Nobel

You are currently browsing articles tagged Nobel.

Man kan fundera över det vettiga i att direktsända en middag.

Men nu är just Nobelmiddagen en del av en Nobeltradition, ett varumärke vi bör vara rädda om.

SVT Vd Eva Hamilton deltar ju, självklart , på festen och blev också intervjuas i början av SVT:s långa, dyra sändning.

Det är en över fyra timmar lång direktsändning som engagerar runt 120 personer!

Hon sa i denna intervju att det viktiga med kvällen inte var klänningarna utan upptäckerna.

Det är bara att hoppas att hon för sin egen sinnesfrids skull inte ser på den bandade sändningen!

För hela denna jättesatsning handlade i princip om – YTAN.

Så fort det råkade komma in på vetenskap, vilket är oundvikligt eftersom Nobelprisen i huvudsak handlar om naturvetenskap, markerade alla reportrar att detta var svårt, obegripligt och jobbigt.

Jessica Gerdin – som för övrigt klarade direktsändningen lysande – betonade flera gånger att det var ”litteraturen” som var det viktiga. Nobelpristage i fysik och medicin fick klapp på huvudet för att de var ” intresserade av litteratur också”.

Det är helt begripligt eftersom det nu är hennes huvudintresse och bevakningsområde, men man längtade ändå efter någon som sa att vetenskap är kul. Spännande och ja, rent av livsnödvändig.

Men så blev det inte. Det fanns liksom inte plats för det mellan all provsmakning av mat och ” de stora fåglarna som klampade runt i skogen”. ( Fasaner!)

Att sedan Anna Hedemo väljer just MP:s språkrör som intervjuoffer och dessutom tilltalar henne med förnamn var väl mera väntat. Över hälften av SVT:s journalsiter sympatiserar enligt enkäter med MP.

Så när sedan SVT:s nyhetsprogram flera gånger under kvällen rapporterade att det var Nobelpriset i litteratur som var ” det finaste” kändes det bara som en bekräftelse på den rådande nyhetsvärderingen.

Redan från traileren har det varit solklart att SVY driver en fråga.

Det måste utse flera kvinnliga Nobelpristagare.

Detta markeras av att man bara valt kvinnliga programledare i Nobelstudion och så långt som möjligt – kvinnliga experter,

Man tillämpar vad som brukar kallas positiv särbehandling. Och det har man gjort under en rätt lång tid.

Effekterna på Nobelförsamlingarna  är, låt oss säga, osäker.

De lär redan vara utsatt för en lång rad tryck från olika håll.

Men om detta nu är en viktig uppgift för den ”fria och obundna” statstelevisionen kunde man väl i vart fall själva föregå med goda exempel?

För en viktig orsak till att vi inte ser fler kvinnliga Nobelpristagare inom exempelvis fysik ( som är den sämsta klassen) är att få kvinnor är verksamma inom ämnesområdet. Då vore det kanske en bra början om de fyra, kvinnliga, programledarna visade lite större entusiasm över andra ämnen än mat, kläder, frisyrer och skvaller?!

Och, jo, jag vet att SVT och Kunskapskanalen sänder tonvis av seriösa program, men här har man en helt unik chans att nå utanför kretsen av de redan frälsta.

 

 

 

 

 

Tags: , , , , ,

Den senaste ”skandalen” kring Nobels fredspris har lett till en ny diskussion om den Norska Nobel kommittén följer intentionerna i Alfreds Nobels testamente.

Om de norska politikerna bryter mot andan i det berömda testamentet är de verkligen inte ensamma om det.

Sanningen är väl snarare att ingen av prisutdelarna följer testamentet! Frågan är snarare vem som går för långt i sin ohörsamhet mot testamentet. Och vad det kan leda till?

 

( fortsättning följer)

Tags: , ,

Så nu är det ”nästan säkert” att man hittat Higgs partikel, för helt säkra är forskarna inte ännu, trots en stor kollektiv insats för att på kort räkna fram resultatet ur ett gigantiskt material. Om jag förstår saken rätt är man tvekan till om partikeln som lämnat spår efter sig verkligen är en ”boson”?

Det leder till några små reflektioner.

Den ena är att begreppet ”sannolikt” är ett mycket bra ord, trots att Tage Danielsson fått oss att skratta ut det. För sannolik är inte sällan det ord som bäst beskriver verkligheten, ett ”sant” ord.

Världen är för det mesta just sådan, sannolik. Inte minst när man letar efter dess minsta beståndsdelar.

