Vindkraft

You are currently browsing the archive for the Vindkraft category.

Hur smälter man samman 365 dagar till ”några rader”? En omöjlig uppgift! Ändå görs det upprepade försök i dessa dagar. Årskrönikor kallas dessa subjektiva, osakliga och ovederhäftiga försök. Många tror, tort detta, att de utgör en slags journalistik.

Tittade på Rapports försök häromdagen. Varken bättre eller sämre än andra sammanrafsanden av en kaotisk omvärlds rörelser under en avgränsad tid.

Men kan ändå inte låta bli reta mig på rapporteringen kring undervattensjordbävningen utanför Japans kust. Och den efterföljande Tsunamin.  En ovanligt stark omskakning av berggrunden med fruktansvärda konsekvenser för många, många människor. Hela Japan flyttade faktiskt av dessa underjordiska krafter och tusentals människor dödades, skadades, blev av med sina nära och kära, miste allt de ägde, minnen, husrum , ja, livet.

Men media fokuserar på vad som intresserar dem, kärnkraften. För enligt rådande medial uppfattning är riskerna med strålning enorma, ja, de närmar sig nästen de oerhörda farorna med “kemikalier”.

Den nuvarande kärnkraften har förvisso sina problem och de är avsevärda. Men så monstruösa som de framställs i media är de, lyckligtvis, inte.  Varken kemikalierna eller strålningen.

Och om man tror på människans kreativa förmåga så tror man också på att det finns andra vägar ut ur problem än att enfaldigt säga nej till dem.

Och när vi ändå är inne på mina personliga värderingar menar jag att det är vår plikt att försöka ge så många människor som möjligt ett drägligt liv. Vi blev ju som bekant 7 miljarde passagerare på denna lilla blå planet under året.

Eftersom jag själv var verksam i linje tre i folkomröstningen är det inget enkelt beslut att fatta, men, jag kan inte se att vi måste bygga ny, säkrare, kärnkraftverk nu. Och det bör ske snart, för det kommer att ta tid.

Varför?

Jo, helt enkelt därför att jag är övertygad om att jordens medeltemperatur stiger och att det är orsakat av våra utsläpp av koldioxid. Samma tillväxtsgas orsakar också en försurning av världshaven som ofta negligeras, men som minst lika allvarlig.

Och jag tror inte att de ”alternativa metoderna” , på kort, eller medellång, sikt har en chans att möta de växande kraven på ökad standard och mera energi som finns runt om oss.

Av våra 7 miljarder medmänniskor.

Varför då? Helt enkelt därför att de inte, möjligen med undantag för avancerade solceller i varmare länder, innehåller den nödvändiga energimängden. De räcker inte till.

Jag tror inte heller att den vanlige kinesen vill avstå från en framtida söndagsstek ( eller vad som nu är den lokala motsvarigheten ) Eller att den indiska familjen vill avstå ifrån att ” ta en biltur”.

(Däremot tror jag att bilen kommer att drivas av elektricitet.)

Så jag säger ungefär som ” årets Uppsalabo”, professor Hans Rosling ” jag är ingen förespråkare för kärnkraft, men jag försöker visa på hur det ser ut”.

Med allt detta, och lite till, i bakhuvudet känns det bra att veta att det är Rapports rapportering som är strålskadad,  skadad av allt för lång vistelse på medias egen härdsmälta, på Söder i Stockholm.

Så långt tillbakablickar för den här gången. Det känns bra att även se framåt en dag som denna. Men framtidsforskning är en rätt skakig forskningsgren suddigt gränsande till Spågubbarnas värld.

Och enligt både mitt favoritprogram ”Spanarna” i P1 och enligt Mayakalendern lär världen gå under nästa år.

Till dess söker jag tröst i Leif GW Perssons vinterprogram i samma kanal. Han är en lisa för själen, denne trulige tjockis och han spelade därtill ”Nämner du Sverige” med Jussi Björling!

