Debatt

You are currently browsing articles tagged Debatt.

Vi gillar olika

”Florida sjönk idag under tyngden av alla tillströmmande advokater. Det enda spår man kan se av kraschade staten är några  röstsedlar ( punchcards) ” som flutit upp till havsytan. ”

Så skojade NPR år 2000 när presidentvalet mellan George W Bush och Al Gore hängde på tolkningen av på röster som avgivits i Florida. Inte minst i Palm Beach.

Nu talas det om ”juridiska tolkningar” även här i Sverige. Man skall aldrig upphöras att förvånas.

” Vänstern o sossar väsnas mer om SD än sitt eget misslyckande. De buar åt Åkesson för att slippa lipa över sig själva. Så skriver Stig-Björn Ljungren, socialdemokratisk debattör, på Facebook.

För mitt i sifferexercisen är det lätt att glömma att  socialdemokraternas tillbakagång är historisk. Vem trodde för tjugo år sedan att Moderaterna och Sossarna skulle vara lika stora? Och vem av alla analytiker och experter trodde att Alliansen skulle sitta kvar?

Mona Sahlin har varit mycket rak i sina tal. Vi har gjort ett riktigt dåligt val!

När det gäller den galopperande moralpaniken över Sverigedemokraterna är det dock svårare att hitta sakliga analyser.

Vi har redan haft ett parti som gick till val på att minska invandringen i Sverige, Ny Demokrati. Även de kom som bekant in i Riksdagen. Och åkte ur. Detta är inget nytt.

Då liksom nu gäller det att debattera sakfrågan, invandringen. Jag håller  med redaktörerna för Neo och Axess! Vi behöver en saklig debatt nu!

Det hjälper inte att dra alla ramsor, som även jag har gjort, att ” vi är alla invandrare” etc. Alla människor har samma värde – men ingen kan väl  vara nöjd med hur invandringen till Sverige fungerar idag?

Jag menar att media här har ett stort, stort ansvar genom att ge oproportionellt utrymme åt undantagen och inte skildra vardagen .

De olika kampanjerna mot SD har redan nu nått en nivå av intolerans och våld som liknar den som de mörkaste krafterna inom partiet propagerar för. Det råa överfallet på Sverigedemokraternas partisekreterare,  och hans flickvän (!),  i Tunnelbanan är bara ett exempel på det.

Därför blir jag  riktigt glad när jag hör Lars Werner, i Nordengren i P1,  försvara alla riksdagsmäns rätt att sitta med i Riksdagens utskott. Han vet ju hur det är att vara utestängd.

För man kan debattera åsikter men man kan faktiskt inte protestera mot resultatet i fria, demokratiska val. Vad är i så fall nästa steg? Att man ber ”de väpnade styrkorna” att ta över?

Tillmälet ”rasist” förekommer också  ymnigt.  Det är ett oerhört starkt ord, med en fruktansvärd historisk belastning. Människan är, lyckligtvis, en väldigt ung art och vi har ännu inte hunnit utbilda riktiga raser.

Men även om vi hade gjort det, vad är det som säger att olika raser skulle vara ett problem? Alla kan ha samma värde, trots att man inte är stöpt i samma form.

Och förresten, ”Vi gillar ju olika”. Det har ju Aftonbladet sagt och då måste man ju lita på det.

Men riktigt hur olika man får tycka framgår inte av kampanjen, hur gör man om ens kompis har röstat på SD? Skall man bara lägga ut hennes namn på nätet, skall man skicka grällt färgade brev hem till henne – eller ta ned henne på bakgården och skjuta henne direkt?

Allvarlig talat, ansvar, tolerans och öppenhet är något vi alla borde värna. Inte minst mot de som inte tycker som vi gör.

Tags: , , , , ,

Just nu är det lite synd om Mona Sahlin. Ingen tvekan om det. Men när jag ventilerar denna empati med en expert på politiska strömningar viftar vederbörande snabbt bort mina tankar om sympatiröster. Svensken gillar en vinnare. Det gäller inte minst de tveksamma som ännu inte bestämt sig. Valvinden kommer inte att vända. Möjligen kommer vi att taktikrösta en smula.

