Miljöpartiet

You are currently browsing articles tagged Miljöpartiet.

Så i princip kan vi glömma allt vi trodde vi visste om det hör före 2005. De orden har dröjt sig kvar så här dagen efter SLU:s årliga doktorspromovering. Hon som sa dem heter professor Sara Hallin och är professor i mikrobiologi på SLU.

Och det hon pratar om är inte vilket lite udda forskningsområde som helst. Det handlar om omsättningen av kväve i världshaven. Jorden är som vi alla vet en blå planet, till större delen täckt av vatten. Och kvävet hör till de absolut viktigaste grundämnena i livets kretslopp. Att vi nu tvingas lära om när det gäller de här för livet helt avgörande processerna är stort. Orsaken är allt vi lärt oss om organismer som tillhör den så kallade tredje domänen i livsträdet,  arkéerna. ( Förr kallade arkebakterier, men de är inga bakterier.)

Olika arter av dessa arkeér har nämligen visat sig spela en mycket stor roll för vad som händer med kvävet i oceanerna. Så stor roll att vi alltså måste börja om från början med våra flödesscheman.

Gäller denna revolution också det som händer på landbacken, i exempelvis odlingsjorden? Det vet vi inte ännu. Men det kan mycket väl vara så.

Det är relativt lätt att inse vad de här upptäcker kan få för praktiska betydelse. Tänk bara på problemen med övergödningen av Östersjön! Kväveläckaget är jordbrukets största miljöproblem. Men den nya kunskapen kan mycket väl också komma att påverka teorierna om försurningen av världshaven och rent av, indirekt, modellerna för den stegrande växthuseffekten.

För det visar på hur grund vår kunskap är om de mest livsavgörande av jordens fortfarande är.

Och det gör vad rektor Lisa Sennerby Forsse berättade i sitt tal än mera obegripligt.  För hon var tvungen att mitt i feststämningen meddela att just SLU drabbats av en drastisk nedskärning i höstbudgeten. Trots att man med råge motsvarat de kriterier som ställs av regeringen på universiteten och trots att de andra lärosätena fått mera pengar.

Förklaringar till denna märkliga snedfördelning ligger förmodligen i det faktum att SLU tillhör Landsbygdsdepartementet. Och inte Utbildningsdepartementet som de andra högskolor. Landsbygdsdepartementet har förmodligen andra prioriteringar just nu. Svensk grisnäring har till exempel akuta problem. Men utan kunskap och beprövad erfarenhet blir de tillfälliga besvären bestående.Och det tjänar ingen på.

De olika departementet styr därtill av olika partier inom Alliansen, men det lär nu inte arkeérna eller miljöproblemen bry sig så mycket om.

Att rusta ned den långsiktiga miljöövervakning och populära miljöutbildningar är dessutom en riktigt dåliga idéer.

Det borde inte minst regeringens påtänkta samarbetspartner, Miljöpartier, anse.

 

 

 

 

Tags: , , , , , ,

Om historiska rågångar

”Vi har alltid hållit en rågång mot kommunismen”

Så sa Olof Palme, så sa Tage Erlander

Ingvar Carlsson kallade kommunismen ”ett mot demokratin”.

”Den hade till sitt förfogande både en enorm militärmakt och enskilda kommunister, som var beredda att förråda sitt land, sina politiska motståndare, ja, till och med sina partikamrater om den kommunistiska överheten krävde det.”konstaterar han i sin bok ”Ur Olof Palmes skugga.

Mona Sahlin har bjudit in dem till regeringen.

Socialdemokraterna har inte gjort ett så här dåligt val sedan början av 1900-talet. Kommer Monas bok att heta ”Ur Görans Skugga”?

Även Miljöpartiet har ju en historia – även om det är en kort sådan. Upptakten bestod av den omtalade Säldöden som orsakades av ett virus och inte av miljöproblem. Trots namnet anklagas de aldrig för vara ett ”en-fråge-parti”. De lanserade sig själva som något helt unikt.

”Vi passar inte in på den traditionella höger-vänster skalan !” så hette det när Miljöpartiet bildades. Idag ingår MP i en rödgrön allians som läget är nu” som Maria Wetterstrand så strategiskt uttryckte det igår. Idag agerar de till och med ombud för till och med Vänstern. Och de är precis lika mycket ”vågmästare” som någon annat parti. I ett politisk spel som de  aldrig skulle ge sig in i.

Personligen trodde jag inte att jag någonsin skulle få uppleva att Arbetarpartiet Socialdemokraterna skulle krympa till dagens nivå. För oss som är födda på 1950-talet är de Partiet. Folkhemsbyggarna som styrde allt och alla. Och som i likhet med president Kekkonen omvaldes regelbundet.

För en  borgerlig regering har inte lyckat sitta kvar två mandatperioder i rad, sedan 1930-talet. Om valsystemet hade fungerat så hade de nu också haft egen majoritet, igen. Sverige har verkligen blivit en del av Europa!  För mångfald är ju bra, även vid Makten.

Och för all del, vi har också närmat oss det amerikanska valkaoset 2000 där den presidentkandidat som fick mest röster INTE vann. Det var då George W Bush ”vann” över Al Gore och alla vi svenskar var så upprörda.

Historien är långt ifrån slut!

Tags: , , , ,

Selektiv perception . Du ser bara det du vill se . Vid få tillfällen blir detta mänskliga beteende så tydligt som vid politiska val.

