Karin Bojs

You are currently browsing articles tagged Karin Bojs.

Genom släkten

21 januari, 2013 in Media, Vetenskap, Vetenskapsjournalistik | Permalink

Vi bär alla en del av vår historia i våra celler. Genom att analysera vårt DNA kan vi få veta mera om vårt gemsamma ursprung och lite mera om vår egen bakgrund. Allt fler väljer nu att skicka in sitt DNA för att få veta lite mera om sig själva.

Men vad säger egentligen testsvaret som kommer efter några veckor?

Många har efterfrågat en bok som hjälper en att tolka testpappren och se, nu har den kommit.

”Genvägar . praktisk handledning till DNA-jämförelse i släktforskning” heter den och den är skriven av den professionelle släktforskaren Magnus Bäckmark.

Ja, bok och bok, det är snarare ett litet häfte men det ger ändå en kortfattat och pedagogisk förklaring till vad man får veta och hur man kan använda resultaten från olika test. Texten är lättläst och illustrationerna är rikliga. Steg för steg går Bäckmark igenom hur det går till att testa sig och hur man sedan går vidare.

 

Om du har gjort en sådan här analys, eller funderar på att göra den, så skaffa den här skriften!

 

Debatten kring forskningen kring vår arvsmassa är lika gammal som forskning själv.

Nyligen bidrog självaste Science till diskussionen om just släktforskningen med hjälp av DNA genom att publicera en artikel. Kontentan av artikeln var att det är alldeles för lätt att ta reda på vem som lämnat in ett DNA-prov. Karin Bojs på DN tar upp artikeln i sin söndagskrönika och funderar över de gentester hon själv gjorde inför boken ”Vikten av gener”.

Tidigare har journalisten Maja Hagerman varnat för att resultaten av DNA testerna skulle kunna tolkas fel på olika sätt. Exempelvis ”jag har kungligt blod i mig”.

På andra sidan i diskussionen står tillexempel den danska journalisten Lone Frank som i sin bok ”Mina vackra gener” argumenterar för att vi alla skall vara helt öppna med  hela vår arvsmassa.

Det som används i släkttester är bara vissa, små bitar av genkartan.

 

När det gälle risker för att försäkringsbolag skulle använda dina gentester emot dig vill jag bara påpeka att det i så fall inte skulle förändra någonting jämfört med hur det är idag.

Om du exempelvis vill ta en livförsäkring måste du ge bolaget godkännande att låsa din sjukjournal. Integritetsskyddet är kort sagt inget obefintligt redan nu.

 

Mot detta kan man också ställa det faktum att om vi alla gör våra genkartor mera tillgängliga för forskningen så kommer vi allt mera att upptäcka hur nära släkt allt liv egentligen är.

 

Och på köpet får vi skriva om historien som när PNAS i veckan publicerade en rapport där det visade sig att en befolkningsgrupp i nuvarande Indien hade likheter med arborginerna i Australien. Varför, jo sannolikt utvandrade en grupp människor för flera tusen år sedan från Indien ända bort till Australien.

 

Om du vill bidra till det kan du, mot en viss betalning, skicka ditt DNA-prov till National Geographics forskningsprojekt.

 

Och alla kommer vi från Afrika.

 

 

Tags: , , , , , , ,

Den fria forskningen och övervakningssamhället

8 januari, 2012 in Media, Vården, Vetenskap, Vetenskapsjournalistik | Permalink

Får man forska om vad som helst?

Den frågan har ställts flera gånger de senaste dagarna. Orsaken är att två forskarlag arbetat med att förändra det livsfarliga viruset som orsakade den stora paniken kring ”fågelinfluensan”. Forskarna har genom att förändra fem olika gener fått viruset att bli luftburet.

Smittan skulle alltså kunna spridas via nysningar. Och det vore katastrofalt. För dödligheten ibland de, lyckligtvis, fåtal människor som drabbades av fågelinfluensan var hög, mycket hög. Över hälften av de omkring 600 människor som smittades dog!

Det är siffror som får ”Spanska Sjukan” att framstå som en mild förkylning.

Men viruset var alltså inte luftburet och smittan gick att kontrollera, den gången. Å andra sidan så finns viruset kvar och skördar fortfarande offer i detta nu. Och nya influenser rullar in över landet, säkrare än tåget.

Varför leker då forskarna på detta sätt med massdöden? Ja, syftet är, förhoppningsvis, att få fram ett bra vaccin om viruset skulle mutera utanför laboratorierna. Om det värsta skulle inträffa. Alla de genetiska variationerna finns för övrigt redan där ute i verkligheten, men inte på samma virus!

Så uppsåtet är gott. Den här gången. Men samma recept skulle givetvis kunna användas av någon som vill mänskligheten riktigt illa. Därför har amerikanska myndigheter nu censurerat de artiklar om arbetet med viruset som skulle publiceras i tidskrifterna Science och Nature.

Censur hör, återigen lyckligtvis, inte till vardagen inom den vetenskapliga världen och protesterna har inte låtit vänta på sig. Vad händer nu med ”den fria forskningen?”

De här riktigt svåra frågorna behandlas på ett utmärkt vis både i ” The Economist” och av Karin Bojs i DN idag.