Själv är jag inte så säkert. Sällan har så många experter haft så fel som i denna valrörelse. Hur opinionsinstitutens kan fakturera utan att skämmas förstår jag inte riktigt.

Men oavsett vem som blir statsminister om knappt en vecka återstår en fråga att lösa, hur skall Sverige bevara sitt relativa välstånd de närmaste tio åren?

För efter en valkampanj som i mycket återigen handlat om politikerna som alla goda gåvors givare kvarstår verkligheten. Vi lever, varken vi gillar det eller ej, i en global ekonomi som kännetecknas av snabba förändringar. Skuldkrisen är inte borta, den har bara tillfälligt försvunnit ur sikte i jakten på att ge pensionärerna lägre skatt. Den är i sin tur resultat av en ny ekonomisk världsordning där BRIK ( Brasilien, Ryssland, Indien och Kina) länderna stiger och den gamla världen sjunker. Inte minst urgamla Europa som faller som en sten. Och Volvo är som sagt kinesiskt.

Så har Forskningspolitiken varit en totalt iskall fråga i denna valkampanj. Biståndet, som också omfattar en procent av vårt BNP, fick i varje fall några ord häromdagen. Men grunden till vår egen fortsatta utveckling är kanske inte lika intressant?

Naturligtvis kan vi leva grönare och sluta jaga den typ av status som just nu är för handen. Men statusjakten är evig, inbyggd i själva människan. Och även i fortsättningen kommer medicinsk vård, omsorg av de gamla och god utbildning att kosta pengar.

Och om du är sjuk på riktigt kommer inget Försäkringsbolag i världen låta dig teckna en provat sjukförsäkring.

Erk du, Maja du vart skall vi ta’t?

Den diskussionen hade jag gärna hört lite mera om under valrörelsen 2010. För ett uteblivet samtal om framtiden leder till att det blir synd om hela den svenska befolkningen. Inte bara om Mona Sahlin.

Tags: , , , , , ,

Selektiv perception . Du ser bara det du vill se . Vid få tillfällen blir detta mänskliga beteende så tydligt som vid politiska val.

Många journalister lever i någons slags föreställning om att de på något sätt står över mänskliga fel eller brister. Att de är en slags ubermench. På annats sätt kan man inte tolka det att ”refererande” av valrörelsen. Och tron att man är konsekvensneutral.

Just idag skall P1 ägna en del av sin eftermiddagstid åt ”förföljelsen av Mona Sahlin”. Detta efter en skrivelse publicerad anonymt i kvalitetstidningen Aftonbladet. Och eftersom frågan ikväll debatteras på PK, Publicistklubben. Gott så. Utan tvekan har hennes person haft stor betydelse för socialdemokraternas valrörelse . Precis som hyllningarna av Maria Wetterstrand har lyft Miljöpartiet. Jag kan bara beklaga att personfixeringen ökar för varje svenskt val, liksom fixeringen vid ”affärer”, men vems fel är det?

Efter trettio år av umgänge med journalister kan jag, med handen på tryckfrihetsförordningen, inte påstå att det finns någon majoritet för Alliansen i denna grupp av människor. Tvärtom.

De rätt få vetenskapliga undersökningar som gjorts i ämnet är också rätt entydiga.

Så finns den ibland citerade undersökningen av Kent Asp . Den visar på en stor överrepresentation för vänsterpartiet och miljöpartiet ibland Sveriges journalistkår. Om detta talas det emellertid mycket lite. Lika lite som olika forskares, ja hela institutions, politiska slagsida debatteras.

Partisympatier hos den svenska allmänheten och svenska journalister (%).

Allmänheten Svenska journalister
Vänsterpartiet 4,8 13,5
Socialdemokraterna 34,6 22,5
Miljöpartiet 7,8 27,3
Centerpartiet 5,0 6,4
Folkpartiet 7,8 12,0
Kristdemokraterna 4,7 1,3
Moderaterna 29,0 9,7
Sverigedemokraterna 3,9 0,2
Övriga 2,4 7,1

Det finns heller inga skäl att tro att den selektiva perceptionen skulle vara mindre inom public service företagen. När Janne Josefsson på SVT hårdsatsar på att bevaka tre hjärtefrågor för Alliansen, precis innan valet, är det givetvis inte en tillfällighet. Det är en kampanj. För en röd regering.

