Den Motvillige Patienten

En motvillig dagbok, från Vårdapparatens insida.

År av tacksamhet

13 juni, 2013 in Den Motvillige Patienten, Vården | No comments

Denna dag vill jag tacka Akademiska Sjukhuset. Och en okänd person. För idag, den 14 juni är det 14 år sedan som jag blev transplanterad med en ny njure och en ny pancreas på Transplantationsavdelningen på Akademiska Sjukhuset. Operationen tog 13 timmar.

Så mycket kunde ha varit mycket annorlunda om inte detta inträffat. Så mycket.

Jag skulle till exempel förmodligen inte leva…

Alium

Fler skulle kunna räddas till livet om fler valde att anmäla sig som donatorer.  Gör det nu! Om du själv vill ta emot ett livsräddande organ bör du vara beredd att ge ett.

I gårdagens UNT var en av sköterskorna som var med den där gången för fjorton år sedan på första sidan. Anledningen var den brist på sköterskor som nu inträffar varje sommar inom svensk sjukvård och bara verkar bli värre och värre.

Tillståndet inom svensk sjukvård är fortfarande hyggligt, men eftersom försämringen sker långsamt och smygande riskerar den att bli riktigt illa innan någon tar ett politiskt initiativ. Jag har haft en livslång erfarenhet av svensk sjukvård och jag försöker betala tillbaka lite av vad jag fått av den genom att engagera mig i att förbättra den.

Det finns ingen simpel och snabb lösning på krisen inom den svenska vården. Det hjälper inte att ”privatisera alltihop” eller att gå tillbaka till det gamla Laandstinget.

Men något måste göras. Svensk Sjukvård behöver en stark politisk kraft som är beredd att refomera den. Nu.

Tags: ,

Volvo och vården som rullar på

11 juni, 2013 in Den Motvillige Patienten, Vården | No comments

Varför är vi bättre på att ta hand om bilar än om människor?

Idag fick jag två sms. Båda skickades automatiskt till mig eftersom jag beställt tid. I ett fall på en bilverkstad, i det andra fallet på det Stora Sjukhuset.

I det ifrån Upplands Motor hälsades jag ”varmt välkommen” och de till och med

 ” tackade för förtroendet” att få hand om fordonet ifråga. 

I slutet angavs ett telefonnummer som jag kunde ringa om jag hade några frågor.

Meddelandet från Akademiska Sjukhuset var betydligt mera kärvt och officiöst.

”Du har tid på avdelning xx klockan xx. Uteblivet besök debiteras. Meddelandet kan ej besvaras”

Så talar Myndigheten, Staten och Storebror.

Nu kanske du tycker att några  sms är  en löjlig detalj att hänga upp sig på. ” Vem bryr sig?” som det heter på nysvenska.

Men jag tror att det är precis det som är huvudpoängen med vård- att man bryr sig. På flera plan.

 Och bemötandet börjar här, med en liten text i telefonen, och fortsätter sedan i sjukhusets kassa, ja, ända framtill operationsbordet.

Tonen i ett sms slår an den stämning som sedan råder på avdelningen och på sängkanten.

Den säger något mycket viktigt om hela den offentliga vårdapparaten.

Och visst kan det anföras att man ” saknar resurser”.

Men, det kostar ingenting att vara lite vänlig

Tags: , , , , ,

Patienten i centrum? Knappast!

28 februari, 2013 in Den Motvillige Patienten, Vården | Permalink

Medverkade idag  i en debatt om Akademiska Sjukhuset som direktsändes i P4 Uppland.  Det blev som det brukar bli vid debatter, det mesta blev inte sagt. Den ständigt pågående ”krisen” inom den västerländska sjukvården låter sig inte sammanfattas mellan några låtar.

Och, det lär inte spela någon större roll vilken politisk majoritet som styr. S och Mp lär betona Personalen ( Facket)  och Alliansen lär betona den förkylda medelklassen. De riktigt sjuka är en väldigt liten röstpost.

