Vetenskap

You are currently browsing the archive for the Vetenskap category.

 

Nu är det väl snart över för i år. Tävlingen i strass och sång. Ett relativt långt liv inom pressen har lärt mig att inte förakta något som många medmänniskor finner en sådan glädje i.

Men, behöver vi verkligen denna utdragna och noggranna bevakning av ett jippo? Och behöver denna bevakning verkligen skötas av public service?

Skulle inte dessa miljoner kunna användas till ännu bättre utlandsbevakning, till ännu flera dokumentärer och – till dagliga vetenskapsnyheter?

Jag är säker på att en rad kommersiella kanaler känner sig redo att ta över glitterpinnen från SVT, även om nu evenemanget från början startade som ett samarbete mella ” de gamla bolagen”.

 

Å andra sidan har den stora Stockholmstidningen  slagit ett nytt rekord i schlagrfrossa denna gång. Deras djärvt nya användning av ”grovarbetare” som en beteckning av de som syr stjärnornas kläder är svårslaget.

Herreminje! Jag är gammal nog att minnas de riktiga grovarbetarna i min fars byggbarack.

Tags:

Fråga Kultureliten är ett rätt roligt TV-program, men ikväll föll man in i en gammal, rätt tråkig, fålla.

Man målar upp en djupt generaliserande nidbild av en motståndaren som man sedan – med lätthet – smular sönder.

Till sin hjälp hade man den här gången en brevskrivare som stött på en inskränkt person som studerade fysik. Upplagt för att ” försvara humaniora”.

Det handlar alltså om den konstlade motsättningen mellan olika vetenskapsgrenar. Om ” de två kulturerna”. Och vem ”försvarar naturvetenskaperna”?

Här sitter fem lärda människor och talar om en grupp som inte är representerade och därför inte kan ge sin syn på saken. Vad är det nu man brukar kalla sådant? Partiskt? Ensidigt? osakligt?

I vart fall inga av de vackra ledorden i Public Services högtidstal.

Det är riktigt dåligt, men säger tyvärr mycket om hur kulturdebatten förs i Sverige idag, nämligen väldigt inkrökt och ensidigt.

Vetenskapen är en mycket viktig del av vår kultur och förtjänar därför en seriös och kunnig bevakning.

Men det finns hopp, för Susann Osten sa faktiskt något mycket intressant; ju mera vi lär oss ju mera kommer vi att inse att denna motsättning är konstlad.

God vetenskap är god vetenskap – oavsett på vilken institution den bedrivs.

Så varför inte ge ”Fråga Lund” en ny vår, den här gången kanske med namnet ”fråga Uppsala”?

Där fick även naturvetarna vara del av ”eliten.

Tags: , , ,

Lär känna HTVCO10P, jordens vanligaste organism! Med allt bättre möjligheter att analysera DNA hittar forskarna allt flera märkliga ting, inte minst i de oceaner som täcker större delen av vår blå planet. Länge trodde man att den vanligaste organismen i världshaven var en bakterie med det passande namnet Pelagibacter ubique. Men vanligen brukar alla organismer också ha sina parasiter. Omkring en tredjedel av alla organismer är faktiskt parasiter. Om det nu finns en parasit på P. ubique så borde det vara ett virus, en så kallad bakteriofag. Och se, nu har en tålmodig forskare hittat denna parasit, opoetiskt döpt till just HTVCO10P. Så här har vi förmodligen den vanligaste livsformen på jorden. Ett virus i världshaven.

Sedan är det en helt annan fråga om man anser att virus är ”levande” eller ej. De behöver onekligen andra livsformer för att föröka sig. Något som många av oss som är förkylda just nu bittert får erfara…

 

Källor: Nature. Artikeln är skriven av Stephen Giovanni på Oregon State Univeristy.

En populär presentation med litterära referenser till Jonathan Swift finns i senaste numret av The Economist.

Tags: , ,

Att äta hästkött är Tabu. Även i det postmoderna och sekulariserade Sverige. Och när någon kallar det ”nötkött” och blandar det i maten då går stora larmet, i halva Europa. Men om det är några risker med detta kött så beror det på mest på vår ovilja att ”äta häst”. Denna rädsla leder till att det smygs och smusslat med hästkött. Och det gör att hela hanteringen klarar sig nästan helt undan kontroll. Det ökar risken för att hästar som behandlats med olika läkemedel hamnar i Lasagnen.