Jag delar Leif GW Perssons aversion mot mörkret och glädjer mig därför extra  åt att dagen redan förlängts med nästan 10 minuter sedan Höknatten! ( Läs hans bok! ”Gustavs pojke” om du inte redan gjort det!)

Nästa år blir det nog ännu svårare att sammanfatta året – för då är året 366 dagar långt ;-)

Gott Nytt År hör ni!

 

 

 

 

 

Tags: , , , , , , , , ,

Hur gick det?

Ibland är det också en relevant journalistisk fråga. En uppföljning av alla korta nyheter.

Under en tid har jag kommit att engagera mig starkt emot byggandet mot en vindpark på Lygnersvider, Sätila i Mark. Hembygd för min fars släkt sedan fem generationer.Man kan lugnt säga att det fanns ett egenintresse i detta. Vårt lilla torp ligger bokstavligen i skuggan av de jättelika vindsnurrorna.

Nu verkar det som om kampen är vunnen. Göteborgs Energi har inte överklagat kommunens veto och Länsstyrelsens nej till en vindpark. Tack vare långvarigt engagemang från en rad eldsjälar i bygden! Och – det får man inte glömma- kloka politiker.

Ibland vinner David över Goliat, även i verkligheten.

Nu smids det planer på att fira segern. Och snart skall den nya ISA återuppta sina seglatser på den fjordsköna Lygnern.

Det våras verkligen för Sätila.

 

 

Tags:

- Jag måste säga att jag är förvånad över hur stort ämne vindkraft är, säger Belinda Olsson, programledare i SVT:s Debatt. Telefonen har ringt hela dagen!

Välkommen till en annan verklighet Belinda! Om du tittat på exempelvis TV4 hade eller slagit på google hade du redan upptäckt vad som är på gång. En sådan strid pågår inte långt ifrån TVhuset i Göteborg, närmare bestämt i den idylliska kyrkbyn Sätila vid sjön Lygnern.

för det finns ett landskap utanför Söders höjder. En debatt långt bortifrån mediemiljön och en cafe-latte med tjejerna . Och den handlar om något som från början lät gulligt och så RÄTT, små söta väderkvarnar. Men där ute i det praktiska, lite råa landskapet, är det något helt annat som håller på att genomföras.

för Sveriges riksdag har – i praktiken – tagit beslut om att täcka landskapet med betongfundament och snurrande vind propellrar . Ett nytt slags kalhygge. Detta skall ske med hjälp av skattesubventioner och propaganda.

Men fakta kvarstår, vinden är ett ganska energigles. För att få ut användbara mängder energi behöver vi smälla upp MÅNGA vindkraftsparker . Överallt.

Och då uppstår problemet att ingen vill ha dem just hos sig. Inte i mitt landskap! För att få ut några användbara mängder energi av vindkraften behöver smälla upp vindkraftsindustrianläggningar över stora delar av detta vackra land med sina ”öppna landskap”. Men ingen vill ha dem på sin bakgård!

Det börjar nu – sakta- gå upp för politikerna i Riksdagshuset vad deras till synes helt politisk korrekta beslut innebär. Politiker efter politruk börjar mumla om ”olycklig placering”.

För de bolag som sedan länge sett affärsmöjligheter är det än tuffare. Här fanns en chans till snabba cash. Nu  måste de hitta andra sätt att hålla sina aktieägare nöjda. Eller inte?

Kanske kan man övertyga de politiska valda om att de som bor i en kommun inte skall bestämma över vad som händer i den? Valboskapet behöver ju bara ledas till valurnorna vart fjärde år. Låt oss avskaffa det kommunala vetot. Vem har råd att bry sig om folket?

Och ersätta det med centralbyråkraters femårsplaner! I spetsen för dessa krav finner vi Andreas Carlgren.

Centern för centralstyrning?