Men omställningen är verklig och en av de allra viktigaste framtidsfrågorna.

Självklart kan sjukvården rationaliseras, men det bör göras underifrån, av de som vet hur vården fungerar.

Och, ta med patienterna i den processen. I mångt och mycket delar vi samma intressen som personalen, men inte i alla avseende. Vi har inte heller någon fackförening som ivrigt företräder våra intressen.

Vi patienter är trötta på att inte bli sedda som hela personer.

DET går att organisera sjukvården runt patienten. Inte utifrån de medicinska specialiteterna.

Det går att ta tilvara patienternas upplevelser och synpunkter på ett organiserat vis. Det går att lösa med en rad elektroniska metoder.

Eller så man kan göra som bilverkstäderna som ringer upp en efteråt och frågar om man är nöjd ;-)

Just nu vet man i det närmaste ingenting om hur patienterna upplever vården. Om man letar noga i Ingång 70, där debatten hölls, sitter där en liten förslagslåda. Men där finns inga lappar att skriva på, eller pennor att skriva med. Det är en rätt bra sammanfattning av hur lite det ligger i klyschan att ” sätta patienten i centrum”.

Slutligen, media koncentrerar sig alltid på det negativa. Det finns mycket bra med Uppsalas stora sjukhus. Självklart. Men ” there is no bigger room then the room for improvment”.

Tags: , , , , , ,

Patienten i periferin

17 februari, 2013 in Den Motvillige Patienten, Vården | Permalink

 IMG_3218Debatten om den svenska sjukvården bara växer. UNT har ofta rapporter om krisen på Akademiska Sjukhuset på sin förstasida. Ena dagen handlar det om att Uppsala inte får den miljard landstinget kunde fått – om man lyckats med att kapa köerna. Andra dagen berättas om hur patienter får sova i duschrum.

SVT gör reklam för sitt nya program ”Arga doktorn”.

Men – krisen för Sjukvården ser i princip likadan ut över hela västvärlden. Nya möjligheter att hjälpa sjuka människor, dyra mediciner och en åldrande befolkning leder till att ”något” måste göras åt hela strukturen för hur vi tar hand om de som drabbas av sjukdom.

Idag trappas debatten upp ytterlgiare ett snäpp när DN släpp Maciej Zaremba fri på ämnet med frågan ” Vad var det som dödade Herr B?”

Det är glädjande att Zaremba nu tar tag i vården för när jag föreslog ämnet för honom för några år sedan tyckte han att ” det var alldeles för stort”.

Och, det är ett stort och komplicerat samhällsproblem, men samtidgt ett av de mest angelägna.

Så låt oss hoppas att alla larmrapporter och kriser så småningom leder fram till konkreta förbättringar. För ett samhälle som inte förmår att ta hand om sina sjuka medborgare är inte samhälle värt namnet.

IMG_0732

Den jobbiga vården

30 januari, 2013 in Den Motvillige Patienten, Vården | Permalink

IMG_3218Jag ringer ”mottagningen” på Akademiska Sjukhuset. Vilken av alla ”mina” mottagningar kan kvitta, jag vill inte hänga ut någon enskild.

Rösten som svarar tillhör en kvinna, en sköterska.

Hon låter irriterad och känner inte igen mig.

Anledningen till att jag ringer är att jag mår dåligt och via epost kommit överens med ”min” läkare att träffa honom på mottagningen. Detta är i sig mycket ovanligt. Alla bokning skall ske i laga tur och ordning, via just vissa sköterskor. Vilket är bara en av de många märkliga och åldriga rutiner som landstingets sjukvård vårdar och värnar.

I vilket fall, jag möts nu av stor skepsis och utsätts för ett slags ifrågasättande korsförhör. Alla frågor tas dessutom om ett par gånger. Det är möjligt att språksvårigheter spelar in, kanske är ledningen dålig men det räcker inte riktigt som ursäkt.

