journalister

You are currently browsing articles tagged journalister.

Är en återkommande ledarstrid inom en av landets största föreningar fullkomlig ointressant för pressen?

Ja, så verkar det vara.

För den 18 juni höll Naturskyddsföreningen (SNF) sitt årsmöte i Falkenberg. Valberedningen hade föreslagit Mikael Karlsson för omval. Men inför sittande möte fördes vice ordförande Karin Åström fram som en motkandidat.

Efter en het och lång debatt bakom slutna dörrar, omvaldes Mikael Karlsson igen.  Han har nu suttit på denna post sedan 2002. Svante Axelsson som är kurskamrat med Karlsson har varit verksam som generalsekreterare lika länge.

Vad som sades i Falkenberg förblir dock okänt, liksom varför församlingen för andra gången i rad försöker avsätta sin ordförande.

För vid den förra konferensen, 2010 i Gävle, förde nämligen valberedningen också fram Karin Åström som motkandidat.

Medias bevakning den gången var inte heller speciellt fullödig.

En snabb sökning via Google leder till Radio Värmland som vinklar nyheten mot att en värmlänningen Karlsson hotar att avsättas.

Radio Värmland redovisar även att Värmlänningen omval i år. De, i likhet med övrig press, citerar snällt pressmeddelandet.

Den enda tidning som, i en notis, refererar fighten i Falkenberg är LAND.

I sin Lantbruks del, på sidan 6.

Varför är då detta bråk av allmänt intresse?

Ja, Naturskyddsföreningen är utan jämförelse Sveriges största miljöorganisation med sina ”cirka 192 000 medlemmar” och man uttalar sig i en rad olika samhällsfrågor. Inte minst Mikael Karlsson och hans parhäst Svante Axelsson uppträder ofta i media, inte sällan som ”experter”.

På hemsidan skriver man ” Vi arbetar med att påverka politiker och myndigheter såväl nationellt som internationellt.” Något som vanligen brukar kallas lobbying.

På ett annat ställe deklarerar man stolt: “När Naturskyddsföreningen yttrar sig får det effekt. Vi vet att beslutsfattarna lyssnar på oss när de stiftar lagar och förbereder viktiga beslut.”

SNF är kort sagt en samhällsaktör med betydande inflytande. En maktfaktor.

Det är lätt att göra tankeexperimentet hur media skulle reagera om en annan maktfaktor skakades av ledarstrider. Tänk dig att ett politiskt parti, en ungdomsorganisation eller en fackförening skulle skakas av ”intern splittring”.

Kandidaterna skulle åka som skottspolar mellan olika studios och motsättningarna skulle analyseras av experter och forskare, kors och tvärs.

Men vad som händer inom SNF verkar vara fullkomligt ointressant för hela journalistkåren. Utom då för Pierre Kjellin på Land. ( Och Rikard Langenfeld i nätupplagan.)

Varför undviker yrkeskåren mangrant just denna debatt? För andra gången?

Vi journalister brukar annars beskyllas för att vara i det närmaste konfliktberoende.

Kan det ha något att göra med att en stor del av journalisterna sympatiserar med vad SNF gör, vilket återigen visades av Kenneth Asps undersökning nyligen. Den som visade att Miljöpartiet skulle få över hälften ( 51, respektive 52 %)  av rösterna om det var val ibland de oberoende journalisterna på public service?

Är SNF därför en sammanslutning höjd över allt tvivel?

För när såg vi senast en ”kritisk granskning” av just denna förening?

Frågorna är många.

Debaclet i SNF kan naturligtvis också bara vara ett uttryck för en levande demokrati, men desto större anledning att vi i så fall får veta vad man diskuterade i hemlighet.

Öppenhet är demokratins livsluft.

Liksom en fri och oberoende press.

När det gäller ”miljö” tycks dock den svenska pressen lida av en utbredd grön starr!

 

Och än mera intressant tycker jag det vore om ”Kaliber”, ”Konflikt” eller ”Uppdrag Granskning” granskade ”Greenpeace”, denna totalt odemokratiska aktivistliga som köper sig utrymme i pressen genom att ständigt bryta mot lagen.

Man skulle ju kunna börja med att granska hur pengarna från olika offentliga lotterier som exempelvis Postkodlotteriet används av dessa professionella hulliganer. Och vad deras ”aktioner” kostar samhället i form av polisinsatser och annat.

Vet den vanlige lottköparen verkligen om vad hennes pengar används till?

