Forskning

You are currently browsing articles tagged Forskning.

- Lägg ned Vetenskapsrådet! Och Vinnova !

Detta lätt drastiska råd utdelades under ett möte om ”Människans Natur” i Båstad nyligen.

( Vem som sa vad kan kvitta för ögonblicket, även om konferensen så småningom lär hamna på Kunskapsbanken. )

Uttalandena är bra exempel på den skepsis som råder mot ALLA försök att fördela forskningspengar. Riktigt hur skattepengarna rättvist skall nå våra sanningssökare är ofta mera oklart.

Men ilskan över att hela tiden behöva söka nya pengar är tydlig. Liksom frustrationen över att oavbrutet redovisa vad man håller på med.

De skattepengar som kommer via olika råd och stiftelser kallas av någon anledning ”externa”. Till skillnad från de skattemedel som universiteten fått direkt. De benämns ”interna”. Källan är dock i högsta grad den samma.

Vad skulle då hända om man struntade i att söka pengar? Om man gav blanka f-n i de externa medlen?

Ja, då skulle bara få en tredjedel av våra forskare kvar, förklarade en dekan på samma möte. Men då skulle vi å andra sidan kunna göra som vi vill.

”Den fria tanken” hålls som sagt högt i Europa. Och den fria forskningen om möjligt högre.

Trots det består mycket av forskningen i att vi ”polerar på samma Guldkalv” enligt professorn Nils Erik Sahlin, på Lunds universitet.

Nytänkande bemöts alltid med stor skepsis, ja, med aktivt motstånd, enligt honom.

Så när jag frågade professor Martin Ingvar på KI, om teorin kring att de så kallade VEN cellerna i hjärnan var viktiga för medvetandet var det möjligen det som hände.

För han svarade kort och kategoriskt att ” det där finns det ingen som tror på”.

Om ni är kreativa kan ni läsa själva här.

Men 10miljarderskronorsfrågan är ju förstås hur man stimulerar fram kreativitet.

Nyssnämnde Nils-Erik Sahlin har skrivit en hel bok om det. Han delade ut en rad råd som han lovade inte skulle fungera.

Så berätta han också en anekdot från ett utländskt lärosäte som han gästforskat på. Personalen där spenderat dagar med att bese medeltida kyrkor. Alla var med på bussresan. Receptionister såväl som dekaner. Efter en ganska kort tid uppstod en rad nya grupperingar som alla förenades i starkt missnöje mot denna idiotiska resa.

Kanske en ny idé att prova för Tillväxtverket. Eller på Vinnova och Vetenskapsrådet.

Om de nu inte skall läggas ned, förstås.

Tags: , , , , ,

”Jakt på citat skadar forskningen” menar en rad mycket inflytelserika personer under rubriken Brännpunkt i SvD på tisdagen.

Inlägget pekar på en svår fråga, hur mäter man forskning? På många sätt liknar den det spörsmål som ofta ställs under Eurovisionsschlagerfestivalen, kan man tävla i musik?

För vetenskap, kunskap och upplysning är själva ryggmärgen i den kultur som formar vårt mänskliga samhälle. Och det känns futtigt att reducera den till siffror i en tabell.

Men frågan är kanske  egentligen hur skall staten fördela de skattepengar som delas ut till vetenskapssamhället? ( Det är strax under en procent av vårt BNP, något mindre än det årliga biståndet. )

För alla torde vara rörande överens om att några principer måste man ha för hur miljarderna skall spenderas. Och eftersom vi i detta land tycker att allt skall vara ”rättvist” så uppstår kraven på en opartisk och rationell mätmetod.  Enklast har varit att använda det internationellt vedertagna systemet att räkna hur många gånger ens resultat har citerats av andra forskare, samt att på olika sätt väga hur viktiga dessa citeringar bedöms vara. För att räknas i forskarvärlden måste man publicera sig, ”publish or perish” är slagordet. ( Författa eller försvinn.)