-Är jag verkligen säker på att jag skall komma?

När jag berättar vilken dag som läkaren föreslagit svarar sköterskan ” Det är en hemsk dag för oss! Men då får han väl stå sitt kast!”

I går demonstrerade personalen på Akademiska Sjukhuset mot besparingarna. Det är lätt att instämma med dem. Men samtidigt måste även vårdpersonalen vara öppen för modernisering och förbättringar

Bemötandet av patienter är bara en liten del av vården, men den är inte helt oväsentlig.

Och vi patienter kan inte alltid hoppa upp ur våra sängar och gå i demonstrationståg. Men vi kan till exempel blogga vilket tas upp ett intressant seminarium med namnet

”Bloggande patineter, twittrande läkare och vita dokusåpor”. Där behandlar man alltså företeelsen med dokumentärer från sjukhusen, något Ackis var först ut med.

Men seminariet det hålls  i Lund…

Tags: , , ,

Att banta med bakterier?

12 januari, 2013 in Den Motvillige Patienten, Vetenskap | Permalink

 

Ett av årets första besök i vården var till min dietist. Jag har alltid tyckt lite synd om dietister. De kämpar en ojämn kamp – en kamp mot människans natur.  Eller i vart fall mot årmiljoner av evolution och århundranden av matkultur.

Den som inte tror mig kan titta lite på vilken sorts Tv-reklam som dominerar så här efter den stora mathelgen. För nu fylls tv-tablån med löften om säkra bantningsmetoder – och snabba lån.

Den senaste (?) flugan, LCHF dieten, verkar fortfarande surra, inte minst på nätet.

Och ordväxlingen mellan olika dietförespråkare tyder inte på att något av kosthållen leder till god känsla i magen eller fördragsamhet med sina meningsmotståndare.

Så jag avundas inte dietisterna.

Inte nog med det, vi ljuger/förtränger också friskt om vad vi stoppar i munnen och hur ofta.

Det gör att många ”vetenskapliga” undersökningar som bygger på uppgifter om våra matvanor är av, låt oss säga, av begränsat värde.

Utvärderingar av olika metoder att gå ned i vikt visar att nästan alla bantningsmirakel på några års sikt bleknar bort. Det enda som håller måttet – statistiskt sett – är kirurgiska ingrepp.

För vi är alla hungriga syndare i en värld av matlagningsprogram, kokböcker och stormarknader.

Vad vi lovar oss själva på Nyår viker undan när årmiljoner av svält tar över hjärnan.

Ett problem av sådan här tyngd lockar givetvis till sig både lycksökare och innovatörer.

Det forskas fett på övervikt runt om i världen.

Det senaste är, som jag tidigare nämnt här i spalten, den bakterieflora vi alla bär omkring på i magen.

Detta dryga kilo av mikroorganismer är bokstavligen livsavgörande för var och en av oss.

I det senaste numret av National Geographic ( januari 2013, engelska upplagan) reder magasinet ut en hel del om människans mikrobiome, det vill säga hela den regnskog av bakterier som vi bär med oss. Samma ämne pratade vi om i Fakultet X, nyligen.

Nu kommer nya uppgifter från ett rätt vågat kinesiskt experiment där en mycket tjock försöksperson fått sin tarmflora förändrad och – han gick ned lika mycket i vikt som med vid kirurgiska ingrepp. Och de ”skadliga” bakterierna försvann.

Förändringen åstadkoms genom att man via dieten höjde pH värdet i mannens tarmar. ( International Society for Microbioal Ecology, doi.org/jz9)

I andra försök har man gett personer med olika medicinska problem en ny tarmflora genom att föra över frisk avföring till dem. Detta har också anförts som en ny möjlig bantningsmetod.