Lika märkligt är det att iaktta Miljöpartiets ställningstagande i denna miljöfråga. För bara några år sedan var miljörörelsen en gräsrotsrörelse, ivrigt propagerande för lokal makt och antietablissemang. Och Miljöpartiet var ett ”helt nytt parti som inte går att inordna på en höger-vänster skala”. När det gäller vindkraft står maskrosorna för ett gammaldags Storebrorsperspektiv, ett synsätt man förr bara kunde hitta ibland de gamla betongsossarna.

Samtidigt kräver inte mp att den senaste statistik som finns om Sveriges koldioxidutsläpp skall offentliggöras. Varför? Vad är de rädda för?

Jag tar växthuseffekten på allvar och har två  förslag.

Offentliggör omedelbart statistiken  för Sveriges koldioxidutsläpp de senaste åren!

Och satsa på ny, säkrare kärnkraft! Nu.

Tags: , , , , , ,


Valvinden och vinden i valet

Valet 2010 kommer att handla om jobben, enligt många bedömare. Vad få då tänker på är att turismen sedan länge skapar många nya arbetstillfällen i Sverige, under det senaste decenniet hela 36 000 nya arbeten! Turismen är idag en viktig inkomstkälla för Sverige och en bransch med snabb tillväxt, 2009 ökade det så kallade exportvärdet från turismen med 12,9 % till hela 93,6 miljarder kronor, att jämföra med järn- och stålindustrins 30,5 miljarder.

Tillväxt, exportinkomster och nya jobb, det låter som en våt dröm för varje ambitiös kommunalpolitiker!

Så är det också i Marks kommun, en liten kommun mellan Göteborg, Borås och Varberg.  Och här satsar man på turismen. Varje år produceras en färggrann broschyr som presenterar den blandning av kultur, historia och textilfynd som finns i kommunen. Inte minst betonar publikationen möjligheterna till ”det goda livet” i Marks kommun. Här kan man vandra i en sagolik natur, fiska och bada.

I den lilla kyrkbyn Sätila, i kommunens nordvästra hörn, är dessa möjligheter alldeles speciellt goda. Samhällets läge, vilande på ena sidan av Storåns dalgång och med en vidunderlig utsikt över den sägenomspunna sjön Lygnern är som hämtad ur en turistchefs vilda fantasi. Badplatsen är en av de vackraste i landet och festplatsen vid samma sandstrand drar sedan många år en stor publik. Platsen blir inte mindre attraktiv av att några driftiga entreprenörer samlat byns invånare till att bygga en magnifik timmerbrygga vid sjöns norra ände. Därifrån skall nästa sommar ångbåten ISA återuppta sina färder längs de svindlande vackra stränderna vid den två mil långa, fjordlika sjön.

Kort sagt, trakten blomstrar och många utländska gäster har redan upptäckt byns charm. I byns mataffärs hörs sedan länge både tyska, engelska och flera nordiska språk.

Men sedan en tid hänger ett flerbladigt Damoklessvärd över byns framtid. Göteborgs Energi vill nu exploatera just naturen i bygden och uppföra en vindkraftsindustri, bokstavligen över huvudet på dem som bor där. Motståndet mot denna miljöförstörning är kompakt. Idag har över 800 personer i denna lilla bygd skrivit på protestlistorna mot bygget! De är en del av ett snabbt växande folkligt motstånd mot dessa kalhyggen av betongpelare, Ett skepsis som också delas av alla som räknat på vindkraftens för- och nackdelar. Se exempelvis Svenska Dagbladet den 24 augusti. Vad turisterna tycker framgår med all önskvärd tydlighet av de starka reaktioner från de 10 000 danskar som är organiserade i ”Danska Torpare” och i våras uttalade sig i frågan:

–      Sveriges utbyggnad av vindkraft fram till 2020 kan bli ett allvarligt ekonomiskt problem för många danskar med fritidshus i landets sydliga skogslandskap, konstaterade föreningens ordförande Per Bonke.

Danskarna vet hur vindkraft sänker fastighetsvärdena runt exploateringen och hotar med att gå till domstol för att få kompensation för detta.  För här som där är det de närboende som får betala priset för energibolagens ökande vinster.

