Får han Nobelpriset nu? Förmodligen inte. Självklart talar jag om den nya biologins egen gossen Ruda, Craig Venter. För i veckan kom nyheten vi länge väntat på. Forskarlaget kring Craig Venter har skapat ”konstgjort liv”.
Nu har redan flera av oss besserwissrar anmärkt att riktigt så är det inte. För vad forskarna har gjort är att de tillverkat konstgjord arvsmassa och satt in den i celler som tömts på sin DNA. Och sedan fått denna clockwork orange att ticka. Personligen kan jag väl tycka att det är märkligt nog.
Varför gör de då på detta viset? Ja, denna grundforskning har en mycket praktisk tillämpning. Man kan tillverka nya biobränslen. Här finns det alltså enorma summor av dollar att vinna. Och är det något Craig Venter är intresserad av så är det pengar och berömmelse. Han vill kort sagt vinna. Av just den anledningen tror jag att Nobelfolket rynkar lite på den akademiska näsan åt denna brutale och skrytsamma buse. Men innerst inne hoppas jag att jag har fel. Jag undrar om inte Alfred Nobel själv skulle ha känt igen sig lite i herr Venter? Som en entreprenör känner igen en annan.
För alla vet att det ibland behövs just personer av den här typen för att sparka igång riktigt stora, lätt vansinniga, projekt. Projekt som precis lika gärna kan misslyckas rent kommersiellt, precis som hans förra stora bedrift att kartlägga människans, det vill säga Craig Venters, genom.
På AAAS konferens i San Francisco 2001 frågade jag honom, offentligt, om han ansåg att den bedriften var värt Priset. Han satt då på scenen tillsammans med Francis Collins, det offentliga projektets ledare. Svaret som kom efter lång tvekan finns återgivet i bokform.
Liksom flera andra svenska journalister har jag träffat honom ett antal gånger. Det underlättas av att han gärna besöker Sverige. Orsaken till besöken är nog relativ enkel, Nobelpriset. Av samma anledning sitter en fd ständig sekreterare i KVA med i en av Venters styrelser.
Denne flintskallige genetiker från Salt Lake City ger ett rastlöst intryck och hans leende ligger åt det nervösa hållet. Om ni råkade se Jens Ergons intervju med Venter i Vetenskapsmagasinet för någon vecka sedan såg man detta mycket tydligt. Men vem har sagt att genier skall vara lyckliga?
Och som Karin Bojs skriver i dagens DN, han är själv rätt öppen med vem han är. Just därför är han nog extra nöjd med att The Economist har gjort ännu ett lysande tidningsomslag med rubriken ”And man made life”
Men om nu Craig leker gud, vem är då hans änglar? Ja, en av dem ser ni på bilden, till höger. Den store, vänlige och lätt lufsige Hamilton O. Smith. Och han har redan fått Nobelpriset. Det fick han i medicin eller fysiologi 1978.
Han och jag träffades på ett Time seminarium i Monterey 2003. En fantastisk tillställning ordnad för att fira 50 års jubileum av DNA spiralens upptäckt. Vi kom att prats vid rätt mycket under det där mötet. Hamilton Smith är en mycket vänlig man och han var mest intresserad av frågan ” hur få gener behövs det för att få en organism att fungera?”. Den frågan var för övrigt något som sysselsatta flera av höjdarna på konferensen och det slogs vad om vilket antal som var det minimala. Ibland de som var med gissade var James Watson. ( Den alltid trevlige och gemytlige Edward O Wilson och jag pratade emellertid myror och superorganismer.)
Men det märkligaste inträffade en kväll när Hamilton Smith frågade mig om jag ville följa med honom på en middag. Det var någon ”oljekille” som hade bjudit honom och han ville egentligen inte gå. Kvällens värd visade sig vara ifrån EXXON och redan vid förrätten gjorde han klart vad han ville. De var mycket intresserade av att ”följa forskningen på labbet”. Ja, det var dessutom beredda att betala en ansenlig summa dollar för att få detta tillfälle.
Hamilton verkade mest lite besvärad men svarade gång på gång, allt sådan att där får du prata med Venter om. Han sköter om allt sådant.
Själv satt jag och kände mig som flugan på väggen för Hamilton hade bara introducerat mig som ” en svensk kollega”.
Kanske var jag alltså med när Exxon gick in som sponsor av detta stora projekt som nu tagit ett stort steg framåt.
Dagen efter vår middag svepte Craig Venter in till Monterey och det blev stor presskonferens. Frågorna var många och ofta kritiska. Leker ni inte Gud? Vad händer om de konstgjorda organismerna kommer lösa? Kan man inte skapa nya Ebolavirus?
Även om frågorna kanske säger något om journalistkårens depressiva läggning så är de befogade. Vetenskapen tar nu ett spännande steg in i ett område med stora möjligheter, men därmed också med stora risker.
Hamilton Smith satt mest tyst på den där presskonferensen. Men en gång svarade han på en fråga.
- We are not trying to create a superbug here, sa han lite indignerat.
Sedan sneglade han snabbt på Venter och tillade:
- Ops, I should not have called it that, should I ?
Men visst vore det ett framsteg om man snabbt kunde framställa vacciner? Idag tar tid, tid som man inte har vid en allvarlig pandemi. Och visst vore det bra om BP, som är en annan av Venters finansiärer, sysslade lite mera med grön kemi – och inte bara med fossilolja…
