innovationer för tillväxt

You are currently browsing articles tagged innovationer för tillväxt.

 

Men vad gör de egentligen på Tillväxtverket? För någon månad sedan satt undertecknad på en konferens anordnad av Högskoleverket. På scenen uppträdde en ung man från Tillväxtverket. Vi var några i publiken som blev lite förvånade över att Verket sysselsatte hela 60 personer.

-Men vad gör de egentligen? teaterviskade forskaren bredvid mig.

Ja, det kan man fråga sig och trots att föredraget innehöll alla de rätta modeorden så fann vi inga svar idet. Eller snarare, eftersom föredraget bara bestod av klichéer sa det ingenting.

Efteråt diskuterade jag den bedrövliga journalistiska bevakningen av kunskapssektorn med därstädes närvarande Generaldirektör.

- För det handlar ändå om en väldigt stor budgetpost i statsfinanserna, betydligt större än till exempel Försvaret.

Nu har den stora Stockholmstidningen ” avslöjat Tillväxtverket. Eller snarare, deras kostnaderna för konferenser och fester. Ett gediget journalistiskt arbete? Jodå, vi blir alla upprörda över hur man ”slösar bort våra skattepengar”.

Men, problemet med denna ”kvittojournalistk ”är alltid att de inte avslöjar vad Tillväxtverkets 60 anställda gör när de arbetar! När de inte festar i Åre.

Vad har Tillväxtverket åstadkommit? Hur effektivt använder det sina relativt stora anslag? Behövs det verkligen ett verk för ”tillväxt”?

Det vore också mycket intressanta frågor att få svar på !

Tags: , , ,


Får han priset i år?

En kvar senare:

Nej, det blev inte Paul Romer på Stanford i år heller. Det blev inte heller min andra favorit Ernst Fehrs.. Fehrs är förmodligen alldeles för experimentell och natur-vetenskaplig för att tas på allvar, av ekonomer. Men på några år sikt kommer neuroekonomin att vinna allt mera mark, så vem vet?

Paul Romer är på det viset en traditionell ekonom, även om han är intresserad av tillväxt och innovationer. ( Se för övrigt The Economist senaste nummer ”Grow, damit, grow!)

Istället för att belöna forskning om tillväxt så väljer alltså  kommittén att prisa teorier om ”friktioner. Att just de här tre herrarna får priset är inte så mycket att säga om, deras teorier om arbetsmarknader  är allt för aktuella. Lokalt och globalt.

Men det känns  lite tidstypiskt med ”friktion” och problem som nyckelord. Personligen har jag svårt att hantera ett annat forskningsproblem just nu!

Vi har precis fått en regering som  saknar en forskningsminister, eller för den delen en framtidsminister. Vi fokuserar på Problemen, inte på lösningarna. Skenepojken Jan Björklund må peka med hela handen, men han lär få båda händerna båda händerna fulla med just Betygsfrågan och den vanliga skolan.

Vi behöver tydligen en Biståndsminister, men ingen Forskningsminister, trots att vi skattebetalare lägger ungefär lika mycket pengar på budgetområdena.

Vart tog alla stolta ord om innovationer, kommande Nobelpris och Sverige som ett föregångsland vägen? Minns någon Globaliseringsrådet som den förre folkpartiledaren Lars Lejonborg var så stolt över att få leda vid den förra regeringsbildningen?

Tags: , , , , , , , , , ,

Vi som bara är väljare och inte engagerade i något parti har nu en bön till er politiker, samarbeta!

Sverige har just nu en bra ekonomi, ja, vi har rentav ett ovanligt bra ekonomiskt läge jämfört med många andra europeiska länder! Ödelägg inte det genom partipolitisk prestige. Ett sådant käbbel kommer bara att öka politikföraktet och gynna protestpartier.

Alla av er (med ett undantag) verkar vara överens om att just en stabil finansiell grund är basen för en god välfärd, det vill säga sjukvård, skola och omsorg.

Ett konkret förslag till samarbete finns idag på DN debatt och handlar om innovationer för tillväxt. Varför inte ta chansen?

Sverigedemokraterna har kommit in Riksdagen. Det är illa, men inte på något sätt unikt för Västeuropa. Och Sverige har länge haft minoritetsregeringar. I hur många år regerade inte socialdemokratin  med benäget bistånd av kommunisterna? De svenska kommunisterna må ha varit snälla och tama, men kommunismens historia innehåller minst lika många avskyvärda brott mot människor som nazismens. I båda ideologierna är tron på att ”målen helgar medlen” dominerande, liksom den patologiska bristen på empati.

I eftervalsanalyserna talas det nu mycket om att de etablerade partierna borde ha tagit debatten i sakfrågor med SD. Se då till att vi får en sådan debatt nu!   Nyamko Sabuni tog upp det redan under valvakan och Jan Björklund fortsatte strax efter. Lyssna på Sabuni!

De flesta som röstat på SD är inte nynazister, de är missnöjda med hur integrationen fungerat. Ingen, oavsett hur länge man bott här, kan väl tycka att vi lyckats speciellt bra med integrationen? Om vi pratar öppet om problemen och möjligheterna tror jag att trollen spricker i dagsljuset. Jag måstet i vart fall hoppas det.

Och på tal om trollen. Det är lätt att glömma bort att SD faktiskt fått fler röster än Vänstern och Kristdemokraterna! De får 20 mandat! Det innebär 20 chanser att göra bort sig offentligt. För att inte tala om alla företrädare inom landsting och kommuner. Jimmy Åkesson må vara slipad, men var hittar SD så många, nya och rumsrena representanter? Och hela Sveriges presskår bara väntar på minsta felsägning.

Jag hoppas och tror att SD snart kommer att skjuta sig själva i foten, många gånger om.

Men det gör det än viktigare att de gamla etablerade partierna nu ”lyssnar till väljarna” och samarbetar för landets bästa. Ytterst handlar det om tilltron till vårt politiska system – och till demokratin.

Tags: , , , , , , , , , ,