You are currently browsing articles tagged Lygnersvidder.
Lygnern ligger spegelblank och söndagsstila. Regnsvullen som den är har den slukat sommarens badstränder. Inramningen är brungrå, med överraskande gröna stänk. Någonstans eldar någon sur ved. Röken berättar att ingen påve ännu valt att födas vid denna strand.
Tags: Lygnern, Lygnersvidder, Sätila
- Jag måste säga att jag är förvånad över hur stort ämne vindkraft är, säger Belinda Olsson, programledare i SVT:s Debatt. Telefonen har ringt hela dagen!
Välkommen till en annan verklighet Belinda! Om du tittat på exempelvis TV4 hade eller slagit på google hade du redan upptäckt vad som är på gång. En sådan strid pågår inte långt ifrån TVhuset i Göteborg, närmare bestämt i den idylliska kyrkbyn Sätila vid sjön Lygnern.
för det finns ett landskap utanför Söders höjder. En debatt långt bortifrån mediemiljön och en cafe-latte med tjejerna . Och den handlar om något som från början lät gulligt och så RÄTT, små söta väderkvarnar. Men där ute i det praktiska, lite råa landskapet, är det något helt annat som håller på att genomföras.
för Sveriges riksdag har – i praktiken – tagit beslut om att täcka landskapet med betongfundament och snurrande vind propellrar . Ett nytt slags kalhygge. Detta skall ske med hjälp av skattesubventioner och propaganda.
Men fakta kvarstår, vinden är ett ganska energigles. För att få ut användbara mängder energi behöver vi smälla upp MÅNGA vindkraftsparker . Överallt.
Och då uppstår problemet att ingen vill ha dem just hos sig. Inte i mitt landskap! För att få ut några användbara mängder energi av vindkraften behöver smälla upp vindkraftsindustrianläggningar över stora delar av detta vackra land med sina ”öppna landskap”. Men ingen vill ha dem på sin bakgård!
Det börjar nu – sakta- gå upp för politikerna i Riksdagshuset vad deras till synes helt politisk korrekta beslut innebär. Politiker efter politruk börjar mumla om ”olycklig placering”.
För de bolag som sedan länge sett affärsmöjligheter är det än tuffare. Här fanns en chans till snabba cash. Nu måste de hitta andra sätt att hålla sina aktieägare nöjda. Eller inte?
Kanske kan man övertyga de politiska valda om att de som bor i en kommun inte skall bestämma över vad som händer i den? Valboskapet behöver ju bara ledas till valurnorna vart fjärde år. Låt oss avskaffa det kommunala vetot. Vem har råd att bry sig om folket?
Och ersätta det med centralbyråkraters femårsplaner! I spetsen för dessa krav finner vi Andreas Carlgren.
Centern för centralstyrning?
Lika märkligt är det att iaktta Miljöpartiets ställningstagande i denna miljöfråga. För bara några år sedan var miljörörelsen en gräsrotsrörelse, ivrigt propagerande för lokal makt och antietablissemang. Och Miljöpartiet var ett ”helt nytt parti som inte går att inordna på en höger-vänster skala”. När det gäller vindkraft står maskrosorna för ett gammaldags Storebrorsperspektiv, ett synsätt man förr bara kunde hitta ibland de gamla betongsossarna.
Samtidigt kräver inte mp att den senaste statistik som finns om Sveriges koldioxidutsläpp skall offentliggöras. Varför? Vad är de rädda för?
Jag tar växthuseffekten på allvar och har två förslag.
Offentliggör omedelbart statistiken för Sveriges koldioxidutsläpp de senaste åren!
Och satsa på ny, säkrare kärnkraft! Nu.
Tags: Klimatskeptiker, koldioxidutsläpp, Lygnersvidder, Sätila, Vindkraft, Vindkraft i Sätila, Vindkraft på Lygnersvidder
Valvinden och vinden i valet
Valet 2010 kommer att handla om jobben, enligt många bedömare. Vad få då tänker på är att turismen sedan länge skapar många nya arbetstillfällen i Sverige, under det senaste decenniet hela 36 000 nya arbeten! Turismen är idag en viktig inkomstkälla för Sverige och en bransch med snabb tillväxt, 2009 ökade det så kallade exportvärdet från turismen med 12,9 % till hela 93,6 miljarder kronor, att jämföra med järn- och stålindustrins 30,5 miljarder.
