klimatdebatten

You are currently browsing articles tagged klimatdebatten.

”Det finns mera mellan himlen och jorden, Horatius, än du anar i din filosofi. ”

Är ett Shakespearcitat som fått milt sagt, många tolkningar, inte sällan åt det övernaturliga hållet. Och jag ser också att den gamle illusionisten och lurendrejaren Geller nu fått en ny chans i svensk TV-kanal på det temat.

Men trot det kommer även jag  direkt att tänka på citatet när jag läser en artikel i tidskriften The Economist nu på lördag. Fast av helt andra orsaker.

För i motsats till vad många tror är allt inte utforskar här på vår planet. Det finns mera att hitta och förstå på vårt klot.

Det gäller i högsta grad så fort man lämnar terra firma och ger sig ut till havs. Och det var precis vad den kompetente bråkmakaren Craig Venter gjorde för några år sedan.

Doktor Venter har varit indragen i en serie bråk i under sin karriär. Mest uppmärksammad är han för att han skyndade på det banbrytande arbetet att kartlägga människans alla gener. Detta gjorde han genom att utmana det officiella projektet och den tävlan  slutade även den – i tårar.

När genfynden inte var någon genväg till de stora pengarna fick Craig helt enkelt sparken från sitt eget företag, Celera. Arbetslös men knappast utblottad tog han sin yacht och seglade jorden runt.

Men under seglatsen passade han på att samla in lite vattenprover. ( Detta ledde i sin tur till nya konflikter eftersom en del länder anade genstölder, ja, en ren piratverksamhet.  När expeditionen närmade sig Galapagosöarna reagerade till exempel myndigheterna i Ecuador starkt.)

Venter själv var oförtrutet entusiastisk och jag minns honom utropa att ” det finns nya arter i varje kaffekopp av havsvatten” som man tog upp från segelbåten.

Väl hemkommen fick man idén att analysera alla dessa prover med samma teknik som man en gång i tiden arbetat sig igenom hela den mänskliga arvsmassan.

Nu börjar resultaten komma av detta pionjärarbete.och de är minst sagt uppseendeväckande.

För vad forskarna tycker sig ha hittat är ett helt nytt rike av varelser!

Det är i vart fall vad professor Jonathan Eisen och hans kollegor på universitetet i Davis, Kalifornien menar i sin artikel i Public Library of Science.

För bara några decennier delade man in allt levande på vår jord i  två stora riken, de eukaryoterna och prokaryoterna ( bakterier) .

Men som vanligt inom vetenskapen så kom gamla sanningar på skam. Det började med att forskare började hitta märkliga organismer som levde på de mest extrema ställen, exempelvis vid heta källor nere på havsbotten. Deras främste upptäckare heter Carl Woese, är amerikan och som fick Crafordspriset så sent som 2003.

Organismenra kallas arkéer och avger metan.  Ju fler man upptäckte, ju större betydelse tillmättes de.  Allt flera menar rent av att livet på jorden kommer från havet, men att det kanske mera hade formen av en färgrann, slemmig beläggning än av en skön Afrodite. Professor Woese har dessutom länge hävdat att livet kärna är RNA, som i arkéerna, inte det DNA som analyserade i det humana genomprojektet.

Så hela stamträdet över livet på jorden fick ritas om och den nya gruppen fick den dubiösa beteckningen ” det tredje riket”, eller den tredje domänen.

Nu verkar det som det kan vara dags för ännu en omvälvning.

För det man nu hittat i Craig Venters vattenprover från världshaven tyder på en liknande revolution. Det verkar finnas någon slags ny typ av organismer där ute, medlemmar av ett fjärde rike! Eller ” den fjärde dimensionen av livet” som The Economist kallar den.

Om det är så, vore det inte så märkligt. Haven är fortfarande i högsta grad outforskade, inte minst de djupa delarna av dem. Eller som en havsforskare i Monterey Bay Akvarium sa till mig. ”Tänk om jag bara hade lika mycket forskningspengar som de spenderar på en enda rymdfärja! Jag skulle kunna upptäcka hundratals nya arter här på vår planet”.

Vad dessa nya varelser är för någonting, hur de ser ut och vilka funktioner de har havens ekologi är, i så fall, högst oklart.  Vilken roll kan de eventuellt spela när det gäller världshavens avgörande inverkan på jorden klimat?  Ingen vet.

Vi talar här åter om ”det okända okända”.