Anläggningar som den som planeras i Sätila skapar inte heller några lokala arbeten eller inkomster, förutom till ett fåtal skogsägare som anmält sin mark till exploatering, mot rundlig vinst. Vindkraftens miljöeffektivitet ifrågasätts även den allt oftare då vindkraftsanläggningar innebär mycket stora miljöstörningar för en oproportionerligt liten och opålitlig energiutvinning. Många menar att tekniken saknar kommersiell och miljömässig gångbarhet, i vart fall i ett land med billig, ren och riklig tillgång av energi. (Se exempelvis ”Var försiktig med lån till vindkraft.”, GP, 22/2-10). Dagens etableringar subventioneras därför av alla oss redan hårt prövade elkonsumenter via el-certifikaten.

Turismen, däremot, ger en långsiktig och hållbar försörjning, samtidigt som den bevarar landskapets själ åt kommande generationer och besökare.  Därför är detta inte en lokal fråga eller bypolitik. Även naturintresserade personer i Göteborg och andra omgivande orter tjänar på att värna den unika dalgången runt Sätila. Trots att Centerpartiet, de forna förkämparna för landsbygdens livskraft och integritet, på riksplanet hotat med att inskränka det lokala självstyret specifikt i vindkraftsärenden kan kommunen fortfarande stoppa planerna med sitt folkligt förankrade veto.

Och om valet mellan snabba, skattesubventionerade luftvinster för ett fåtal – eller den växande, långsiktiga besöksnäringen som ger många jobb!

Valet borde vara enkelt.

PS. Sedan denna debattartikel först publicerade i Borås Tidning ( och senare i Markbladet)  har Marks arbetarkommun Socialdemokraterna beslutat att säga NEJ till etablering av vindkraftsparken på Lygnersvider. Heder åt Pelle Pellby som lyssnat på rörelsen! Men än finns inget kommunalt veto att lita på! Vad tycker de andra partierna? Svaret kommer kanske i Sätila Bygdegård den 2 september? Om inte Göteborgs Energi innan dess fattat det enda vettiga beslutet och dragit tillbaka sitt förslag. Trots att debatten nu nått ända upp till Tv4 riksnyheter och Bo Holmströms ”Bosses bollplank”. Se den längre varianten av inslaget  här

The answer is -still -blowing in thw wind!

Tags: , , , , , , , , , , , ,

Idag fick hustrun och jag brev från Uppsalakommun!

Brevet var skickat med A-post så att vi skulle förstå att det var viktigt.

Kommunen vill på detta sätt göra oss medvetna om ”anmälan enligt 17 paragrafen förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd”.

Det är nu inte så farligt som det låter. Vår granne tänker borra efter bergvärme, vilket de pratat med om oss för ett bra tag sedan.

Ingen stor sak med andra ord.  Men brevet fick mig att reflektera lite över hur olika det kan vara. Detta med inflytande och demokrati.

För när ett kommersiellt bolag skall bygga en stor industrianläggning som för allt framtid kommer att förstöra min livsmiljö i Sätila kommer inget brev från Kommunen. Nej, istället dimper det ned en kallelse till ett “informationsmöte” från Byggherren själv. Ett möte som syftar att berätta för mig hur bra allt kommer att bli.

Och så tycker säkert en del, speciellt de som fått en chans att tjäna en slant på att sälja sin mark till bolaget. Jag råkar nu ha en motsatt uppfattning. Och jag är inte ensam om det. Motståndet är stort och växer. Varför har inte vi som bor precis i skuggan av de planerade snurrorna fått frågan vad vi tycker? varför får inte vi chansen att yttra oss om vad som skall byggas,  bokstavligen över våra huvuden?  Är detta kanske inte ens att betrakta som en ”miljöstörning? Utgör verkligen en liten bergvärmepump  en värre miljöstörning än att uppföra femton Kaknästorn med propellrar? Det har jag svårt att tro. Eller gäller det helt andra regler för direktörer från Göteborg än för vanligt folk?  Så tyckte Länsstyrelsen på Gotland, vilken uppfattning har den i Västra Götaland? Och hur tar de som är valda att värna vår miljö tillvara mina och andras medborgerliga rättigheter i detta fall? I tysthet?

