Björklund ofta talar om.
Tags: DI Weekend, Mark Plancks Institutet, Neandertalare, Nobelpris, Nobelpris till en svensk, Nobelpriset, Svante Pääbo, Svenskt Nobelpris
Nobelpristagare 2009, Elisabeth Blackburn
You are partying us to death!
skrattade en amerikans Nobelpristagare för några år sedan. Men han verkade njuta omåttligt av detta sätt att närma sig slutet.För det dagliga forskningsarbetet är föga festligt. Å andra sidan är det ofta länge sedan pristagarna själva stod vid i ett labb. Dit går de numera bara när vi journalister vill ha lite ”miljöbilder” .
Kom att tänka på detta idag, dagen innan, den stora Nobelfesten. För just nu slussas årets pristagare runt landet, enligt ett kvalificerat schema. Alla skall få en liten bit av Nobelmagin. Och om du bor i någon av de städer där turnén drar fram, missa inte de offentliga föredragen!
Även om Nobelpristagarna ofta borde ha fått lite professionell hjälp med att popularisera framförandena ungefär tre varv till. Men till detta gives nog inte så mycken tid.
”Jag skulle behöva lite tid att gå till en järnaffär”, sa en annan, kvinnlig Nobelpristagarinna när den resande Vetenskapscirkusen passerad Uppsala några år senare.
Men när rektor Anders Hallberg anknöt till den önskan i sitt tal på Uppsala Slott något år efter så svarade Elisabeth Blackburn , en av mina favoriter ibland alla pristagare, att hon inte var ett dugg trött på festligheterna och glamouren.
Bring it on! svarade hon
Och på Hallbergs fråga om vad hon tog med sig hem från sitt Sverigebesök så konstatera hon rask att hon gärna tog med sig Allmänna Sången som just framfört ” Koppången” på ett underbart vis, under ledning av Cecilia Rydinger Alin .
I kväll skall jag själv försöka få en glimt av dem nere på Nordiska Museet.
Där minns jag fortfarande det stora 100 års jubileet som enligt förhandsinformationen skulle vara ett excellent säkerhetsarrangemang. Pådraget ledde dock till att inte ens pristagare släpptes in! Irritation och köer ibland VIP-gästerna
Å andra sidan gick vår medarbetare Staffan Dopping in och ut i Stadshuset samma år – utan leg!
Äh, de känner igen mig förklarade han.
Så är det. Säkerhetsvakterna är precis som alla andra, de känner till de vanliga kändisarna, men inte en grå Nobelpristagare
I år finns en pristagare ifrån Israel vilket, tyvärr, föranleder ett nytt säkerhetspådrag kring ”den stoa festen”.
Den stora festen är för övrigt nog störts i Sverige. Nobelstiftelsen har i vart fall tidigare haft lite problem med att få lika stor uppmärksamhet kring utdelandet som vid tillkännagivandet.
”Det är liksom ingen nyhet längre” som en ansvarig person uttryckte saken för några år sedan.
Genom åren har jag mer och mer kommit att dela vad en amerikansk pristagare sa under de för honom rätt deprimerande Bushåren:
”Det är fantastiskt att Sverige ordnar denna magnifika fest för att firar Vetenskapen”
Tags: Nobel, Nobelfesten, Nobelpris, Nobelpriset
I veckan avled både Steve Jobs och ena v årets Nobelpristagare Ralph M. Steinman.
Karin Bojs uppmärksammar i sin DN-spalt att de både led av cancer i pankreas. Och att de valde högst olika behandling för sin sjukdom. Men det finns en annan principiellt intressant fråga man kan ställa efter veckan som varit. Borde Steve Jobs ha belönats med ett Nobelpris?
Att inte kan få ett pris nu är självklart. Inte ens genom att generöst omtolka sina egna regler en gång till skulle en Nobelkommittén komma fram till det beslutet. Undantaget för professor Steinman är och förblir nog ett extremt undantag.
