En kvar senare:
Nej, det blev inte Paul Romer på Stanford i år heller. Det blev inte heller min andra favorit Ernst Fehrs.. Fehrs är förmodligen alldeles för experimentell och natur-vetenskaplig för att tas på allvar, av ekonomer. Men på några år sikt kommer neuroekonomin att vinna allt mera mark, så vem vet?
Paul Romer är på det viset en traditionell ekonom, även om han är intresserad av tillväxt och innovationer. ( Se för övrigt The Economist senaste nummer ”Grow, damit, grow!)
Istället för att belöna forskning om tillväxt så väljer alltså kommittén att prisa teorier om ”friktioner. Att just de här tre herrarna får priset är inte så mycket att säga om, deras teorier om arbetsmarknader är allt för aktuella. Lokalt och globalt.
Men det känns lite tidstypiskt med ”friktion” och problem som nyckelord. Personligen har jag svårt att hantera ett annat forskningsproblem just nu!
Vi har precis fått en regering som saknar en forskningsminister, eller för den delen en framtidsminister. Vi fokuserar på Problemen, inte på lösningarna. Skenepojken Jan Björklund må peka med hela handen, men han lär få båda händerna båda händerna fulla med just Betygsfrågan och den vanliga skolan.
Vi behöver tydligen en Biståndsminister, men ingen Forskningsminister, trots att vi skattebetalare lägger ungefär lika mycket pengar på budgetområdena.
Vart tog alla stolta ord om innovationer, kommande Nobelpris och Sverige som ett föregångsland vägen? Minns någon Globaliseringsrådet som den förre folkpartiledaren Lars Lejonborg var så stolt över att få leda vid den förra regeringsbildningen?