Den som fortfarande tror att på ”opartiskhet” och ” att alla behandlas lika” kan ju inledningsvis studera pressens förföljelse av de förhatliga Sverigedemokraterna. Nu råkar jag personligen gilla just den hetsjakten, men det hör liksom till…

Ta sedan som jämförelse och studera hanteringen av Miljöpartiet där till och med ordföranden i Journalistförbundet i en ledare i tidningen Journalisten propagerade för mera propagandajournalistik ”för miljön”. Vart tog det ”kritiska granskandet” vägen den här gången?  Eller skall vi bara hålla oss med det ibland – selektivt?

Tags: , , , , , , , ,

Idag fick hustrun och jag brev från Uppsalakommun!

Brevet var skickat med A-post så att vi skulle förstå att det var viktigt.

Kommunen vill på detta sätt göra oss medvetna om ”anmälan enligt 17 paragrafen förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd”.

Det är nu inte så farligt som det låter. Vår granne tänker borra efter bergvärme, vilket de pratat med om oss för ett bra tag sedan.

Ingen stor sak med andra ord.  Men brevet fick mig att reflektera lite över hur olika det kan vara. Detta med inflytande och demokrati.

För när ett kommersiellt bolag skall bygga en stor industrianläggning som för allt framtid kommer att förstöra min livsmiljö i Sätila kommer inget brev från Kommunen. Nej, istället dimper det ned en kallelse till ett “informationsmöte” från Byggherren själv. Ett möte som syftar att berätta för mig hur bra allt kommer att bli.

Och så tycker säkert en del, speciellt de som fått en chans att tjäna en slant på att sälja sin mark till bolaget. Jag råkar nu ha en motsatt uppfattning. Och jag är inte ensam om det. Motståndet är stort och växer. Varför har inte vi som bor precis i skuggan av de planerade snurrorna fått frågan vad vi tycker? varför får inte vi chansen att yttra oss om vad som skall byggas,  bokstavligen över våra huvuden?  Är detta kanske inte ens att betrakta som en ”miljöstörning? Utgör verkligen en liten bergvärmepump  en värre miljöstörning än att uppföra femton Kaknästorn med propellrar? Det har jag svårt att tro. Eller gäller det helt andra regler för direktörer från Göteborg än för vanligt folk?  Så tyckte Länsstyrelsen på Gotland, vilken uppfattning har den i Västra Götaland? Och hur tar de som är valda att värna vår miljö tillvara mina och andras medborgerliga rättigheter i detta fall? I tysthet?

För enligt min mening förstör denna vindkraftsindustri för alltid oersättliga värden i en unik bygd. Skönhet är förvisso en enhet som det är svårt att mäta – i pengar eller meter. Men den finns och är den är livsviktig! Och det är lika svårt att skapa den som det är lätt att förstöra den.


Landskapet själ är en skör varelse som består av både natur och kultur. Den är svår att definiera men vi har alla känt den, en ljummen sommarkväll när vi tittat ut över Lygnern i månskenet eller gått i en doftande höstskog på Lygnersvidder.

För mig vore det en miljöförstöring av värsta sort att uppföra en rad gigantiska betongtorn i en skog där min fars släkt arbetat och levt i minst fem generationer. Det vore att beröva mig på både min historia och mina barns framtid. Och om man inte räknar in människors livsmiljö i begreppet ”miljö” blir det ordet inget så mycket värt.

Världen förändras och vi behöver nya sätt att utvinna energi för att bygga vår välfärd. Men om denna exploatering skall ske till priset av att vi inte kan bo kvar ens i ett levande och växande samhälle som Sätila måste man fråga sig om detta verkligen är en ”hållbar utveckling”. Vad blir i så fall nästa steg? Att bygga ut Vindelälven?