Men frågan om geniet Steve Jobs skulle kunna ha kvalificerad för ett Nobelpris är ändå av principiellt intresse. Personligen hyser jag nämligen inga tvivel om att Alfred Nobel själv skulle ha svarat ett obetingat ”ja” på den frågan. För Alfred var i själ och hjärta en uppfinnare och en affärsman som ville åstadkomma nyttiga ting. Beräkningar visar att han, förutom sin förmögenhet, åstadkom cirka 350 olika uppfinningar och hade runt 200 egna patent. En sådan person skulle säkert ha blivit fascinerad över en sentida Kalifornienbo som The Economist i veckans huvudartikel kallar ” The magician”, magikern.
Så trollkarlen Steve Jobs kunde mycket väl ha kommit i fråga för Nobelpriset, om instiftaren själv fått bestämma. Det visar inte minst formuleringarna i själva testamentet som ligger till grund för alltihop.
Där står exempelvis att pengarna skall ” utdelas som prisbelöning åt dem, som under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta. ”
Testamentet fortsätter med att stipulera att en femtedel av årets prissumma skall gå till de fysiker som ”har gjort den vigtigaste upptäckt eller uppfinning” .
Och här någonstans borde väl Steve Jobs ha kommit in i bilden?
För även om varken han, eller hans ärkefiende Bill Gates, på något sätt är hjärnan bakom de olika datorsystemen så är de ändå ledare som gjort dem möjliga och tillgängliga för oss alla.
Tänk er själva ett Nobelpris i fysik som delas av mellan Gates och Jobs!
Men så blir det alltså inte. Testamentet har omtolkats i en rad olika steg och nu är mannen som alltid kom tillbaka död.
Finns det då något sätt att förnya detta det mest respekterade av alla vetenskapliga priser? Ja, man skall aldrig säga aldrig. 1966 tillkom ”Riksbankens pris i Ekonomi, till Alfred Nobels minne”, efter en kohandel som hade sin grund i en ekonomisk kris för Nobelstiftelsen. Nu läser jag i tidningarna att stiftelsen återigen har ekonomiska bekymmer. Så vem vet, om något år kanske det kan vara läge för ett nytt tillskott till de nobla priserna?
Alfred Nobels beslut att testamentera bort större delen av sin förmögenhet kom ju till efter att han, på grund av en förväxling gjord av en tidning, fått läsa sin egen dödsruna. I den kallades han ” en dödens handelsman”. Det var inget eftermäle han ville ha, därav priserna för mänsklighetens nytta.
Vem har pengar nog att förstärka Nobelkassan idag? Regeringen eller får vi kanske ett ”Ingvar Kamprad pris”, för den uppfinning som gjort livet bättre för ett stort antal människor på jorden. IKEA priset?
Tags: Alfred Nobel, Borde Steve Jobs fått Nobelpriset?, IKEA priset, Ingvar Kamprad, No, Nobelpris, Nobelpriset, Nobelpriset i fysik, Riksbankens pris till Alfred Nobels minne, Should Steve Jobs have gotten the Nobel Prize?
Finally!
Så fick då äntligen det expanderande universum fått sitt pris!
Oerhört spännande förstås och väldigt bra för fysiken som disciplin.
Fysik är ju den första klassen i Nobeltestamentet och ansågs vid tiden för dess tillkomst vara den yppersta av vetenskaper. Det är därför kungen alltid har fysikpristagarens hustru till borde på Nobelmiddag. Hustrun ,för det är ju nästan alltid män som får fysikpriset.
Men fysiken har med åren blivit allt mera svår att begripa och dess teorier allt mera snåriga. Istället har först kemin haft sin tid och därefter biologin. Biologi har ju nu, tyvärr, inget eget Nobelpris utan dess framsteg belönas i klasserna medicin eller fysiologi och i inom kemin. ( Klasserna inom Nobelpriset är sedan länge föråldrade.)