Tillväxt, exportinkomster och nya jobb, det låter som en våt dröm för varje ambitiös kommunalpolitiker!
Så är det också i Marks kommun, en liten kommun mellan Göteborg, Borås och Varberg. Och här satsar man på turismen. Varje år produceras en färggrann broschyr som presenterar den blandning av kultur, historia och textilfynd som finns i kommunen. Inte minst betonar publikationen möjligheterna till ”det goda livet” i Marks kommun. Här kan man vandra i en sagolik natur, fiska och bada.
I den lilla kyrkbyn Sätila, i kommunens nordvästra hörn, är dessa möjligheter alldeles speciellt goda. Samhällets läge, vilande på ena sidan av Storåns dalgång och med en vidunderlig utsikt över den sägenomspunna sjön Lygnern är som hämtad ur en turistchefs vilda fantasi. Badplatsen är en av de vackraste i landet och festplatsen vid samma sandstrand drar sedan många år en stor publik. Platsen blir inte mindre attraktiv av att några driftiga entreprenörer samlat byns invånare till att bygga en magnifik timmerbrygga vid sjöns norra ände. Därifrån skall nästa sommar ångbåten ISA återuppta sina färder längs de svindlande vackra stränderna vid den två mil långa, fjordlika sjön.
Kort sagt, trakten blomstrar och många utländska gäster har redan upptäckt byns charm. I byns mataffärs hörs sedan länge både tyska, engelska och flera nordiska språk.
Men sedan en tid hänger ett flerbladigt Damoklessvärd över byns framtid. Göteborgs Energi vill nu exploatera just naturen i bygden och uppföra en vindkraftsindustri, bokstavligen över huvudet på dem som bor där. Motståndet mot denna miljöförstörning är kompakt. Idag har över 800 personer i denna lilla bygd skrivit på protestlistorna mot bygget! De är en del av ett snabbt växande folkligt motstånd mot dessa kalhyggen av betongpelare, Ett skepsis som också delas av alla som räknat på vindkraftens för- och nackdelar. Se exempelvis Svenska Dagbladet den 24 augusti. Vad turisterna tycker framgår med all önskvärd tydlighet av de starka reaktioner från de 10 000 danskar som är organiserade i ”Danska Torpare” och i våras uttalade sig i frågan:
– Sveriges utbyggnad av vindkraft fram till 2020 kan bli ett allvarligt ekonomiskt problem för många danskar med fritidshus i landets sydliga skogslandskap, konstaterade föreningens ordförande Per Bonke.
Danskarna vet hur vindkraft sänker fastighetsvärdena runt exploateringen och hotar med att gå till domstol för att få kompensation för detta. För här som där är det de närboende som får betala priset för energibolagens ökande vinster.
Anläggningar som den som planeras i Sätila skapar inte heller några lokala arbeten eller inkomster, förutom till ett fåtal skogsägare som anmält sin mark till exploatering, mot rundlig vinst. Vindkraftens miljöeffektivitet ifrågasätts även den allt oftare då vindkraftsanläggningar innebär mycket stora miljöstörningar för en oproportionerligt liten och opålitlig energiutvinning. Många menar att tekniken saknar kommersiell och miljömässig gångbarhet, i vart fall i ett land med billig, ren och riklig tillgång av energi. (Se exempelvis ”Var försiktig med lån till vindkraft.”, GP, 22/2-10). Dagens etableringar subventioneras därför av alla oss redan hårt prövade elkonsumenter via el-certifikaten.
Turismen, däremot, ger en långsiktig och hållbar försörjning, samtidigt som den bevarar landskapets själ åt kommande generationer och besökare. Därför är detta inte en lokal fråga eller bypolitik. Även naturintresserade personer i Göteborg och andra omgivande orter tjänar på att värna den unika dalgången runt Sätila. Trots att Centerpartiet, de forna förkämparna för landsbygdens livskraft och integritet, på riksplanet hotat med att inskränka det lokala självstyret specifikt i vindkraftsärenden kan kommunen fortfarande stoppa planerna med sitt folkligt förankrade veto.