 

Tags: , , , , , , ,

Det ljusnar för svensk mjölk läser jag på DN:s första sida idag. äntligen skulle man vilja utropa, om det nu verkligen stämmer? För alla vi som älskar och värnar det svenska lantbruket, med sina fel och brister, har inte haft så myckat att glädjas oss åt under de senaste åren. Jordbruket betraktas idag mest som ett miljöproblem och medeljohansson vet idag lika lite om modernt lantbruk som om differentialekvationer

Journalisternas kunnande om området är också därefter. Notisen om den ökande framtidstron inom mjölknäringen illustreras av en bild av två djur som inte producerar en droppe mjölk för oss. De är såvitt jag kan se av köttraserna Herford och Charolai ;-)

Det är ungefär som att illustrera krisen för SAAB med en Toyota, klurigt men inte helt korrekt.

Och på tal om korrekt rapportering så har då till sist ”sanningen” om den övergivne pojken utanför Idrottsarenan i Uppsala kommit fram. Han var inte alls övergiven av sin ilskne far. ”Kolla aldrig en bra historia” är tyvärr en gammal journalistvits som blir allt mera aktuell i det allt mera hetsiga nyhetstempot av år 2012.

tal om fakta- och källkontroll så hittade jag i dag en liten bra kom ihåg lista för vetenskapsjournalister som nog flera kan ha nytta av. Men det kunde vara värre. Om forskarna själva skulle berätta om vad de håller på med skulle det, med några lysande undantag, nog bli komplett, men det skulle också bli komplett obegripligt.

Så slutligen, skulle jag vilja ta denna utrotningshotade och missakta grupp i försvar. Ja, vetenskapsjournalisterna alltså. De är bara människor – av kött och bläck.

Tags: , , , ,

”Ekonomi, Sport, Sthlm, Kultur & Nöje, Ledare, Debatt. Bostad, Motor och Livsstil.

Vad är nu detta? Jo, det är de rubriker man kan välja emellan i DN:s senaste applikation för Iphone.  Urvalet anses kanske avspegla läsekretsen intresse? Eller möjligen preferenserna hos tidningens annonsörer? Listan är i vart fall högst avslöjande för medias värderingar av vad som är väsentligt i samtiden. En slags innehållsförteckning över vad en upplyst samhällsmedborgare i Sverige bör veta år 2011. DN har redan bantat bort nästan hela sin vetenskapsredaktion, men har i vart fall, till skillnad från arvfienden Svenska Dagbladet kvar ämnesrubriken på sin hemsida. På SvD förekommer ordet ”vetenskap” inte ens i ämnesregistret på sidan! Samma sorgliga avveckling har redan skett på i stort sett alla svenska tidningar.  Det verkar som om ju mera vårt samhälle påverkas av teknik och vetenskap, ju sämre verkar medias bevakning av de här områdena bli. När den teknologiska revolutionen leder till att papperstidningen blir till en ”app” hänger bevakningen inte med i förändringen.

Idag ratas mängder av nyheter inom vetenskapsområdet som det anses självklart att rapportera om det rört politik, ekonomi och kultur. Ensidigheten i bevakningen gäller allt från recensioner av facklitteratur till publicerande av dödsrunor över kända forskningsprofiler. Det återfinns i val av sommarvärdar och bristen på vetenskapliga röster i morgonsofforna.

C.P Snows föredrag från 1959 (!) om ” De två kulturerna” verkar vara högst relevant även idag! I  anförande, som senare gavs ut i skriftlig form, talar Snow bland annat om hur naturvetenskapen stängs ute ur den litterära sfären.

På tal om böcker så var det länge på samma vis med Bok- och Biblioteksmässan. Trots att nära hälften av de utgivna böckerna klassades som ”facklitteratur” fanns de inte med i utbudet, än mindre i medierapporteringen från evenemanget. Efter några års tjat i direktsändningar från Göteborg etablerades så småningom ett ”Forskartorg”

Denna ingrodda, cyklopiska, enögdhet har stora negativa konsekvenser för samhället. Det kan visserligen vara sant att det, som Groucho Marx påstod, är lättare att bestämma sig om man slipper ta hänsyn till en massa fakta, men på sikt är det ödesdigert. Inte minst med tanke på att vi står inför gigantiska utmaningar på energi, miljö och hälsoområdet de närmaste decennierna. Postmodernismen och dess avläggare gör det också allt svårare att föra konstruktiva diskussioner om, i sanning, livsavgörande framtidsfrågor. Samtal blir lätt till underhållningsvåld av verbalt slag.  Vi får debattdueller som blir ”bra TV” men där det inte finns rätt eller fel, bara olika ”tyckanden”. Eller som Tage Danielsson uttryckte det. ”Om jag säger att Oslo ligger i Danmark och du påstår att det ligger i Norge så ligger nog sanningen någonstans mittemellan. ”