Allt detta har nu fått mer än femton timmar av medial uppmärksamhet och upprörda ministrar. Men riskerna för den vanlige medborgaren med ”hästköttet i pizzan” är små.

 

Det finns andra betydligt mera påtagliga risker med brister i maten. En av dem tas upp i samma tidning som toppar sin förstasida med den fel märkta  maten. För i sin spalt tar Karin Bojs återigen upp den svenska oviljan att rekommendera folsyra till gravida kvinnor. En brist som kan leda etthundra skadade svenska barn varje år. Vissa studier tyder också på att folsyra skulle kunna förebygga autism, men här behövs verkligen fler undersökningar.

 

Sådana mindre dramatiska händelser når sällan förstasidorna men har ofta stor betydelse för många människors liv. Som den felaktiga rekommendationen att alla spädbarn skulle sova på mage. En medicinsk skandal som kostade många barn livet…

Tags: , ,

”Professor vet mera än underhållare. Skandal”. Ungefär så skulle man kunna sammanfatta reaktionen på det senaste avsnittet av ”På Spåret”. Detta står visserligen i Aftonbladet, men kan ändå ha bäring på verkligheten. Folk har, enligt samma källa, reagerat på att en professor i historia, Dick Harrisson,  fick frågor på historia.

Personligen är jag mera förvånad över att samma person kan så mycket om all den populärkultur som merparten av frågorna handlar om. Frågor som har sin förankring i precis den värld som professorns motståndare och programledarna kommer ifrån. Jag reagerade dessutom på att Kristian Luuk var så tydligt partisk å ”Hagarnas” vägnar.

IMG_3596

Och jag ärligt imponerad över hur kunniga alla de par som gått till seminfinal är. Höjdhopparen Stefan Holm är grymt allmänbildad, liksom flera andra av deltagarna, inte minst paret Haag.

 

Så reakationerna över att just historiefrågorna skulle vara malplacerade säger mera om hur många  numera ser på begreppet ”kunskap” här i Sverige.

 

Å andra sidan så tycker jag att frågeprogram som ”På Spåret” hör hemma i public service TV. Det gör inte spektaklet Melodifestivalen. Det lämpar sig däremot utmärkt för kommersiella kanaler. Och då kan PR-sugna kommuner spendera ännu mera skattepengar på att annonsera ;-)

 

 

Tags: , ,

VargVargen som blev knähund. Det är en smula ironiskt att den nu så fruktade Vargen är nära släkt med vårt mest älskade husdjur, hunden. Och att de nära släktingarna ofta dödar varandra när de möts nu förtiden. Ja, det lär ha förekommit spontana Romeo och Julia möten också. Om inte annat finns det människor som idag medvetet korsar vargar och hundar, en hantering som det finns alla skäl att se upp med!

Hur det en gånt i tiden gick till när vargen och människan blev bästa vänner lär vi kanske aldrig få veta. Mitt grundtips är att några barn någonstans i Asien tjatade sig till att få ta hand om ”små söta valpar” från den varghona som deras pappa och hans kompisar just dödat. Bevis för denna, helt ovetenskapliga, tes får nutidens föräldrar snart sag varje dag…

Forskare från SciLifeLab i Uppsala och Broad Institute i Boston  håller sedan länge på att sekvensera gener hos båda olika hundraser och vargar från olika delar av världen.

En ledare för teamet ä professor Kerstin Lindblad-Toh som delar sin tid mellan Sverige och USA. Nu presenterar de nya, spännande, data om hur vargen blev tam.

Kerstin

För det första verkar det vilda djurets sinnelag ha ändrats rejält. Det ser man på alla de nya gener som tamhunden har och som på olika sätt styr hjärnans utveckling. Det skulle vara intressant att veta om forskarna här hittat samma ”tamgener” som ryska kollegor hittade när de tog fram snällare silverrävar och senare råttor? Och som Svante Päbo också intresserar sog för.

Svante

Den mest kittlande frågan är därefter, har vi människor också sådana ”domesticerade” gener, har vi så att säga tänjt oss själva till att bli lite mindre vilda?

Är vi alla resultat av ett fenomen som redan Konrad Lorenz kallade för ”neotoni”, det vill säga att vi avstannar i vår utveckling och blir som barn hela livet. ( Neotoni vill jag minnas myntades utifrån de arter av salamandrar som lever i grottor och blir könsmogna i vad som normalt skulle vara deras larvstadier.)