Och om valet mellan snabba, skattesubventionerade luftvinster för ett fåtal – eller den växande, långsiktiga besöksnäringen som ger många jobb!
Valet borde vara enkelt.
PS. Sedan denna debattartikel först publicerade i Borås Tidning ( och senare i Markbladet) har Marks arbetarkommun Socialdemokraterna beslutat att säga NEJ till etablering av vindkraftsparken på Lygnersvider. Heder åt Pelle Pellby som lyssnat på rörelsen! Men än finns inget kommunalt veto att lita på! Vad tycker de andra partierna? Svaret kommer kanske i Sätila Bygdegård den 2 september? Om inte Göteborgs Energi innan dess fattat det enda vettiga beslutet och dragit tillbaka sitt förslag. Trots att debatten nu nått ända upp till Tv4 riksnyheter och Bo Holmströms ”Bosses bollplank”. Se den längre varianten av inslaget här
The answer is -still -blowing in thw wind!
Tags: Ångbåten ISA, Borås tidning, ISA, Lygnern, Lygnersvidder, Lygnersvider, Markbladet, Sätila, Socialdemokraterna i Marks kommun, Svenska Dagbladet, Vindkraft, Vindkraft i Bosses bollplank, Vindkraft i Sätila
Idag fick hustrun och jag brev från Uppsalakommun!
Brevet var skickat med A-post så att vi skulle förstå att det var viktigt.
Kommunen vill på detta sätt göra oss medvetna om ”anmälan enligt 17 paragrafen förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd”.
Det är nu inte så farligt som det låter. Vår granne tänker borra efter bergvärme, vilket de pratat med om oss för ett bra tag sedan.
Ingen stor sak med andra ord. Men brevet fick mig att reflektera lite över hur olika det kan vara. Detta med inflytande och demokrati.
För när ett kommersiellt bolag skall bygga en stor industrianläggning som för allt framtid kommer att förstöra min livsmiljö i Sätila kommer inget brev från Kommunen. Nej, istället dimper det ned en kallelse till ett “informationsmöte” från Byggherren själv. Ett möte som syftar att berätta för mig hur bra allt kommer att bli.
Och så tycker säkert en del, speciellt de som fått en chans att tjäna en slant på att sälja sin mark till bolaget. Jag råkar nu ha en motsatt uppfattning. Och jag är inte ensam om det. Motståndet är stort och växer. Varför har inte vi som bor precis i skuggan av de planerade snurrorna fått frågan vad vi tycker? varför får inte vi chansen att yttra oss om vad som skall byggas, bokstavligen över våra huvuden? Är detta kanske inte ens att betrakta som en ”miljöstörning? Utgör verkligen en liten bergvärmepump en värre miljöstörning än att uppföra femton Kaknästorn med propellrar? Det har jag svårt att tro. Eller gäller det helt andra regler för direktörer från Göteborg än för vanligt folk? Så tyckte Länsstyrelsen på Gotland, vilken uppfattning har den i Västra Götaland? Och hur tar de som är valda att värna vår miljö tillvara mina och andras medborgerliga rättigheter i detta fall? I tysthet?
För enligt min mening förstör denna vindkraftsindustri för alltid oersättliga värden i en unik bygd. Skönhet är förvisso en enhet som det är svårt att mäta – i pengar eller meter. Men den finns och är den är livsviktig! Och det är lika svårt att skapa den som det är lätt att förstöra den.
Landskapet själ är en skör varelse som består av både natur och kultur. Den är svår att definiera men vi har alla känt den, en ljummen sommarkväll när vi tittat ut över Lygnern i månskenet eller gått i en doftande höstskog på Lygnersvidder.
För mig vore det en miljöförstöring av värsta sort att uppföra en rad gigantiska betongtorn i en skog där min fars släkt arbetat och levt i minst fem generationer. Det vore att beröva mig på både min historia och mina barns framtid. Och om man inte räknar in människors livsmiljö i begreppet ”miljö” blir det ordet inget så mycket värt.
Världen förändras och vi behöver nya sätt att utvinna energi för att bygga vår välfärd. Men om denna exploatering skall ske till priset av att vi inte kan bo kvar ens i ett levande och växande samhälle som Sätila måste man fråga sig om detta verkligen är en ”hållbar utveckling”. Vad blir i så fall nästa steg? Att bygga ut Vindelälven?
