Kungliga Vetenskapsakademin

You are currently browsing articles tagged Kungliga Vetenskapsakademin.

”Det finns mera mellan himlen och jorden, Horatius, än du anar i din filosofi. ”

Är ett Shakespearcitat som fått milt sagt, många tolkningar, inte sällan åt det övernaturliga hållet. Och jag ser också att den gamle illusionisten och lurendrejaren Geller nu fått en ny chans i svensk TV-kanal på det temat.

Men trot det kommer även jag  direkt att tänka på citatet när jag läser en artikel i tidskriften The Economist nu på lördag. Fast av helt andra orsaker.

För i motsats till vad många tror är allt inte utforskar här på vår planet. Det finns mera att hitta och förstå på vårt klot.

Det gäller i högsta grad så fort man lämnar terra firma och ger sig ut till havs. Och det var precis vad den kompetente bråkmakaren Craig Venter gjorde för några år sedan.

Doktor Venter har varit indragen i en serie bråk i under sin karriär. Mest uppmärksammad är han för att han skyndade på det banbrytande arbetet att kartlägga människans alla gener. Detta gjorde han genom att utmana det officiella projektet och den tävlan  slutade även den – i tårar.

När genfynden inte var någon genväg till de stora pengarna fick Craig helt enkelt sparken från sitt eget företag, Celera. Arbetslös men knappast utblottad tog han sin yacht och seglade jorden runt.

Men under seglatsen passade han på att samla in lite vattenprover. ( Detta ledde i sin tur till nya konflikter eftersom en del länder anade genstölder, ja, en ren piratverksamhet.  När expeditionen närmade sig Galapagosöarna reagerade till exempel myndigheterna i Ecuador starkt.)

Venter själv var oförtrutet entusiastisk och jag minns honom utropa att ” det finns nya arter i varje kaffekopp av havsvatten” som man tog upp från segelbåten.

Väl hemkommen fick man idén att analysera alla dessa prover med samma teknik som man en gång i tiden arbetat sig igenom hela den mänskliga arvsmassan.

Nu börjar resultaten komma av detta pionjärarbete.och de är minst sagt uppseendeväckande.

För vad forskarna tycker sig ha hittat är ett helt nytt rike av varelser!

Det är i vart fall vad professor Jonathan Eisen och hans kollegor på universitetet i Davis, Kalifornien menar i sin artikel i Public Library of Science.

För bara några decennier delade man in allt levande på vår jord i  två stora riken, de eukaryoterna och prokaryoterna ( bakterier) .

Men som vanligt inom vetenskapen så kom gamla sanningar på skam. Det började med att forskare började hitta märkliga organismer som levde på de mest extrema ställen, exempelvis vid heta källor nere på havsbotten. Deras främste upptäckare heter Carl Woese, är amerikan och som fick Crafordspriset så sent som 2003.

Organismenra kallas arkéer och avger metan.  Ju fler man upptäckte, ju större betydelse tillmättes de.  Allt flera menar rent av att livet på jorden kommer från havet, men att det kanske mera hade formen av en färgrann, slemmig beläggning än av en skön Afrodite. Professor Woese har dessutom länge hävdat att livet kärna är RNA, som i arkéerna, inte det DNA som analyserade i det humana genomprojektet.

Så hela stamträdet över livet på jorden fick ritas om och den nya gruppen fick den dubiösa beteckningen ” det tredje riket”, eller den tredje domänen.

Nu verkar det som det kan vara dags för ännu en omvälvning.

För det man nu hittat i Craig Venters vattenprover från världshaven tyder på en liknande revolution. Det verkar finnas någon slags ny typ av organismer där ute, medlemmar av ett fjärde rike! Eller ” den fjärde dimensionen av livet” som The Economist kallar den.