Karin Bojs tar också upp en svensk debatt, nämligen den om LifeGene. Projektet är ett  ibland flera liknande runt om i världen att försök koppla ihop vad vi lärt oss om människans genom med hur vi mår i verkliga livet.  Vår kunskap om människans arvsmassa har exploderat de senaste decennierna men sammanhangen är långt ifrån så enkla som vi trodde för bara tio år sedan.  Genkartan ger verkligen INTE hela svaret på hur våra liv kommer att se ut.

Det är sällan så  enkelt som att man kan slå på, eller av, en strömbrytare för ett bota en patient.

Därför försöker dagens medicinska forskare att förstå det  komplicerade spelet mellan arv, miljö, slump .

Forskarna ser, eller borde i vart fall se, människokroppen mera som ett ekosystem där en åtgärd inte nödvändigtvis alltid ger det resultat man eftersträvar.

För att bringa ordning i detta kaotiska tillstånd och få fram bättre bot mot våra sjukdomar behövs ett mycket stort material. Forskarna behöver tillgång till många, många exempel. Och det är här LifeGene och andra liknande projekt kommer in i bilden.

Man avser att följa cirka en halv miljoner människor för att se vilka sjukdomar de drabbas av, eller slipper. Resultaten kan sedan jämföras med genkartan och med personens yrke, livsstil och så vidare.

Sverige anses också ha bra statistik och relativt bra ordning på sina sjukjournaler. Och alla som är med och lämnar ut sina uppgifter har gjort det frivilligt.

Så återigen är avsikterna de bästa men nu har alltså Datainspektionen satt stopp för projektet, jag höll på att skriva, som vanligt.

För det är onekligen lätt att bli irriterad över denna myndighets agerande i en rad fall man läser om i pressen. Förbud mot kameraövervakning leder till flera stölder, förbud mot brottsregister leder till att bovar går fria och så vidare.  Ständigt denna Datainspektion!

Å andra sidan är många svenskar rädda för Storebror och ”ett avancerat övervakningssamhälle” så Datainspektionen gör nog bara sitt jobb.

Frågan är även här vilka avvägningar man skall göra mellan risk och nytta? Och vems om skall utföra dessa svåra balansakter?

Är du beredda att avstå bättre mediciner mot cancer och andra folksjukdomar för att få känna dig “mindre registrerade”?

Och kanske mera konkret, kommer du att låta dig vaccineras nästa gång WHO ropar att vargen kommer? Med tanke på efterspelet till ”Svininfluensan”?

Kraven på ett skyddat privatliv kan också kännas lätt absurt i ett samhälle med Facebook, bloggar och förnedrings TV.

I slutändan handlar det väl om det gamla vanliga, om vår tilltro eller vår misstro mot varandra.

Och vem som granskar Makten.

 

Tags: , , , , , , , ,

Vikten av vård

9 september, 2011 in Den Motvillige Patienten, Media, Vetenskap, Vetenskapsjournalistik | Permalink

Det har varit en hälsosam dag. För den 8 september debuterade jag på Konserthuset i Uppsala och uppträdde på scenen som ”förband” till  Thomas Fogdö. Min uppgift var att berätta för en fortbildningskurs om hur det kan vara att vara patient, något jag med förlov sagt har alldeles för stor erfarenhet av. ” Bättre flyt på operation” heter kursen och jag hoppas att våra bidrag kan hjälpa till lite med den processen. Roligt var det i alla fall.

Om du vill höra programmet jag gjorde efter min transplantation så lär det gå att lyssna på här, men ha tålamod, det tar en stund att ladda ned

Direkt efter det kastade jag mig ned till Oasen, en hälsoklubb i närheten av Expressen och DN, där Karin Bojs och Anna Bratt lanserade sin nya bok ”vikten av gener”. En bok om att vi alla är olika, även när det gäller vår förmåga att tillgodogöra oss den mat vi äter. Vilket naturligtvis har stor betydelse om man nu försöker banta – och vem gör inte det i dessa dagar?

Utan att ännu ha läst boken har jag därför en känsla av att den kommer att sälja bra. För endast förläggarna vet hur många kokböcker det ges i detta land och bara det lär skapa ton av övervikt att banta bort.Och skapa än mera jobb för sjukvården! Så vitt jag minns är just kirurgisk minskning av magsäcken den enda viktminskningsmetod som håller sig över en längre tid, enligt vetenskapliga utvärderingar. Hittills. Men snart kommer Bok-Och Biblioteksmässan i Göteborg pch där bjuds säker på ännu flera lösningar på problemet.

Tags: , , , , ,

Sex före bröllopet och de levde lyckliga i evighet?

30 januari, 2011 in Vetenskapsjournalistik | Permalink

Sex, bröllop och evigt liv

Barn i USA och Europa når puberteten allt längre ned i åldrarna och de som vänta med sex till efter bröllopet lever lyckligare. Se där två rätt omskakande vetenskapsnyheter för helgläsning.

Att barn i USA når puberteten all tidigare har varit känt ett tag. Orsaken har ofta antagits varit den tilltagande fetman ibland barn och ungdomar. Men enligt danska forskare pågår exakt samma utveckling ibland danska ungdomar. Det visar forskning av den danske professorn Niels Skakkebaekpå Köpenhamns Universitetssjukhus.Och fetman kan inte förklara den rätt drastiska förändringen som gör att flickor får bröst allt tidigare och pojkarna kommer i målbrottet i allt yngre år.