Självklart är detta bara ett försök som behöver upprepas och studeras mera men vi kommer nog snart att kunna analysera inte bara våra egna gener utan också hela den rika flora av mikroorganismer som lever i, och på, oss.

Allt för att skapa en bra magkänsla

 

Vilka råd som dietisten gav till mig? ”Ät regelbundna mål och rör dig mera. ”

Självfallet lovade jag att göra så…

 

 

Tags: , , , , , , , , , ,

Förstatliga de stora Sjukhusen?

11 januari, 2013 in Den Motvillige Patienten, Vården, Vetenskap | Permalink

IMG_3218

Akademiska Sjukhuset befinner sig i en av sina värsta kriser någonsin. Idag läser i UNT:s pappersupplaga att 7 av 8 partier vill fortsätta att ”spara” på Sjukhuset.

Min motfråga är, och hur många Patienter vill fortsätta att skära ned på vården?

För det är lite sällsamt att just i dessa dagar av exempellös oppurtunism inom politiken så väljer våra kära folkvalda att markera en egen vilja, ja, nästan en ideologi, i just denna fråga. Varför?

Självklart skulle man kunna rationalisera mycket i en så stor organisation som Akademiska Sjukhuset. Förmodligen ligger den största besparingen i om man verkligen kunde samordna alla de små egna riken som lever här. Om alla ”drog mot samma håll”.

Samtidigt hävdar jag, med en patients envishet, att ekonomerna begår ett stort tankefel när de jämnför rationaliseringar av produktionsindustrin med verksamheter som sjukvård och forskning. Det är helt enkelt inte samma sak.

Och på tal om forskningen. Utbildning och forskning är oerhört viktiga delar av verksamheten på ett sjukhus av Akademiska storlek. Samtidigt är intresset för dessa verksamheter mycket litet hos just landstingspolitiker!

Är det inte dags att återigen göra de stora Universitetssjukhusen till angelägenheter för hela riket? Att ansvaret för dem går till tillbaka till staten?

Jo, jag vet att det inte heller är så ”inne” i en tid av månggifte och avskaffad skolplikt, men rent sakligt tror jag det vore en bra ide´.

Akademiska Sjukhuset är helt enkelt för stort och för viktigt för att hanteras av ett landsting!

 

Tags: ,

Den arga patienten!

10 januari, 2013 in Den Motvillige Patienten, Media, Vården | Permalink

Ser att public service TV skall starta en ny serie med titeln ”Arga Doktorn”. Nå, idén är inte direkt pinfärsk. Arga Snickaren härjar redan i tablån och för rätt många år sedan nu hade SR en Radiodoktor som var små förbannad mest hela tiden.

Och kan man göra något åt alla de som skadas eller dör av felbehandling i svensk sjukvård varje år så visst.

Det intressanta är att man väljer just en Doktor för att dra fram bristerna i vår sjukvård.

Inom andra sektorer brukar detta annars betraktas som en journalistisk uppgift.

 

Och är det i första hand läkarna som SVT skall representera? Jag trodde i min enfald att det var oss vanliga licensbetalare. Eller Patienterna…

Svensk sjukvård är i ett skriande behov av en konstruktiv debatt, om detta råder inget tvivel. Men ännu en underhållningserie? Jag vet inte.

Och om man som drabbad söker sig till programmets hemsida möts man av ett frågeformulär som får de flesta blanketter att verka barnsligt enkla.

Här måste man verkligen fylla i ALLT, med rätt antal ord, för att komma fram till Makten.

Man kan bli arg bara av det…

 

Tags: , , , , ,

Vår vårdslösa vardag

7 januari, 2013 in Den Motvillige Patienten, Media, Vården | 4 comments

Vardagen drar över oss som det kalla grådask som jut nu lägrar sig över södra Norby, här i lärdomstaden Uppsala.

Det är år 2013 års första arbetsdag för många och i TV-reklamen dominerar annonser för bantning och snabba lån.