För enligt min mening förstör denna vindkraftsindustri för alltid oersättliga värden i en unik bygd. Skönhet är förvisso en enhet som det är svårt att mäta – i pengar eller meter. Men den finns och är den är livsviktig! Och det är lika svårt att skapa den som det är lätt att förstöra den.


Landskapet själ är en skör varelse som består av både natur och kultur. Den är svår att definiera men vi har alla känt den, en ljummen sommarkväll när vi tittat ut över Lygnern i månskenet eller gått i en doftande höstskog på Lygnersvidder.

För mig vore det en miljöförstöring av värsta sort att uppföra en rad gigantiska betongtorn i en skog där min fars släkt arbetat och levt i minst fem generationer. Det vore att beröva mig på både min historia och mina barns framtid. Och om man inte räknar in människors livsmiljö i begreppet ”miljö” blir det ordet inget så mycket värt.

Världen förändras och vi behöver nya sätt att utvinna energi för att bygga vår välfärd. Men om denna exploatering skall ske till priset av att vi inte kan bo kvar ens i ett levande och växande samhälle som Sätila måste man fråga sig om detta verkligen är en ”hållbar utveckling”. Vad blir i så fall nästa steg? Att bygga ut Vindelälven?


Jag vill tro att jag lever i en fungerande demokrati. Men ibland kan man undra.  I de redan tätt bebyggda villakvarteren i Uppsala vill kommunen att jag skall yttra mig innan min granne får borra efter bergvärme. I min naturskyddade hembygd Sätila frågar kommunen inte ens mig om vad jag tycker om att bli granne en bullrande industripark.

Demokrati kan tydligen fungera lite olika, eller snarare, ibland fungerar den, ibland fungerar den inte alls.

Read the rest of this entry »

Tags: , , , , , , ,

”Vindkraft” låter bra. På pappret. Men vad man då glömmer är att vindkraftverk  är ett ineffektivt sätt att utvinna energi. För att krama ut några stackars kilojoule ur luften måste man bygga stora vindturbiner. Det handlar ofta omkring 150 meter höga anläggningar och många torn bredvid varandra. I verkligheten skapar man stora industrianläggningar. I betong och stål. Och inte ens då för man ekonomin att gå ihop, utan man blir beroende av skattemedel för att gå med vinst.

Bygden där vindindustrin byggs för sin miljö förstörd och tjänar inget på projekten. För frånsett de markägare som får vara med och dela på bidragen  så skapar  den här industrin inte några arbetstillfällen. De som tjänar på vindkraften är,  förutom elbolagen,  de politiker som smiter undan att behöva  fatta verkliga beslut i energifrågan. Förlorarna är desto flera.

Insikten om hur det verkligen ligger till har naturligtvis lett till ett växande motstånd mot vindkraftsparker runt om i landet. För vindkraften behöver som sagt  stora områden. Folk känner sig maktlösa och lurade av etablissemanget, en gång till. Här i Sätila  pratas det redan om allt ifrån  ”civil olydnad” till att ”spränga snurrorna i luften”. På nätet finns en rad grupper mot ”felplacerade vindkraftverk”. Och motståndet växer varje dag.

I vissa kommuner har de folkvalda redan  lyssnat till folket och lagt in sitt kommunala veto mot utbyggnaden. Detta har lett till att miljöminister Andreas Carlgren har orerat om att helt ta bort kommunernas rätt att ha en åsikt. En nog så intressant åsikt eftersom det gör honom till en centerpartist som alltså vill stärka Stockholms makt över landsbygden! Å andra sidan är han måhända ett uttryck för det ”nya centerpartiet? Ett parti som värnar om en stark centralstat och har sin huvudbas i Stockholm.