Anledningen till att vi inte stött på dem tidigare kan vara att vi inte letat och att den här typen av organismer ofta är svåra, eller omöjliga, att odla i laboratorium.

Men, som alltid bör man vara vetenskapligt skeptisk. De fragment av arvsmassa som man plockar fram kan också härstamma från exempelvis virus. (Ja, självklart finns det virus även i havet.) Eller fynden kan bero på något helt annat.

Fast visst är det en fascinerande tanke att havsdjupen inte bara innehåller gigantiska Blåvalar utan också ett helt nytt rike av livet!

För mig känns det förunderligt nog. Jag behöver liksom inte någon Uri Geller som böjer teskedar för att bli fascinerad. För mig räcker det med livet självt.

För sannerligen säger jag dig, Horatius, det finns mera i haven och på jorden än du ännu anat i din vetenskap.


Tags: , , , , , , , , , ,

Trött på snö!

Ett försiktigt snöfall trevar sig ned över det vackra folket på Stureplan och över mig. Löpsedlarna varnar som vanligt för kaos ( och de har alltid rätt, enligt termodynamikens andra sats) och förbipasserande vet med sig att ”det skall komma 20 cm”. Har vi alltid varit så besatta av oväder?
Jag är mest fascinerad över hur osäkra väderprognoserna fortfarande är! Det märker man i samma stund man verkligen blir beroende av dem.
Det gör mig inte till en klimatskeptiker, men jag tror inte på alla förutsägelser om exakta konsekvenser eller någon viss tidsplan. Vi vet ännu för lite.
Fast en sak är säker. Jag är trött på snön!

Tags: ,

Varje dag vi slår upp tidningen så har världen  förändrats.

För se, mitt ibland, alla de vita svanarna ligger den – den svarta svanen!

Och den senaste tiden har de svarta svanarna kommit i flock.

En självmordsbombare mitt i Stockholm. Wikileaksprofilen  Assange anklagas för våldtäkt. Nordkoreans artilleri öppnar eld mot en Sydkoreansk ö. Världen verkar galen.

Om man varit lagt åt det hållet så hade man tagit ”vädersolarna” över Stockholm häromdagen som ett järtecken.  Eller tolkat det generösa stjärnfallet nu på tisdag som ytterligare ett.

Men det vore lika bakvänt som att tolka den (hittills) stränga vinter som ett bevis för att jorden klimat.

För just när världen verkar galen är det extra viktigt att behålla det förnuftiga tvivlet.

Henrik Berggren på DN står för en av de bästa analyserna av tilltron  i det öppna samhället som jag hittills läst. För de mera vetenskapliga analyser som gjorts av terrorbombare visar just att de är ”arga ung och rätt välutbildade  män” vars frustration utnyttjats av extrema grupper.

Men lördagens bomb visar också att det nu är hög tid att öppet diskutera just dessa grupper och deras verksamhet – i Sverige.

SÄPO:s förtroende är inte så stort och deras effektivitet har redan ifrågasatts. Men fler kritiska frågor måste ställas.  För om vi nu har ett så öppet samhälle måste vi också våga kräva att alla tar sitt ansvar för ” de ensamma galningarna”. Även de lever och dör i ett sammanhang.

Vilka åtgärder vidtar de muslimska samfunden för att förhindra det nya självmordsbombare?

En annan journalistfråga jag hittills saknat i all de intervjuer jag sett:  Om nu Taimour Abdulwahab hade visat så extrema åsikter, varför berättade ingen av de muslimska ledarna i England detta för de berörda myndigheterna?

När det gäller pedofilskandalerna inom den katolska kyrkan har ansvar utkrävts ända upp till påven. Det vore kränkande att inte behandla den muslimska världsreligionen lika strängt.

För Gud bevare oss för fundamentalister!

Och tack och lov så är – nästan alla – svanar vita.

Tags: , , , , , , , , , ,

December har gjort entré med snö och ”skräckkyla”. Nej, ordvalet är inte mitt utan prydde gårdagens Aftonblad. ”Skräckkyla”?!

I de här läget verkar snart sagt alla bli klimatexperter, eller i vart fall spåkunniga. ”Det går i cykler om sju år” , förklarade någon för mig häromdagen. Jojo, de sju svåra åren i Bibeln lever kvar.

Nej, de stränga vintrarna kommer två och två, får jag veta från annat håll. Och det kan inte hjälpas, klimatmötet har lite motvind när det är minus tjugo och snö utanför fönstret. Visst blir det varmare, 2010 verkar bli ett nytt rekordår, men vi människor fattar få beslut utifrån enbart rationella grunder.