Men nu ifrågasätter många, precis som artikelförfattarna, detta sätt att räkna fram vilka som är ” en riktig forskare”!

För om man ser till de stora genombrotten inom vetenskapen är det lätt att se att forskarna bakom dem sällan vunnit några publiceringstävlingar! Men de få resultat de publicerat har varit revolutionerande. Einstein skulle till exempel aldrig fått några anslag av forskningsråden. Kvantitet mot kvalitet, helt enkelt.

Eller för att använda min gamla parallell mellan elitidrott och elitforskning. Det spelar ingen större roll om man haft en lång rad av andra och tredjeplaceringar om man vinner ett enda OS inom sin gren. Det är det olympiska guldet som räknas.

Undertecknarna av debattinlägget har sex olika förslag till hur man skall förbättra denna brist i bedömningarna, alla tänkvärda.

Men frågan är om de inte säger det viktigaste sist. Det borde gå att få en parlamentarisk enighet om forskningspolitiken, en överenskommelse som överlever politiska skiftningar. Samt att de bör skapas någon forma skarp utvärderings av forskningen. Sådana försök har gjorts men hittills inte nått ända fram.

Slutligen skulle man kunna önska sig en seriös pressbevakning av det så omtalade Kunskapssamhället. En bevakning som sträcker sig lite längre än till kvittojournalistiken!

Det bör i det sammanhanget påpekas att de ”externa medel” som man ofta förfasar sig över i debatten, i tron att de härstammar från slemma särintressen som vårt näringsliv, i själva verket är just de pengar som delas ut av de forskningsråd som undertecknarna till denna Brännpunkt representerar.

 

Tags: , , , , , ,

Varför är det inte mera bråk om forskningspolitiken? Den spännande frågan ställs i en ny serie i det alltid intressanta radioprogrammet ”Vetenskapsradion Forum”.  Denna gång kallas det ” Vetenskapsradion Forum SPECIAL” .

(Riktigt vad som är special, förutom att den ordinarie programledaren Urban Björstadius är utbytt, framgår inte för oss lyssnare, men det förstår vi kanske med tiden?)

Nåväl, alla försök att lyfta fram den ”viktiga frågan” om forskningspolitiken bör hälsas med största glädje.

För här handlar det enligt ingressen om ” hur över hundra miljarder ska fördelas av skattebetalarnas pengar”. Ja, om det ändå vore så!

För skattebetalarna står för runt 30 miljarder kronor till forskningen, en summa strax under det svenska biståndet.

Resten pungar näringslivet ut med, i vart fall innan Astra Zeneca började lämna landet.

Men om vi nu väljer att se ”Staten och kapitalet ” sida vid sida så stämmer det att Sverige satsar jämförelsevis mycket pengar på forskning.

Detta trots att det, intressant nog, är svårt, rent vetenskapligt, att bevisa att en sådan satsning leder till ökad välfärd. Det handlar mera om ”beprövad erfarenhet”. I vilket fall finns här högst delade meningar ibland de som forskat på sambandet!

Så visst behöver vi granska forskningspolitiken! Anledningen till att den tas upp nu är -som vanligt – att det kommer en forskningsproposition till hösten.

Reportern  Therese Bergstedt ger sig  därför ut på jakt efter alla svaren på de knepiga frågorna. Varför är det så få som bryr sig om den här frågan?

Redan  i det första avsnittet  avverkas  ”the usual suspects” Marie-Louise Samuelsson, Tobias Krantz, Mats Benner och Jan Björklund . ( Däremot får vi inte höra Peter Honeth som just nu sitter och författar själva forskningsproppen. )

Vi får veta att förre forskningsministern Tobias Kranz har svårt att hitta knappen till belysningen i mötesrummet och att många män på svenskt Näringsliv går med bakåtstruket fett hår, men något andra konkreta avslöjanden leder inte denna första research fram till.