Fysiken har varit i stort behov av god marknadsföring och vilken scen kan vara bättre än Nobels? Och vem som helst av oss har väl tittat upp mot stjärnhimlen någon gång och ställt de stora frågorna om universum?
Så vi är många som genom åren hoppats på att upptäckten av det expanderande universumet skulle få Nobelpris. Nu har de fått det – äntligen!
Tags: Nobel, Nobelpris, Nobelpriset i fysik 2011, Supernova
Kina.
Nästa stormakt? Förmodligen, skriver Joschka Fischeri DN i fredags (8/10). Men i så fall kommer det att bli en mera introvert aktör menar han. Undrar just om grannen Japan delar hans uppfattningen? Och alla de som blivit uppköpta av kinesiska företag, världen över?
Det kinesiska undret stiger också ovanför vår jord. Snart är Kina den enda stormakten rymden, läser vi samma tidning.Kina vill köpa svenska gruvor får vi också veta, liksom att Volvo säljer bra i landet.
Mitt uppe i allt detta går den Norska Nobelkommittén och ger priset till en dissident! Det är inte så lite kaxigt. Inte för att Liu Xiaobo lär skapa något lugnt på kort sikt men hans, och många andras, arbete är oerhört viktigt om jättenationen skall bli till något som liknar en demokrati.
För enligt ett mantra vi fått lära oss så startar ju inte demokratier krig.
Så låt oss för mänsklighetens skull innerligt hoppas på Liu Xiabos och andras kamp lyckas, inte minst för att undvika ett krig mellan den fallande stormakten USA och det uppstigande Kina! Men också för att alla kineser skall få alla de mänskliga rättigheter vi anser som självklara. Yttrandefriheten till exempel.
Å andra sidan, så länge kineserna har så mycket investerat i de Förenta staterna vore det ovanligt självdestruktivt. Men ett valutakrig kan vara rätt förödande det också. Vad händer den dagen då oljehandeln inte längre sker i dollar?
Den politiska friheten i detta undrens land har annars fått märkligt lite utrymme, även här i Sverige. Var är bojkotterna, demonstrationerna utanför ambassaden och kvällspressens protestlistor?
Det är som vi inte vill se att denna dryga miljard av människor, uppdelad på en mängd provinser och språk, lever idag en märklig blandning av råkapitalism och gammalkommunism. Vad skall man kalla en sådan skvader? Statskapitalism?
Är detta rent av modellen för världens låginkomstländer att kopiera? Kanske något för ”Riksbankens Pris till Alfred Nobels minne” som tillkännages nu på måndag att reda ut?
( Fast jag håller fortfarande mina värdelösa femtioöringar på Ernst Fehrs.)
I väntan på Priset kan man läsa en utmärkt artikel om vetenskapliga knytnävsslagsmål i just Folkrepubliken. Den finns publicerad i senaste numret av The Economist och handlar om forskningsfusk, beskyllningar om forskningsfusk och vetenskapsbloggar i Kina. ”Science behaving badly”. Här är det rejäla slagsmål som sker i vetenskapens namn. Släng er i vägen litteraturpristagare!
Tags: Ernst Fehrs, Kina, Liu Xiaobo, Nobelpriet i litteratur 2010, Nobelpris, Nobelpriset, Nobels fredspris, Nobels fredspris 2010, Norska Nobelkommittéen, Riksbankens pris till Alfred Nobels minne, Riskbankens pris till Alfred Nobels minne, Science behaving badly
Ӂrets Nobelpris i medicin eller fysiologi tilldelas
James Till, Ernest McCull och Shinya Yamanaka
för deras banbrytande arbete med så kallade stamceller.”
Ungefär tror jag att det kommer att låta i Nobelforum nu på måndag 11.30.
Det vore i så fall på tiden!