Ute i rimfroststräden sitter koltrashonan och tittar uppfordrande på mig. Det är som om hon vill påminna mig om vårt oskrivna avtal. Du matar oss under vinter så sjunger vi för dig på våren! Och vilken sång sedan. Hennes svarta make brukar dra igång redan kvart över två på morgonen, direkt utanför vårt sovrumsfönster. Precis ovanför den nuvarande matplatsen. Det svenska vemodet tolkat till smärtsam svärta.

Jag skyndar ut med solrosfrö, hampfrön, jordnötter, talgbollar och – äpplen.

Koltrastar älskar äpplen. Funderar ett slag om man inte kunde lägga ut lite mera frukt till traktens Koltrastar borta i parken.

-       Tala med din lokale handlare så kan du få skadad frukt att lägga ut till fåglarna står det i tidningen. Glad i hågen frågar jag på ICA Svamptorget där jag handlat de senaste trettio åren. Småningom hittar jag en man i min egen ålder, gömd ibland hyllorna, djupt koncentrerad på viktigare saker än kunder.

När han väl fattat vidden av frågan  ser han ut som om jag  just gett honom ett mycket skamligt förslag.

-       Sådant har vi inte! säger han med illa dold avsmak. Och återvänder förorättat till sysslorna. Äpplen till fåglar, herre jisses, vad folk hittar på!

Antar att det bara är att gratulera honom. ICA på Svamptorget måste vara ibland de få butikerna i landet som inte har något svinn i fruktdisken. Grattis!

Nå, julstämningen inställer sig i alla fall eftersom Domherrarna nu också lämnat skogen för få ett skrovmål i villakvarteren.

I måltiden deltar givetvis också de mer eller mindre bofasta Talgoxarna och Blåmesarna. De håller jag med bostad, mat och bad året om. Och så skatorna förstås.

Skator väcker mycket känslor. Hur skall jag bli av med skatorna, frågar någon i tidningen? Ja, det blir nog inte lätt. Minns hur min farmor såg på dessa svartvita gynnare nästan som djävulens ombud. Och ont krut förgås inte.

Personligen tycker jag att tomtens distinkt svartvita par är rätt förtjusande där de patrullera sitt revir, sida vid sida. Med nyfikna och hungriga ögon. De är riktigt mänskliga.

Ivart fall är de betydlig mera intagande än sura handelsknoddar.

ICA Stig, släng dig i vägen!

Tags: , , , , , , ,

-       Det är nån j-vla vulkan, säger min kompis som ringer mig från Landvetter. Flygplatsen är stängd och han kommer inte därifrån. Inte med flyg i alla fall.

Ja, det är lätt att glömma att vi alla lever på ett klot som fortfarande glöder långt därinne. Och som kokar över då och då. På senare år har påminnelserna varit många. Hemska jordbävningar, förödande tsunamis och vulkanutbrott.

Påminns om min svenska variant av det Faustska kontraktet.  ”Vi står ut med mörker, köld och slask. I gengäld vill vi slippa jordbävningar och tropiska febrar.”

Men vulkanutbrott från Eyjafjallajökull sprids snabbt i hela atmosfären och ingen kommer undan. Nu varnas de redan svårt sjuka. Man kan undra varför. Vad skall de göra? Hålla andan? Frågan som alla nu ställer sig, med viss bävan, är: Hur stort blir det här? Kommer den stora vulkanen Katla också att dra igång? Senast var det 1918 och många har väntat på en ny eruption där, länge.

OM det skulle bli så, och det är det verkligen ingen som vet idag, kan vi nog vänta oss mera störningar än några inställda flygresor eller ”störningar i idrotten”. Just nu verkar detta ”lilla utbrott” räcka långt. Det vore mig främmande att måla f-n på väggen men tidigare stora utbrott i historien har orsakat både missväxt och perioder av nedkylning. Ja, kanske rent av mindre istider. Det skulle kunna hända igen. Allt beror på hur stort det blir och hur länge det pågår. Samt hur vindarna blåser. Experterna på området står som vanligt frågande.

Mera krasst lagda personer har konstaterat att ” några rejäla vulkanutbrott” vore inte så dumt för att få stopp på klimatförändringarna. Faktum är att det är precis sådana här åtgärder som diskuteras av de forskare som träffades i Asilomar för någon tid sedan. Att på konstlad väg släppa ut till exempel svavelpartiklar i atmosfären. ”Geoengineering” kallas det på engelska och både The Economist och New Scientist har rapporterat om mötet. Men nu är det naturen själv som står för experimentet.