Många av de som inte arbetar är sjuka. För även om gränsen mellan friskt och sjukt glider som lastbil utan vinterdäck just nu så finns det människor som verkligen mår riktigt dåligt, ja, rent av dör av sina ”åkommor”. Varje dag.

Och i helgen slogs ett tråkigt rekord här på Akutmottagningen på Akademiska Sjukhuset i Uppsala. Ett rekord i tröstlös väntan. En närmast outhärlig situtation denna, att må riktigt dåligt, att inte veta hur allvarligt det är och bara ligga där – och vänta.

Kaoset har skildrats, både i den lokala avisen och i de lokala TV-nyheterna. I ABC-nytt ser jag plötsligt en gammal kollega framträda som ”orolig anhörig”. Ja, tänker jag, vi hamnar där allihop, förr eller senare. I patientrollen. Då ligger vi där med molande magvärk och undrar ”om det var det här vi betalade skatt för”.

Men att akuten inte fungerar är inte en nyhet. Det är snarare en tradig regel, över i stort sett hela landet. Orsakerna är flera. En av dem är att de läkare vi möter när det är kris är de som har minst erfarenhet av alla!

Arbetet på Akutmottagningarna måste organiseras bättre. För patienternas skull – och för personalens välbefinnande. Utan erfaren personal som trivs med sitt viktiga jobb fungerar ingenting. Men, ursäkta att jag tjatar, glöm inte bort Patienten!

En annan är att det inte finns tillräckligt med vårdplatser på avdelningarna för att slussa de sjuka vidare. På vårdspråk säger man att det är ”stopp i avflödet”.

En tredje orsak är att vi ofta söker oss till akuten, och ringer ambulansen, i onödan. Hjältarnas folk är helt enkelt inte så tappert nu för tiden.

Hur man än vrider och vänder på problemet kommer man inte förbi faktumet att Akademiska Sjukhuset skall spara 220 miljoner kronor! Är detta möjligt? Är det ens rimligt?

Av alla de framtidshot som ofta vädras så här vid årskiften är det detta som skrämmer mig mest! För jag vet vem som drabbas i slutändan…

Tags: , , , , , ,

Upptäckten kan om tio år leda till nya mediciner…

10 december, 2012 in Den Motvillige Patienten, Vetenskap, Vetenskapsjournalistik | Permalink

Ibland är befriande att få sina misstankar bekräftade. För några år sedan skrev jag en bloggtext om att vi, vetenskapsjournalister, allt för ofta avslutade våra rapproter med orden ” detta kan inom loppet av tio, tjugo år leda till ett botemedel för cancer.

Och riktigt så bra är det, tyvärr, inte.

 

Jag fick en del sura reaktioner på den texten, minns jag. Oj, då, du har väl inte gett upp? Eller, det var värst vad du var moloken då!

 

Igår hör jag en av världens mest citerade cancerforskare, Bert Vogelstein, sitta och säga ungefär samma sak på en scen i Stockholm. Det var under eftermiddagspasset av NobelWeekDialogue

 

Vad ha sa var ungefär det här:

 

’Vi är offer för vår egen framgång! Inom genetiken och biokemin kan vi idag göra saker idag som framstod som science fiction för bara tjugo år sedan, men den teknik vi använder för att studera den cancer jag arbetar med är ungefär den samma som den var 1953, när DNA upptäcktes.

För det andra har vi lovat för mycket. Idag slutar nästan alla artiklar med att konstatera att ”denna upptäckt kan leda till ett botemedel för cancer”. Men så är det inte!’

 

Anledningen till att forskarna lovar för mycket är enkla att se. De slåss om ära och pengar.

 

Men kanske också en ganska tilltalande entusiasm? En egenskap de inte skulle kunna arbeta utan?

 

Men varför vi journalister köper dessa fraser och använder dem, om och om igen, är svårare att försvara…

 

« Older entries