KVA

You are currently browsing articles tagged KVA.

I dag skall jag med stora förväntningar lyssna på radioprogrammet SOMMAR i P1. För i dag pratar professor Ulf Ellervik. Jag har visserligen aldrig hört honom ens föreläsa, än mindre ”prata tills skivor”, men är rätt säker på att det kommer att bli mycket intressant!

Hans bok ”Ond Kemi” är nämligen helt lysande! Läs den om du inte redan gjort det! Låt sommardeckaren ligga bredvid hängmattan en stund och ge dig in ibland de verkliga giftblandarna och mansdråparna!

För boken är också  en fascinerande berättelse om mord, gifter och ond bråd död. Här bjuds på explosioner, droger och kungliga gifter. En modern uppföljare till min gamla favoritbok ”Farligt att förtära” av Mats Bergman.

Ulf Ellerviks manus vann som synes den pristävling, Pi-priset, som utlystes för att hitta den bästa populärvetenskapliga  debutboken.

Bakom idén stod KVA ( Kungliga Vetenskapsakademin) och förlaget Fri Tanke, som står nära Humanisterna.

Det är extra roligt att en populär bok om just KEMI vann priset!

Ämnet har haft uppförsbacke en längre tid, vilket är mycket bekymmersamt. För det mesta är som bekant kemi, ond eller god sådan. Tyvärr har ”kemisk” i den allmänna debatten kommit att få en väldigt negativ klang, nästan synonymt med ”dålig”. En snabb läsning i den här boken övertygar en snabbt om att även de mest ”naturliga” eller ”organiska” ämnen kan vara högst livsfarliga! Det mesta handlar om dosen…

Vet du, till exempel, hur mycket koffein som utgör dödlig dos? 10 gram!

(Försökt boka Ulf Ellervik till Fakultet X, men det var innan boken ännu kommit ut. Temat för det samtalet blev istället ”Gifter i deckare”, där kemisten Olle Mattsson framträdde. Även han håller på med en bok på samma tema som kommer till hösten. Det mötet finns här.)

 

När vi ändå pratar om bra böcker om Kemi vill jag gärna dra en lans för en engelsk bok som översatts. Sällsam kemi är nämligen något som efterlyses i debatten, ett verk som spänner bågar mellan kultur och vetenskap. ( Personligen menar jag att vetenskap ÄR en viktigt del av vår kultur, men du förstår säkert vad jag menar.) Hugh Aldersy- Williams tar det för oss alla välbekanta periodiska systemet (?) som startpunkt för en resa som för honom runt i världen på jakt efter alla grundämnena. Jodå, han besöker även Sverige.

De är båda personer med en gudabenådad förmåga att leda oss in den sällsamma omvärlden, undrar om de skulle trivas ihop också? Om de skulle ha en bra personkemi?

Tags: , , , , , , , , ,

Den oväntade nyttan är titeln på ett nyligen utgivet häfte från Kungliga Vetenskapsakademin. Idén bakom skriften är enkel och rättfram, nämligen att visa på nyttan av grundforskning. Inte minst nu inför regeringens forskningsproposition.

Det är en snygg liten pamflett, med ett urval av framgångsrika berättelser ur vetenskapshistorien.  Omslaget pryds av en petriskål där odlingarna angripits av mögelsvampen Penicilium. Ett klassiskt läroboksexempel om hur ett felslaget experiment blev till den fantastiska antibiotikan. En historia som jag märkligt nog inte hittar berättad inuti skriften?

Här återfinns annars både Xylocain och prostaglandinerna . Intäkterna från bedövningsmedlet Xylocain var med och skapade Astra.

Prosstaglandinerna är en annan svensk upptäckt som resulterat i både läkemedel och svenska Nobelpris. Just inledningen till kapitlet om prostaglandiner säger det mesta om skriftens syfte ”Allt började med en oväntad observation…

Både valet av omslag, exempel och inte minst språket signalerar att detta inte är en skrift riktad till ”den intresserade allmänheten”. Målet med utgivningen är också, enligt ett följebrev, att ” i någon mån kunna påverka synsätt, debatt och i sista hand forskningspolitikens inriktning.”

Det ligger möjligen i sakens natur att det är lättare att lyfta fram svenska framgångar i backspegeln. Men med Astra-Zenecas nedskärningar i friskt minne frågar man sig ändå, var finns framtidens stora mediciner och läkemedelsföretag?