För några dagar sedan larmade Svenska Dagbladet om lågenergilampor. Någon dag senare kunde vi läsa om stora utbrott på Solen. Detta var sedvanliga falsklarm. Det här är lite mera på allvar.

Om det någonsin funnits skäl att hålla tummarna och andan de senaste veckorna så är det just nu…

Tags: , , , , , , ,

Snön yr istadigt utanför mitt fönster här i Uppsala men det är bara dotterns Golden Retriever som känner någon större glädje över vädret. En lämplig dag att kura ihop och försöka läsa ikapp. Morgontidningarna bjuder på ovanligt mycket. I DN gör Peter Wolodarski ett frontalangrepp på Jan Guillou. Och PO, Yrsa Stenius.Mycket välformulerat och skarpt, men givetvis kommer Guillou att klara sig även ur detta debacle

Gudrun Schyman och han hör till det frälse som i princip kan komma undan med vad som helst. De tillhör Teflonvänstern. Hur det går för Yrsa Stenius är mera osäkert. För en gång skull instämmer jag i avgångskraven.

DN på söndag innebär också ett uppslag vetenskap, något vi läsare noga bör vårda för det är i princip allt som finns kvar av seriös vetenskapsbevakning, vid sidan av public services insatser. New York Times har en bilaga varje tisdag, DN har ett uppslag på söndagar. Idag får vi läsa om ”open acces”, en fråga som i Sverige drivs av Vetenskapsrådet och Håkan Billig. Karin Bojs reder ut huruvida det är bra eller dåligt att sola. Som nästan alltid är det både och. Verkligheten fortsätter att vara besvärlig och vägrar att uppträda i svart och vitt. Och hur rätt Tage Danielsson än hade när han drev med slirande politiker i sin klassiska sketch om ”sannolikheten” så är det nog tyvärr så att den stora Sanningen ofta lyser med sin frånvaro. Precis som solen denna marssöndag.

Fakta talar för en klimatförändring – och för GMO

Så är det också med klimatfrågan. Våra mätdata kring atmosfären, oceanerna och solaktiviteter är i högsta grad bristfälliga. Och när man sedan tar dessa ungefärliga mätvärden och stoppa in dem i halvfärdiga modeller kan man inte förvänta sig att prognoserna skall bli knivskarpa. Vi arbetar med sannolikhetsberäkningar även när det gäller klimatförändringarna. Men, trots att man ljugit om en glaciär och skrivit slarviga e-brev ( vem har inte gjort det?) så är det nog ändå så att människan utsläpp av koldioxid påverkar jorden klimat. Det blir varmare. Vad vi sedan bör göra åt det är en helt annan sak!

Enligt samma sätt att resonera kan det säkert finnas risker med den GMO teknik som nu används i många år över hela världen, utom i Europa. All mänsklig verksamhet påverkar miljön eftersom själva idén med vår möda är att utvinna nyttigheter åt oss själva. Och visst var det osmak att tekniken först kom att användas av Monsanto för att göra grödor motståndskraftiga mot just deras växtskyddsmedel men själva motståndet mot genmodifiering som teknik är obegripligt för mig. Här har vi äntligen ett verktyg att skräddarsy växter att göra allehanda nyttigheter för oss! Professor Torbjörn Fagerström argumentera kring detta i Svenska Dagbladet.  Och han ställer en fråga som det vore mycket intressant att få svar på. Var står den svenska miljörörelsen egentligen?

I privata samtal försäkrar ansvariga personer i rörelsen att ” vi är inte emot GMO” men det skulle inte skada med ett offentligt uttalande. Man kan inte bara säga NEJ till allting och bevara sin trovärdighet.

Uppsala på hal is

Huruvida min lokala tidning UNT är emot Bandyfinalen är svårt att säga. Tidningen vänsterkryss innehåller i vilket fall nyheten att kommunen lovat täcja eventuella förluster för den i staden anordnade finale med 2,8 miljoner. Idén med att lärdomsstaden år efter år anordnar finalen i denna udda idrott är givetvis att ” sätta staden på kartan”.