Det stora problemet är alltså inte att modeindustrin säljer bh:n till småflickor, problemet är att de behöver dem!

Den sexuella mognaden motsvarar inte av en mental beredskap utan gapet mellan puberteten och adolescensen snarare växer. Vi skulle alltså få allt mera sexuellt aktiva barn som inte har förmågan att se konsekvenserna av sin lust. Och orsakerna till denna dramatiska förändring? Ingen vet riktigt varför!

Tidigare påslag av östrogen kan också misstänkas leda till en rad hälsoproblem senare i livet.

Mera om detta står att läsa i den intressanta tidskriften Intelligent Life som är en ffristående bilaga till The Economist . Och just nu kan man ladda ned några nummer av tidskriften, kostnadsfritt, till via en app.

Det är också modertidskriften The Economist som presenterar den högst kontroversiell undersökningen som tyder på att par som väntar med att sex till efter den kristna välsignelsen lever lyckligare och har ett bättre sexliv (!) än de som inte håller sig. (Samtidigt visar andra undersökningar att 85 procent av amerikanerna inte följer kyrkans råd att hålla sig till efter vigseln…)

Nu skall det på en gång påpekas att resultaten behöver bekräftas av en annan likadan undersökning innan man skall ta dem på riktigt allvar. Och att det inte är svårt att se svagheter med den här rapporten, men läs mera här!

DN är en av de få svenska dagstidningar som har en vetenskapssida. Den ägnas idag åt långt, eller rent av evigt, liv. Karin Bojs ger i sin spalt råd om vad man bör tänka på för att nå 90 års ålder.

I artikeln bredvid berättas hon om hur Henriette Lacks på sätt och vis fick evigt liv, utan att be om det.  Hennes celler lever vidare som He-Le celler i laboratorierum världen över.  Många upptäcker har gjorts tack vare detta, men ingen frågade henne om lov när cellerna togs från henne för sextio år sedan.

En märklig historia skildrad i boken ”The immortal Life of Henrietta Lacks” av Rebecca Skloot.

Svenska Dagbladet har vanligen ingen stående vetenskapssida men har denna söndag satsat stort på en flersidig, rikt illustrerad rymdessä. Mycket vacker och värt att spara! Men förmodligen bara tillgänglig via papperstidningen.

Och på tal om rymden bör du inte missa NASA utsällningen som just kommit till Tekniska Museet i Stockholm, om du är intresserad av rymdforskning. De bemannande färderna är visserligen mera propaganda än forskning, men utan dem hade nog inte de mera seriösa projekten inte heller lyft från jorden.

Vetenskapsradion veckomagasin hade inte riktigt hunnit uppdatera sin hemsida när jag skriver detta, men veckans program handlade om ”smygflygare” och ny spännande fysik.

Hemsidan och veckans sändning hittar du här.

Glöm nu inte att du kan hjälpa forskarna att räkna fåglar vid ditt fågelbord idag!

Och,längst ned till höger på denna hemsida så kan du se vilket väder vi har i Uppsala just nu!

Tags: , , , , , ,

Flodis går

8 juni, 2010 in Vetenskap, Vetenskapsjournalistik | 1 comment

Universitetskansler Anders Flodström.allmänt kallad Flodis, väljer att avgå. Skälen bakom konflikten  är säkert värd en närmare granskning. En bit i konflikten är den stora förändring som svensk, och övrig europeisk, forskning just nu går igenom. Men de kommer förmodligen inte redovisas i någon av våra större media. För trots att alla enträget upprepar att vi nu lever i ett Kunskapssamhälle och att forskning och innovationer är Sveriges enda chans att bevara sitt välstånd så är pressbevakningen av området rudimentär. Inte minst när det kommer till hur närmare en procent av landets BNP används, det vill säga forskningspolitiken.

Inför det förra valet, 2006, sände P1 för första gången en särskild partipolitisk debatt om forskningspolitik. Det var förmodligen en engångsföreteelse.

Den journalistiska bevakning som finns av forskning, vetenskap och kunskapssamhället är för det första grovt underdimensionerad. För det andra är den i huvudsak inriktad på att återberätta de pressreleaser som publiceras av de stora internationella vetenskapstidskrifterna – och av de svenska universiteten. Den följer med andra ord de regler som gäller för dagens allmänna nyhetshets. Och liksom alla journalister är vi konfliktromantiker.

Men till skillnad från kultur, fotboll och politik finns det inom vetenskapsjournalistiken nästan ingen kommenterande journalistik på området. Frågors som Vad innebär det här för mig? Vilka intressen ligger bakom den här konflikten? ställs sällan eller aldrig.  ( Jag medger att de borde ställas mera ofta även inom kulturdebatten.) Karin Bojs spalt i DN är ett av de få undantagen som bekräftar regeln. Men i övrigt analyserar experterna i Fotbollskväll spelet mera och bättre än de som är verksamma inom vetenskap och forskning. Och det beror i sin tur på att det saknas ett forum för vetenskapsjournalister att göra det. Det finns ingen ”Vetenskapskväll”! Eller någon motsvarighet till ”Kobra”, eller ”Babel”.

