Media

You are currently browsing the archive for the Media category.

 

Nu är det väl snart över för i år. Tävlingen i strass och sång. Ett relativt långt liv inom pressen har lärt mig att inte förakta något som många medmänniskor finner en sådan glädje i.

Men, behöver vi verkligen denna utdragna och noggranna bevakning av ett jippo? Och behöver denna bevakning verkligen skötas av public service?

Skulle inte dessa miljoner kunna användas till ännu bättre utlandsbevakning, till ännu flera dokumentärer och – till dagliga vetenskapsnyheter?

Jag är säker på att en rad kommersiella kanaler känner sig redo att ta över glitterpinnen från SVT, även om nu evenemanget från början startade som ett samarbete mella ” de gamla bolagen”.

 

Å andra sidan har den stora Stockholmstidningen  slagit ett nytt rekord i schlagrfrossa denna gång. Deras djärvt nya användning av ”grovarbetare” som en beteckning av de som syr stjärnornas kläder är svårslaget.

Herreminje! Jag är gammal nog att minnas de riktiga grovarbetarna i min fars byggbarack.

Tags:

Har inte skrivit ett ord på två månader. Stor sak. Vem bryr sig? Världen druknar i åsikter. Alla tycks tycka något. Nå, det är väl bra? Yttrandefrihet! Om alla skriker lika högt blir väl demokratins röst starkare? Må så vara, men jag upptäcker då och då att jag blir hes av att ropa med i klagokören. Har försökt att ägna min tid, mellans jukhusbesöken, åt Våren.

Men det som hänt i den svenska naturen under våren 2013 har allt för mycket liknat vad som händer en ung man när han väl förenas med sina drömmars flicka – allt gör alldeles för fort.

Kanske har även årstiderna börjat anpassas till ”tidens rytm”?

Tags: ,

Fråga Kultureliten är ett rätt roligt TV-program, men ikväll föll man in i en gammal, rätt tråkig, fålla.

Man målar upp en djupt generaliserande nidbild av en motståndaren som man sedan – med lätthet – smular sönder.

Till sin hjälp hade man den här gången en brevskrivare som stött på en inskränkt person som studerade fysik. Upplagt för att ” försvara humaniora”.

Det handlar alltså om den konstlade motsättningen mellan olika vetenskapsgrenar. Om ” de två kulturerna”. Och vem ”försvarar naturvetenskaperna”?

Här sitter fem lärda människor och talar om en grupp som inte är representerade och därför inte kan ge sin syn på saken. Vad är det nu man brukar kalla sådant? Partiskt? Ensidigt? osakligt?

I vart fall inga av de vackra ledorden i Public Services högtidstal.

Det är riktigt dåligt, men säger tyvärr mycket om hur kulturdebatten förs i Sverige idag, nämligen väldigt inkrökt och ensidigt.

Vetenskapen är en mycket viktig del av vår kultur och förtjänar därför en seriös och kunnig bevakning.

Men det finns hopp, för Susann Osten sa faktiskt något mycket intressant; ju mera vi lär oss ju mera kommer vi att inse att denna motsättning är konstlad.

God vetenskap är god vetenskap – oavsett på vilken institution den bedrivs.

Så varför inte ge ”Fråga Lund” en ny vår, den här gången kanske med namnet ”fråga Uppsala”?

Där fick även naturvetarna vara del av ”eliten.

Tags: , , ,

Något i hästväg?

Men snälla sluta! Så det finns hästkött, eller spår av hästkött i det och det. Stor sak. Ingen – utom hästarna – har kommit till skada!

I mina mörka stunder tror jag att det är precis den här typen av reaktioner som kommer leda till Katastrofen. När vi, och vår kära press, silar hästkött och sväljer multiresistenta bakterier.

För vår förmåga att engagera oss är en begränsad resurs och om den slösas på skrika om ofarliga vargar så blir vi lätt lite hesa när den verkliga faran attackerar.

Låt kusen vila i frid!

 

Tags: , , ,

Journalister älskar att debattera media. Det är väl som när skomakare pratar läst och läkare diskuterar landstinget antar jag.

Intresset för frågan tenderar dock att avta när man lämnar skråets stamlokus.