Den andra är hur svårt det ofta är att popularisera vetenskapen . ( Har ägnat ett helt yrkesliv åt att försöka) Ser att Daily Telegraph utlysts en tävling om hur man bäste kan beskriva Higgs partikel i en tweet, det vill säga med några få ord.

Tycker nog att Vetenskapsradion kom bra nära igår när Ulrika Engström citera att den är som ”sirap” som gör att som passerar den blir segare. eller får massa om man så vill.

Den hittills sämsta ”bilden” hörde jag på Tv4.

‘Higgs partikel fungerar som när en kändis kommer in ett rum fyllt med folk. Då vill alla andra i rummet flockas just runt henne’…

Och så tyckte jag nästan lite synd om professor Lars Bergström när en reporter frågade honom ”Jaha, blir det här ett Nobelpris nu?”

Bergström är ju sekreterare i Fysikklassen på KVA och den som har störst anledning att INTE avslöja framtida Nobelpris. Det är ungefär som att fråga Peter Englund om Bob Dylan får Nobelpriset i Litteratur 2012 – för att nu ta till en jämförelse som journalister kan förstå ;-)

Astronomi har annars alltid hört till de naturvetenskapliga områden som lockat publik. Förklaringen är lika enkel som svindlande. Svaret på hur Universum uppkom svarar underförstått på den stora frågan ” varför finns vi till?” och har således tolkats religiöst.

I trailern till Studio Ett i P1 frågar man därför ungefär ‘kan man tro på Gud nu när man hittat Higgs?’. Och även SvD kommer snabbt in på ”Big Bang” och drar för säkerhets skull till med Gudspartikeln” i rubriken.

Nu är professor Higgs själv inte alls religiöst lagd och har aldrig liknat ”sin” partikel för något gudomligt! Han kan  inte vara så förtjust i den ständigt återkommande liknelsen.

Och stackars Fred Hoyle! På frågan om hur Universum uppstod svarade den brittiska astronomen  i en BBC sändning att ”ja, det var i vart fall inte en Big Bang!”.

Men den bilden fastnade – som i sirap.

 

 

Tags: , , , , , , , , , ,

Nobelprisceremonin var ju riktigt bra i år Antingen har jag blivit äldre och snällare, eller också har det faktiskt hänt något med föredragen i Konserthuset? Marckus Storch föredrag var en bra balans mellan grundforskning och tillämpad forskning, den ständiga strid som idag speglades i en debattartikel i DN, mot bakgrund av Alfreds Nobels liv. Bra skrivet och bra framfört! Även de andra presentationerna av prisen var korta och högst begripliga. Riktigt roliga, till och med!

Det enda föredraget jag inte riktigt förstod var Kjell Espmarks tal till Tranströmmer, men jag är ju en lekman på området. Lyckligtvis ”förstår” och älskar jag Tranströmmers poesi!

Och en tröst för alla som önskat att vi varit där, man ser och hör bättre via SVT:s sändningar.

I går hade jag nöjet att mingla lite med ett stort antal människor på Nordiska Museet, kring Nobel. Jag slås alltid av vilken oerhörd PR dessa priser ger vårt land. För visst, de här utländska gästerna är inget representativt urval, de är oerhört gynnade gäster, men…

Allt det beröm som jag hört om organisationen, människorna som jobbar i den och vår ”syn på vetenskapen” under åren är svår att bara avfärda som smicker.

Tags: , ,

Nobelpristagare 2009, Elisabeth Blackburn

You are partying us to death!

skrattade en amerikans Nobelpristagare för några år sedan. Men han verkade njuta omåttligt av detta sätt att närma sig slutet.För det dagliga forskningsarbetet är föga festligt. Å andra sidan är det ofta länge sedan pristagarna själva stod vid i ett labb. Dit går de numera bara när vi journalister vill ha lite ”miljöbilder” .

Kom att tänka på detta idag, dagen innan, den stora Nobelfesten. För just nu slussas årets pristagare runt landet, enligt ett kvalificerat schema. Alla skall få en liten bit av Nobelmagin. Och om du bor i någon av de städer där turnén drar fram, missa inte de offentliga föredragen!

Även om Nobelpristagarna ofta borde ha fått lite professionell hjälp med att popularisera framförandena ungefär tre varv till. Men till detta gives nog inte så mycken tid.