Om det är så, vore det inte så märkligt. Haven är fortfarande i högsta grad outforskade, inte minst de djupa delarna av dem. Eller som en havsforskare i Monterey Bay Akvarium sa till mig. ”Tänk om jag bara hade lika mycket forskningspengar som de spenderar på en enda rymdfärja! Jag skulle kunna upptäcka hundratals nya arter här på vår planet”.

Vad dessa nya varelser är för någonting, hur de ser ut och vilka funktioner de har havens ekologi är, i så fall, högst oklart.  Vilken roll kan de eventuellt spela när det gäller världshavens avgörande inverkan på jorden klimat?  Ingen vet.

Vi talar här åter om ”det okända okända”.

Anledningen till att vi inte stött på dem tidigare kan vara att vi inte letat och att den här typen av organismer ofta är svåra, eller omöjliga, att odla i laboratorium.

Men, som alltid bör man vara vetenskapligt skeptisk. De fragment av arvsmassa som man plockar fram kan också härstamma från exempelvis virus. (Ja, självklart finns det virus även i havet.) Eller fynden kan bero på något helt annat.

Fast visst är det en fascinerande tanke att havsdjupen inte bara innehåller gigantiska Blåvalar utan också ett helt nytt rike av livet!

För mig känns det förunderligt nog. Jag behöver liksom inte någon Uri Geller som böjer teskedar för att bli fascinerad. För mig räcker det med livet självt.

För sannerligen säger jag dig, Horatius, det finns mera i haven och på jorden än du ännu anat i din vetenskap.


Tags: , , , , , , , , , ,

Så är det Nobelfest igen. Visst känns det lite nostalgiskt. Efter att ha varit där i ett antal direktsändningar och på några middagar. Festen är faktiskt rolig och inte speciellt formellt eller stel.

I år håller dessutom Nobelpristagaren Andre Geim  ett helt lysande tal!

Detta är vetenskapens femton minuter av berömmelse. En sekund när världspressens ögon svepte förbi detta lilla kalla och grå land, vid kanten av inlandsisen.( Idag är Sverige i medias fokus av helt andra orsaker.)

Årets skandal är att att Robert Edwards  inte fått priset förrän nu. Nu när det är för sent för honom att glädjas åt det. Vem inom Nobelkommittén har motarbetat honom i alla år? Ska vi verkligen behöva vänta i femtio år på svaret?

Men, det kan inte hjälpas, Norska Nobelkommittén har i år gjort ett så bra val att de -nästan – är förlåtna för tidigare års klavertramp.

Heja Norge!

I Oslo är det en helt annat fest än i Stockholm. Mera show än ritual och ceremoni.

För egentligen är detta ett märkligt nöje år 2010. Att sitta och titta på hur andra människor äter, dricker och dansar. Hela Nobel är mycket osvenskt och otidsenligt. Just därför är det unikt.

Som journalist på Nobelfesten letade man förtvivlat efter en egen vinkel eller efter en något udda fakta som ingen redan nosat rätt på. Om Alfred Nobel, om maten eller forskningen.  John Chrispinsson kan vid det här laget dem alla. På min sista direktsändning jobbade vi tillsammans.

I dagens sändning gjorde han dessutom en lysande intervju med  EU:s forskningskommissionär Máire Geoghegan-Quinn.  Sanningen är att EU:s satsningar på forskning är katastrofalt låga. När skall Europa byta jordbruksstöd mot en satsning på framtiden? Det är en gammal fråga, men tyvärr lika aktuell idag som för fem år sedan.

Kristofer Lundström tror att han är kvar i Kobra och identifierar ”nobelpriset” med ”nobelpriset i litteratur”.

Men hör och häpna, jag hör för första gången ”vetenskapsradion” nämnas på SVT. Anledningen är enkel. Ulrika Björkstén är tillträdande chef för Vetenskapsradion och hon sitter också som kommentator i SVT. Och hon gör ett bra jobb. Man skulle nästan tro att de gamla public service företagen hörde samman.

Det är kul.

