Lygnern

You are currently browsing articles tagged Lygnern.

Sjön speglar sig

Lygnern ligger spegelblank och söndagsstila. Regnsvullen som den är har den slukat sommarens badstränder. Inramningen är brungrå, med överraskande gröna stänk. Någonstans eldar någon sur ved. Röken berättar att ingen påve ännu valt att födas vid denna strand.

Tags: , ,


Valvinden och vinden i valet

Valet 2010 kommer att handla om jobben, enligt många bedömare. Vad få då tänker på är att turismen sedan länge skapar många nya arbetstillfällen i Sverige, under det senaste decenniet hela 36 000 nya arbeten! Turismen är idag en viktig inkomstkälla för Sverige och en bransch med snabb tillväxt, 2009 ökade det så kallade exportvärdet från turismen med 12,9 % till hela 93,6 miljarder kronor, att jämföra med järn- och stålindustrins 30,5 miljarder.

Tillväxt, exportinkomster och nya jobb, det låter som en våt dröm för varje ambitiös kommunalpolitiker!

Så är det också i Marks kommun, en liten kommun mellan Göteborg, Borås och Varberg.  Och här satsar man på turismen. Varje år produceras en färggrann broschyr som presenterar den blandning av kultur, historia och textilfynd som finns i kommunen. Inte minst betonar publikationen möjligheterna till ”det goda livet” i Marks kommun. Här kan man vandra i en sagolik natur, fiska och bada.

I den lilla kyrkbyn Sätila, i kommunens nordvästra hörn, är dessa möjligheter alldeles speciellt goda. Samhällets läge, vilande på ena sidan av Storåns dalgång och med en vidunderlig utsikt över den sägenomspunna sjön Lygnern är som hämtad ur en turistchefs vilda fantasi. Badplatsen är en av de vackraste i landet och festplatsen vid samma sandstrand drar sedan många år en stor publik. Platsen blir inte mindre attraktiv av att några driftiga entreprenörer samlat byns invånare till att bygga en magnifik timmerbrygga vid sjöns norra ände. Därifrån skall nästa sommar ångbåten ISA återuppta sina färder längs de svindlande vackra stränderna vid den två mil långa, fjordlika sjön.

Kort sagt, trakten blomstrar och många utländska gäster har redan upptäckt byns charm. I byns mataffärs hörs sedan länge både tyska, engelska och flera nordiska språk.

Men sedan en tid hänger ett flerbladigt Damoklessvärd över byns framtid. Göteborgs Energi vill nu exploatera just naturen i bygden och uppföra en vindkraftsindustri, bokstavligen över huvudet på dem som bor där. Motståndet mot denna miljöförstörning är kompakt. Idag har över 800 personer i denna lilla bygd skrivit på protestlistorna mot bygget! De är en del av ett snabbt växande folkligt motstånd mot dessa kalhyggen av betongpelare, Ett skepsis som också delas av alla som räknat på vindkraftens för- och nackdelar. Se exempelvis Svenska Dagbladet den 24 augusti. Vad turisterna tycker framgår med all önskvärd tydlighet av de starka reaktioner från de 10 000 danskar som är organiserade i ”Danska Torpare” och i våras uttalade sig i frågan:

–      Sveriges utbyggnad av vindkraft fram till 2020 kan bli ett allvarligt ekonomiskt problem för många danskar med fritidshus i landets sydliga skogslandskap, konstaterade föreningens ordförande Per Bonke.

Danskarna vet hur vindkraft sänker fastighetsvärdena runt exploateringen och hotar med att gå till domstol för att få kompensation för detta.  För här som där är det de närboende som får betala priset för energibolagens ökande vinster.

Anläggningar som den som planeras i Sätila skapar inte heller några lokala arbeten eller inkomster, förutom till ett fåtal skogsägare som anmält sin mark till exploatering, mot rundlig vinst. Vindkraftens miljöeffektivitet ifrågasätts även den allt oftare då vindkraftsanläggningar innebär mycket stora miljöstörningar för en oproportionerligt liten och opålitlig energiutvinning. Många menar att tekniken saknar kommersiell och miljömässig gångbarhet, i vart fall i ett land med billig, ren och riklig tillgång av energi. (Se exempelvis ”Var försiktig med lån till vindkraft.”, GP, 22/2-10). Dagens etableringar subventioneras därför av alla oss redan hårt prövade elkonsumenter via el-certifikaten.

Turismen, däremot, ger en långsiktig och hållbar försörjning, samtidigt som den bevarar landskapets själ åt kommande generationer och besökare.  Därför är detta inte en lokal fråga eller bypolitik. Även naturintresserade personer i Göteborg och andra omgivande orter tjänar på att värna den unika dalgången runt Sätila. Trots att Centerpartiet, de forna förkämparna för landsbygdens livskraft och integritet, på riksplanet hotat med att inskränka det lokala självstyret specifikt i vindkraftsärenden kan kommunen fortfarande stoppa planerna med sitt folkligt förankrade veto.