Ja, journalisten Marie-Louise Samuelsson som verkligen kan det här ämnet ger en ledtråd när hon konstaterar att forskningspolitik har blivit till en kliché, ungefär som ”fred på jorden”. Alla vill ju ha fred på jorden, men exakt vad menar olika aktörer när de säger det?

I det nästa avsnittet åker programmet till Storbritannien där ”humaniora drabbats av nedskärningar”.

Det kan nog bli intressant!

Tags: , , ,

”Sverige satsar mest på forskning i hela världen. Bara Israel och Finland satsar mera. Vi satsar årligen 112 miljarder kronor, varav 30 miljarder av offentliga medel. ”

Så inleds filmen ”Livsviktigt” som just nu visas på SVT och som finns på SVT Play.

( Titeln är väl använd populärvetenskapliga sammanhang och den förpliktigar. Den används bland annat i vädjan för att donera organ och är även titel på en bok av Peter Sylwan.)

Frågan som ställs är naturligtvis vad du som vanlig medborgare får ut av alla dessa miljarder.

”Livsviktigt” är producerad av Folke Rydén och finansierad av Vetenskapsrådet, Fas, Vinnova och Formas.

Någon granskning av forskningens relevans är det knappast, men en snyggt gjord resumé över många excellenta forskningsområden.

Och ännu ett ”inspel” inför forskningsproppen, på bästa sändningstid, i SVT.

Möjligen hade just det syftet gynnats av att påpeka att vi skattebetalare fortfarande inte ens satsar en procent av BNP på forskning? Staten står som sagt för 30 miljarder,

Den siffra som visas i bild, 112 miljarder, inkluderar företagens forskning. Och om Astra-Zeneca lägger ned ytterligare forskning här, och fler stora företag flyttar utomlands, är vi snart inte bäst i klassen…

Tags: , , ,

Den oväntade nyttan är titeln på ett nyligen utgivet häfte från Kungliga Vetenskapsakademin. Idén bakom skriften är enkel och rättfram, nämligen att visa på nyttan av grundforskning. Inte minst nu inför regeringens forskningsproposition.

Det är en snygg liten pamflett, med ett urval av framgångsrika berättelser ur vetenskapshistorien.  Omslaget pryds av en petriskål där odlingarna angripits av mögelsvampen Penicilium. Ett klassiskt läroboksexempel om hur ett felslaget experiment blev till den fantastiska antibiotikan. En historia som jag märkligt nog inte hittar berättad inuti skriften?

Här återfinns annars både Xylocain och prostaglandinerna . Intäkterna från bedövningsmedlet Xylocain var med och skapade Astra.

Prosstaglandinerna är en annan svensk upptäckt som resulterat i både läkemedel och svenska Nobelpris. Just inledningen till kapitlet om prostaglandiner säger det mesta om skriftens syfte ”Allt började med en oväntad observation…

Både valet av omslag, exempel och inte minst språket signalerar att detta inte är en skrift riktad till ”den intresserade allmänheten”. Målet med utgivningen är också, enligt ett följebrev, att ” i någon mån kunna påverka synsätt, debatt och i sista hand forskningspolitikens inriktning.”

Det ligger möjligen i sakens natur att det är lättare att lyfta fram svenska framgångar i backspegeln. Men med Astra-Zenecas nedskärningar i friskt minne frågar man sig ändå, var finns framtidens stora mediciner och läkemedelsföretag?

Man skulle kunna fråga sig varför inte Arvid Carlssons framgångsrika forskning kring hjärnan räckte för att rädda neuroforskningen i Södertälje?

Och på tal om arbetstillfällen. Stefan Lövdén åker nu runt och letar efter ”innovationer”. Ett lysande tema för en Eriksgata, tycker jag. Men det skulle vara roligt att få en ärlig sammanfattning av honom efteråt. Vad får han för intryck av sin turné. Vilka nya Volvo, IKEA och Ericsson ser han växa fram? Vad kan forskarsamhället bidra med, och vad är inte deras ansvar?

