Jag ger mig ogärna in i debatten om alternativt jordbruk. Av två orsaker.
Har som gammal växtodlingsagronom vänner på ”båda sidorna” – och så råkar jag kunna en del i frågan.
Och vi vet ju alla hur mycket sanning det ligger i det gamla Groucho Marx citatet ”Jag har redan bestämt mig. Kom inte och förstör debatten genom att dra upp en massa fakta.”
Men när självaste generaldirektören för Kemikalieinspektionen, Ethel Forsgren, i Svenska Dagbladet idag påstår att det dör över 200 000 människor per år av kemiska bekämpningsmedel runt om i världen vill jag ändå resa en liten fråga; hur säker är hon på den uppgiften?
Och vilka slutsatser skall man dra av detta?
För läser man WHOs egna rapporter som hon grundar sitt yttrande på får man nämligen en helt annan bild.
Dels skriver WHO att uppgifterna är mycket osäkra, man gissar mer eller mindre.
Och dels konstaterar man att många av de dödsfall som inträffar beror på självmord. Eller misslyckade aborter. I sin förtvivlan tar man helt enkelt det som finns till hands. I en studie gjord på Sri Lanka framgår till och med att man – i ett fall av fem- köper vissa bekämpningsmedel bara för att ta sitt liv!
Medlen som används är dessutom ofta förbjudna eller på väg att försvinna från marknaden.
Ett självmord är naturligtvis alltid oerhört tragiskt. Som vi vet är det den vanligaste dödsorsaken bland yngre människor även i Sverige, men vi kräver ju inte att vanliga värktabletter eller rep skall förbjuds av den anledningen. Och man kan väl knappast dra slutsatsen att vi bör ekologiskt utifrån detta?
Därtill borde man kanske som i alla andra sammanhang göra en avvägning mellan skada och nytta. Hur många liv har växtskyddet sparat genom åren, genom att förhindra missväxt, hunger och felnäring?
I vissa länder är det på grund av klimat och förekomst av skadedjur väldigt svårt att odla vissa grödor – utan kemikalier. Det gäller inte minst för landet viktiga exportgrödor och inte minst de av oss svenskar så älskade bananerna. Costa Rica skulle exempelvis får svårt att odla sin viktiga exportgröda bananer utan kemiskt växtskydd. De KRAV märkta bananer vi köper i Sverige kommer ofta från Guetemala. Så vad tycker Generaldirektören, skall vi gynna bananarbetaren i Costa Rica eller hans kollega i Guetemala?
Högre och säkra skördar ger bönderna chansen att köpa skor och skolböcker till barnen så att utvecklingen går framåt. En ekonomi i tillväxt ger även våra medmänniskor möjlighet att utvecklas som människa – och förhindrar rent av i vart fall några desperata självmordsförsök?
Sedan håller jag helt med Ethel Forsgren om att vi bör utöva noggrann kontroll över användning av kemikalier. Det trodde jag rent av var myndighetens uppgift?
Inte att propagera för ”ekologisk odling”.