Jag kan tipsa kommunen och lokaltidningen om en annan karta. Den återfanns i den internationella tidskriftens New Scientist senaste nummer  ( 15 mars, sid 50-51) . Där anges vad Norden har att erbjuda en brittisk vetenskapsman/kvinna under rubriken ”Northern Highlights” . Det uppseendeväckande med kartan är att Uppsala överhuvudtagen inte finns med på den. Däremot anges Sollefteå, Strömsund och Skellefteå…

Om jag vore kommunalråd i staden skulle jag oroa mig en smul mera över detta än att kära Sirius inte når någon bandyfinal.

Eller för att komma med en parafras till en bumpersticker i denna universitetsstad ”Science is a serious business. ”

Man skulle kanske rent av kunna satsa någon krona på ett ”Vetenskapens Hus”, vid sidan av Musikens Hus och alla stolta Idrottsarenor?

Sedan ser jag UNT uppmärksammat att en av stadens döttrar numera leder det utmärkta TV programmet ”Vetenskapens Värld”. Kul.

Eftersom jag numera inte har någonting med SR eller Vetenskapsradion att göra må det väl vara mig tillåtet att påpeka att Uppsala också, sedan mer än ett decennium, hyser Sveriges största vetenskapsredaktion .

Radio är visserligen inte alls lika glamoröst som TV men redaktionens (var)dagliga nyhetssändningar om vetenskap når nära en miljon lyssnare. Och det har sannolikt satt Uppsala på kartan mera än alla kommunalråd, informationsavdelningar och bandyfinaler tillsammans.

Vårt dyra dagliga bröd

Att sedan SR och SvD nu tillsammans håller på med en ny matrunda i Erik Fichtelius

( Konsumentekots). Marit Paulsens, Thomas Michelssons (DN) och  Mats-Eric Nilssons ( Den hemlige kockens ) fotspår är en helt annan historia .

Vi kan tydligen bli förskräckta över vad vi äter hur många gånger som helst. Och snart kommer tidningarna att slå larm om att maten blivit dyrare. PRO hytter redan varnade med sina varukorgar.

Så detta är sannolikt något jag återkommer till när snön slutat falla.

Nu skall jag likt Sann Rayman i SvD leta efter min tappade haka.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,


- I början var alla så entusiastiska över vinter och gjorde inget annat än pratade om ” äntligen en riktig vinter” . Men nu hör jag inget annat än ” nu räcker det” .
Så hälsar vår taxichaufför oss när vi kommer tillbaka till det kära fosterlandet efter några veckor i USA.
Han känner igen oss båda och vi känner igenom honom. En gammal kompis.
Och vi pratar om mera viktiga saker än vädret.

Men en sak han säger om den rådande vintern fastnar hos mig. ”Där fick de, säger han. All de som tjatar om klimatet!”

På ett liknande sätt formuleras sig min gamle studiekamrat på Facebook häromdagen. ”Där fick de miljömupparna!”

Och visst, jag erkänner, det har hänt att jag själv tagit billiga poäng genom att konstatera att det var värst vilken effekt Köpenhamnsmötet fick!

Men, allvarligt talat, så är det inte.

Vädret varierar och ibland blir det sådana här vintrar, ibland blir det grå slaskhöstar so aldrig tar slut. Det är bara trenden som säger oss något om eventuella klimatförändringar.

Så jag tar inte Finnbullsvinter till intäkt för att klimatet inte förändras. Jag räknar mig inte till ”klimatskeptikerna”. Däremot försöker jag som gammal journalist att förhålla mig skeptiskt till det mesta som folk påstår. Inte minst blir jag mycket skeptisk när snart sagt alla mina kära kollegor tycker exakt samma sak. Eller när de med indignation i rösten talar om för mig vad jag bör tycka. Då tycker jag det luktar propaganda och enfald.

Tags: , , , , ,

Kväv inte debatten!

Klimatdebatten går lite på sparlåga just nu. Utom i min kära lokaltidning, UNT, där det sedan länge puttrar en diskussion om bioenergins för-och nackdelar.

Möjligen borde de som deltar i ordväxlingen läsa en av mina favorittidskrifter The Economist som refererar en ny aspekt av energiodlingen. Läckaget av N2O, kvävedioxid. En mycket potent växthusgas.

Slutsatsen i referatet är att nettoeffekten av odlingen av bioenergi är negativ om man vill motverka en stegrad växthuseffekt.

Stämmer detta verkligen? Nja, juryn sammanträder fortfarande skulle jag säga. Men teorin är definitivt hett bränsle i debaten om bioenergi.

Tags: , ,