En separat fråga är, hur står sig svensk forskning i den internationella konkurrensen idag?

Om det nu är så att svensk forskning befinner sig i en svacka ligger möjligen en del av förklaringens i vad KVA ständige sekreterare Staffan Normark säger i skriften ” Den oväntade nyttan”.

Vi har väldigt mycket bra forskning i Sverige, men också överraskande mycket som inte håller kvalitet. Det jag tror är kritiskt för mer skall leda till nytta är vilka vi tar in i systemet. Lite elakt kan man säga att det idag är lättare att bli doktor än att ta körkort”.

Det mesta av ansvaret för att ställa detta till rätta lär vila på forskarsamhället, men KVA:s senaste skrift är alltså ett så kallat ”inspel” i debatten inför det politiska beslutet om statliga pengar till forskningen. Och huvudstriden här står som vanligt mellan de som vill ha mera grundforskning och de som vill ha mera tillämpad forskning. ( Låt vara att dessa två termer omvandlats till en rad förskönande omskrivningar. )

Det är emellertid inte alldeles lätt att navigera i de forskningspolitiska vattnen för närvarande.

Så talade till exempel finansminister Anders Borg på Industridagen förra onsdagen  om ” vikten av ” fri grundforskning”, vilket i slag verkar göra KVA utspel överflödigt.

Å andra sidan jagar alltså oppositionsledaren Lövdén innovationer, alltså tillämpad forskning.

Mot bakgrund av den ekonomiska kris som hela Europa går igenom idag, och med tanke på de skriande höga arbetslöshetssiffrorna vi ser även i Sverige blir det nog svårt att sälja en ökad satsning på forskning och vetenskap utan en stark koppling till nytta.

Och som en parafras till en berömd kaffereklam kan man då fråga sig varför man skall vänta på den oväntade nyttan?

Lövdén fick förresten frågan ”Vet du vad en innovation är?” .

–Ja, det vet jag, det är att ta en idé till en färdig produkt svarade han rappt.

Just här finns det faktiskt mycket att lära av upptäckten av penicillin . Det var nämligen inte alls Flemming som gjorde detta revolutionerande medel tillgängligt för sjukvården! För att en upptäckt skall komma från idé till användbar produkt till behövs nämligen  en rad andra kompetenta kvinnor och män. Oväntat många.

Nå. till slut brukar alla de stridande parter inom forskningspolitiken muttra att ”båda behövs” och hoppas på att statsfinanserna för tillfället är så krya att satsningen på vår framtid, nästan, når upp till enprocentsmålet.

För en sak brukar det alltid gå att enas om, det behövs mera pengar till forskningen!

Tags: , , , , , , , , ,

Det är dagen efter i Forskarvärlden. På DN debatt kräver Pontus Braunerhjelm och Martin Andersson ” en offensiv regering”.

Författarna radar upp siffror som all visar på att detta inte är en obetydlig händelse för framtidslandet Sverige.

”Astra Zeneca står för över 80 procent av Sveriges totala export av läkemedel och omkring 5 procent av totalt exportvärde.”

En rad andra forskare har redan, i samma tidning,  försökt att ge tips om vad som behöver förändras-

I den andra Stockholmstidningen, Svensk Dagbladet, skriver Peter Larsson, Sveriges Ingenjörer, att ” nedläggningar som denna kommer inte som en blixt på klar himmel”.

Dagens Industri är inne på samma linje i sin huvudledare som har rubriken ” Många försummelser bakom forskningskrisen”.

I min hemstad, Uppsala, ägnar Kerstin Kollberg sin spalt i UNT åt firandet av 100 års jubileum av Pharmacia, som ju inte längre finns kvar ibland de stora. Där nämner hon också boken ” När Sverige sålde Nobelindustrin” av Torun Nilsson som är högst läsvärd.

Så här med facit (!) i hand är det alltid lätt att se vad som gått fel. Lika lätt är det att ropa på hjälp av farbror Staten. Att vända utvecklingen är svårare.