Jag vill tro att jag lever i en fungerande demokrati. Men ibland kan man undra. I de redan tätt bebyggda villakvarteren i Uppsala vill kommunen att jag skall yttra mig innan min granne får borra efter bergvärme. I min naturskyddade hembygd Sätila frågar kommunen inte ens mig om vad jag tycker om att bli granne en bullrande industripark.
Demokrati kan tydligen fungera lite olika, eller snarare, ibland fungerar den, ibland fungerar den inte alls.
Tags: Debatt, Lygnern, Lygnersvidder, Sätila, Uppsala, Vindkraft, Vindkraft i Sätila, Vindkraft på Lygnersvidder
Vi syns inte, vi hörs inte och vi talar inte om problemen.
Göteborg Energi liknar i mycket de tre aporna i sin ”information” till medborgarna i Sätila.
Och med tanke på hur genomgripande företaget vill förändra Sätilabornas vardag är det svårt att ta dem riktigt på allvar.
Så är det till exempel svårt att bygga ett 150 meter högt vindkraftverk utan att det syns. Än värre blir det om man planerar att uppföra 16 stycken av dessa jättelika maskiner bredvid varandra! På en höjdplatå högt ovanför Lygnern.
I själva verket kommer det att bli precis den här synen som möter alla som om några år bor i Sätila . Landskapsbilden kommer inte längre att präglas av sjön Lygnern och den gröna skogshorisonten, utan av ett antal gigantiska propellrar som sticker hål på himlen. Sommar som vinter. Dag som natt. För tornen ligger relativt nära Landvetter och måste enligt lag märkas med tydliga varningsljus. Även natthimlen med sina uråldriga stjärnbilder kommer att ersättas med 16 belysta och blinkande Kaknästorn och mera påminna om ett raffinaderi än om en rofylld landsbygd. (Kaknästornet i Stockholm är 155 meter högt.)
Något som till och med den inhyrda konsulten tvingas konstatera i sin rapport:
”Påverkan på landskapsbilden bedöms bli relativt stor i närområdet och särskilt vid Lygnern och vissa platser i tätorten Sätila med närmaste omnejd. Vindkraftparken blir ett nytt inslag i ett agrart präglat, homogent kulturlandskap med få landmärken och få moderna och industriella inslag. Vid skogssjön Öresjön innebär vindkraftparken en stor visuell förändring. (…)”
”Vindkraftparken blir ett nytt industriellt inslag i ett landskap med karaktär från en annan tid och miljö. En förhållandevis rofylld landsbygdsmiljö med ålderdomliga strukturer tillförs ett nytt och modernt element. En samverkan kan bli svår att nå”
Och det är den här bilden av industri och modernitet som de som besöker Sätila kommer att ha kvar när de tänker på trakten. Sätila kommer på kort tid att i folkmun att bli ”det där stället med snurrorna” eller något ännu värre…
Industrianläggningen kommer inte heller att bli precis ljudlös. När 40 meter propellerblad snurrar i luft alstras ljud. Ljud som är konstant och av olika frekvenser.
Forskningen visar att buller är stressande och leder till en rad medicinska problem för de organismer som utsätts för det. Speciellt stressande är det om man själv inte har kontroll över det.
Den som är intresserad av vad ett vindkraftverk kan orsaka när det gäller ljudstörningar kan studera ett mycket näraliggande exempel, nämligen Hökensås i Hyssna. Och då talar vi alltså om ett enstaka vindkraftverk med lägre effekt än de som förväntas byggas i Sätila.
Talet om idealitet och miljövänlighet är inte heller mycket att lita på. Självklart talar Göteborgs Energi i egen sak. Allt annat vore tjänstefel av ansvariga tjänstemän
Göteborgs Energi är ett affärsdrivande företag som 2009 gick med en vinst på över 600 miljoner kronor. Anledningen till att de och andra bolag nu vill bygga vindkraftverk är de så kallade ”elcertifikaten”
Det är en dold skatt som du och jag betalar på varje elräkning för att ”ställa om” vår energiproduktion. Det är de pengarna som gör det fördelaktigt att smälla upp de här monströsa anläggningarna, inget annat. Vindkraften är nämligen ett mycket ineffektivt sätt att utvinna energi. Det krävs stora ytor för att få ut någon energi, både på marken och i luften. En stor snurra sveper ett område på över 5200 kvadratmeter, till fåglarnas död och förskräckelse.