Man skulle kunna fråga sig varför inte Arvid Carlssons framgångsrika forskning kring hjärnan räckte för att rädda neuroforskningen i Södertälje?

Och på tal om arbetstillfällen. Stefan Lövdén åker nu runt och letar efter ”innovationer”. Ett lysande tema för en Eriksgata, tycker jag. Men det skulle vara roligt att få en ärlig sammanfattning av honom efteråt. Vad får han för intryck av sin turné. Vilka nya Volvo, IKEA och Ericsson ser han växa fram? Vad kan forskarsamhället bidra med, och vad är inte deras ansvar?

En separat fråga är, hur står sig svensk forskning i den internationella konkurrensen idag?

Om det nu är så att svensk forskning befinner sig i en svacka ligger möjligen en del av förklaringens i vad KVA ständige sekreterare Staffan Normark säger i skriften ” Den oväntade nyttan”.

Vi har väldigt mycket bra forskning i Sverige, men också överraskande mycket som inte håller kvalitet. Det jag tror är kritiskt för mer skall leda till nytta är vilka vi tar in i systemet. Lite elakt kan man säga att det idag är lättare att bli doktor än att ta körkort”.

Det mesta av ansvaret för att ställa detta till rätta lär vila på forskarsamhället, men KVA:s senaste skrift är alltså ett så kallat ”inspel” i debatten inför det politiska beslutet om statliga pengar till forskningen. Och huvudstriden här står som vanligt mellan de som vill ha mera grundforskning och de som vill ha mera tillämpad forskning. ( Låt vara att dessa två termer omvandlats till en rad förskönande omskrivningar. )

Det är emellertid inte alldeles lätt att navigera i de forskningspolitiska vattnen för närvarande.

Så talade till exempel finansminister Anders Borg på Industridagen förra onsdagen  om ” vikten av ” fri grundforskning”, vilket i slag verkar göra KVA utspel överflödigt.

Å andra sidan jagar alltså oppositionsledaren Lövdén innovationer, alltså tillämpad forskning.

Mot bakgrund av den ekonomiska kris som hela Europa går igenom idag, och med tanke på de skriande höga arbetslöshetssiffrorna vi ser även i Sverige blir det nog svårt att sälja en ökad satsning på forskning och vetenskap utan en stark koppling till nytta.

Och som en parafras till en berömd kaffereklam kan man då fråga sig varför man skall vänta på den oväntade nyttan?

Lövdén fick förresten frågan ”Vet du vad en innovation är?” .

–Ja, det vet jag, det är att ta en idé till en färdig produkt svarade han rappt.

Just här finns det faktiskt mycket att lära av upptäckten av penicillin . Det var nämligen inte alls Flemming som gjorde detta revolutionerande medel tillgängligt för sjukvården! För att en upptäckt skall komma från idé till användbar produkt till behövs nämligen  en rad andra kompetenta kvinnor och män. Oväntat många.

Nå. till slut brukar alla de stridande parter inom forskningspolitiken muttra att ”båda behövs” och hoppas på att statsfinanserna för tillfället är så krya att satsningen på vår framtid, nästan, når upp till enprocentsmålet.

För en sak brukar det alltid gå att enas om, det behövs mera pengar till forskningen!

Tags: , , , , , , , , ,

”Det finns mera mellan himlen och jorden, Horatius, än du anar i din filosofi. ”

Är ett Shakespearcitat som fått milt sagt, många tolkningar, inte sällan åt det övernaturliga hållet. Och jag ser också att den gamle illusionisten och lurendrejaren Geller nu fått en ny chans i svensk TV-kanal på det temat.

Men trot det kommer även jag  direkt att tänka på citatet när jag läser en artikel i tidskriften The Economist nu på lördag. Fast av helt andra orsaker.

För i motsats till vad många tror är allt inte utforskar här på vår planet. Det finns mera att hitta och förstå på vårt klot.

Det gäller i högsta grad så fort man lämnar terra firma och ger sig ut till havs. Och det var precis vad den kompetente bråkmakaren Craig Venter gjorde för några år sedan.