Men även en motgångens dag som denna skall man inte glömma att Astra Zeneca finns kvar i Mölndal. I varje fall just nu. Att det vuxit fram en rad nya små bioteknikföretag i spillrorna av Pharmacia. Att Sverige har ett välfärdsystem som tilltalar unga, duktiga forskare världen över. För forskare är också människor och föräldrar som skall hämta på dagis.

Det gäller bara att försöka förstå att den svenska välfärden inte är garanterad, vi lever i och av en värld som förändras varje dag. Läkemedelsindustrin är nog fortfarande en bransch som – på sikt – har framtiden för sig.

Tyvärr är ett så kallat mannaminne väldigt kort. I grunden handlar det om vad vi, som medborgare och väljare prioriterar. Och redan idag toppas tidningarnas framsidor av tågförseningar, Eurovisionsschlagerfestivalen och bröstimplantat.

Dagens oro över att 5 procent av vårt exportvärde hotas har inga större utsikter att hålla i sig ända fram till den forskningsproposition som det nu arbetas på. Forskningen har fortfarande inte en egen minister och betraktas inom Alliansen som en ”folkpartifråga”.

Så är det inte. Svensk forskning borde vara en strategisk fråga där det borde gå att nå blocköverskridande och därmed långsiktiga överenskommelser.

För om den viktigaste politiska frågan just nu är att ”skapa flera jobb” måste man väl också skapa framgångsrika företag som man kan jobba på?

Sedan kan man bara hoppas att forskningens Zlatan också får en smula uppmärksamhet…

 

Tags: , , , , ,

Får man forska om vad som helst?

Den frågan har ställts flera gånger de senaste dagarna. Orsaken är att två forskarlag arbetat med att förändra det livsfarliga viruset som orsakade den stora paniken kring ”fågelinfluensan”. Forskarna har genom att förändra fem olika gener fått viruset att bli luftburet.

Smittan skulle alltså kunna spridas via nysningar. Och det vore katastrofalt. För dödligheten ibland de, lyckligtvis, fåtal människor som drabbades av fågelinfluensan var hög, mycket hög. Över hälften av de omkring 600 människor som smittades dog!

Det är siffror som får ”Spanska Sjukan” att framstå som en mild förkylning.

Men viruset var alltså inte luftburet och smittan gick att kontrollera, den gången. Å andra sidan så finns viruset kvar och skördar fortfarande offer i detta nu. Och nya influenser rullar in över landet, säkrare än tåget.

Varför leker då forskarna på detta sätt med massdöden? Ja, syftet är, förhoppningsvis, att få fram ett bra vaccin om viruset skulle mutera utanför laboratorierna. Om det värsta skulle inträffa. Alla de genetiska variationerna finns för övrigt redan där ute i verkligheten, men inte på samma virus!

Så uppsåtet är gott. Den här gången. Men samma recept skulle givetvis kunna användas av någon som vill mänskligheten riktigt illa. Därför har amerikanska myndigheter nu censurerat de artiklar om arbetet med viruset som skulle publiceras i tidskrifterna Science och Nature.

Censur hör, återigen lyckligtvis, inte till vardagen inom den vetenskapliga världen och protesterna har inte låtit vänta på sig. Vad händer nu med ”den fria forskningen?”

De här riktigt svåra frågorna behandlas på ett utmärkt vis både i ” The Economist” och av Karin Bojs i DN idag.

Karin Bojs tar också upp en svensk debatt, nämligen den om LifeGene. Projektet är ett  ibland flera liknande runt om i världen att försök koppla ihop vad vi lärt oss om människans genom med hur vi mår i verkliga livet.  Vår kunskap om människans arvsmassa har exploderat de senaste decennierna men sammanhangen är långt ifrån så enkla som vi trodde för bara tio år sedan.  Genkartan ger verkligen INTE hela svaret på hur våra liv kommer att se ut.