Det kan tyckas enkelt att gissa det med tanke på att flera andra redan levererat den förutsägelsen, men då vill jag påpeka att detta är en gammal favorit i repris. Jag har gissat på stamcellerna ända sedan jag arbetade på Vetenskapsradion och forskningen på stamceller hör till de forskningsområden jag har haft förmånen att följa länge. Via beslutet i Vetenskapsrådet 2001, då Harriet Wahlberg- Henriksson basade över den medicinska avdelningen där, över forskningsfusket i Sydkorea, till de lovande resultaten i Japan.
Området är fortfarande just ”lovande”. Så mycket verkstad har det inte bjudit på. Ingen reparation för ryggmärgsskador, ingen bot för diabetiker och ingen lindring för Parkinson patienter – ännu.
Stamceller har också varit en politisk stridsfråga. George W Bush stoppad de federala anslagen till forskningen på grund av att de embryonala stamcellerna man arbetade med kom från aborterade foster. ( De flesta cellerna kommer i själva verket från ”överblivna” foster vid provrörsbefruktning.) Många trodde nog att stamcellsforskningen skulle rivstarta när Obama blev president i USA, men hindren kvarstår, överraskande nog.
Motståndarna till forskning på embryonala celler har alltid hävdat att ” det går lika bra med adulta stamceller”, det vill säga de former av celler som vi alla har, även som vuxna individer. Men det är en sanning med stora modifikationer. Det är därför som möjligheten att förvanda mera mogna celler tillbaka till mera ursprungliga stamceller är så intressant. Och det är detta som bland annat japanen Shinya Yamanaka gjort.
För en tid sedan anordnade Karolinska Institutet också ett stjärnspäckat seminarium om stamcellsforskning, kanske för att stämma av var forskningsfronterna går just nu. Eftersom den isländska vulkanen just då förmörkade atmosfären blev många av vetenskapsmännen kvar lite extra i Sverige. Nu – kanske – några av dem får återvända hit igen.
Men, som ofta kan det hela haverera på att det enligt testamentet endast får vara tre som delar på priset. För exakt vilka tre skall man bjuda in till Stockholm? Borde i så fall även grodmannen John Gurdon belönas? Långt innan Dolly klonade han Afrikanska klogrodor. En i sanning märklig bedrift. ( Nu är salamandrar, ett av mina andra favoritdjur än mera speciella. Deras förmåga att regenerera avklippta (!) ben är fenomenal!)
Men dessa stackars helt vattenlevande grodor borde faktiskt få en alldeles egen utmärkelse för allt de fått utstå i vetenskapens namn. Länge användes de till ”graviditetstester”. Urin från kvinnan sprutade in i hongrodor och om de började producera rom var testpersonen gravid…
Och om det inte blir stamcellerna då? Ja, leptin ligger givetvis bra till. Årets Laskerpris gick till Douglas Coleman and Jeffrey Friedman för deras upptäckt av detta hormon som reglerar vår aptit. Fetman är snart en lika stor hälsorisk som hungern i världen. Men forskarvärlden är också full av värdiga kandidater, de så kallade cancergenerna till exempel.
Slutligen, glöm inte prisformuleringen ” eller i fysiologi”. Det kan leda till att något annat av alla de viktiga upptäcker som gjorts de senaste tio åren kan belönas
Men jag satsar nog mina Nobelpengar på stamcellerna, trots allt!
Tags: Nobel, Nobelpris, Nobelpriset, Nobelpriset i fysiologi och medicin, Nobelpriset i medicin eller fysiologi 2010, Stamceller
‘
Blir det professor Ernst Fehrs som får Svenska Riksbankens pris till Alfred Nobels minne imorgon?
Professor Paul Romer på Stanford ( till höger) kan också få prist för sin forskning kring bland annat vad som motiverar ekonomiska framsteg.