Inte minst för min gamla redaktion. För mitt uppe i festsyran, diadem och urringar  gör de varje vardag ett arbete som allt för sällan uppmärksammans – nyheter från vetenskapens fält, varje dag, i en radio nära dig.

Nobelfesten är inte vetenskap. Men många menar att vi genom att ordna en stor fest firar kunnande och forskningen. Ungefär som Andre Geim var inne på i sitt tal. Det är inte så illa.

Om vi kan få en gammal dynamitards pengar att verka för yttrandefrihet och vetenskap så kan man väl svälja ett och annat diadem.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Får han priset i år?

En kvar senare:

Nej, det blev inte Paul Romer på Stanford i år heller. Det blev inte heller min andra favorit Ernst Fehrs.. Fehrs är förmodligen alldeles för experimentell och natur-vetenskaplig för att tas på allvar, av ekonomer. Men på några år sikt kommer neuroekonomin att vinna allt mera mark, så vem vet?

Paul Romer är på det viset en traditionell ekonom, även om han är intresserad av tillväxt och innovationer. ( Se för övrigt The Economist senaste nummer ”Grow, damit, grow!)

Istället för att belöna forskning om tillväxt så väljer alltså  kommittén att prisa teorier om ”friktioner. Att just de här tre herrarna får priset är inte så mycket att säga om, deras teorier om arbetsmarknader  är allt för aktuella. Lokalt och globalt.

Men det känns  lite tidstypiskt med ”friktion” och problem som nyckelord. Personligen har jag svårt att hantera ett annat forskningsproblem just nu!

Vi har precis fått en regering som  saknar en forskningsminister, eller för den delen en framtidsminister. Vi fokuserar på Problemen, inte på lösningarna. Skenepojken Jan Björklund må peka med hela handen, men han lär få båda händerna båda händerna fulla med just Betygsfrågan och den vanliga skolan.

Vi behöver tydligen en Biståndsminister, men ingen Forskningsminister, trots att vi skattebetalare lägger ungefär lika mycket pengar på budgetområdena.

Vart tog alla stolta ord om innovationer, kommande Nobelpris och Sverige som ett föregångsland vägen? Minns någon Globaliseringsrådet som den förre folkpartiledaren Lars Lejonborg var så stolt över att få leda vid den förra regeringsbildningen?

Tags: , , , , , , , , , ,

-       Det är som om en hel bygd skulle bli våldtagen. Och de som skulle skydda oss bryr sig inte!

Så säger en äldre man på mötet i Sätila Bygdegård. Och även om han nästan genast ber om ursäkt för att han tar i så, sammanfattar han vad de församlade känner.

För det är den klassiska historien. Ett företag i Storstaden tänker tjäna pengar på landsbygden. Innevånarna samlas för att protestera, men de som makten haver lyssnar inte. Företaget manövrerar hemtamt vidare, går igenom de nödvändiga stegen och får som de vill. Folket knyter näven i byxfickan – men röstar som de brukar.

Det märkliga i det här fallet är möjligen att det handlar om vindkraft. Vindkraft är ju bra – har vi fått lära oss. Några kul snurror som utvinner energi ur luften. ”Sol, vind och vatten”.

Som vanligt är verkligheten lite annorlunda. Här handlar det om en stor industriell vindpark, en jätteanläggning med 150 meter höga gigantiska torn som helt kommer att  dominera ett orört naturområde. 150 meter höga snurror, det är som Kaknästornet.  Och det är inte ett jättetorn man vill resa där mitt i naturen utan 16 stycken. 16 stycken Kaknästorn! Mitt i en dalgång med naturvärden av riksintresse. Som fond till en liten kyrkby som vilar vid en gammal  fjord, Hallands största sjö, Lygnern.

För att bygga dessa Vindskrapor kommer det att krävas en armada av lastbilar som forslar ton efter ton av betong på ett nätverk av nya vägar.