Det är sällan så  enkelt som att man kan slå på, eller av, en strömbrytare för ett bota en patient.

Därför försöker dagens medicinska forskare att förstå det  komplicerade spelet mellan arv, miljö, slump .

Forskarna ser, eller borde i vart fall se, människokroppen mera som ett ekosystem där en åtgärd inte nödvändigtvis alltid ger det resultat man eftersträvar.

För att bringa ordning i detta kaotiska tillstånd och få fram bättre bot mot våra sjukdomar behövs ett mycket stort material. Forskarna behöver tillgång till många, många exempel. Och det är här LifeGene och andra liknande projekt kommer in i bilden.

Man avser att följa cirka en halv miljoner människor för att se vilka sjukdomar de drabbas av, eller slipper. Resultaten kan sedan jämföras med genkartan och med personens yrke, livsstil och så vidare.

Sverige anses också ha bra statistik och relativt bra ordning på sina sjukjournaler. Och alla som är med och lämnar ut sina uppgifter har gjort det frivilligt.

Så återigen är avsikterna de bästa men nu har alltså Datainspektionen satt stopp för projektet, jag höll på att skriva, som vanligt.

För det är onekligen lätt att bli irriterad över denna myndighets agerande i en rad fall man läser om i pressen. Förbud mot kameraövervakning leder till flera stölder, förbud mot brottsregister leder till att bovar går fria och så vidare.  Ständigt denna Datainspektion!

Å andra sidan är många svenskar rädda för Storebror och ”ett avancerat övervakningssamhälle” så Datainspektionen gör nog bara sitt jobb.

Frågan är även här vilka avvägningar man skall göra mellan risk och nytta? Och vems om skall utföra dessa svåra balansakter?

Är du beredda att avstå bättre mediciner mot cancer och andra folksjukdomar för att få känna dig “mindre registrerade”?

Och kanske mera konkret, kommer du att låta dig vaccineras nästa gång WHO ropar att vargen kommer? Med tanke på efterspelet till ”Svininfluensan”?

Kraven på ett skyddat privatliv kan också kännas lätt absurt i ett samhälle med Facebook, bloggar och förnedrings TV.

I slutändan handlar det väl om det gamla vanliga, om vår tilltro eller vår misstro mot varandra.

Och vem som granskar Makten.

 

Tags: , , , , , , , ,

”Det finns mera mellan himlen och jorden, Horatius, än du anar i din filosofi. ”

Är ett Shakespearcitat som fått milt sagt, många tolkningar, inte sällan åt det övernaturliga hållet. Och jag ser också att den gamle illusionisten och lurendrejaren Geller nu fått en ny chans i svensk TV-kanal på det temat.

Men trot det kommer även jag  direkt att tänka på citatet när jag läser en artikel i tidskriften The Economist nu på lördag. Fast av helt andra orsaker.

För i motsats till vad många tror är allt inte utforskar här på vår planet. Det finns mera att hitta och förstå på vårt klot.

Det gäller i högsta grad så fort man lämnar terra firma och ger sig ut till havs. Och det var precis vad den kompetente bråkmakaren Craig Venter gjorde för några år sedan.

Doktor Venter har varit indragen i en serie bråk i under sin karriär. Mest uppmärksammad är han för att han skyndade på det banbrytande arbetet att kartlägga människans alla gener. Detta gjorde han genom att utmana det officiella projektet och den tävlan  slutade även den – i tårar.

När genfynden inte var någon genväg till de stora pengarna fick Craig helt enkelt sparken från sitt eget företag, Celera. Arbetslös men knappast utblottad tog han sin yacht och seglade jorden runt.

Men under seglatsen passade han på att samla in lite vattenprover. ( Detta ledde i sin tur till nya konflikter eftersom en del länder anade genstölder, ja, en ren piratverksamhet.  När expeditionen närmade sig Galapagosöarna reagerade till exempel myndigheterna i Ecuador starkt.)