Jag vill tro att jag lever i en fungerande demokrati. Men ibland kan man undra.  I de redan tätt bebyggda villakvarteren i Uppsala vill kommunen att jag skall yttra mig innan min granne får borra efter bergvärme. I min naturskyddade hembygd Sätila frågar kommunen inte ens mig om vad jag tycker om att bli granne en bullrande industripark.

Demokrati kan tydligen fungera lite olika, eller snarare, ibland fungerar den, ibland fungerar den inte alls.

Read the rest of this entry »

Tags: , , , , , , ,

Gendercide!


Idag damp det senaste numret av The Economist ned i brevlådan. Omslaget är som alltid lysande. ”Gendercide” står det i rosa text över ett par tomma rosa skor med rosetter. ”What happend to 100 million baby girls?”.

Det handlar om att flickfoster aborteras bort i många länder, bland annat i de framväxande ekonomiska stormakterna Kina och Indien. Och det i en omfattning som gör det rimligt att tala om just ”gendercide”.

Beräkningar visar alltså att det ”försvunnit” 100 miljoner små flickor, huvudsakligen genom selektiva aborter. Politik, kultur och ny teknik har här, i en ohygglig kombination, skapat ett monster. Ett monster som dödar flickebarn och skapar horder av unga arga män.

I samma brevlåda ligger dagens DN. På debattsidan där kräver en grupp kända svenska kvinnor ökade insatser mot mödradödligheten.

Min enkla fråga går till SIDA. Hur använder myndigheten sig av sina en procent av BNP för att göra något åt de här livsviktiga frågorna?

Svar emottages tacksamt!

Tags: , , , ,

I stormens öga

Just nu drar ett snöoväder in över Västsverige. Jag var just ute och körde bil i det. På hemväg från Debatt med Janne Josefsson. Där jag kom att medverka som publik, av ren nyfikenhet. Är faktiskt lite imponerad av Janne Josefsson. Måste erkänna att han skötte den direktsända diskussionen mycket proffsigt.
Undrar om han inte vill bli lite mera ”folklig” och är lite trött på stämpeln som buse? Om några år kanske han leder ett nytt ”På Spåret”, vem vet? Som yrkesman var han i vart fall duktig.
Och sakfrågorna? Bör hon gå? Wanja. Mellan raderna förstå man att hon är populär. ” En glad och trevlig människa”, säger en av hennes motståndare.
Men skall man tro, Viggo Cavling, PR konstens one liner, så är hon förbrukad.
Nå, hon får väl hoppa av, skriva en bok och köpa herrgård som alla andra arbetets söner och döttrar. Det är inte lätt att kämpa för ” de förtryckta” i ett land av välbeställda och där ”skatterna oss tynga ned”.
Sverige hör till världens mest jämställda länder. Vi lever allt längre och blir allt friskare.

Men ” de hemlösa” var det andra ämnet för dagen. Vilka människor är egentligen hemlösa i dagens Sverige och hur många är de? Jag var tvungen att fråga några av de som visste, efter debatten.
Den officiella siffran är 17000, men då räknar man även de som har ”andrahandsboende” , så den verkliga siffran är kanske 2-3000 personer, berättade de. Många av dem är missbrukare, andra är de som skulle ”befrias ifrån institutionerna” under den stora psykreformen.

Så var allt över. Ljusen släcks ned. Alla medverkande kollar snabbt om de fått några SMS från någon. Vi släntrar hem. De medverkande körs i taxi till hotell. Stockholmare som Maria Abrahamsson och Resumes chefredaktör. Hur många debatter avverkar de på ett år? Lika många som Wanja har styrelseuppdrag? Nej, förmodligen många flera.

Snöfallet tilltar nu.

Blev vi klokare? Naturligtvis inte. Det är inte syftet med programmet Debatt.

Snön möter strålkastarna som i ett stroboskop på motorvägen. Understundom faller den tätt. Mitt i snöyran dyker plötsligt ett stort trafikflygplan med tända lampor upp. Jag har kommit till Landvetter flygplats. Ett trafikflygplan landar obesvärat mitt i snöovädret, trots att piloten inte kan se mycket av landningsbanan.

Det är också imponerande.

Tags: , , , , ,