Så vår tredje Universitetskansler kan gå, men problemet att förstå varför lär bestå.

Tags: , , , , ,

En sällsynt fågel

21 april, 2010 in Vetenskapsjournalistik | 1 comment

En utrotningshotad art.

Ungefär så skulle man kunna sammanfatta  läget för de journalister som valt att intressera sig för vetenskap.

Nu är det inte så glada tider för någon i mediabranschen. De stora morgontidningarna vacklar runt som skadeskjutna dinosaurier i ett medialandskap som är dolt av en tjock bloggsoppa. Ingen vet vad som skall stiga fram ur twittertjattret, men många önskar att de visste.

Fast det finns som vanligt gradskillnader i helvetet.

Att som journalist specialisera sig på ”politik och ekonomi” har sällan varit fel. Nöje, sport och kultur fungerar också. Sport och nöje har sina kändisar som vi alla förutsätts vara omåttligt intresserad av – alltid. Antingen gör Zlatan må, eller så gör han inte mål. I vilket fall är det stoff för förstasidan.

Nå, folket är som de är, stor sak. Det är inte pressens fel, säger många.Inte minst de som har makten inom pressen.

Jag tror inte att det är sant. Svensken har i genomsnitt en god grundutbildning. Och är nyfiken. Hon eller han vill veta. De undersökningar som verkligen gjorts tyder på att intresset för vetenskap, medicin och teknik är mycket stort. Min poäng är – och har så varit i tjugo år – är att journalisterna förväxlar sina egna intressen med publikens intresse.

Spelar det någon roll, kan man fråga sig. Ja, om man tror att frågor som energiförsörjningen, klimatförändringar och en rimlig välfärd för världens befolkning är viktiga så är det nog så.

För i alla dessa avväganden, och i de flesta andra, spelar forskning och vetenskap en avgörande roll.

Man kan rent av hävda att det är en demokratifråga. Utan egen kunskap är väljarna ett lättlurat valboskap.

Om detta pratade vi på Vetenskapsfestivalen i Göteborg igår. Alltihop lär sändas på UR så småningom.

Och eftersom jag var lite besk mot SVT för ett tag sedan, i måndags sände Vetenskapstelevisionen ett utmärkt inslag om Craig Venters försök att framställa en konstgjord organism, för att skapa  ”organisk bensin”. Gjort av Jens Ergon. Bra!

Se det på SVT play. När du ändå är där, leta upp några av de program som sänds runt klockan 18 på SVT. En lysande satsning som bara är att gratulera till.

Och så finns ju Karin Bojs på DN. Som senare på dagen meddelar att hon också skall börja blogga igen.

Ännu hoar också kattugglan i SR:s vetenskapsprogram.  En svensk variant av Minervas uggla. Men det förvånar mig när jag hör gruppchefen utnämna sig själv och sina medarbetare till ”nördar”. Vad är i så fall en kollega som intresserar sig för procentuella förändringar i opinionsundersökningar? Eller en kollega som ägnar sog åt en lårbenskada i hockeyfinalen? Varför är just vetenskap nördigt?

Nå, trots en märklig självbild hos public service så gör de ett gott jobb. Men det räcker inte.  Var hittar man en kritisk bevakning av forskning och vetenskap i dagens press? En bevakning som inte bara ör en megafon för mera anslag och som lovar att hitta lösningen på ”cancerns gåta”. Om tjugo år. Och när får svenska tidningar en daglig vetenskapssida, i paritet med ”kultursidan”?  Och när får SVT ett dagligt ”Vetenskapsnytt”? Frågor jag ställt i tjugo år nu.

Under eftermiddagen är det dags för Science and Society på festivalen. Årets ämne är det virus som pressen snabbt, men fel,  döpte till ”svininfluensan”. Inledningsvis ställs många frågor, men ingen av dem får något svar. I kaffepausen pratar jag med virusexperten och fågelskådaren Björn Olsen. Han arbetar för ögonblicket  på Ottenby och kan berätta att just nu strömmar det in Rödhakar och svalor.

Det är mycket goda nyheter…

Tags: , , , , , , , , ,

Osannolikt insnöat

21 mars, 2010 in Vetenskap, Vetenskapsjournalistik | 1 comment

Snön yr istadigt utanför mitt fönster här i Uppsala men det är bara dotterns Golden Retriever som känner någon större glädje över vädret. En lämplig dag att kura ihop och försöka läsa ikapp. Morgontidningarna bjuder på ovanligt mycket. I DN gör Peter Wolodarski ett frontalangrepp på Jan Guillou. Och PO, Yrsa Stenius.Mycket välformulerat och skarpt, men givetvis kommer Guillou att klara sig även ur detta debacle

Gudrun Schyman och han hör till det frälse som i princip kan komma undan med vad som helst. De tillhör Teflonvänstern. Hur det går för Yrsa Stenius är mera osäkert. För en gång skull instämmer jag i avgångskraven.