Och redan här kan man ifrågasätta ”miljövärdet”. Hur miljövänligt är det om man måste förstöra stora naturområden för att få ut lite energi?
På samma sätt är det med klimatfrågan och koldioxidutsläppen. För räknar man på hela livscykeln för ett vindkraftverk, och det bör man göra, så orsakar det mera koldioxid än till exempel kärnkraft.
Och eftersom det inte blåser jämnt, måste man alltid ha ersättningskraft att ta till när det blir vindstilla. Eftersom vattenkraft och kärnkraft är maximalt utbyggd idag så blir det kol eller olja som får skapa den energin. En utbyggd vindkraft går alltså hand i hand med kolkraft.
Allt detta vet naturligtvis tjänstemännen på Göteborgs Energi när de, likt de tre aporna med händerna för ögon, öron och mun, är ute på sina PR turer till landsbygden. De är naturligtvis inga onda människor. (På det senaste mötet i Sätilas bygdegården fick vi ju rent av veta att de kan ha barn – som precis som våra barn tränar fotboll. Och att tjänstemannen ifråga nu till och med svikit sina förpliktelser mot barnen (!) för att ta sig tid att träffa oss vilseförda själar långt här ute i förskingringen. Mötesdeltagarna hade väl inget annat för sig, kan man tänka. )
Nej, det handlar inte om gott eller ont. Det är bara det att deras uppgift är att ”sälja in det här upplägget” så att deras arbetsgivare kan göra sina affärer som planerat. Och gå med vinst! Så länge bidragen räcker.
Samtidigt kan man inte låta bli att konstatera hur vag och svävande ”informationen” ifrån företaget är. Så är det till exempel oklart exakt vilka vindturbiner man skall köpa in, eller hur många torn man skall bygga, eller exakt hur höga de skall bli. När man läser det inlämnade materialet får man en känsla av stor hast. Som att det bara handlar om få igång bygget – så fort som möjligt.
Om några år kommer verkligheten att komma ikapp vindkraften. Då försvinner också de kortsiktiga politiska poängen med att vara för vindkraftverk. Då kommer man att inse att det behövs betydligt mer miljöeffektiva lösningar för att klara vår standard och skapa en rimlig levnadsnivå för jordens befolkning. Men då står redan de gigantiska vindtornen där som monstruösa utropstecken i betong och stål över hur fel man tänkte.
Och naturen är förstörd av bullrande industritorn, bilvägar, nya ledningar och bråte från byggnationen.
Då gäller det för skickliga marknadsförarna att försöka vinna tillbaka befolkningen och turisterna till Sätila. Då kan det åter bli dags att leka ” de tre aporna”.
För i turistbroschyren “Mark Guiden 2010” står det ”I Marks kommun är vi stolta över vår natur”. Här lanseras bygden sida upp och sida ned som ett naturreservat med kulturella upplevelser och djupa rötter i historien.
I framtidens broschyrer får man nog lägga till några nya sidor, i svart och vitt, med texten:
”Se den öde vindskogen i Sätila. Här kan du vandra i Göteborgs Stads övergivna vindpark. En postmodernistisk installation av betong och asfalt. Ett avskräckande exempel på hur man förr försökte rädda naturen genom att förstöra den.”
Om nu inte några framsynta politiker redan nu lyssnar på sina väljare och inte låter sig blåsas av de tre aporna, en gång till.
Tags: Lygnersvidder, Mark, Marks kommun, Sätila, Vindkraft, Vindkraft i Sätila
- Det är som om en hel bygd skulle bli våldtagen. Och de som skulle skydda oss bryr sig inte!
Så säger en äldre man på mötet i Sätila Bygdegård. Och även om han nästan genast ber om ursäkt för att han tar i så, sammanfattar han vad de församlade känner.