Idyllen runt sjön Lygnern kommer snabbt att förändras till en byggarbetsplats och därefter till en skog av stora vindsnurror.

Men miljöpåverkan slutar inte där. Vindkraften låter. Riktigt hur mycket är svårt att mäta.  Beräkningar är just det och modeller är bara det. Vad man kan konstatera är att människor som bor omkring dem uppger att de blir störda, rejält störda. Av den tysta skogen blir det en produktionsplats. Skogens sus byts mot ett rytmiskt infraljud. Och när man redan förstört den så kan man ju lika gärna bygga några snurror till.

Problemet med vindkraft är dels att den är ganska ineffektiv, den kräver stora ingrepp i förhållande till vad man utvinner, dels att den kräver motkraft. Motkraften behövs för att fylla på när det inte blåser. Och så är det rätt ofta, till exempel när det är riktigt kallt. Då måste man ta till andra kraftkällor. Eftersom vattenkraften är i de närmaste fullt utbyggd blir det kolkraft som man får ta till.

Gör man en livscykelanalys av vindkraft kommer man också fram till att den orsakar mera koldioxidutsläpp än exempelvis kärnkraft.

Kungliga Vetenskapsakademin, KVA, kom fram till samma sak i sin energirapport.

Men det hindrar inte vindkraften ifrån att vara politiskt mode. Miljöopinionen är stark just nu, men inte alltid så påläst, så därför skadar det aldrig politiskt att ha lite ”vindsnurror” i manifesten.

Bland annat Centern behöver vindkraften att vifta med för att rättfärdiga sin förändrade politik när det gäller kärnkraften. Därför subventioneras de gigantiska snurrorna av våra skattepengar. Därför får myndigheter som Naturvårdsverket får i uppdrag att verka för mera vindkraft. Därför är det just nu lönsamt att bygga dem och inkomstbringande för markägare att upplåta sin mark till dem.

Mot ett sådant etablissemang står den enskilda medborgaren som vanligt maktlös.

Det blåser kort sagt förliga vindar för vindkraften för ögonblicket, men man vet aldrig hur länge. Snart kan någon räknekunnig journalist i Storstaden börja ställa obehagliga frågor. Så det gäller att passa på. Så länge de lokala politikerna sover. Med hastigt hopkomna ansökningar som aldrig skulle passera om det inte handlade om ” en god sak” så gäller det att snabbt skörda den vind man sått.

Eller kort sagt; göra så stor kortsiktig vinst som möjligt.

Innan fakta når ut och vinden vänder. Har man väl fått upp sina gigantiska Babels Torn där ute i obygden så rullar nog slantar in.

Och vem som i slutändan betalar notan och blir blåst är lätt att räkna ut.

Det är vi som lämnar Bygdegården i Sätila efter att ha övertygat varandra denna vårkväll.

Och kommunalfullmäktige och länsstyrelsen befinner sig långt, långt därifrån.

”När tornet blev så högt att de där uppe inte längre kunde förstå de som fanns därnere”

Tags: , , , , ,

Bra personkemi

Det är bara att lyfta på hatten, eller är det lagerkransen, för KVA för onsdagens Nobelpris i Kemi.

Enligt min enkla uppfattning är tre riktigt bra val av forskningsområden för årets naturvetenskapliga klasser.

Viktiga och begripliga.

Val som gör det lättare för Priset att bevara sin status i forskarvärlden och den prestigen kan knappast överskattas. För trots en ständigt växande skara av fina priser med stora monetära belöningar behåller Nobelpriset ännu sin ställning som det pris alla vill ha.

Få förstår nog  hur svårt det är att välja rätt.

Svårt för att det finns så mycket som är värt att belöna och svårt för att det finns så många att prisa. Svårt därför att man är låst av ett generöst, men hopplöst föråldrat testamente.

Nobelpriset har gett Sverige – och framförallt svensk forskning  – så mycket genom året att det borde betraktas som en viktig del av valutareserven, om vi nu har någon sådan kvar i dessa de yttersta av tider.