Venter själv var oförtrutet entusiastisk och jag minns honom utropa att ” det finns nya arter i varje kaffekopp av havsvatten” som man tog upp från segelbåten.

Väl hemkommen fick man idén att analysera alla dessa prover med samma teknik som man en gång i tiden arbetat sig igenom hela den mänskliga arvsmassan.

Nu börjar resultaten komma av detta pionjärarbete.och de är minst sagt uppseendeväckande.

För vad forskarna tycker sig ha hittat är ett helt nytt rike av varelser!

Det är i vart fall vad professor Jonathan Eisen och hans kollegor på universitetet i Davis, Kalifornien menar i sin artikel i Public Library of Science.

För bara några decennier delade man in allt levande på vår jord i  två stora riken, de eukaryoterna och prokaryoterna ( bakterier) .

Men som vanligt inom vetenskapen så kom gamla sanningar på skam. Det började med att forskare började hitta märkliga organismer som levde på de mest extrema ställen, exempelvis vid heta källor nere på havsbotten. Deras främste upptäckare heter Carl Woese, är amerikan och som fick Crafordspriset så sent som 2003.

Organismenra kallas arkéer och avger metan.  Ju fler man upptäckte, ju större betydelse tillmättes de.  Allt flera menar rent av att livet på jorden kommer från havet, men att det kanske mera hade formen av en färgrann, slemmig beläggning än av en skön Afrodite. Professor Woese har dessutom länge hävdat att livet kärna är RNA, som i arkéerna, inte det DNA som analyserade i det humana genomprojektet.

Så hela stamträdet över livet på jorden fick ritas om och den nya gruppen fick den dubiösa beteckningen ” det tredje riket”, eller den tredje domänen.

Nu verkar det som det kan vara dags för ännu en omvälvning.

För det man nu hittat i Craig Venters vattenprover från världshaven tyder på en liknande revolution. Det verkar finnas någon slags ny typ av organismer där ute, medlemmar av ett fjärde rike! Eller ” den fjärde dimensionen av livet” som The Economist kallar den.

Om det är så, vore det inte så märkligt. Haven är fortfarande i högsta grad outforskade, inte minst de djupa delarna av dem. Eller som en havsforskare i Monterey Bay Akvarium sa till mig. ”Tänk om jag bara hade lika mycket forskningspengar som de spenderar på en enda rymdfärja! Jag skulle kunna upptäcka hundratals nya arter här på vår planet”.

Vad dessa nya varelser är för någonting, hur de ser ut och vilka funktioner de har havens ekologi är, i så fall, högst oklart.  Vilken roll kan de eventuellt spela när det gäller världshavens avgörande inverkan på jorden klimat?  Ingen vet.

Vi talar här åter om ”det okända okända”.

Anledningen till att vi inte stött på dem tidigare kan vara att vi inte letat och att den här typen av organismer ofta är svåra, eller omöjliga, att odla i laboratorium.

Men, som alltid bör man vara vetenskapligt skeptisk. De fragment av arvsmassa som man plockar fram kan också härstamma från exempelvis virus. (Ja, självklart finns det virus även i havet.) Eller fynden kan bero på något helt annat.

Fast visst är det en fascinerande tanke att havsdjupen inte bara innehåller gigantiska Blåvalar utan också ett helt nytt rike av livet!

För mig känns det förunderligt nog. Jag behöver liksom inte någon Uri Geller som böjer teskedar för att bli fascinerad. För mig räcker det med livet självt.

För sannerligen säger jag dig, Horatius, det finns mera i haven och på jorden än du ännu anat i din vetenskap.


Tags: , , , , , , , , , ,

Har svenska forskare för mycket pengar? Det är en fråga som ställs väldigt sällan. Framförallt ställs den inte av vetenskapsjournalisterna. Men när det nu ligger 12,8 MILJARDER kronor och skvalpar på landets lärosäten kan man undra.