DN på söndag innebär också ett uppslag vetenskap, något vi läsare noga bör vårda för det är i princip allt som finns kvar av seriös vetenskapsbevakning, vid sidan av public services insatser. New York Times har en bilaga varje tisdag, DN har ett uppslag på söndagar. Idag får vi läsa om ”open acces”, en fråga som i Sverige drivs av Vetenskapsrådet och Håkan Billig. Karin Bojs reder ut huruvida det är bra eller dåligt att sola. Som nästan alltid är det både och. Verkligheten fortsätter att vara besvärlig och vägrar att uppträda i svart och vitt. Och hur rätt Tage Danielsson än hade när han drev med slirande politiker i sin klassiska sketch om ”sannolikheten” så är det nog tyvärr så att den stora Sanningen ofta lyser med sin frånvaro. Precis som solen denna marssöndag.

Fakta talar för en klimatförändring – och för GMO

Så är det också med klimatfrågan. Våra mätdata kring atmosfären, oceanerna och solaktiviteter är i högsta grad bristfälliga. Och när man sedan tar dessa ungefärliga mätvärden och stoppa in dem i halvfärdiga modeller kan man inte förvänta sig att prognoserna skall bli knivskarpa. Vi arbetar med sannolikhetsberäkningar även när det gäller klimatförändringarna. Men, trots att man ljugit om en glaciär och skrivit slarviga e-brev ( vem har inte gjort det?) så är det nog ändå så att människan utsläpp av koldioxid påverkar jorden klimat. Det blir varmare. Vad vi sedan bör göra åt det är en helt annan sak!

Enligt samma sätt att resonera kan det säkert finnas risker med den GMO teknik som nu används i många år över hela världen, utom i Europa. All mänsklig verksamhet påverkar miljön eftersom själva idén med vår möda är att utvinna nyttigheter åt oss själva. Och visst var det osmak att tekniken först kom att användas av Monsanto för att göra grödor motståndskraftiga mot just deras växtskyddsmedel men själva motståndet mot genmodifiering som teknik är obegripligt för mig. Här har vi äntligen ett verktyg att skräddarsy växter att göra allehanda nyttigheter för oss! Professor Torbjörn Fagerström argumentera kring detta i Svenska Dagbladet.  Och han ställer en fråga som det vore mycket intressant att få svar på. Var står den svenska miljörörelsen egentligen?

I privata samtal försäkrar ansvariga personer i rörelsen att ” vi är inte emot GMO” men det skulle inte skada med ett offentligt uttalande. Man kan inte bara säga NEJ till allting och bevara sin trovärdighet.

Uppsala på hal is

Huruvida min lokala tidning UNT är emot Bandyfinalen är svårt att säga. Tidningen vänsterkryss innehåller i vilket fall nyheten att kommunen lovat täcja eventuella förluster för den i staden anordnade finale med 2,8 miljoner. Idén med att lärdomsstaden år efter år anordnar finalen i denna udda idrott är givetvis att ” sätta staden på kartan”.

Jag kan tipsa kommunen och lokaltidningen om en annan karta. Den återfanns i den internationella tidskriftens New Scientist senaste nummer  ( 15 mars, sid 50-51) . Där anges vad Norden har att erbjuda en brittisk vetenskapsman/kvinna under rubriken ”Northern Highlights” . Det uppseendeväckande med kartan är att Uppsala överhuvudtagen inte finns med på den. Däremot anges Sollefteå, Strömsund och Skellefteå…

Om jag vore kommunalråd i staden skulle jag oroa mig en smul mera över detta än att kära Sirius inte når någon bandyfinal.

Eller för att komma med en parafras till en bumpersticker i denna universitetsstad ”Science is a serious business. ”

Man skulle kanske rent av kunna satsa någon krona på ett ”Vetenskapens Hus”, vid sidan av Musikens Hus och alla stolta Idrottsarenor?

Sedan ser jag UNT uppmärksammat att en av stadens döttrar numera leder det utmärkta TV programmet ”Vetenskapens Värld”. Kul.

Eftersom jag numera inte har någonting med SR eller Vetenskapsradion att göra må det väl vara mig tillåtet att påpeka att Uppsala också, sedan mer än ett decennium, hyser Sveriges största vetenskapsredaktion .

Radio är visserligen inte alls lika glamoröst som TV men redaktionens (var)dagliga nyhetssändningar om vetenskap når nära en miljon lyssnare. Och det har sannolikt satt Uppsala på kartan mera än alla kommunalråd, informationsavdelningar och bandyfinaler tillsammans.

Vårt dyra dagliga bröd

Att sedan SR och SvD nu tillsammans håller på med en ny matrunda i Erik Fichtelius

( Konsumentekots). Marit Paulsens, Thomas Michelssons (DN) och  Mats-Eric Nilssons ( Den hemlige kockens ) fotspår är en helt annan historia .

Vi kan tydligen bli förskräckta över vad vi äter hur många gånger som helst. Och snart kommer tidningarna att slå larm om att maten blivit dyrare. PRO hytter redan varnade med sina varukorgar.

Så detta är sannolikt något jag återkommer till när snön slutat falla.

Nu skall jag likt Sann Rayman i SvD leta efter min tappade haka.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Bra personkemi

8 oktober, 2009 in Vetenskap | Permalink

Det är bara att lyfta på hatten, eller är det lagerkransen, för KVA för onsdagens Nobelpris i Kemi.