Doktor Venter har varit indragen i en serie bråk i under sin karriär. Mest uppmärksammad är han för att han skyndade på det banbrytande arbetet att kartlägga människans alla gener. Detta gjorde han genom att utmana det officiella projektet och den tävlan  slutade även den – i tårar.

När genfynden inte var någon genväg till de stora pengarna fick Craig helt enkelt sparken från sitt eget företag, Celera. Arbetslös men knappast utblottad tog han sin yacht och seglade jorden runt.

Men under seglatsen passade han på att samla in lite vattenprover. ( Detta ledde i sin tur till nya konflikter eftersom en del länder anade genstölder, ja, en ren piratverksamhet.  När expeditionen närmade sig Galapagosöarna reagerade till exempel myndigheterna i Ecuador starkt.)

Venter själv var oförtrutet entusiastisk och jag minns honom utropa att ” det finns nya arter i varje kaffekopp av havsvatten” som man tog upp från segelbåten.

Väl hemkommen fick man idén att analysera alla dessa prover med samma teknik som man en gång i tiden arbetat sig igenom hela den mänskliga arvsmassan.

Nu börjar resultaten komma av detta pionjärarbete.och de är minst sagt uppseendeväckande.

För vad forskarna tycker sig ha hittat är ett helt nytt rike av varelser!

Det är i vart fall vad professor Jonathan Eisen och hans kollegor på universitetet i Davis, Kalifornien menar i sin artikel i Public Library of Science.

För bara några decennier delade man in allt levande på vår jord i  två stora riken, de eukaryoterna och prokaryoterna ( bakterier) .

Men som vanligt inom vetenskapen så kom gamla sanningar på skam. Det började med att forskare började hitta märkliga organismer som levde på de mest extrema ställen, exempelvis vid heta källor nere på havsbotten. Deras främste upptäckare heter Carl Woese, är amerikan och som fick Crafordspriset så sent som 2003.

Organismenra kallas arkéer och avger metan.  Ju fler man upptäckte, ju större betydelse tillmättes de.  Allt flera menar rent av att livet på jorden kommer från havet, men att det kanske mera hade formen av en färgrann, slemmig beläggning än av en skön Afrodite. Professor Woese har dessutom länge hävdat att livet kärna är RNA, som i arkéerna, inte det DNA som analyserade i det humana genomprojektet.

Så hela stamträdet över livet på jorden fick ritas om och den nya gruppen fick den dubiösa beteckningen ” det tredje riket”, eller den tredje domänen.

Nu verkar det som det kan vara dags för ännu en omvälvning.

För det man nu hittat i Craig Venters vattenprover från världshaven tyder på en liknande revolution. Det verkar finnas någon slags ny typ av organismer där ute, medlemmar av ett fjärde rike! Eller ” den fjärde dimensionen av livet” som The Economist kallar den.

Om det är så, vore det inte så märkligt. Haven är fortfarande i högsta grad outforskade, inte minst de djupa delarna av dem. Eller som en havsforskare i Monterey Bay Akvarium sa till mig. ”Tänk om jag bara hade lika mycket forskningspengar som de spenderar på en enda rymdfärja! Jag skulle kunna upptäcka hundratals nya arter här på vår planet”.

Vad dessa nya varelser är för någonting, hur de ser ut och vilka funktioner de har havens ekologi är, i så fall, högst oklart.  Vilken roll kan de eventuellt spela när det gäller världshavens avgörande inverkan på jorden klimat?  Ingen vet.

Vi talar här åter om ”det okända okända”.

Anledningen till att vi inte stött på dem tidigare kan vara att vi inte letat och att den här typen av organismer ofta är svåra, eller omöjliga, att odla i laboratorium.

Men, som alltid bör man vara vetenskapligt skeptisk. De fragment av arvsmassa som man plockar fram kan också härstamma från exempelvis virus. (Ja, självklart finns det virus även i havet.) Eller fynden kan bero på något helt annat.

Fast visst är det en fascinerande tanke att havsdjupen inte bara innehåller gigantiska Blåvalar utan också ett helt nytt rike av livet!

För mig känns det förunderligt nog. Jag behöver liksom inte någon Uri Geller som böjer teskedar för att bli fascinerad. För mig räcker det med livet självt.

För sannerligen säger jag dig, Horatius, det finns mera i haven och på jorden än du ännu anat i din vetenskap.