Ena dagen befarar Mats Svegfors på DN debatt att ”kvalitetsjournalistiken är på reträtt”, nästa dag får han mothugg på ledarsidan med argumentet att ”det är inte storleken som räknas”. En pikant debatt på många vis, inte minst eftersom den försiggår i DN, den stora draken och Svegfors varit chef för den mindre av Stockholmstidningarna.

PK, alltså Publicistklubben ordnar en debatt om ja, näthatet, förstås.

Och i Sveriges fjärde kommun ordnade UNT idag en konferens på temat.

För några dagar sedan redogjorde Åsa Beckman för en annan erfarenhet som de som inte befinner sig inom media skråets väggar mera känner igen, detta att bli intervjuad av en reporter och sedan inte känna igen vad man sagt när det publiceras. Alla journalister borde då och då utsättas för denna prövning och efter några decennier i forskarvärlden är detta en berättelse jag hört alldeles för många gånger. En sak är att reportrarna kan för lite om sitt ämne, en annan är om de inte vill förstå. Vi dras alla med selektiv perception och den vanligaste orsaken till att forskare och andra ”intervjuoffer” är enligt mitt förmenade att reporter bara hör det hon/han vill höra.

Och här kommer också problemet med denna ocean av information som DN:s ledarskribent hänvisar till. Ett överflöd som för övrigt Mats Svegfors också refererade till i en debatt jag ledde i Göteborg för några år sedan.

Vår fråga redan då var, twittrar journalistiken sönder? Särskilt bekymrade var vi över den just den seriösa rapporteringen kring vetenskap, teknik och medicin. För sedan länge gör vi åt mera energi att hålla undan information än åt att ta in den.

Vi orkar helt enkelt inte ”ta ställning” varje dag, så vi väljer det som stärker våra tidigare uppfattningar. På så vis kan den som anser att invandringen är roten till allt ont hitta massor av bevis för denna ståndpunkt på nätet, liksom den som anser att samma invandring är kemiskt fri från problem bli styrkt av samma källa.

I själva verket leder denna orkan av information till att vi tenderar att isolera oss allt mera i vår egen lilla åsiktsbubbla. Vi läsa bara de bloggar som håller med oss och lyssna bara till de röster som stärker vår verklighetsuppfattning.

Nätet blir snabbt kaotiskt och förvirrande. Här lever trollen sida vid sida med Ted föreläsningarna. Här frodas hatet och hämnden. Mångfalden blir till enfald.

Så paradoxalt nog leder snårskogen av nya kanaler till att de gamla träden i skogen bara står sig högre och kastar än mera skugga över omgivningen.  För vem kan man lita på i djungeln av åsikter?

Att ha som Åsa Beckman ha en spalt i DN eller som Mats Svegfors automatiskt tas in på DN debatt är att sitta där uppe i trädets krona och roat se ned på undervegetationen. Gammelmedia lever och om Lennart Hyland varit i livet hade han med förvåning kunnat se hur ”Mello-cirkusen” drar över land och budget. Röda fjädern bleknar blygt i jämförelse med alla glittrande galor. Och alltihop sker i public service, skådespel för licenspengarna.

Svaret vem som bestämmer över tablån i SR och SVT är som vanligt – de som sitter i mötesrummen på företagen, inte publiken.

Papperstidningarna må gå dåligt – men etablissemanget blomstrar som vanligt.

Det etablissemang som DN debatt prenumererar på.

Folket, eller Nisse i Hökarängen, ser storögt på när ingen bryr sig. De finns aldrig med på seminarierna. Numera kan hon/han i alla fall ta ut sin frustration över detta på en blogg – som ingen läser.

 

Att äta hästkött är Tabu. Även i det postmoderna och sekulariserade Sverige. Och när någon kallar det ”nötkött” och blandar det i maten då går stora larmet, i halva Europa. Men om det är några risker med detta kött så beror det på mest på vår ovilja att ”äta häst”. Denna rädsla leder till att det smygs och smusslat med hästkött. Och det gör att hela hanteringen klarar sig nästan helt undan kontroll. Det ökar risken för att hästar som behandlats med olika läkemedel hamnar i Lasagnen.

Allt detta har nu fått mer än femton timmar av medial uppmärksamhet och upprörda ministrar. Men riskerna för den vanlige medborgaren med ”hästköttet i pizzan” är små.