Och om valet mellan snabba, skattesubventionerade luftvinster för ett fåtal – eller den växande, långsiktiga besöksnäringen som ger många jobb!

Valet borde vara enkelt.

PS. Sedan denna debattartikel först publicerade i Borås Tidning ( och senare i Markbladet)  har Marks arbetarkommun Socialdemokraterna beslutat att säga NEJ till etablering av vindkraftsparken på Lygnersvider. Heder åt Pelle Pellby som lyssnat på rörelsen! Men än finns inget kommunalt veto att lita på! Vad tycker de andra partierna? Svaret kommer kanske i Sätila Bygdegård den 2 september? Om inte Göteborgs Energi innan dess fattat det enda vettiga beslutet och dragit tillbaka sitt förslag. Trots att debatten nu nått ända upp till Tv4 riksnyheter och Bo Holmströms ”Bosses bollplank”. Se den längre varianten av inslaget  här

The answer is -still -blowing in thw wind!

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Idag fick hustrun och jag brev från Uppsalakommun!

Brevet var skickat med A-post så att vi skulle förstå att det var viktigt.

Kommunen vill på detta sätt göra oss medvetna om ”anmälan enligt 17 paragrafen förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd”.

Det är nu inte så farligt som det låter. Vår granne tänker borra efter bergvärme, vilket de pratat med om oss för ett bra tag sedan.

Ingen stor sak med andra ord.  Men brevet fick mig att reflektera lite över hur olika det kan vara. Detta med inflytande och demokrati.

För när ett kommersiellt bolag skall bygga en stor industrianläggning som för allt framtid kommer att förstöra min livsmiljö i Sätila kommer inget brev från Kommunen. Nej, istället dimper det ned en kallelse till ett “informationsmöte” från Byggherren själv. Ett möte som syftar att berätta för mig hur bra allt kommer att bli.

Och så tycker säkert en del, speciellt de som fått en chans att tjäna en slant på att sälja sin mark till bolaget. Jag råkar nu ha en motsatt uppfattning. Och jag är inte ensam om det. Motståndet är stort och växer. Varför har inte vi som bor precis i skuggan av de planerade snurrorna fått frågan vad vi tycker? varför får inte vi chansen att yttra oss om vad som skall byggas,  bokstavligen över våra huvuden?  Är detta kanske inte ens att betrakta som en ”miljöstörning? Utgör verkligen en liten bergvärmepump  en värre miljöstörning än att uppföra femton Kaknästorn med propellrar? Det har jag svårt att tro. Eller gäller det helt andra regler för direktörer från Göteborg än för vanligt folk?  Så tyckte Länsstyrelsen på Gotland, vilken uppfattning har den i Västra Götaland? Och hur tar de som är valda att värna vår miljö tillvara mina och andras medborgerliga rättigheter i detta fall? I tysthet?

För enligt min mening förstör denna vindkraftsindustri för alltid oersättliga värden i en unik bygd. Skönhet är förvisso en enhet som det är svårt att mäta – i pengar eller meter. Men den finns och är den är livsviktig! Och det är lika svårt att skapa den som det är lätt att förstöra den.


Landskapet själ är en skör varelse som består av både natur och kultur. Den är svår att definiera men vi har alla känt den, en ljummen sommarkväll när vi tittat ut över Lygnern i månskenet eller gått i en doftande höstskog på Lygnersvidder.

För mig vore det en miljöförstöring av värsta sort att uppföra en rad gigantiska betongtorn i en skog där min fars släkt arbetat och levt i minst fem generationer. Det vore att beröva mig på både min historia och mina barns framtid. Och om man inte räknar in människors livsmiljö i begreppet ”miljö” blir det ordet inget så mycket värt.

Världen förändras och vi behöver nya sätt att utvinna energi för att bygga vår välfärd. Men om denna exploatering skall ske till priset av att vi inte kan bo kvar ens i ett levande och växande samhälle som Sätila måste man fråga sig om detta verkligen är en ”hållbar utveckling”. Vad blir i så fall nästa steg? Att bygga ut Vindelälven?


Jag vill tro att jag lever i en fungerande demokrati. Men ibland kan man undra.  I de redan tätt bebyggda villakvarteren i Uppsala vill kommunen att jag skall yttra mig innan min granne får borra efter bergvärme. I min naturskyddade hembygd Sätila frågar kommunen inte ens mig om vad jag tycker om att bli granne en bullrande industripark.