Många journalister lever i någons slags föreställning om att de på något sätt står över mänskliga fel eller brister. Att de är en slags ubermench. På annats sätt kan man inte tolka det att ”refererande” av valrörelsen. Och tron att man är konsekvensneutral.

Just idag skall P1 ägna en del av sin eftermiddagstid åt ”förföljelsen av Mona Sahlin”. Detta efter en skrivelse publicerad anonymt i kvalitetstidningen Aftonbladet. Och eftersom frågan ikväll debatteras på PK, Publicistklubben. Gott så. Utan tvekan har hennes person haft stor betydelse för socialdemokraternas valrörelse . Precis som hyllningarna av Maria Wetterstrand har lyft Miljöpartiet. Jag kan bara beklaga att personfixeringen ökar för varje svenskt val, liksom fixeringen vid ”affärer”, men vems fel är det?

Efter trettio år av umgänge med journalister kan jag, med handen på tryckfrihetsförordningen, inte påstå att det finns någon majoritet för Alliansen i denna grupp av människor. Tvärtom.

De rätt få vetenskapliga undersökningar som gjorts i ämnet är också rätt entydiga.

Så finns den ibland citerade undersökningen av Kent Asp . Den visar på en stor överrepresentation för vänsterpartiet och miljöpartiet ibland Sveriges journalistkår. Om detta talas det emellertid mycket lite. Lika lite som olika forskares, ja hela institutions, politiska slagsida debatteras.

Partisympatier hos den svenska allmänheten och svenska journalister (%).

Allmänheten Svenska journalister
Vänsterpartiet 4,8 13,5
Socialdemokraterna 34,6 22,5
Miljöpartiet 7,8 27,3
Centerpartiet 5,0 6,4
Folkpartiet 7,8 12,0
Kristdemokraterna 4,7 1,3
Moderaterna 29,0 9,7
Sverigedemokraterna 3,9 0,2
Övriga 2,4 7,1

Det finns heller inga skäl att tro att den selektiva perceptionen skulle vara mindre inom public service företagen. När Janne Josefsson på SVT hårdsatsar på att bevaka tre hjärtefrågor för Alliansen, precis innan valet, är det givetvis inte en tillfällighet. Det är en kampanj. För en röd regering.

Den som fortfarande tror att på ”opartiskhet” och ” att alla behandlas lika” kan ju inledningsvis studera pressens förföljelse av de förhatliga Sverigedemokraterna. Nu råkar jag personligen gilla just den hetsjakten, men det hör liksom till…

Ta sedan som jämförelse och studera hanteringen av Miljöpartiet där till och med ordföranden i Journalistförbundet i en ledare i tidningen Journalisten propagerade för mera propagandajournalistik ”för miljön”. Vart tog det ”kritiska granskandet” vägen den här gången?  Eller skall vi bara hålla oss med det ibland – selektivt?

Tags: , , , , , , , ,

Det är som om Sverige vore en oljenation summerar Peter Wolodarski politikerveckan i Almedalen. Vilket är extra träffande eftersom våra drömmar om det svarta guldet dog just utanför Gotland.

Men bakom politikernas löftesfrossa så här månaderna före valet ligger också en föråldrad bild av Sverige som en av världens absolut rikaste länder. Lite påminner det om Storbritannien bild av sig själv som en gammal kolonial stormakt. Självaste Margot Wahlström berättade i Skavlan om hur svenskar sitter tysta på EU-mötena för att  i slutet av sammanträdet begära ordet och säga ”In Sweden we have a model”.

Men den svenska modellen hör till historien och nu borde det handla om att skapa ett nytt och bättre samhälle. Istället för att strö miljarder omkring sig som om det vore Monopolpengar.

Detta är förmodligen en av anledningarna till att NEO-debatten mellan Maria Wetterstrand och Johan Norberg tilldrog sig till så stort intresse. För här försökte man diskutera idéer, ja, rent av visioner av ett framtida Sverige. Deras samtal visade på ett annat viktigt förhållande.

Miljöpartiet var länge ett enfrågeparti. Det skulle också ställa ” alla gamla förlegade politiska höger-vänster skalor på huvudet”. Nu är det de facto en del av det socialistiska blocket med högre skatter som svar på alla frågor. Partiet står i många frågor långt till vänster om kärnan av socialdemokratin. Oavsett vad det duktiga språkröret personligen tycker. Och att ta mera av medborgarnas pengar för att betala sitt eget maktövertagande är ingen långsiktig lösning, lika lite som ” sänkta skatter” är en patentlösning på alla problem.

Som väljare är jag mycket intresserad av att få ett svar på hur de olika politiska blocken skall bygga ett konkurrenskraftigt och empatiskt samhälle i den nya globala ekonomin. En ekonomisk värld där hela Europa håller på att sjunka in i minnenas skuggor, precis som de svenska guldåren när vi var en oljestat, utan olja.

Istället fokuseras nu debatten allt mera på ”affärer” och just personer. Sven-Otto Littorin har begått ” ett allvarligt brott”. Mona Sahlin inger inte förtroende. Maria Wetterstrand är ”en klart lysande stjärna”. Steget till det amerikanska presidentvalet, med professionell smutskastning och allt, är inte långt.

De verkliga förlorarna på en sådan valkampanj är vi som skall betala notan i slutet. De är som vanligt vi som blir brandskattade.

Tags: , , , , , , ,