 

Det finns andra betydligt mera påtagliga risker med brister i maten. En av dem tas upp i samma tidning som toppar sin förstasida med den fel märkta  maten. För i sin spalt tar Karin Bojs återigen upp den svenska oviljan att rekommendera folsyra till gravida kvinnor. En brist som kan leda etthundra skadade svenska barn varje år. Vissa studier tyder också på att folsyra skulle kunna förebygga autism, men här behövs verkligen fler undersökningar.

 

Sådana mindre dramatiska händelser når sällan förstasidorna men har ofta stor betydelse för många människors liv. Som den felaktiga rekommendationen att alla spädbarn skulle sova på mage. En medicinsk skandal som kostade många barn livet…

Tags: , ,

Kvalitetsjournalistiken är hotat skriver Mats Svegfors i dagens DN. Och som f.d. chefredaktör på SvD och f.d. VD på SR bör han väl veta vad han talar om.

Men så lät det inte när samme  Svegfors besökte den konferens om vetenskapsjournalistik som några av oss ordnade i Göteborg för några år sedan. Orsaken till att vi arrangerade mötet var just att vi oroade oss mycket över hur bristfälligt  vetenskap och teknik bevakas i svenska medier.

Nej, då var det mesta bra och vi oroade oss i onödan.

Fast det är klart, då handlade det bara om journalistik om den där udda företeelsen vetenskap – och så var det ju i Göteborg.

 

Och i public service TV har man bytt ut ”Fråga Lund” mot ”Fråga Kultureliten”, ett tecken i tiden så gott som något.

Tags: , , ,

”Professor vet mera än underhållare. Skandal”. Ungefär så skulle man kunna sammanfatta reaktionen på det senaste avsnittet av ”På Spåret”. Detta står visserligen i Aftonbladet, men kan ändå ha bäring på verkligheten. Folk har, enligt samma källa, reagerat på att en professor i historia, Dick Harrisson,  fick frågor på historia.

Personligen är jag mera förvånad över att samma person kan så mycket om all den populärkultur som merparten av frågorna handlar om. Frågor som har sin förankring i precis den värld som professorns motståndare och programledarna kommer ifrån. Jag reagerade dessutom på att Kristian Luuk var så tydligt partisk å ”Hagarnas” vägnar.

IMG_3596

Och jag ärligt imponerad över hur kunniga alla de par som gått till seminfinal är. Höjdhopparen Stefan Holm är grymt allmänbildad, liksom flera andra av deltagarna, inte minst paret Haag.

 

Så reakationerna över att just historiefrågorna skulle vara malplacerade säger mera om hur många  numera ser på begreppet ”kunskap” här i Sverige.

 

Å andra sidan så tycker jag att frågeprogram som ”På Spåret” hör hemma i public service TV. Det gör inte spektaklet Melodifestivalen. Det lämpar sig däremot utmärkt för kommersiella kanaler. Och då kan PR-sugna kommuner spendera ännu mera skattepengar på att annonsera ;-)

 

 

Tags: , ,

Vi bär alla en del av vår historia i våra celler. Genom att analysera vårt DNA kan vi få veta mera om vårt gemsamma ursprung och lite mera om vår egen bakgrund. Allt fler väljer nu att skicka in sitt DNA för att få veta lite mera om sig själva.

Men vad säger egentligen testsvaret som kommer efter några veckor?

Många har efterfrågat en bok som hjälper en att tolka testpappren och se, nu har den kommit.

”Genvägar . praktisk handledning till DNA-jämförelse i släktforskning” heter den och den är skriven av den professionelle släktforskaren Magnus Bäckmark.

Ja, bok och bok, det är snarare ett litet häfte men det ger ändå en kortfattat och pedagogisk förklaring till vad man får veta och hur man kan använda resultaten från olika test. Texten är lättläst och illustrationerna är rikliga. Steg för steg går Bäckmark igenom hur det går till att testa sig och hur man sedan går vidare.

 

Om du har gjort en sådan här analys, eller funderar på att göra den, så skaffa den här skriften!

 

Debatten kring forskningen kring vår arvsmassa är lika gammal som forskning själv.