Vetenskapen kan inte, och skall inte, ersätta våra värderingar men det skadar sällan att ha ett bra underlag innan man fattar svåra beslut. Och en obildad väljarkår låter sig mycket lättare manipuleras till både rasism och förnekelse av miljöproblem. I dagens USA stiger skepsisen mot både den stegrande växthuseffekten och evolutionen. På nätet gror konspirationsteorierna som mögel och hatet pyr som skogsbränder i undervegetationen.

Det är därför mycket oroande att uppfattningen av vad som ingår i en god allmänbildning håller på att förändras.  Ett talande exempel på detta är frågebatteriet i populära TV-program som ” På Spåret”. Här är det viktigare att veta vem som var först med att springa under en viss tid på ”drömmilen” än att kunna namnet bakom fram poliovaccinet som räddade miljoner människors förmåga att gå. Här är namnet på den skådespelerska som spelade Elisabeth I i olika Hollywoodfilmer långt viktigare än kunskapen om det historiska maktspelet kring henne.

Skådespelet verkar alltid vara viktigare än brödet och trivia om kändisar ersätter kunskap.

Under de över trettio år som jag på olika vis arbetat som journalist har jag ofta stött på argumentet ”- Publiken är väl inte intresserad av vetenskap?”.  Men så är det inte! I de fall man gjort sig besväret att fråga publiken visar siffrorna tvärtom att intresset för inte minst medicin, biologi och historia är mycket stort ibland allmänheten. Enligt min erfarenhet är det snarare journalistkåren som traditionellt varit ointresserad av forskning och vetenskap. Idag borde det knappast vara ett problem längre med tanke på den stora grupp av unga, välutbildade vetenskapsjournalister som växt fram. Tyvärr verkar det bara finnas försörjning för dem som ”kommunikatörer” på myndigheter och företag.

Självklart borde utvecklingen gå i motsatt riktning. Jag har länge förespråkat en daglig vetenskapssida inom dagspressen, precis på samma sätt som det betraktas som självklart att man håller sig med en kultursida. “Vetenskapssidan” skulle innefatta såväl teknik, medicin som historia, men den skulle också bevaka och granska olika maktspel inom Kunskapssamhället. Public service TV borde för länge sedan ha startat dagliga ”Kunskapsnyheter” på samma sätt som man har ”Kulturnyheter”.

Vad de nya medierna kommer att innebära för bevakningen av Kunskapssamhället diskuteras på en konferens med namnet ”FutureScienceJournalism”, under Vetenskapsfestival i Göteborg nyligen. Svaret är ännu lika gäckande som Higgs partikel, men att Sveriges största dagstidning inte ens har med rubriken ”vetenskap” i sin nya app kanske säger en hel del?

( En annan version av texten finns publicerad på Second Opinion.

Tags: , , , ,

Hur mår svensk vetenskapsjournalist idag? Rätt bra om man får tro flera av deltagarna i tisdagens debatt på Bio Roy i Göteborg. Mille Millnert ny GD på Vetenskapsrådet tyckte till exempel att ”det skrivs rätt mycket om vetenskap”. Andra vittnade om det överflöd av information som finns på nätet. Vetenskapsbloggaren Åsa Larsson gav också konkreta råd om hur man får upp emot 500 läsare per dag. John Burklow från NIH berättade om hur snabbt allt går. När en historia läggs ut på en blogg handlar det om minuter innan ”alla” har den.
Frågan om journalistiken ”twittrar sönder” besvarades med nej. Heidi Avellan på Sydsvenska Dagbladet tyckte till exempel att Twittrandet varit en positiv erfarenhet för tidningen. ( Tidningens chefredaktör avgick för övrigt under pågående debatt) . Förutom DN har ingen av de stora morgontidningarna idag en dedicerad vetenskapsbevakning. Än mindre en daglig vetenskapssida i paritet med de vanligen förekommande kultursidorna! Förklaringen till detta är vanligen bristande intresse hos läsarna – och annonsörer. Samtidigt har det startats ett dussin nya magasin om vetenskap/historia i landet, berättade Patrik Hadenius.