Om någon planerat att uppföra  dessa vindkolosser på Djurgården eller -ännu värre – i Bromma eller på Söder hade opinionsstormen  i media redan vält idén. Men ännu sker det utanför de grävande reportrarnas horisont

Foto: Jan-Olov JohanssonNu planeras utbyggnaden i Sätila, en idyllisk kyrkby som ligger  mitt emellan Göteborgspostens och Borås Tidnings spridningsområde. Och i utkanten av Hallandspressen intresse. Här regerar gratistidningen Markbladet. De, liksom Radio Sjuhärad har hedersamt nog gett röst åt de drabbade.

Så läget i  Marks kommun är för närvarande ovisst. Kommer industrianläggningen att döda en gammal kulturbygd som överlevt både hunger och historiska gränsfejder?

Ett politiskt förhållande som komplicerar frågan är att många Sätilabor traditionellt anser att ”kommunen” aldrig brytt sig om just Sätila. Nu erbjuds ett bra tillfälle att ta död på myten att ”Marks kommun, det är bara Kinna-Skene”.

Så, kära lokalpolitiker!  Tala med människorna som bor i skuggan av Göteborgs Energi planer! Som kommer att få leva med bullret varje dag – och natt. Lyssna på dem som kommer att få sina  fastighetsvärden sänkta. Åk ut och träffa dem som kommer att få sin hemtrakt förstörd och sin svampskog skövlad. Ta chansen!

Nästa mandatperiod kan det vara för sent!

Tags: , , , , , ,

En fd kärnkraftsmotståndares bekännelser

”Skyll inte på mig – jag röstade nej” stod det på en del skyltar efter EU omröstningen. Det europeiska projektet har många brister – men är bättre än världskrig. Bättre byråkrater i Bryssel än soldater vid Verdun!

Men detta med kärnkraften…

Vi är många svenskar som helst skulle vilja slippa den frågan -

en gång till. Vi har liksom tjatat sönder den. Bråkat färdigt.

Alla argument är använda en gång för mycket.

Tyvärr tar verkligheten inte hänsyn inte riktigt hänsyn till detta. Nu är det som det är. Uppvärmningen av planeten verkar rusa på. Vi har ett geopolitiskt läge vi inte länge kan vara beroende av en rad diktaturer ( ursäkta Norge!) och oljans miljöeffekter går inte heller att blunda för. Världens befolkning växer – och dess rättmätiga krav på en levnadsstandard som i vart fall lite påminner om vår.

Vi måste nog ta det här med energiförsörjningen ett varv till, trots att det tar emot. Visst, vinden, vågorna och solen. Det låter vackert och kan säkert bli något, med tiden. Bioenergi är säkert bra – lokalt, men. Och visst skall vi alla spara, precis som vi gjorde, då, på 70-talet. Men, ärligt talat, hur kul är det att duscha kallt?

Riskerna med kärnkraften finns kvar. Men de har faktiskt blivit mindre och var väl aldrig så stora som vi påstod då, i argumentationens värsta hetta.

Strålningen är som den är – men den hanteras. Förvaringen också. Men vi lär oss här som på alla andra områden. Tyvärr ofta av misstagen, men sådan verkar nu den mänskliga naturen vara beskaffad. Det mest idiotiska vi gjorde då, under den stora folkomröstningshysterin, var att förbjuda forskningen på kärnkraft! Vilken hjärnsmälta! Vi måste ha mer och bättre teknik för att lösa världens energibehov, inte mindre kunskap!

Hur kunde vi?

Inga av de här valen är lätta, men i verkligheten är de viktiga valen aldrig lätta. Vi tyvärr inte alltid få allt gott nu och här. Man får ta några steg i taget och försöka göra det bästa möjliga av läget, för så många som möjligt.

Och den som inte kan ändra uppfattning har ju inte heller lärt sig något.

Låt oss behåll dagens reaktorer, satsas pengar på att förbättra dem och säkerheten runt dem. Och satsa ännu mera forskning framåt, baserad på fakta.

Tags: