Varje dag vi slår upp tidningen så har världen förändrats.
För se, mitt ibland, alla de vita svanarna ligger den – den svarta svanen!
Och den senaste tiden har de svarta svanarna kommit i flock.
En självmordsbombare mitt i Stockholm. Wikileaksprofilen Assange anklagas för våldtäkt. Nordkoreans artilleri öppnar eld mot en Sydkoreansk ö. Världen verkar galen.
Om man varit lagt åt det hållet så hade man tagit ”vädersolarna” över Stockholm häromdagen som ett järtecken. Eller tolkat det generösa stjärnfallet nu på tisdag som ytterligare ett.
Men det vore lika bakvänt som att tolka den (hittills) stränga vinter som ett bevis för att jorden klimat.
För just när världen verkar galen är det extra viktigt att behålla det förnuftiga tvivlet.
Henrik Berggren på DN står för en av de bästa analyserna av tilltron i det öppna samhället som jag hittills läst. För de mera vetenskapliga analyser som gjorts av terrorbombare visar just att de är ”arga ung och rätt välutbildade män” vars frustration utnyttjats av extrema grupper.
Men lördagens bomb visar också att det nu är hög tid att öppet diskutera just dessa grupper och deras verksamhet – i Sverige.
SÄPO:s förtroende är inte så stort och deras effektivitet har redan ifrågasatts. Men fler kritiska frågor måste ställas. För om vi nu har ett så öppet samhälle måste vi också våga kräva att alla tar sitt ansvar för ” de ensamma galningarna”. Även de lever och dör i ett sammanhang.
Vilka åtgärder vidtar de muslimska samfunden för att förhindra det nya självmordsbombare?
En annan journalistfråga jag hittills saknat i all de intervjuer jag sett: Om nu Taimour Abdulwahab hade visat så extrema åsikter, varför berättade ingen av de muslimska ledarna i England detta för de berörda myndigheterna?
När det gäller pedofilskandalerna inom den katolska kyrkan har ansvar utkrävts ända upp till påven. Det vore kränkande att inte behandla den muslimska världsreligionen lika strängt.
För Gud bevare oss för fundamentalister!
Och tack och lov så är – nästan alla – svanar vita.