Så det är något i den här beskrivningen av verkligheten som skevar. Eller ser du samma positiva bild?
Bilden: John Burklow berättar om NIH

20110511-000344.jpg

Tags: , , ,

Får han Nobelpriset nu? Förmodligen inte. Självklart talar jag om den nya biologins egen gossen Ruda, Craig Venter. För i  veckan kom nyheten vi länge väntat på. Forskarlaget kring Craig Venter har skapat ”konstgjort liv”.

Nu har redan flera av oss besserwissrar anmärkt att riktigt så är det inte. För vad forskarna har gjort är att de tillverkat konstgjord arvsmassa och satt in den i celler som tömts på sin DNA.  Och sedan fått denna clockwork orange att ticka. Personligen kan jag väl tycka att det är märkligt nog.

Varför gör de då på detta viset? Ja, denna grundforskning har en mycket praktisk tillämpning. Man kan tillverka nya biobränslen. Här finns det alltså enorma summor av dollar att vinna.  Och är det något Craig Venter är intresserad av så är det pengar och berömmelse. Han vill kort sagt vinna. Av just den anledningen tror jag att Nobelfolket rynkar lite på den akademiska näsan åt denna brutale och skrytsamma buse. Men innerst inne hoppas jag att jag har fel. Jag undrar om inte Alfred Nobel själv skulle ha känt igen sig lite i herr Venter? Som en entreprenör känner igen en annan.

För alla vet att det ibland behövs just personer av den här typen för att sparka igång riktigt stora, lätt vansinniga, projekt. Projekt som precis lika gärna kan misslyckas rent kommersiellt, precis som hans förra stora bedrift att kartlägga människans, det vill säga Craig Venters, genom.

På AAAS konferens i San Francisco 2001 frågade jag honom, offentligt, om han ansåg att den bedriften var värt Priset. Han satt då på scenen tillsammans med Francis Collins, det offentliga projektets ledare. Svaret som kom efter lång tvekan finns återgivet i bokform.

Liksom flera andra svenska journalister har jag träffat honom ett antal gånger. Det underlättas av att han gärna besöker Sverige. Orsaken till besöken är nog relativ enkel, Nobelpriset. Av samma anledning sitter en fd ständig sekreterare i KVA med i en av Venters styrelser.

Denne flintskallige genetiker från Salt Lake City  ger ett rastlöst intryck och hans leende ligger åt det nervösa hållet. Om ni råkade se Jens Ergons intervju med Venter i Vetenskapsmagasinet för någon vecka sedan såg man detta mycket tydligt. Men vem har sagt att genier skall vara lyckliga?

Och som Karin Bojs skriver i dagens DN, han är själv rätt öppen med vem han är. Just därför är han nog extra nöjd med att The Economist har gjort ännu ett lysande tidningsomslag med rubriken ”And man made life

Men om nu Craig leker gud, vem är då hans änglar? Ja, en av dem ser ni på bilden, till höger. Den store, vänlige och lätt lufsige Hamilton O. Smith. Och han har redan fått Nobelpriset. Det fick han i medicin eller fysiologi 1978.

Han och jag träffades på ett Time seminarium i Monterey 2003. En fantastisk tillställning ordnad för att fira 50 års jubileum av DNA spiralens upptäckt. Vi kom att prats vid rätt mycket under det där mötet. Hamilton Smith är en mycket vänlig man och han var mest intresserad av frågan ” hur få gener behövs det för att få en organism att fungera?”. Den frågan var för övrigt något som sysselsatta flera av höjdarna på konferensen och det slogs vad om vilket antal som var det minimala. Ibland de som var med gissade var James Watson.  ( Den alltid trevlige och gemytlige Edward O Wilson och jag pratade emellertid myror och superorganismer.)

Men det märkligaste inträffade en kväll när Hamilton Smith frågade mig om jag ville följa med honom på en middag. Det var någon ”oljekille” som hade bjudit honom och han ville egentligen inte gå. Kvällens värd visade sig vara ifrån EXXON och redan vid förrätten gjorde han klart vad han ville. De var mycket intresserade av att ”följa forskningen på labbet”. Ja, det var dessutom beredda att betala en ansenlig summa dollar för att få detta tillfälle.

Hamilton verkade mest lite besvärad men svarade gång på gång, allt sådan  att där får du prata med Venter om. Han sköter om allt sådant.