Tags: , , , , , , , , , ,

Så är det Nobelfest igen. Visst känns det lite nostalgiskt. Efter att ha varit där i ett antal direktsändningar och på några middagar. Festen är faktiskt rolig och inte speciellt formellt eller stel.

I år håller dessutom Nobelpristagaren Andre Geim  ett helt lysande tal!

Detta är vetenskapens femton minuter av berömmelse. En sekund när världspressens ögon svepte förbi detta lilla kalla och grå land, vid kanten av inlandsisen.( Idag är Sverige i medias fokus av helt andra orsaker.)

Årets skandal är att att Robert Edwards  inte fått priset förrän nu. Nu när det är för sent för honom att glädjas åt det. Vem inom Nobelkommittén har motarbetat honom i alla år? Ska vi verkligen behöva vänta i femtio år på svaret?

Men, det kan inte hjälpas, Norska Nobelkommittén har i år gjort ett så bra val att de -nästan – är förlåtna för tidigare års klavertramp.

Heja Norge!

I Oslo är det en helt annat fest än i Stockholm. Mera show än ritual och ceremoni.

För egentligen är detta ett märkligt nöje år 2010. Att sitta och titta på hur andra människor äter, dricker och dansar. Hela Nobel är mycket osvenskt och otidsenligt. Just därför är det unikt.

Som journalist på Nobelfesten letade man förtvivlat efter en egen vinkel eller efter en något udda fakta som ingen redan nosat rätt på. Om Alfred Nobel, om maten eller forskningen.  John Chrispinsson kan vid det här laget dem alla. På min sista direktsändning jobbade vi tillsammans.

I dagens sändning gjorde han dessutom en lysande intervju med  EU:s forskningskommissionär Máire Geoghegan-Quinn.  Sanningen är att EU:s satsningar på forskning är katastrofalt låga. När skall Europa byta jordbruksstöd mot en satsning på framtiden? Det är en gammal fråga, men tyvärr lika aktuell idag som för fem år sedan.

Kristofer Lundström tror att han är kvar i Kobra och identifierar ”nobelpriset” med ”nobelpriset i litteratur”.

Men hör och häpna, jag hör för första gången ”vetenskapsradion” nämnas på SVT. Anledningen är enkel. Ulrika Björkstén är tillträdande chef för Vetenskapsradion och hon sitter också som kommentator i SVT. Och hon gör ett bra jobb. Man skulle nästan tro att de gamla public service företagen hörde samman.

Det är kul.

Inte minst för min gamla redaktion. För mitt uppe i festsyran, diadem och urringar  gör de varje vardag ett arbete som allt för sällan uppmärksammans – nyheter från vetenskapens fält, varje dag, i en radio nära dig.

Nobelfesten är inte vetenskap. Men många menar att vi genom att ordna en stor fest firar kunnande och forskningen. Ungefär som Andre Geim var inne på i sitt tal. Det är inte så illa.

Om vi kan få en gammal dynamitards pengar att verka för yttrandefrihet och vetenskap så kan man väl svälja ett och annat diadem.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Får han priset i år?

En kvar senare:

Nej, det blev inte Paul Romer på Stanford i år heller. Det blev inte heller min andra favorit Ernst Fehrs.. Fehrs är förmodligen alldeles för experimentell och natur-vetenskaplig för att tas på allvar, av ekonomer. Men på några år sikt kommer neuroekonomin att vinna allt mera mark, så vem vet?

Paul Romer är på det viset en traditionell ekonom, även om han är intresserad av tillväxt och innovationer. ( Se för övrigt The Economist senaste nummer ”Grow, damit, grow!)

Istället för att belöna forskning om tillväxt så väljer alltså  kommittén att prisa teorier om ”friktioner. Att just de här tre herrarna får priset är inte så mycket att säga om, deras teorier om arbetsmarknader  är allt för aktuella. Lokalt och globalt.

Men det känns  lite tidstypiskt med ”friktion” och problem som nyckelord. Personligen har jag svårt att hantera ett annat forskningsproblem just nu!

Vi har precis fått en regering som  saknar en forskningsminister, eller för den delen en framtidsminister. Vi fokuserar på Problemen, inte på lösningarna. Skenepojken Jan Björklund må peka med hela handen, men han lär få båda händerna båda händerna fulla med just Betygsfrågan och den vanliga skolan.

Vi behöver tydligen en Biståndsminister, men ingen Forskningsminister, trots att vi skattebetalare lägger ungefär lika mycket pengar på budgetområdena.

Vart tog alla stolta ord om innovationer, kommande Nobelpris och Sverige som ett föregångsland vägen? Minns någon Globaliseringsrådet som den förre folkpartiledaren Lars Lejonborg var så stolt över att få leda vid den förra regeringsbildningen?

Tags: , , , , , , , , , ,

Det är alltid roligt och givande att läsa Ny Teknik. Här återfinns ofta en debatt som tyvärr saknas i de allmänna medierna.  I det senaste nummer av papperstidningen som anlände till mig idag svarar till exempel Sven Kullander på kritiken mot KVA:s energirapport. Och då handlar det inte minst om Vindkraften. Dessutom intervjuas  Anders Flodström, nyligen avsutten Universitetskansler.     Utfrågningen är kort och fokuserar på orsaken till hans avgång, hur man skall bedöma kvalitén i universitets och högskolornas utbildning. En nog så viktig fråga i Kunskapssamhället. När man läser Flodströms argument för att granska  både studenternas resultat och kursernas utformning är det svårt att inte hålla med honom. Och medhåll får den fd Kanslern också på ledarplats av Lars Nilsson på Ny Teknik. Stödet är inte helt oväntat för vi är många som tycker om ”Flodis”. Och som anser att det finns för få profiler i det slätstrukna Sverige.

Men självklart har en konflikt två parter och det finns en motsatt version av även denna strid. Någon har beskrivit det hela som en ”kamp mellan två artontagggare” , där älgtjuren på andra sidan kanske inte är så mycket  utbildningsminister Tobias Krantzt som statsrådet Peter Honeth.

Hela kanslermyndigheten har enligt samma källa varit ”lamslagen” och Flodström inte alltid närvarande. Elaka tungor har länge uttolkat initialerna ”AF” som Alltid Försenad . Å andra sidan får man säga att ”Flodis” gör få besvikna när han väl kommer och att han ofta ställer upp.

Må vara hur som helst med detta, utbildning och forskning kommer att utvärderas och rankas allt mera framöver. Det är liksom innebörden av frasen” vi lever i en global konkurrens”. Anders Flodström var under sin tid om rektor på KTH uppfinningsrik när det gällde en annan knäckfråga när det gäller svensk konkurrenskraft, nämligen den om -och o så fall hur -  vi skall betalt för högre utbildning från studenter som kommer från icke EU länder.

Så det skulle förvåna mig mycket om vi sett eller hört det sista av Anders Flodström i svensk Högskoledebatt  Om jag skulle ordna en ny valdebatt om utbildning och forskning, en av valets viktigaste frågor, skulle jag i vart fall bjuda in honom till panelen.

Slutligen, är detta ytterligare ett exempel på att man kan avsätta myndighetschefer. Förra gången var det SIDA:s chef som fick se sig om efter nya arbetsuppgifter. Det är lite extra nervöst att vara chef för en statlig myndighet just nu…

Tags: , , , , , , ,

Får han Nobelpriset nu? Förmodligen inte. Självklart talar jag om den nya biologins egen gossen Ruda, Craig Venter. För i  veckan kom nyheten vi länge väntat på. Forskarlaget kring Craig Venter har skapat ”konstgjort liv”.

Nu har redan flera av oss besserwissrar anmärkt att riktigt så är det inte. För vad forskarna har gjort är att de tillverkat konstgjord arvsmassa och satt in den i celler som tömts på sin DNA.  Och sedan fått denna clockwork orange att ticka. Personligen kan jag väl tycka att det är märkligt nog.

Varför gör de då på detta viset? Ja, denna grundforskning har en mycket praktisk tillämpning. Man kan tillverka nya biobränslen. Här finns det alltså enorma summor av dollar att vinna.  Och är det något Craig Venter är intresserad av så är det pengar och berömmelse. Han vill kort sagt vinna. Av just den anledningen tror jag att Nobelfolket rynkar lite på den akademiska näsan åt denna brutale och skrytsamma buse. Men innerst inne hoppas jag att jag har fel. Jag undrar om inte Alfred Nobel själv skulle ha känt igen sig lite i herr Venter? Som en entreprenör känner igen en annan.

För alla vet att det ibland behövs just personer av den här typen för att sparka igång riktigt stora, lätt vansinniga, projekt. Projekt som precis lika gärna kan misslyckas rent kommersiellt, precis som hans förra stora bedrift att kartlägga människans, det vill säga Craig Venters, genom.

På AAAS konferens i San Francisco 2001 frågade jag honom, offentligt, om han ansåg att den bedriften var värt Priset. Han satt då på scenen tillsammans med Francis Collins, det offentliga projektets ledare. Svaret som kom efter lång tvekan finns återgivet i bokform.

Liksom flera andra svenska journalister har jag träffat honom ett antal gånger. Det underlättas av att han gärna besöker Sverige. Orsaken till besöken är nog relativ enkel, Nobelpriset. Av samma anledning sitter en fd ständig sekreterare i KVA med i en av Venters styrelser.

Denne flintskallige genetiker från Salt Lake City  ger ett rastlöst intryck och hans leende ligger åt det nervösa hållet. Om ni råkade se Jens Ergons intervju med Venter i Vetenskapsmagasinet för någon vecka sedan såg man detta mycket tydligt. Men vem har sagt att genier skall vara lyckliga?

Och som Karin Bojs skriver i dagens DN, han är själv rätt öppen med vem han är. Just därför är han nog extra nöjd med att The Economist har gjort ännu ett lysande tidningsomslag med rubriken ”And man made life

Men om nu Craig leker gud, vem är då hans änglar? Ja, en av dem ser ni på bilden, till höger. Den store, vänlige och lätt lufsige Hamilton O. Smith. Och han har redan fått Nobelpriset. Det fick han i medicin eller fysiologi 1978.

Han och jag träffades på ett Time seminarium i Monterey 2003. En fantastisk tillställning ordnad för att fira 50 års jubileum av DNA spiralens upptäckt. Vi kom att prats vid rätt mycket under det där mötet. Hamilton Smith är en mycket vänlig man och han var mest intresserad av frågan ” hur få gener behövs det för att få en organism att fungera?”. Den frågan var för övrigt något som sysselsatta flera av höjdarna på konferensen och det slogs vad om vilket antal som var det minimala. Ibland de som var med gissade var James Watson.  ( Den alltid trevlige och gemytlige Edward O Wilson och jag pratade emellertid myror och superorganismer.)

Men det märkligaste inträffade en kväll när Hamilton Smith frågade mig om jag ville följa med honom på en middag. Det var någon ”oljekille” som hade bjudit honom och han ville egentligen inte gå. Kvällens värd visade sig vara ifrån EXXON och redan vid förrätten gjorde han klart vad han ville. De var mycket intresserade av att ”följa forskningen på labbet”. Ja, det var dessutom beredda att betala en ansenlig summa dollar för att få detta tillfälle.

Hamilton verkade mest lite besvärad men svarade gång på gång, allt sådan  att där får du prata med Venter om. Han sköter om allt sådant.

Själv satt jag och kände mig som flugan på väggen för Hamilton hade bara introducerat mig som ” en svensk kollega”.

Kanske var jag alltså med när Exxon gick in som sponsor av detta stora projekt som nu tagit ett stort steg framåt.

Dagen efter vår middag svepte Craig Venter in till Monterey och det blev stor presskonferens. Frågorna var många och ofta kritiska. Leker ni inte Gud? Vad händer om de konstgjorda organismerna kommer lösa? Kan man inte skapa nya Ebolavirus?

Även om frågorna kanske säger något om journalistkårens depressiva läggning så är de befogade. Vetenskapen tar nu ett spännande steg in i ett område med stora möjligheter, men därmed också med stora risker.

Hamilton Smith satt mest tyst på den där presskonferensen. Men en gång svarade han på en fråga.

-       We are not trying to create a superbug here, sa han lite indignerat.

Sedan sneglade han snabbt på  Venter och tillade:

- Ops, I should not have called it that, should I ?

Men visst vore det ett framsteg om man snabbt kunde framställa vacciner? Idag tar tid, tid som man inte har vid en allvarlig pandemi. Och visst vore det bra om BP, som är en annan av Venters finansiärer, sysslade lite mera med grön kemi – och inte bara med fossilolja…

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Bra personkemi

Det är bara att lyfta på hatten, eller är det lagerkransen, för KVA för onsdagens Nobelpris i Kemi.

Enligt min enkla uppfattning är tre riktigt bra val av forskningsområden för årets naturvetenskapliga klasser.

Viktiga och begripliga.

Val som gör det lättare för Priset att bevara sin status i forskarvärlden och den prestigen kan knappast överskattas. För trots en ständigt växande skara av fina priser med stora monetära belöningar behåller Nobelpriset ännu sin ställning som det pris alla vill ha.

Få förstår nog  hur svårt det är att välja rätt.

Svårt för att det finns så mycket som är värt att belöna och svårt för att det finns så många att prisa. Svårt därför att man är låst av ett generöst, men hopplöst föråldrat testamente.

Nobelpriset har gett Sverige – och framförallt svensk forskning  – så mycket genom året att det borde betraktas som en viktig del av valutareserven, om vi nu har någon sådan kvar i dessa de yttersta av tider.

Hittills har the Prize klarat sig rätt bra utan större skandaler och låt oss bara hoppas att det fortsätter så.

Samtidigt reses varje år krav på förändring, förbättring och förnyelse av de stipulerade reglerna.

Nu senast i det brev som publicerades i New Scientist. Undertecknarna av brevet är tungviktare inom den moderna forskningen.  Edward O Wilson, Steven Pinker och Frans de Wahl hör alla till mina favoriter. Det som förenar dem är att de – förmodligen – inte kan få Nobelpris.  (Edward O Wilson har fått Craafordpriset som lanserats ett alternativt Nobelpris för bland andra biologer. ) Förmodligen därför att Nobelpriset i medicin eller fysiologi 1973 faktiskt gick till etologerna Karl von Frisch, Konrad Lorenz och Nikolaas Tinbergen.

Men som brevskrivarna konstaterar, frågan är om Charles Darwin kunde fått priset om han verkat idag?

Och för varje år växer även antalet forskargärningar som väl passar inom Alfred Nobels stipulerade klasser och som är banbrytande men som inte får hans pris. Av tillfälligheter, slump eller förbiseende. Dagens forskarvärld  är helt enkel för stor för ett pris från 1800 talet.

På många sätt är det också en tröstande tanke, problem blir lösta, det kanske finns opp för mänsklighetens fortbestånd i alla fall?

Kan man då inte göra om priset eller komplettera det? Nej, säger Nobelstiftelsen. Lagt testamente ligger. Och varför ändra på ett vinnande lag?

Det är ett konstaterande som det är lätt att instämma i, om det bara inte varit så att man redan ändrat en gång. Det skedde som bekant 1968 med instiftande av Svenska Riksbankens pris till Alfred Nobels minne, allmänt kallat ”Nobelpriset i Ekonomi”. Hur det gick till är en intressant historia i sig, men tillkomsten  utgör  i vilket fall en besvärande omständighet . Om man nu redan ändrat en gång, varför inte en gång till säger kritikerna.

Np, hur gick det då i vår gissningstävling?

Ja, med en gren kvar ( Ekonomipriset) kan man konstatera att Karin Bojs i DN vann i år. Grattis!

Hon delar emellertid, nästan, förstaplatsen med Nils-Johan Tjärnlund på Fokus.

Där efter kommer Vetenskapsradion och undertecknad som hade ett rätt. Där ser man vådan av att inte läsa igenom sina gamla anteckningar och helgardera med gamla favoriter…

Andra stora media som SVT och Svenska Dagbladet har inte ens ställt upp. Ja, SvD har ju inte ens längre någon vetenskapsredaktion. Lek lite med tanken att de skulle lägga ned Kulturredaktionen också…

Nej. gör inte det förresten!

Idag lär det delas ut något pris för litteratur. Här bevakar SvD minsann ”LIVE”. Jag hör att P1 utmärkta Kulturredaktion skryter om sin snabbhet när det gäller att få tag på pristagare. Då kan de ju begrunda prestationen av  Vetenskapsredaktionen på samma företag som fick tag på tre stycken under sin sändning i onsdags.

Tags: , , , , , , , , ,

Och vart skall du? frågar den den barska damen bryskt när jag frågar om tillkännagivandet är försenat.