Enligt min enkla uppfattning är tre riktigt bra val av forskningsområden för årets naturvetenskapliga klasser.

Viktiga och begripliga.

Val som gör det lättare för Priset att bevara sin status i forskarvärlden och den prestigen kan knappast överskattas. För trots en ständigt växande skara av fina priser med stora monetära belöningar behåller Nobelpriset ännu sin ställning som det pris alla vill ha.

Få förstår nog  hur svårt det är att välja rätt.

Svårt för att det finns så mycket som är värt att belöna och svårt för att det finns så många att prisa. Svårt därför att man är låst av ett generöst, men hopplöst föråldrat testamente.

Nobelpriset har gett Sverige – och framförallt svensk forskning  – så mycket genom året att det borde betraktas som en viktig del av valutareserven, om vi nu har någon sådan kvar i dessa de yttersta av tider.

Hittills har the Prize klarat sig rätt bra utan större skandaler och låt oss bara hoppas att det fortsätter så.

Samtidigt reses varje år krav på förändring, förbättring och förnyelse av de stipulerade reglerna.

Nu senast i det brev som publicerades i New Scientist. Undertecknarna av brevet är tungviktare inom den moderna forskningen.  Edward O Wilson, Steven Pinker och Frans de Wahl hör alla till mina favoriter. Det som förenar dem är att de – förmodligen – inte kan få Nobelpris.  (Edward O Wilson har fått Craafordpriset som lanserats ett alternativt Nobelpris för bland andra biologer. ) Förmodligen därför att Nobelpriset i medicin eller fysiologi 1973 faktiskt gick till etologerna Karl von Frisch, Konrad Lorenz och Nikolaas Tinbergen.

Men som brevskrivarna konstaterar, frågan är om Charles Darwin kunde fått priset om han verkat idag?

Och för varje år växer även antalet forskargärningar som väl passar inom Alfred Nobels stipulerade klasser och som är banbrytande men som inte får hans pris. Av tillfälligheter, slump eller förbiseende. Dagens forskarvärld  är helt enkel för stor för ett pris från 1800 talet.

På många sätt är det också en tröstande tanke, problem blir lösta, det kanske finns opp för mänsklighetens fortbestånd i alla fall?

Kan man då inte göra om priset eller komplettera det? Nej, säger Nobelstiftelsen. Lagt testamente ligger. Och varför ändra på ett vinnande lag?

Det är ett konstaterande som det är lätt att instämma i, om det bara inte varit så att man redan ändrat en gång. Det skedde som bekant 1968 med instiftande av Svenska Riksbankens pris till Alfred Nobels minne, allmänt kallat ”Nobelpriset i Ekonomi”. Hur det gick till är en intressant historia i sig, men tillkomsten  utgör  i vilket fall en besvärande omständighet . Om man nu redan ändrat en gång, varför inte en gång till säger kritikerna.

Np, hur gick det då i vår gissningstävling?

Ja, med en gren kvar ( Ekonomipriset) kan man konstatera att Karin Bojs i DN vann i år. Grattis!

Hon delar emellertid, nästan, förstaplatsen med Nils-Johan Tjärnlund på Fokus.

Där efter kommer Vetenskapsradion och undertecknad som hade ett rätt. Där ser man vådan av att inte läsa igenom sina gamla anteckningar och helgardera med gamla favoriter…

Andra stora media som SVT och Svenska Dagbladet har inte ens ställt upp. Ja, SvD har ju inte ens längre någon vetenskapsredaktion. Lek lite med tanken att de skulle lägga ned Kulturredaktionen också…

Nej. gör inte det förresten!

Idag lär det delas ut något pris för litteratur. Här bevakar SvD minsann ”LIVE”. Jag hör att P1 utmärkta Kulturredaktion skryter om sin snabbhet när det gäller att få tag på pristagare. Då kan de ju begrunda prestationen av  Vetenskapsredaktionen på samma företag som fick tag på tre stycken under sin sändning i onsdags.

Tags: , , , , , , , , ,

De får Nobelpriset 2009

4 oktober, 2009 in Vetenskap, Vetenskapsjournalistik | 1 comment

De får Nobelpriset 2009

Det har länge varit en tradition på landets kulturredaktioner att spekulera om ”årets Nobelpris”. Helt enligt gängse uppfattning om finkultur handlar det då enbart Litteraturpriset, ett pris som enligt Alfred Nobel själv snarare skulle ges till sedesförbättrande pamfletter om fred än till verk av Elfriede Jelinek

De naturvetenskapliga priserna fick, och får fortfarande, ofta en notis av samma snitt som ”trädgårdsodlare hittar roligt potatis”. Detta är en smula märkligt med tanke på Nobels bakgrund och yttersta vilja, men också i ett så utpräglat ingenjörsland som Sverige.

När jag så 1992 blev chef för landet största vetenskapsredaktion, Vetenskapsradion, tog jag chansen att lyfta fram även de naturvetenskapliga priserna i ljuset. Redaktionens medicinreporter  bevakade redan ”sitt pris” sedan några år, men fysik och kemi var försummade. Själva idén att i förväg  gissa om vilka områden som skulle belönas ansågs dock unisont som  ”dum och omöjlig.”