Då var det dags för det sista ”nobelpriset”. Eller Svenska Riksbankens pris till Alfred Nobels , inrättat 1968, enligt rykten på enträgen begäran Riksbankens dåvarande ordförande. Enligt samma källor var detta en byteshandel mellan Nobelstiftelsen och Riksbanken, Stiftelens fick placera sina tillgångar i aktier, vilket inte var tillåtet iNobels testamente , Riksbanken fick sitt pris.Tidigare år har Ekonomipriset meddelats i samma vecka som de riktiga Nobelpriserna, numera skiljer man dem åt en smula genom att lägga tillkännagivandet veckan därpå.
Jag minns förra årets pristagare som ju är en stridbar skribent och expert på gloabalisering, men som på min fråga svarade att varken högre energipriser( dyrare transporter eller miljöhänsyn som koldioxidutsläpp vid transporterna fanns med i hans ekonomiska modeller.
Men, efter att ytterligare en relativt oläst författare fått Litteraturpriset (fast återigen, jag är en amatör på litteraturområdet ) och Obama fått Fredspriset ( ingen var mera förvånad än han själv) kanske allt detta inte spelar så stor roll längre.
Ernst Fehrs är en spännande och nydande ekonom som tar med hjärnan i den ekonomiska kalkylen,
Tags: Ernst Fehrs, Forskning, Nobelpris, Nobelpriset, Paul Romer, Riksbankens pris till Alfred Nobels minne, Stanford, Vetenskap
Det är bara att lyfta på hatten, eller är det lagerkransen, för KVA för onsdagens Nobelpris i Kemi.
Enligt min enkla uppfattning är tre riktigt bra val av forskningsområden för årets naturvetenskapliga klasser.
Viktiga och begripliga.
Val som gör det lättare för Priset att bevara sin status i forskarvärlden och den prestigen kan knappast överskattas. För trots en ständigt växande skara av fina priser med stora monetära belöningar behåller Nobelpriset ännu sin ställning som det pris alla vill ha.
Få förstår nog hur svårt det är att välja rätt.
Svårt för att det finns så mycket som är värt att belöna och svårt för att det finns så många att prisa. Svårt därför att man är låst av ett generöst, men hopplöst föråldrat testamente.
Nobelpriset har gett Sverige – och framförallt svensk forskning – så mycket genom året att det borde betraktas som en viktig del av valutareserven, om vi nu har någon sådan kvar i dessa de yttersta av tider.
Hittills har the Prize klarat sig rätt bra utan större skandaler och låt oss bara hoppas att det fortsätter så.
Samtidigt reses varje år krav på förändring, förbättring och förnyelse av de stipulerade reglerna.
Nu senast i det brev som publicerades i New Scientist. Undertecknarna av brevet är tungviktare inom den moderna forskningen. Edward O Wilson, Steven Pinker och Frans de Wahl hör alla till mina favoriter. Det som förenar dem är att de – förmodligen – inte kan få Nobelpris. (Edward O Wilson har fått Craafordpriset som lanserats ett alternativt Nobelpris för bland andra biologer. ) Förmodligen därför att Nobelpriset i medicin eller fysiologi 1973 faktiskt gick till etologerna Karl von Frisch, Konrad Lorenz och Nikolaas Tinbergen.
Men som brevskrivarna konstaterar, frågan är om Charles Darwin kunde fått priset om han verkat idag?
Och för varje år växer även antalet forskargärningar som väl passar inom Alfred Nobels stipulerade klasser och som är banbrytande men som inte får hans pris. Av tillfälligheter, slump eller förbiseende. Dagens forskarvärld är helt enkel för stor för ett pris från 1800 talet.
På många sätt är det också en tröstande tanke, problem blir lösta, det kanske finns opp för mänsklighetens fortbestånd i alla fall?
Kan man då inte göra om priset eller komplettera det? Nej, säger Nobelstiftelsen. Lagt testamente ligger. Och varför ändra på ett vinnande lag?