Nyligen bidrog självaste Science till diskussionen om just släktforskningen med hjälp av DNA genom att publicera en artikel. Kontentan av artikeln var att det är alldeles för lätt att ta reda på vem som lämnat in ett DNA-prov. Karin Bojs på DN tar upp artikeln i sin söndagskrönika och funderar över de gentester hon själv gjorde inför boken ”Vikten av gener”.

Tidigare har journalisten Maja Hagerman varnat för att resultaten av DNA testerna skulle kunna tolkas fel på olika sätt. Exempelvis ”jag har kungligt blod i mig”.

På andra sidan i diskussionen står tillexempel den danska journalisten Lone Frank som i sin bok ”Mina vackra gener argumenterar för att vi alla skall vara helt öppna med  hela vår arvsmassa.

Det som används i släkttester är bara vissa, små bitar av genkartan.

 

När det gälle risker för att försäkringsbolag skulle använda dina gentester emot dig vill jag bara påpeka att det i så fall inte skulle förändra någonting jämfört med hur det är idag.

Om du exempelvis vill ta en livförsäkring måste du ge bolaget godkännande att låsa din sjukjournal. Integritetsskyddet är kort sagt inget obefintligt redan nu.

 

Mot detta kan man också ställa det faktum att om vi alla gör våra genkartor mera tillgängliga för forskningen så kommer vi allt mera att upptäcka hur nära släkt allt liv egentligen är.

 

Och på köpet får vi skriva om historien som när PNAS i veckan publicerade en rapport där det visade sig att en befolkningsgrupp i nuvarande Indien hade likheter med arborginerna i Australien. Varför, jo sannolikt utvandrade en grupp människor för flera tusen år sedan från Indien ända bort till Australien.

 

Om du vill bidra till det kan du, mot en viss betalning, skicka ditt DNA-prov till National Geographics forskningsprojekt.

 

Och alla kommer vi från Afrika.

 

 

Tags: , , , , , , ,

Idag är det fredag, ett ord som enligt sedvanlig praxis kan härleda sitt namn från den gamla gudinnan Freja/Frigg och – i vart fall i vår almanacka – kommer efter Tors dag. Tor var en rätt ilsken och snarstucken gud som slogs med hammare, men det är en annan historia. Freja var å andra sidan en sådan där tjej man drömde om att träffa när man var ungefär 15 vårar ung

Nå, vad kan vi läsa i pressen en dag som denna? Ja, så framkommer exempelvis att den unga städerska som helt nyligen” stulit” ett helt tåg och kört det in i ett hus, i själva verket råkat ut för en olycka. Hon hade vad som vanligen brukar kallas en riktigt TychoBrahe dag. SL beklagar. Många har av detta dragit den felaktiga slutsatsen att det är livsfarligt att städa, det är måhända en smula förhastat.

Men rubriken ”Tåg krockar med hus” lär det gå många dagar innan vi får läsa igen!

 

Och på tal om kollisioner så får väl det som inträffade på en bro i Skåne i nyligen betecknas som ”the mother of all crashes”, i svensk tappning?  Även här var DN snabbt ute och krävde halkkörning vartannat år för alla bilförare.  Men när nu plåtskramlet väl lagt sig och bensinångorna skingrats pekar utredningen snarare på att det var någon av de oändliga långtradarna som stod på bron som orsakat olyckan. ”En tysk långtradare fick sladd” läser jag i Ny Tekniks nyhetsbrev. Detta borde inte komma som total överraskning eftersom dessa vidunder inte sällan glider omkring på sommardäck.

Vår tungt subventionerad poliskår torde här kunna göra inte bara en insats utan flera, förslagsvis vid våra gränspassager.  Vilket får alla oss som sett Tv-programmet ”Australiens gränsbevakning” att undra om vårt land överhuvudtaget har några gränser nuförtiden? Eller är det Sweden drive in?

 

Vad är då sensmoralen av dessa två små episoder, denna fredag, mitt i vintern? Ja, det skulle i så fall vara att nyheter har väldigt kort ”bäst-före-datum”. En annan tolkning skulle kunna vara att man inte kan tro på vad som står i tidningarna eller visas i televisionen, men det vore oss fjärran att på detta ensidiga vis döma ut en hel yrkeskår.

 

Och då är det att lägga märke till att jag överhuvdtaget inte nämnt ordet för dagen, barnfattigdom…

Tags: , ,

« Older entries