I vilket fall började vi att gissa redan året därpå, om jag minns rätt. Jag arbetade samtidigt för att vi skulle få börja direktsända från tillkännagivandena i P1, både från Karolinska Nobelforum och från Kungliga Vetenskapsakademin.  Min tanke var naturligtvis att även på detta vis öka intresset för forskningen bakom priserna och därmed för medicinsk och naturvetenskaplig forskning överhuvudtaget.

Med tiden ökade närvaron av media vid tillkännagivandet och Karin Bojs på DN började snart också publicera sina gissningar. Idag har vi också fått sällskap av magasinet Fokus där Nils-Johan Tjärnlund delar med sig av sina tips. Nils-Johan påbörjade för övrigt sin karriär som spåman på Vetenskapsradion.Internationella media spekulerar också och i Tyskland kan man satsa pengar på olika kandidater. Ganska snart blev det hela till en rolig lek också för oss som rapporterade från Nobel.

Och trots olyckskorparna  har vi journalister faktiskt ofta gissat rätt. Trots att det blivit svårare och svårare eftersom forskningen bara växer och växer och antalet specialiteter ökar för varje år Chanserna att få rätt ökar givetvis om man garderar med att räkna upp ett stort antal potentiella vinnare, men på så sätt får man också chansen att berätta om fler spännande forskningsområden.

Hur gissar man då ett Nobelpris?.

Ja, i en artikel i dagens DN har Karin Bojs utförligt och bra beskrivit vilka redskap man kan använda sig av i denna smala och udda sportgren. Man följer Laskerpriset, andra priser, Thomas Reuters statistik och de högintressanta Nobel symposierna ( som vi journalister ofta är utestängda ifrån).

Men man får aldrig  glömma att utdelandet av dessa de mest kända av forskningspriser grundas på mänskliga bedömningar, precis som Konståkning. Det är en bedömningssport.

Så ett annat sätt få bättre odds är att noga studera vem som är ordförande i de olika kommittéerna som gör fotarbetet.  För även om valet av årets pristagare sker i stora församlingar och många kan nominera kandidater så måste ett namn fortfarande drivas av någon med tid och tyngd. Det kan alltså inte uteslutas att ordförande egen forskningsinriktning och intresse blir tungan på valet mellan ett några bra aspiranter.

Fel källor

Sedan kan man alltid som fåkunnig reporter använda journalistikens vanliga arbetsmetoder, man ringer och frågar folk som vet. Problemet här är bara att de som vet ofta sitter med i de organ som väljer och då tiger som muren.

Fast visst har det förekommit sprickor även i den muren. Ett år kunde vi på Vetenskapsradion i direktsändning berätta om vem som skulle få årets Nobelpris i fysiologi och medicin, en halvtimma innan tillkännagivandet! Och det är inte allt…

Men det är också lätt att låta lura sig. Så är till exempel tidsfaktorn knepig att beräkna. Ofta tar det längre tid än man tror att vaska fram en pristagare och när man som otålig journalist  tjatat om en kandidat tre år i rad utan framgång så tröttnar man. Då kan man ge sig den på att han får Priset just det året. Jag skriver ”han” med avsikt för den manliga dominansen ibland tidigare pristagare är bedövande. Den är så stor att man lugnt kan utgå ifrån att medlemmarna i de olika så kallade klasserna nu känner ett starkt tryck på sig att hitta kvinnliga pristagare. Trycket borde i så fall närma sig kokpunkten inom Fysikklassen.

En annan kvoteringsfrågan gäller givetvis länder, eller snarare kontinenter. För det är inte bara i OS sammanhang som först Europa och sedan Nordamerika dominerat. Nu ropar många asiatiska forskare på rättvisa. Därav också bjudresor för akademins deltagare till Kina.

Årets priser?

Nå, vem blir det då i år? Ja, just i år har jag haft den stora fördelen, men också lilla nackdelen, att kunna läsa mina medtävlares inlägg – innan.

Men medicinpriset har jag gissat förr .

Jag tror nämligen att årets pris i fysiologi och medicin går till Elisabeth Blackburn, Carol Grieder och Jack Szostak ” för deras upptäckter kring cellens tidsmätare, telomerna”. Själv brukar jag tänka mig telomererna som de där små ändarna av plast i slutet av skosnören. För varje celldelning slits telomerna i ändarna på DNA spiralen, precis som plaständarna på skosnörerna.

För tiden verkar ha gått ut för stamcellsforskarna McCulloch och Till  som jag också  fört fram i flera år. Om inte de nu belönas samtidigt som japanen Yamanaka vars bedrift att få vanliga celler att bli stamceller är omvälvande – om den bara visar sig hålla. Fast i så fall skulle Siminovitch bli utan pris.

En tredje gammal favorit handlar om de så kallade cancergenerna. Robert Weinberg har varit en flitig Sverigegäst och David Lane är en annan profil på området. Men här kan det bli svårt att välja bara tre.

Fysiken är spännande på så vis att flera stora vetenskapliga upptäcker fortfarande inte är helt säkra. Hur är det med den mörka materian, för att inte tala om min favorit; mörk energi. Håller strängteorin för att bygga en ny världssyn på?