Det är ett konstaterande som det är lätt att instämma i, om det bara inte varit så att man redan ändrat en gång. Det skedde som bekant 1968 med instiftande av Svenska Riksbankens pris till Alfred Nobels minne, allmänt kallat ”Nobelpriset i Ekonomi”. Hur det gick till är en intressant historia i sig, men tillkomsten utgör i vilket fall en besvärande omständighet . Om man nu redan ändrat en gång, varför inte en gång till säger kritikerna.
Np, hur gick det då i vår gissningstävling?
Ja, med en gren kvar ( Ekonomipriset) kan man konstatera att Karin Bojs i DN vann i år. Grattis!
Hon delar emellertid, nästan, förstaplatsen med Nils-Johan Tjärnlund på Fokus.
Där efter kommer Vetenskapsradion och undertecknad som hade ett rätt. Där ser man vådan av att inte läsa igenom sina gamla anteckningar och helgardera med gamla favoriter…
Andra stora media som SVT och Svenska Dagbladet har inte ens ställt upp. Ja, SvD har ju inte ens längre någon vetenskapsredaktion. Lek lite med tanken att de skulle lägga ned Kulturredaktionen också…
Nej. gör inte det förresten!
Idag lär det delas ut något pris för litteratur. Här bevakar SvD minsann ”LIVE”. Jag hör att P1 utmärkta Kulturredaktion skryter om sin snabbhet när det gäller att få tag på pristagare. Då kan de ju begrunda prestationen av Vetenskapsredaktionen på samma företag som fick tag på tre stycken under sin sändning i onsdags.
Tags: Karin Bojs, Kungliga Vetenskapsakademin, KVA, Medicin, Nobelpris, Nobelpriset, Nobelpriset i fysik, Nobelpriset i fysiologi och medicin, Nobelpriset i kemi, Riksbankens pris till Alfred Nobels minne
Och vart skall du? frågar den den barska damen bryskt när jag frågar om tillkännagivandet är försenat.
Hit kommer inte in ostraffat. Inte ens om man varit här i snart tjugo år och nästan kan räknas till inventarierna.Och råkar vara en av de seniora vetenskapsjournalisterna i riket.
Kungliga Vetenskapsakademin är noga. Med att vara upphöjd och avskild.
Minns fortfarande hur vår ljudtekniker på radion ett år blev uppläxad här när han – olovandes – gick och tog en smörgås från ett framställt fat, märkt ”journalister”.
Någon ordning får det ändå vara under kristallkronorna.
Men årets pris är bra, mycket bra till och med. Det som belönas är snabbare kommunikationer och skarpa digitala bilder! Man kan nästan tala om ett trendbrott. De som får priset har på ett högst påtagligt sätt bidragit till vår vardag. Och till UNGDOMENS vardag. Ett pris i tiden, så sanna mina digitala ord.
Det är nästan så en del medlemmar av fysikens skrå måste ursäkta sig. För tekniken har vetenskapliga tillämpningar också, framhåller de snabbt. Marslandarens kamera, endoskopi, astronomi. Det är inte bara familjebilder från barnkalasen, minsann.
Och med tanke på all den snabba informationen som flödar genom optiska kablar är det lite ironiskt att telefonledningen till den uppringda professorn fungerar så bedrövligt dåligt. Om det nu inte sbs, skit bakom spakarna, någonstans. Pristagaren klagar över att han hör så dåligt och verkar mest morgontrött och sur. Jag har inte fått mitt kaffe, beklagar han sig. Men givetvis är han, på en direkt fråga, lycklig över priset.
Och han är värd det, tycker han. Det är bara att hålla med.
Att sedan KVA inte är så bra på att kommunicera, varken över telefon eller muntligt, är en annan, lång, historia!
Tags: Datorer, Forskning, Forskningskommunikation, Kungliga Vetenskapsakademin, KVA, Nobelpris, Nobelpriset, Nobelpriset i fysik