Är det rätt att forska fritt eller fritt att forska rätt? Det funderar jag över här

Tags: , ,

Sex, bröllop och evigt liv

Barn i USA och Europa når puberteten allt längre ned i åldrarna och de som vänta med sex till efter bröllopet lever lyckligare. Se där två rätt omskakande vetenskapsnyheter för helgläsning.

Att barn i USA når puberteten all tidigare har varit känt ett tag. Orsaken har ofta antagits varit den tilltagande fetman ibland barn och ungdomar. Men enligt danska forskare pågår exakt samma utveckling ibland danska ungdomar. Det visar forskning av den danske professorn Niels Skakkebaekpå Köpenhamns Universitetssjukhus.Och fetman kan inte förklara den rätt drastiska förändringen som gör att flickor får bröst allt tidigare och pojkarna kommer i målbrottet i allt yngre år.

Det stora problemet är alltså inte att modeindustrin säljer bh:n till småflickor, problemet är att de behöver dem!

Den sexuella mognaden motsvarar inte av en mental beredskap utan gapet mellan puberteten och adolescensen snarare växer. Vi skulle alltså få allt mera sexuellt aktiva barn som inte har förmågan att se konsekvenserna av sin lust. Och orsakerna till denna dramatiska förändring? Ingen vet riktigt varför!

Tidigare påslag av östrogen kan också misstänkas leda till en rad hälsoproblem senare i livet.

Mera om detta står att läsa i den intressanta tidskriften Intelligent Life som är en ffristående bilaga till The Economist . Och just nu kan man ladda ned några nummer av tidskriften, kostnadsfritt, till via en app.

Det är också modertidskriften The Economist som presenterar den högst kontroversiell undersökningen som tyder på att par som väntar med att sex till efter den kristna välsignelsen lever lyckligare och har ett bättre sexliv (!) än de som inte håller sig. (Samtidigt visar andra undersökningar att 85 procent av amerikanerna inte följer kyrkans råd att hålla sig till efter vigseln…)

Nu skall det på en gång påpekas att resultaten behöver bekräftas av en annan likadan undersökning innan man skall ta dem på riktigt allvar. Och att det inte är svårt att se svagheter med den här rapporten, men läs mera här!

DN är en av de få svenska dagstidningar som har en vetenskapssida. Den ägnas idag åt långt, eller rent av evigt, liv. Karin Bojs ger i sin spalt råd om vad man bör tänka på för att nå 90 års ålder.

I artikeln bredvid berättas hon om hur Henriette Lacks på sätt och vis fick evigt liv, utan att be om det.  Hennes celler lever vidare som He-Le celler i laboratorierum världen över.  Många upptäcker har gjorts tack vare detta, men ingen frågade henne om lov när cellerna togs från henne för sextio år sedan.

En märklig historia skildrad i boken ”The immortal Life of Henrietta Lacks” av Rebecca Skloot.

Svenska Dagbladet har vanligen ingen stående vetenskapssida men har denna söndag satsat stort på en flersidig, rikt illustrerad rymdessä. Mycket vacker och värt att spara! Men förmodligen bara tillgänglig via papperstidningen.

Och på tal om rymden bör du inte missa NASA utsällningen som just kommit till Tekniska Museet i Stockholm, om du är intresserad av rymdforskning. De bemannande färderna är visserligen mera propaganda än forskning, men utan dem hade nog inte de mera seriösa projekten inte heller lyft från jorden.

Vetenskapsradion veckomagasin hade inte riktigt hunnit uppdatera sin hemsida när jag skriver detta, men veckans program handlade om ”smygflygare” och ny spännande fysik.

Hemsidan och veckans sändning hittar du här.

Glöm nu inte att du kan hjälpa forskarna att räkna fåglar vid ditt fågelbord idag!

Och,längst ned till höger på denna hemsida så kan du se vilket väder vi har i Uppsala just nu!

Tags: , , , , , ,

« Older entries