Demokrati kan tydligen fungera lite olika, eller snarare, ibland fungerar den, ibland fungerar den inte alls.

Read the rest of this entry »

Tags: , , , , , , ,

-       Det är som om en hel bygd skulle bli våldtagen. Och de som skulle skydda oss bryr sig inte!

Så säger en äldre man på mötet i Sätila Bygdegård. Och även om han nästan genast ber om ursäkt för att han tar i så, sammanfattar han vad de församlade känner.

För det är den klassiska historien. Ett företag i Storstaden tänker tjäna pengar på landsbygden. Innevånarna samlas för att protestera, men de som makten haver lyssnar inte. Företaget manövrerar hemtamt vidare, går igenom de nödvändiga stegen och får som de vill. Folket knyter näven i byxfickan – men röstar som de brukar.

Det märkliga i det här fallet är möjligen att det handlar om vindkraft. Vindkraft är ju bra – har vi fått lära oss. Några kul snurror som utvinner energi ur luften. ”Sol, vind och vatten”.

Som vanligt är verkligheten lite annorlunda. Här handlar det om en stor industriell vindpark, en jätteanläggning med 150 meter höga gigantiska torn som helt kommer att  dominera ett orört naturområde. 150 meter höga snurror, det är som Kaknästornet.  Och det är inte ett jättetorn man vill resa där mitt i naturen utan 16 stycken. 16 stycken Kaknästorn! Mitt i en dalgång med naturvärden av riksintresse. Som fond till en liten kyrkby som vilar vid en gammal  fjord, Hallands största sjö, Lygnern.

För att bygga dessa Vindskrapor kommer det att krävas en armada av lastbilar som forslar ton efter ton av betong på ett nätverk av nya vägar.

Idyllen runt sjön Lygnern kommer snabbt att förändras till en byggarbetsplats och därefter till en skog av stora vindsnurror.

Men miljöpåverkan slutar inte där. Vindkraften låter. Riktigt hur mycket är svårt att mäta.  Beräkningar är just det och modeller är bara det. Vad man kan konstatera är att människor som bor omkring dem uppger att de blir störda, rejält störda. Av den tysta skogen blir det en produktionsplats. Skogens sus byts mot ett rytmiskt infraljud. Och när man redan förstört den så kan man ju lika gärna bygga några snurror till.

Problemet med vindkraft är dels att den är ganska ineffektiv, den kräver stora ingrepp i förhållande till vad man utvinner, dels att den kräver motkraft. Motkraften behövs för att fylla på när det inte blåser. Och så är det rätt ofta, till exempel när det är riktigt kallt. Då måste man ta till andra kraftkällor. Eftersom vattenkraften är i de närmaste fullt utbyggd blir det kolkraft som man får ta till.

Gör man en livscykelanalys av vindkraft kommer man också fram till att den orsakar mera koldioxidutsläpp än exempelvis kärnkraft.

Kungliga Vetenskapsakademin, KVA, kom fram till samma sak i sin energirapport.

Men det hindrar inte vindkraften ifrån att vara politiskt mode. Miljöopinionen är stark just nu, men inte alltid så påläst, så därför skadar det aldrig politiskt att ha lite ”vindsnurror” i manifesten.

Bland annat Centern behöver vindkraften att vifta med för att rättfärdiga sin förändrade politik när det gäller kärnkraften. Därför subventioneras de gigantiska snurrorna av våra skattepengar. Därför får myndigheter som Naturvårdsverket får i uppdrag att verka för mera vindkraft. Därför är det just nu lönsamt att bygga dem och inkomstbringande för markägare att upplåta sin mark till dem.

Mot ett sådant etablissemang står den enskilda medborgaren som vanligt maktlös.

Det blåser kort sagt förliga vindar för vindkraften för ögonblicket, men man vet aldrig hur länge. Snart kan någon räknekunnig journalist i Storstaden börja ställa obehagliga frågor. Så det gäller att passa på. Så länge de lokala politikerna sover. Med hastigt hopkomna ansökningar som aldrig skulle passera om det inte handlade om ” en god sak” så gäller det att snabbt skörda den vind man sått.

Eller kort sagt; göra så stor kortsiktig vinst som möjligt.

Innan fakta når ut och vinden vänder. Har man väl fått upp sina gigantiska Babels Torn där ute i obygden så rullar nog slantar in.

Och vem som i slutändan betalar notan och blir blåst är lätt att räkna ut.

Det är vi som lämnar Bygdegården i Sätila efter att ha övertygat varandra denna vårkväll.

Och kommunalfullmäktige och länsstyrelsen befinner sig långt, långt därifrån.

”När tornet blev så högt att de där uppe inte längre kunde förstå de som fanns därnere”

Tags: , , , , ,