 

Men Scielife gänget har också hittat bevis för att våra hundar har förändrat sin förmåga att äta en mera varierad kost. Bakom dessa lätt revolutionerande fynd ligger Erik Axelsson, försteförfattare och forskare vid SciLifeLab Uppsala och på institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala universitet.

Hundarna har alltså fått förmågan att tillgodogöra sig rester av vad vi människor äter. De kan, till skillnad från vargen, bryta ned stärkelsen i födan.  På så sätt kunde de överleva på våra matrester, det enda ”hundfoder” som länge fanns för dem. ( Detta var innan snabbköpen översvämmades av hyllmeter av hund och katt- ”mat”. )

 

En extra poäng med alla dessa nya rön, och fler sådana kommer säkert, är att de är ett resultat av ett samarbete mellan Uppsala forskare inom SciLife.

Ett samarbete som Uppsala mår bra av.

Om detta skriver även Karin Bojs på DN
Och Camilla Widebäck har träffat Erik Axelsson i dagens Vetandets Värld

 

Tags: , , , , , , , , , ,

Bra bakterier?

Hur påverkas din hälsa av dina egna bakterier? Det är en het forskningsfråga just nu, en fråga som vi tog upp i Fakultet X förra året. Om du är intresserad av att veta mera kan jag varmt rekommendera den senaste upplagan av radioprogrammet ”Kropp & Själ” som tar sig an ämnet.

Bland annat födjupar man sig i magsårsbakteriens eventuella nytta!

Tidningen New Scientist går ett steg vidare och ställer frågan om man inte skall se människan OCH alla hennes mikroorganismer som en enda organism? I så fall spelar kanske våra bakterier också en roll i evolutionen?

Tags: , , , , ,

Vi bär alla en del av vår historia i våra celler. Genom att analysera vårt DNA kan vi få veta mera om vårt gemsamma ursprung och lite mera om vår egen bakgrund. Allt fler väljer nu att skicka in sitt DNA för att få veta lite mera om sig själva.

Men vad säger egentligen testsvaret som kommer efter några veckor?

Många har efterfrågat en bok som hjälper en att tolka testpappren och se, nu har den kommit.

”Genvägar . praktisk handledning till DNA-jämförelse i släktforskning” heter den och den är skriven av den professionelle släktforskaren Magnus Bäckmark.

Ja, bok och bok, det är snarare ett litet häfte men det ger ändå en kortfattat och pedagogisk förklaring till vad man får veta och hur man kan använda resultaten från olika test. Texten är lättläst och illustrationerna är rikliga. Steg för steg går Bäckmark igenom hur det går till att testa sig och hur man sedan går vidare.

 

Om du har gjort en sådan här analys, eller funderar på att göra den, så skaffa den här skriften!

 

Debatten kring forskningen kring vår arvsmassa är lika gammal som forskning själv.

Nyligen bidrog självaste Science till diskussionen om just släktforskningen med hjälp av DNA genom att publicera en artikel. Kontentan av artikeln var att det är alldeles för lätt att ta reda på vem som lämnat in ett DNA-prov. Karin Bojs på DN tar upp artikeln i sin söndagskrönika och funderar över de gentester hon själv gjorde inför boken ”Vikten av gener”.

Tidigare har journalisten Maja Hagerman varnat för att resultaten av DNA testerna skulle kunna tolkas fel på olika sätt. Exempelvis ”jag har kungligt blod i mig”.

På andra sidan i diskussionen står tillexempel den danska journalisten Lone Frank som i sin bok ”Mina vackra gener argumenterar för att vi alla skall vara helt öppna med  hela vår arvsmassa.

Det som används i släkttester är bara vissa, små bitar av genkartan.

 

När det gälle risker för att försäkringsbolag skulle använda dina gentester emot dig vill jag bara påpeka att det i så fall inte skulle förändra någonting jämfört med hur det är idag.

Om du exempelvis vill ta en livförsäkring måste du ge bolaget godkännande att låsa din sjukjournal. Integritetsskyddet är kort sagt inget obefintligt redan nu.

 

Mot detta kan man också ställa det faktum att om vi alla gör våra genkartor mera tillgängliga för forskningen så kommer vi allt mera att upptäcka hur nära släkt allt liv egentligen är.

 

Och på köpet får vi skriva om historien som när PNAS i veckan publicerade en rapport där det visade sig att en befolkningsgrupp i nuvarande Indien hade likheter med arborginerna i Australien. Varför, jo sannolikt utvandrade en grupp människor för flera tusen år sedan från Indien ända bort till Australien.