Hit kommer inte in ostraffat. Inte ens om man varit här i snart tjugo år och nästan kan räknas till inventarierna.Och råkar vara en av de seniora vetenskapsjournalisterna i riket.
Kungliga Vetenskapsakademin är noga. Med att vara upphöjd och avskild.
Minns fortfarande hur vår ljudtekniker på radion ett år blev uppläxad här när han – olovandes – gick och tog en smörgås från ett framställt fat, märkt ”journalister”.
Någon ordning får det ändå vara under kristallkronorna.
Men årets pris är bra, mycket bra till och med. Det som belönas är snabbare kommunikationer och skarpa digitala bilder! Man kan nästan tala om ett trendbrott. De som får priset har på ett högst påtagligt sätt bidragit till vår vardag. Och till UNGDOMENS vardag. Ett pris i tiden, så sanna mina digitala ord.
Det är nästan så en del medlemmar av fysikens skrå måste ursäkta sig. För tekniken har vetenskapliga tillämpningar också, framhåller de snabbt. Marslandarens kamera, endoskopi, astronomi. Det är inte bara familjebilder från barnkalasen, minsann.
Och med tanke på all den snabba informationen som flödar genom optiska kablar är det lite ironiskt att telefonledningen till den uppringda professorn fungerar så bedrövligt dåligt. Om det nu inte sbs, skit bakom spakarna, någonstans. Pristagaren klagar över att han hör så dåligt och verkar mest morgontrött och sur. Jag har inte fått mitt kaffe, beklagar han sig. Men givetvis är han, på en direkt fråga, lycklig över priset.
Och han är värd det, tycker han. Det är bara att hålla med.
Att sedan KVA inte är så bra på att kommunicera, varken över telefon eller muntligt,  är en annan, lång, historia!

Tags: , , , , , , ,

Så är första dagen av Nobelveckan avverkad. Och då tänker jag inte på den festliga, glamorösa veckan som infaller i december runt utdelandet av priserna och alla fester, utan veckan då världen för veta.

Och, rätt låt vann! Sällan har så många gissat så rätt. Nästan alla trodde på telomererna, utom pristagarna själva om man skall tro på TT:s intervju publicerar i Svenska Dagbladet.

Priset snuddar vid de eviga frågorna . Det handlar ytterst om åldrande, drömmen om evigt liv och skräcken för döden i cancer.

Jag var inte i den stora salen på Karolinska Institutets Nobelforum idag men det brukar vara mer än fullsatt, vilket förmodligen innebär runt 400 personer. Publiken består av en intressant blandning av journalister, forskare, studenter och intresserad. Och stämningen är uppsluppen. Hemlighetsmakeriet fortgår in i det sista. Till och med namnskyltarna på dem som skall medverka vid presentationen är nedvikta för att inte ge några ledtrådar. Ett år anordnade en icke okänd DN journalist vadslagning ibland de församlade reportrarna. Om jag minns rätt så gissade alla fel det året! Så träder då representanterna  för Nobelförsamlingen in i salen. Alltid på slaget 11.30. Presentationen är mycket professionell och på flera språk. På den efterföljande presskonferensen ställer alltid Karin Bojs på DN alltid den första frågan. ( Det har hänt att undertecknad har kommit in som god tvåa. ) Egentligen är detta som många presskonferenser mest ett spel för gallerierna. För direkt efter denna publika tillställning får varje större redaktion tillgång till en egen expert med vars hjälp de kan fördjupa ämnet. Vetenskapsradion håller traditionellt till i tolkrummet ovanför salen.

Men frågorna i salen handlar inte sällan om vilka som nu kommer att känna sig bortglömda.  Nobelveckans klassiska fråga ”Vilken praktisk tillämpning har det här?” dyker nästan aldrig upp här . Medicin är i sig tillämpad teori.

Andra bullar blir det imorgon när det handlar om fysik. Då är den frågan mycket vanligt förekommande, och med viss rätt. För även om fysik år den första av Nobelprisklasserna, ämnet nämns först i Alfred Nobels testamente, så har det med åren blivit allt svårare för en lekman att förstå.

Vi får se om morgondagens lunchmöte på KVA ändrar på detta!

Då är scenen en helt annan.

En person som genom åren hjälp mig och många andra att begripa fysik, Einstein, Nobelprisen är Anders Barány. Läs gärna hans mycket intressanta inlägg på Tentakel!

Tags: , , , , , ,