”Jag skulle behöva lite tid att gå till en järnaffär”, sa en annan, kvinnlig Nobelpristagarinna när den resande Vetenskapscirkusen passerad Uppsala några år senare.

Men när rektor Anders Hallberg anknöt till den önskan i sitt tal på Uppsala Slott något år efter så svarade Elisabeth Blackburn , en av mina favoriter ibland alla pristagare, att hon inte var ett dugg trött på festligheterna och glamouren.

Bring it on! svarade hon

Och på Hallbergs fråga om vad hon tog med sig hem från sitt Sverigebesök så konstatera hon rask att hon gärna tog med sig Allmänna Sången som just framfört ” Koppången”  på ett underbart vis, under ledning av Cecilia Rydinger Alin .

 

I kväll skall jag själv försöka  få en glimt av dem nere på Nordiska Museet.

Där minns jag fortfarande det stora 100 års jubileet som enligt förhandsinformationen skulle vara ett excellent säkerhetsarrangemang. Pådraget ledde dock till att inte ens pristagare släpptes in! Irritation och köer ibland VIP-gästerna

Å andra sidan gick vår medarbetare Staffan Dopping in och ut i Stadshuset samma år – utan leg!

Äh, de känner igen mig förklarade han.

Så är det. Säkerhetsvakterna är precis som alla andra, de känner till de vanliga kändisarna, men inte en grå Nobelpristagare

I år finns en pristagare ifrån Israel vilket, tyvärr, föranleder ett nytt säkerhetspådrag kring ”den stoa festen”.

Den stora festen är för övrigt nog störts i Sverige. Nobelstiftelsen har i vart fall tidigare haft lite problem med att få lika stor uppmärksamhet kring utdelandet som vid tillkännagivandet.

”Det är liksom ingen nyhet längre” som en ansvarig person uttryckte saken för några år sedan.

Genom åren har jag mer och mer kommit att dela vad en amerikansk pristagare sa under de för honom rätt deprimerande Bushåren:

 

”Det är fantastiskt att Sverige ordnar denna magnifika fest för att firar Vetenskapen”

 

Tags: , , ,

Förklaringen till varför du och jag inte blir sjuka hela tiden, trots att omvärlden gör allt för att attackera oss.

Bevisen för att vi lever mitt i en gigantisk explosion – som ingen kan förklara. Ungefär så skulle man kunna sammanfatta årets naturvetenskapliga Nobelpris.

Kemin då? Ja, beviset på att enskilda forskare fortfarande kan se den där glödlampan som Uppfinna-Jocke alltid fick i sin pratbubbla i Kalle Anka.

 

Årets skandal? Ja, hittills,  att en av medicinpristagarna var död! Men mest är det tragiskt att så många får vänta så länge innan de får priset. Förra årets pristagare i medicin och fysiologi, Richard Edwards, är ett annat exempel på det.

 

Nu återstår bara de mediala Nobelpriserna, de i litteratur och ”fred”. Vem tror inte på ”den arabiska våren”? Hand upp!

Tags: , , ,

Finally!

Så fick då äntligen det expanderande universum fått sitt pris!

Oerhört spännande förstås och väldigt bra för fysiken som disciplin.

Fysik är ju den första klassen i Nobeltestamentet och ansågs vid tiden för dess tillkomst vara den yppersta av vetenskaper. Det är därför kungen alltid har fysikpristagarens hustru till borde på Nobelmiddag. Hustrun ,för det är ju nästan alltid män som får fysikpriset.

Men fysiken har med åren blivit allt mera svår att begripa och dess teorier allt mera snåriga. Istället har först kemin haft sin tid och därefter biologin. Biologi har ju nu, tyvärr, inget eget Nobelpris utan dess framsteg belönas i klasserna medicin eller fysiologi och i inom kemin. ( Klasserna inom Nobelpriset är sedan länge föråldrade.)

Fysiken har varit i stort behov av god marknadsföring och vilken scen kan vara bättre än Nobels? Och vem som helst av oss har väl tittat upp mot stjärnhimlen någon gång och ställt de stora frågorna om universum?

Så vi är många som genom åren hoppats på att upptäckten av det expanderande universumet skulle få  Nobelpris. Nu har de fått det – äntligen!

Tags: , , ,

Så var det dags igen. På måndag börjar tillkännagivanden av årets Nobelpris. Vetenskapens 15 sekunder av kändisskap. När jag drog igång Vetenskapsradions spekulationerna om möjliga pristagare i de naturvetenskapliga klasserna 1993 gjorde jag det av två anledningar. Först och främst var det ett sätt att något förlänga den korta tid som vetenskap fick i media. För det andra så spekulerades det redan friskt i litteraturpristagare.