 

Om du vill bidra till det kan du, mot en viss betalning, skicka ditt DNA-prov till National Geographics forskningsprojekt.

 

Och alla kommer vi från Afrika.

 

 

Tags: , , , , , , ,

Det blir allt billigare att analysera vår arvsmassa. Snart är det möjligt att få hela sin genkarta – om man så vill.

Med denna unika karta  i sin hand vet man en hel del mera om sig själv – men långt ifrån allt.

För är det något som vi har lärt oss under det dussinet av år som gått sedan det första genomet publicerades under pompa och ståt så är det att vi fortfarande har mycket kvar att lära oss om samspelet mellan arv och miljö.

Och drömmen om att byta ut sjuka gener och bota de stora folksjukdomarna är fortfarande bara drömmar.

Men DNA tekniken har lett till stora framgångar på andra fält. Som att säker kunna identifiera våldtäktsman eller mördare. Eller som verktyg i den historiska forskningen. På senare tid har tekniken också blivit tillgänglig för oss vanliga medborgare. Vi kan ta reda på släktskap och testa oss för diverse sjukdomar.

Dessa möjligheter medför naturligtvis också risker – som det mesta här i världen.

Man kan exempelvis fråga sig om det verkligen är klokt att få ett besked om ökad risk för bröstcancer via datorn.

Däremot blir jag lite förvånad när journalisten och författaren Maja Hagerman i en DN artikel före jul varnar för den pågående ”DNA vurmen” inom släktforskningen.

 

Hennes farhågor om vad den vanliga medborgaren kan dra för tokiga slutsatser av ett DNA test gör mig rent av betänksam.

För precis samma felaktiga konklusioner kan dras, och dras ofta, från vanlig släktforskning, ja, rent av historiska böcker.

 

Okunnigheten finns överallt och folkbildning är ett ständigt pågående arbete.

 

Men att just DNA verktyget skulle vara extra dubiöst förstår jag inte. Faran ligger nog i betraktarens öga.

 

Tvärtom tycker jag att DNA forskningen visat på att vi alla kommer från Afrika och att vi alla är just ”släkt”. Ja, allt levande är förbundet på ett sällsamt vackert vis!

 

Den ökade kunskapen har dessutom, lyckligtvis, gett oss som inte anser att det finns några mänskliga ”raser” fakta att luta oss mot. Och om nu, exempelvis, våra släktingar Neandertalarna funnits kvar hade vi fått hantera det. Vi gillar olika, eller hur?

 

Så jag har kort sagt lite svårt att förstå vad Maja Hagerman är så rädd för.

Är det amatörforskaren eller är det rent av Tekniken hon fruktar?

Däremot vet jag att hon gjort rätt många vanliga människor ledsna, människor som på sitt sätt försöker förstå sig själva och sin plats i historian. Ungefär som alla de som läst hennes böcker.

I veckan har Centern en verklig chans att profilera sig, på ett positivt vis.

Då skall nämligen regeringen avgöra framtiden för Nationalnyckeln. Detta unika Bokverk som i Linneas anda avser att kartlägga, och publicera, den svenska faunan och floran. Folkbildning om allas vår livsmiljö när den är som bäst!

En utredning föreslår besparingar. Visst projektet har dragits med barnsjukdomar och det har också varit svårt att hitta sakkunskap för att genomföra arbetet, men bara det borde tjäna som en varningssignal för hur okunnigheten om växter och djur breder ut sig i dagens samhälle!

Men nu har Annie Lööf en verklig chans att sätta ned foten och visa att Centern är ett miljöparti?

Det vore ett fattigdomsbevis för Linnes land att inte säga sig ha råd med denna upplysningsversamhet.

Att Jan Björklund och Folkpartiet är för utgivningar nya Encyclopediker tar jag för givet? Allt annat vore skandal.

När det gäller det nya arbetarpartiet vet man ju aldrig, men förr drev i vart fall arbetarna av en bildningshunger. Och i dagens Svenska Dagblad kallar ledarsidans PJ Anders Linder projektet ” en kulturgärning av stort format” och uppmanar regeringe att tänka lite större nu på torsdag.

Låt oss hoppas de lyssnar!

Annars kan allt flera av oss förstå våra mest älskade visor som exempelvis Evert Taubes Änglamark.

Ni vet:

”Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill,
jorden vi ärvde och lunden den gröna.
xxx och xxx och xxx och xxx
låt dem få leva, de är ju så sköna.”

Vad hette den nu igen?

Vad hette den nu igen?

Tags: , , , ,

« Older entries