Personligen skulle jag bli glad om det blir ”hjärnkameran” fMRI tekniken som får priset eftersom den betytt så mycket för att bättre förstå vår egen hjärna, vårt märkligaste organ. Glad skulle man också bli i Japan, ett land som satsat mycket pengar för att få Nobelpris. För då får japanen Ogawa sitt pris.

Kameran bygger på   en slags ”magnet” och något säger mig att detta fenomen fått sitt på ett tag. Fast magnetism är också på sätt och vis inblandade i Aharonov-Bohm effekten, en så att säga återupptäckt effekt. De första teorierna om det här märkliga kom redan 1929!

Så lite med tanke på hur fysikerna brukar resonera skulle det inte förvåna mig om Aharonov och Berry får priset för sina upptäcker inom kvantfysiken.

Eller blir det något med laser, igen?

Kemin är alltid lite komplicerad att gissa eftersom priset också kan ges till vad många skulle kalla biologi, biomedicin  eller rent av medicin. ( Så kanske telomerna dyker upp här, men jag tror inte det eftersom de medicinska tillämpningarna av den upptäckten är så många. )

Vem vet, kanske är det –äntligen – dags för Sverigevännen och Stanfordprofessorn  Richard Zare att få åka till Stockholm även i detta ärende? Zare är också en entreprenör av rang och har startat en rad nya företag. Han får det i så fall tillsammans med några andra som gjort stora framsteg för att bättre kunna ta bilder av molekyler.

William Moerner är ett hett tips.

b0001974

Bild: Richard Zare föreläser på IVA

Här har du – ditt pris?

Det så kallade Nobelpriset i ekonomi ( Riksbankens pris till Alfred Nobels minne)  borde kanske ett år som detta ges till de som förutsåg den krasch vi just upplevt i världsekonomin, när en finansiell kris inträffade samtidigt sm en lågkonjunktur, men så blir det säkert inte.

Jag måste, även om det känns föga originellt, instämma med Karin Bojs att schweizaren Ernst Fehrs är en troligt och mycket spännande kandidat. Hans arbeten med att koppla ihop modern hjärnforskning med ekonomiskt beteende. ”Neuroekonom” kallar han sig själv.

Hade glädjen att träffa honom i samband med ett Wennergren seminarium i Stockholm för något år sedan och en av hans amerikanska kollegor på AAAS i Chicago i februari.

Jag tror och hopas att detta kan förändra förståelsen av ekonomi på många sätt framöver.

Om inte det nu går till en Stanfordprofessor,

Litteraturpriset lämnar jag med varm hand till kollegorna på kulturen.

Men för övrigt anser jag som alltid att det bör gå till Robert Zimmerman.

Tag äntligen ditt ansvar Peter Englund!

Javisst, ja Fredspriset. Med en fest i Oslo som leds av filmstjärnor som Willie Smith.

Och med en medial bevakning som slår till och med Litteraturpriset.

Här väljs pristagaren av politiker i det norska Stortinget.

Så, varför inte Jan Eliasson? Det enda som talar emot honom är väl att han är svensk…

Vann rätt låt?

Nobelprisen är som sagt, utan konkurrens, de mest åtrådda och berömda utmärkelserna i Vetenskapsvärlden. Det har givetvis också lett till många kritiska synpunkter på dem under åren. Kritiken har gällt både vem som fått eller, än värre, inte fått Priset. Men den har också handlat om att prisen är omoderna. Den senare invändningen återfinns i ett brev från berömda forskare publicerat den 30 september av den brittiska tidskriften New Scientist.

Ber att få återkomma till detta!

Tags: , , , , , , , ,

Att skära pipor i vassen

28 april, 2009 in Okategoriserade | 2 comments

Det lilla virus som just nu får krigsrubriker världen över verkar vara en elak blandning av virus från svin, fåglar och människa. Ännu ett resultat av att vi lever så nära våra husdjur, lysande skildrat av Jared Diamond i boken ”Virus, vapen och stål” . Och det är inte varje dag som medicin och naturvetenskap når huvudledaren i våra stora drakar. Men som sagt; dagens vetenskap är morgondagens politik.

Som jag tidigare skrivit här ska man alltid ta virusutbrott allvarligt, men frågan är också hur mycket man skall skrika ”vargen kommer”. Inte minst just med tanke på att vargen nog kommer så småningom. Misstanken att man larmar för att få mera anslag till sin forskning eller för att få uppmärksamhet finns alltid där. Och få kan skrämmas så rejält som Björn Olsen. Det visade han redan vid den förra fågelinfluensan och han fortsätter den tradtionen  på dagens DN-debatt.

Det känns bra när det är journalisterna som står för de mera balanserade råden som Annika Nilsson och Karin Bojs i Dn och inte minst Inger Atterstam i SvD. ( Det är bara så tråkigt att SvD inte anser sig ha råd att ha en egen vetenskaps och medicin avdelning. )

Mina invändningar  mot DN debattartikeln hindrar mig emellertid inte ifrån att hålla med i den konkreta uppmaning som jag uppfattar som huvudbudskapet i artikeln; bygg en svensk vaccinfabrik nu!

Tags: , , , , , , ,