Hittills har the Prize klarat sig rätt bra utan större skandaler och låt oss bara hoppas att det fortsätter så.

Samtidigt reses varje år krav på förändring, förbättring och förnyelse av de stipulerade reglerna.

Nu senast i det brev som publicerades i New Scientist. Undertecknarna av brevet är tungviktare inom den moderna forskningen.  Edward O Wilson, Steven Pinker och Frans de Wahl hör alla till mina favoriter. Det som förenar dem är att de – förmodligen – inte kan få Nobelpris.  (Edward O Wilson har fått Craafordpriset som lanserats ett alternativt Nobelpris för bland andra biologer. ) Förmodligen därför att Nobelpriset i medicin eller fysiologi 1973 faktiskt gick till etologerna Karl von Frisch, Konrad Lorenz och Nikolaas Tinbergen.

Men som brevskrivarna konstaterar, frågan är om Charles Darwin kunde fått priset om han verkat idag?

Och för varje år växer även antalet forskargärningar som väl passar inom Alfred Nobels stipulerade klasser och som är banbrytande men som inte får hans pris. Av tillfälligheter, slump eller förbiseende. Dagens forskarvärld  är helt enkel för stor för ett pris från 1800 talet.

På många sätt är det också en tröstande tanke, problem blir lösta, det kanske finns opp för mänsklighetens fortbestånd i alla fall?

Kan man då inte göra om priset eller komplettera det? Nej, säger Nobelstiftelsen. Lagt testamente ligger. Och varför ändra på ett vinnande lag?

Det är ett konstaterande som det är lätt att instämma i, om det bara inte varit så att man redan ändrat en gång. Det skedde som bekant 1968 med instiftande av Svenska Riksbankens pris till Alfred Nobels minne, allmänt kallat ”Nobelpriset i Ekonomi”. Hur det gick till är en intressant historia i sig, men tillkomsten  utgör  i vilket fall en besvärande omständighet . Om man nu redan ändrat en gång, varför inte en gång till säger kritikerna.

Np, hur gick det då i vår gissningstävling?

Ja, med en gren kvar ( Ekonomipriset) kan man konstatera att Karin Bojs i DN vann i år. Grattis!

Hon delar emellertid, nästan, förstaplatsen med Nils-Johan Tjärnlund på Fokus.

Där efter kommer Vetenskapsradion och undertecknad som hade ett rätt. Där ser man vådan av att inte läsa igenom sina gamla anteckningar och helgardera med gamla favoriter…

Andra stora media som SVT och Svenska Dagbladet har inte ens ställt upp. Ja, SvD har ju inte ens längre någon vetenskapsredaktion. Lek lite med tanken att de skulle lägga ned Kulturredaktionen också…

Nej. gör inte det förresten!

Idag lär det delas ut något pris för litteratur. Här bevakar SvD minsann ”LIVE”. Jag hör att P1 utmärkta Kulturredaktion skryter om sin snabbhet när det gäller att få tag på pristagare. Då kan de ju begrunda prestationen av  Vetenskapsredaktionen på samma företag som fick tag på tre stycken under sin sändning i onsdags.

Tags: , , , , , , , , ,

Och vart skall du? frågar den den barska damen bryskt när jag frågar om tillkännagivandet är försenat.