Själv satt jag och kände mig som flugan på väggen för Hamilton hade bara introducerat mig som ” en svensk kollega”.

Kanske var jag alltså med när Exxon gick in som sponsor av detta stora projekt som nu tagit ett stort steg framåt.

Dagen efter vår middag svepte Craig Venter in till Monterey och det blev stor presskonferens. Frågorna var många och ofta kritiska. Leker ni inte Gud? Vad händer om de konstgjorda organismerna kommer lösa? Kan man inte skapa nya Ebolavirus?

Även om frågorna kanske säger något om journalistkårens depressiva läggning så är de befogade. Vetenskapen tar nu ett spännande steg in i ett område med stora möjligheter, men därmed också med stora risker.

Hamilton Smith satt mest tyst på den där presskonferensen. Men en gång svarade han på en fråga.

-       We are not trying to create a superbug here, sa han lite indignerat.

Sedan sneglade han snabbt på  Venter och tillade:

- Ops, I should not have called it that, should I ?

Men visst vore det ett framsteg om man snabbt kunde framställa vacciner? Idag tar tid, tid som man inte har vid en allvarlig pandemi. Och visst vore det bra om BP, som är en annan av Venters finansiärer, sysslade lite mera med grön kemi – och inte bara med fossilolja…

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Ser på vetenskapsnyheterna på SVT. Man har gjort en undersökning ibland miljöforskare om huruvida de tror på ”Climategate”. Det gör de inte visar det sig. De litar på klimatforskningen. Nu är väl det svaret knappast någon nyhet eller  överraskande

För  snälla SVT. Om en grupp misstänks för att fuska så kan man väl inte kontrollera fusket  genom att fråga dem som påståtts ha gjort det?! Det är som om våra domstolar bara skulle höra den anklagade i en rättegång!

Anklagelserna emot klimatforskningen har ju handlat om just detta. Att bara de som ”tror på den rätta läran” får anslag och kan forska på miljöförändringar. Den kritiken finns det  starka skäl att ta på allvar, för precis så fungerar forskarsamhället.

Det snällaste man kan säga om SVT:s undersökning är att säga att den är ”ovetenskaplig”. Så när forskarna, i samma undersökning, tvivlar på media så är det bara instämma. En undersökning av förtroendet för klimatforskare ibland politiker eller ibland allmänheten hade möjligen varit intressant.

Däremot finns det inga skäl till att betvivla att de pågående klimatförändringarna är orsakade av människan.

SVT måste försöka få till sina vetenskapsnyheter på något vis. Det är pinsamt att nyhetsbevakningen av ett så här stort område är så liten och undermåligt i public service TV. Är det kanske därför det är så svårt att hitta rubriken ”Vetenskap” på SVT:s i övrigt utmärkta hemsida? Och det är synd, för resten av Vetenskapens Värld är ofta mycket intressant att ta del av.

Tags: , , ,


- I början var alla så entusiastiska över vinter och gjorde inget annat än pratade om ” äntligen en riktig vinter” . Men nu hör jag inget annat än ” nu räcker det” .
Så hälsar vår taxichaufför oss när vi kommer tillbaka till det kära fosterlandet efter några veckor i USA.
Han känner igen oss båda och vi känner igenom honom. En gammal kompis.
Och vi pratar om mera viktiga saker än vädret.

Men en sak han säger om den rådande vintern fastnar hos mig. ”Där fick de, säger han. All de som tjatar om klimatet!”

På ett liknande sätt formuleras sig min gamle studiekamrat på Facebook häromdagen. ”Där fick de miljömupparna!”

Och visst, jag erkänner, det har hänt att jag själv tagit billiga poäng genom att konstatera att det var värst vilken effekt Köpenhamnsmötet fick!

Men, allvarligt talat, så är det inte.

Vädret varierar och ibland blir det sådana här vintrar, ibland blir det grå slaskhöstar so aldrig tar slut. Det är bara trenden som säger oss något om eventuella klimatförändringar.

Så jag tar inte Finnbullsvinter till intäkt för att klimatet inte förändras. Jag räknar mig inte till ”klimatskeptikerna”. Däremot försöker jag som gammal journalist att förhålla mig skeptiskt till det mesta som folk påstår. Inte minst blir jag mycket skeptisk när snart sagt alla mina kära kollegor tycker exakt samma sak. Eller när de med indignation i rösten talar om för mig vad jag bör tycka. Då tycker jag det luktar propaganda och enfald.

Tags: , , , , ,