För det är den klassiska historien. Ett företag i Storstaden tänker tjäna pengar på landsbygden. Innevånarna samlas för att protestera, men de som makten haver lyssnar inte. Företaget manövrerar hemtamt vidare, går igenom de nödvändiga stegen och får som de vill. Folket knyter näven i byxfickan – men röstar som de brukar.
Det märkliga i det här fallet är möjligen att det handlar om vindkraft. Vindkraft är ju bra – har vi fått lära oss. Några kul snurror som utvinner energi ur luften. ”Sol, vind och vatten”.
Som vanligt är verkligheten lite annorlunda. Här handlar det om en stor industriell vindpark, en jätteanläggning med 150 meter höga gigantiska torn som helt kommer att dominera ett orört naturområde. 150 meter höga snurror, det är som Kaknästornet. Och det är inte ett jättetorn man vill resa där mitt i naturen utan 16 stycken. 16 stycken Kaknästorn! Mitt i en dalgång med naturvärden av riksintresse. Som fond till en liten kyrkby som vilar vid en gammal fjord, Hallands största sjö, Lygnern.
För att bygga dessa Vindskrapor kommer det att krävas en armada av lastbilar som forslar ton efter ton av betong på ett nätverk av nya vägar.
Idyllen runt sjön Lygnern kommer snabbt att förändras till en byggarbetsplats och därefter till en skog av stora vindsnurror.
Men miljöpåverkan slutar inte där. Vindkraften låter. Riktigt hur mycket är svårt att mäta. Beräkningar är just det och modeller är bara det. Vad man kan konstatera är att människor som bor omkring dem uppger att de blir störda, rejält störda. Av den tysta skogen blir det en produktionsplats. Skogens sus byts mot ett rytmiskt infraljud. Och när man redan förstört den så kan man ju lika gärna bygga några snurror till.
Problemet med vindkraft är dels att den är ganska ineffektiv, den kräver stora ingrepp i förhållande till vad man utvinner, dels att den kräver motkraft. Motkraften behövs för att fylla på när det inte blåser. Och så är det rätt ofta, till exempel när det är riktigt kallt. Då måste man ta till andra kraftkällor. Eftersom vattenkraften är i de närmaste fullt utbyggd blir det kolkraft som man får ta till.
Gör man en livscykelanalys av vindkraft kommer man också fram till att den orsakar mera koldioxidutsläpp än exempelvis kärnkraft.
Kungliga Vetenskapsakademin, KVA, kom fram till samma sak i sin energirapport.
Men det hindrar inte vindkraften ifrån att vara politiskt mode. Miljöopinionen är stark just nu, men inte alltid så påläst, så därför skadar det aldrig politiskt att ha lite ”vindsnurror” i manifesten.
Bland annat Centern behöver vindkraften att vifta med för att rättfärdiga sin förändrade politik när det gäller kärnkraften. Därför subventioneras de gigantiska snurrorna av våra skattepengar. Därför får myndigheter som Naturvårdsverket får i uppdrag att verka för mera vindkraft. Därför är det just nu lönsamt att bygga dem och inkomstbringande för markägare att upplåta sin mark till dem.
Mot ett sådant etablissemang står den enskilda medborgaren som vanligt maktlös.
Det blåser kort sagt förliga vindar för vindkraften för ögonblicket, men man vet aldrig hur länge. Snart kan någon räknekunnig journalist i Storstaden börja ställa obehagliga frågor. Så det gäller att passa på. Så länge de lokala politikerna sover. Med hastigt hopkomna ansökningar som aldrig skulle passera om det inte handlade om ” en god sak” så gäller det att snabbt skörda den vind man sått.
Eller kort sagt; göra så stor kortsiktig vinst som möjligt.
Innan fakta når ut och vinden vänder. Har man väl fått upp sina gigantiska Babels Torn där ute i obygden så rullar nog slantar in.
Och vem som i slutändan betalar notan och blir blåst är lätt att räkna ut.
Det är vi som lämnar Bygdegården i Sätila efter att ha övertygat varandra denna vårkväll.
Och kommunalfullmäktige och länsstyrelsen befinner sig långt, långt därifrån.
”När tornet blev så högt att de där uppe inte längre kunde förstå de som fanns därnere”
Tags: Kungliga Vetenskapsakademin, Lygnern, Lygnersvidder, Sätila, Vindkraft, Vindkraft i Sätila