Numera är startfältet i gissningstävlan stort och Nobelpriset är föremål för organiserad vadslagning. Thomson Reuters har, nästan, gjort vetenskap av leken.

Nå, nog med Brasklappar, vilka är mina kandidater? Ja, i år har jag nästan inte lagt någon tid alls på förberedelser så jag begränsar mig  till ”Nobelpriset i fysiologi eller medicin ”. Genom att titta på vem som fick årets Laskerpris kan man tro att det – äntligen – är dags för en kvinna och för en kinesiska!

Tu Youyou som genom tålmodigt arbete, och på order av massmördaren Mao Zsedung, letade fram ett botemedel mot malaria från den gamla kinesiska folkmedicinen. Artimisin som framställs från sommarmalört, en växt som redan Linne´odlade i sin trädgård i Uppsala.

Numera framställs preparatet  mycket effektivare genom  genmodifierad jäst. Vilket är bara ett i raden på goda exempel med genmodifikation! En utveckling som gjorts möjlig via Gate Stiftelsen. Men amerikanen som gjort detta möjligt får nog inte vara med att dela priset. Kina har väntat länge på sitt pris.

Mot malariapriset talar att bedriften belönades med Lasker så sent som i år. Nobelkommittén brukar vilja ha lite mera betänktetid. Här, liksom med alla liknande preparat, finns risken för att utveckling av resistens. Och möjligen tycker kommittén inte att arbetet har tillräcklig vetenskaplig höjd?

En annan kandidat som jag, liksom många andra spekulanter, tjatat om länge gäller stamcellerna. För ett sådan pris talar att KI hade en stor generalmönstring av ämnet nyligen. ( Det var för övrigt precis samtidigt som vulkanen Eyjafjallajökull  strandade flyg i hela norra Europa.)

Ibland pristagarna lär i så fall återfinna japanen Shinya Yamanaka som lyckats med konststycket att omvandla hudceller till stamceller som i sin tur kan bli till originaldelar som kan rädda livet på just den individen. Någon gång i framtiden. Tala om att ömsa skinn!

Eller för att citera ur min egen blogg förra året vid den här tiden:

Ӂrets Nobelpris i medicin eller fysiologi tilldelas

James Till, Ernest McCull och Shinya Yamanaka

för deras banbrytande arbete med så kallade stamceller.”

Att Yamanaka är ibland de utvalda om spådomen slår in står nog klart. Mera osäkert är det med vilka andra som får dela äran.  Då uppstår den klassiska Nobelfrågan – att de enligt testamentet högst får vara tre pristagare. Engelsmannen John Gurdon som redan 1958 (!) lyckades klona en afrikansk klogroda, långt före fåret Dolly, kan mycket väl finnas med ibland namnen. ( De stackars afrikanska klogrodorna som klonades borde få ett eget pris. De har använts till det mesta runt om i världens laboratorium. Ett tag tjänstgjorde de exempelvis som levande graviditetstest…)

Och om vi ändå är inne på kloning så bör det påpekas att ledaren för teamet som skapade Dolly, mediakändisen skotten Ian Wilmut, aldrig fått några prestigefyllda vetenskapliga priser.

Stamceller har varit ”oerhört lovande” i över ett decennium nu. En del forskare har tagit genvägar genom att fuska, inte minst i Sydkorea. Den medicinska användningen är ännu liten, men mirakel tar tid att genomföra.

På onsdag denna vecka hålls för övrigt ytterligare en konferens om dessa märkliga celler här i Uppsala. Då handlar det mest om användning av stamceller vid blodsjukdom, skador i hjärnan och för att ersätta insulinproducerande celler.

 

En hel del talar i vart fall för att det maktskifte inom vetenskap och forsknings som är på gång bekräftas nu på måndag. Solen stiger upp i öst.

 

Men ju mera man bläddrar i katalogen av framsteg inom ”fysiologi eller medicin” ju mera osäker blir man på vem som skall ha tur i år.

I fjol var spekulerade jag om ett pris för upptäckten av hormonet leptin, som reglerar fetma, ett nog så aktuellt ämne. Då blir det Douglas Coleman och Jeffrey Friedman som får åka till Stockholm i december.