Hit kommer inte in ostraffat. Inte ens om man varit här i snart tjugo år och nästan kan räknas till inventarierna.Och råkar vara en av de seniora vetenskapsjournalisterna i riket.
Kungliga Vetenskapsakademin är noga. Med att vara upphöjd och avskild.
Minns fortfarande hur vår ljudtekniker på radion ett år blev uppläxad här när han – olovandes – gick och tog en smörgås från ett framställt fat, märkt ”journalister”.
Någon ordning får det ändå vara under kristallkronorna.
Men årets pris är bra, mycket bra till och med. Det som belönas är snabbare kommunikationer och skarpa digitala bilder! Man kan nästan tala om ett trendbrott. De som får priset har på ett högst påtagligt sätt bidragit till vår vardag. Och till UNGDOMENS vardag. Ett pris i tiden, så sanna mina digitala ord.
Det är nästan så en del medlemmar av fysikens skrå måste ursäkta sig. För tekniken har vetenskapliga tillämpningar också, framhåller de snabbt. Marslandarens kamera, endoskopi, astronomi. Det är inte bara familjebilder från barnkalasen, minsann.
Och med tanke på all den snabba informationen som flödar genom optiska kablar är det lite ironiskt att telefonledningen till den uppringda professorn fungerar så bedrövligt dåligt. Om det nu inte sbs, skit bakom spakarna, någonstans. Pristagaren klagar över att han hör så dåligt och verkar mest morgontrött och sur. Jag har inte fått mitt kaffe, beklagar han sig. Men givetvis är han, på en direkt fråga, lycklig över priset.
Och han är värd det, tycker han. Det är bara att hålla med.
Att sedan KVA inte är så bra på att kommunicera, varken över telefon eller muntligt,  är en annan, lång, historia!

Tags: , , , , , , ,

Så är första dagen av Nobelveckan avverkad. Och då tänker jag inte på den festliga, glamorösa veckan som infaller i december runt utdelandet av priserna och alla fester, utan veckan då världen för veta.

Och, rätt låt vann! Sällan har så många gissat så rätt. Nästan alla trodde på telomererna, utom pristagarna själva om man skall tro på TT:s intervju publicerar i Svenska Dagbladet.

Priset snuddar vid de eviga frågorna . Det handlar ytterst om åldrande, drömmen om evigt liv och skräcken för döden i cancer.

Jag var inte i den stora salen på Karolinska Institutets Nobelforum idag men det brukar vara mer än fullsatt, vilket förmodligen innebär runt 400 personer. Publiken består av en intressant blandning av journalister, forskare, studenter och intresserad. Och stämningen är uppsluppen. Hemlighetsmakeriet fortgår in i det sista. Till och med namnskyltarna på dem som skall medverka vid presentationen är nedvikta för att inte ge några ledtrådar. Ett år anordnade en icke okänd DN journalist vadslagning ibland de församlade reportrarna. Om jag minns rätt så gissade alla fel det året! Så träder då representanterna  för Nobelförsamlingen in i salen. Alltid på slaget 11.30. Presentationen är mycket professionell och på flera språk. På den efterföljande presskonferensen ställer alltid Karin Bojs på DN alltid den första frågan. ( Det har hänt att undertecknad har kommit in som god tvåa. ) Egentligen är detta som många presskonferenser mest ett spel för gallerierna. För direkt efter denna publika tillställning får varje större redaktion tillgång till en egen expert med vars hjälp de kan fördjupa ämnet. Vetenskapsradion håller traditionellt till i tolkrummet ovanför salen.

Men frågorna i salen handlar inte sällan om vilka som nu kommer att känna sig bortglömda.  Nobelveckans klassiska fråga ”Vilken praktisk tillämpning har det här?” dyker nästan aldrig upp här . Medicin är i sig tillämpad teori.

Andra bullar blir det imorgon när det handlar om fysik. Då är den frågan mycket vanligt förekommande, och med viss rätt. För även om fysik år den första av Nobelprisklasserna, ämnet nämns först i Alfred Nobels testamente, så har det med åren blivit allt svårare för en lekman att förstå.

Vi får se om morgondagens lunchmöte på KVA ändrar på detta!

Då är scenen en helt annan.

En person som genom åren hjälp mig och många andra att begripa fysik, Einstein, Nobelprisen är Anders Barány. Läs gärna hans mycket intressanta inlägg på Tentakel!

Tags: , , , , , ,