Men kommittén har förvånat oss alla tidigare. Inte minst förra året när man –äntligen gav priset till Robert G. Edwars. Äntligen, men tyvärr alldeles för sent!

Det skulle dock förvåna mig om det blir en läcka till pressen i år. Det interna bråk som härjade på Karolinska Institutet förra året har lagt sig, som akademiska gräl plägar, och villigheten att prata med murvlar har nog avtagit i takt med det.

När det gäller kollegor så har exempelvis Vetenskapsradion redan levererat sina gissningar. SVT:s funderingar har jag inte hittat.

Karin Bojs på DN kommer med sina tips imorgon.

På måndag klockan 11.30 får vi veta.

Må bästa vetenskapare vinna!

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,

Nobelpriset i medicin eller fysiologi 2010

Ӂrets Nobelpris i medicin eller fysiologi tilldelas

James Till, Ernest McCull och Shinya Yamanaka

för deras banbrytande arbete med så kallade stamceller.”

Ungefär tror jag att det kommer att låta i Nobelforum nu på måndag 11.30.

Det vore i så fall på tiden!

Det kan tyckas enkelt att gissa det med tanke på att flera andra redan levererat den förutsägelsen, men då vill jag påpeka att detta är en gammal favorit i repris. Jag har gissat på stamcellerna  ända sedan jag arbetade på Vetenskapsradion och forskningen på stamceller hör till de forskningsområden jag har haft förmånen att följa länge. Via beslutet i Vetenskapsrådet 2001, då Harriet Wahlberg- Henriksson basade över den medicinska avdelningen där, över forskningsfusket  i Sydkorea, till de lovande resultaten i Japan.

Området är fortfarande just ”lovande”. Så mycket verkstad har det inte bjudit på. Ingen reparation för ryggmärgsskador, ingen bot för diabetiker och ingen lindring för Parkinson patienter – ännu.

Stamceller har också varit en politisk stridsfråga. George W Bush stoppad de federala anslagen till forskningen på grund av att de embryonala stamcellerna man arbetade med kom från aborterade foster. ( De flesta cellerna kommer i själva verket från ”överblivna” foster vid provrörsbefruktning.) Många trodde nog att stamcellsforskningen skulle rivstarta när Obama blev president i USA, men hindren kvarstår, överraskande nog.

Motståndarna till forskning på embryonala celler har alltid hävdat att ” det går lika bra med adulta stamceller”, det vill säga de former av celler som vi alla har, även som vuxna individer. Men det är en sanning med stora modifikationer. Det är därför som möjligheten att förvanda mera mogna celler tillbaka till mera ursprungliga stamceller är så intressant. Och det är detta som bland annat japanen Shinya Yamanaka gjort.

För en tid sedan anordnade Karolinska Institutet också ett stjärnspäckat seminarium om stamcellsforskning, kanske för att stämma av var forskningsfronterna går just nu. Eftersom den isländska vulkanen just då förmörkade atmosfären blev många av vetenskapsmännen kvar lite extra i Sverige. Nu – kanske – några av dem får återvända hit igen.

Men, som ofta kan det hela haverera på att det enligt testamentet endast får vara tre som delar på priset. För exakt vilka tre skall man bjuda in till Stockholm? Borde i så fall även grodmannen John Gurdon belönas? Långt innan Dolly klonade han Afrikanska klogrodor. En i sanning märklig bedrift. ( Nu är salamandrar, ett av mina andra favoritdjur än mera speciella. Deras förmåga att regenerera avklippta (!) ben är fenomenal!)

Men dessa stackars helt vattenlevande grodor borde faktiskt få en alldeles egen utmärkelse för allt de fått utstå i vetenskapens namn. Länge användes de till ”graviditetstester”. Urin från kvinnan sprutade in i hongrodor och om de började producera rom var testpersonen gravid…

Och om det inte blir stamcellerna då? Ja, leptin ligger givetvis bra till. Årets Laskerpris gick till Douglas Coleman and Jeffrey Friedman för deras upptäckt av detta hormon som reglerar vår aptit. Fetman är snart en lika stor hälsorisk som hungern i världen. Men forskarvärlden är också full av värdiga kandidater, de så kallade cancergenerna till exempel.

Slutligen, glöm inte prisformuleringen ” eller i fysiologi”. Det kan leda till att något annat av alla de viktiga upptäcker som gjorts de senaste tio åren kan belönas

Men jag satsar nog mina Nobelpengar på stamcellerna, trots allt!

Tags: , , , , ,