Fortsättning på I Alfreds anda.
Så är då Nobelveckan till ända. Jo, jag vet att Riksbankens pris till Alfreds Nobels minna kommer att tillkännages på måndag, men jag anser inte att det bör räknas till de Nobelprisen eftersom det inte fanns med i Alfred Nobels Testamente.
Och återigen har de norska politikerna lyckats väcka förvåning och just en diskussion kring vad som egentligen var Nobels avsikt.
Vad det verkligen detta han hade avsett med sitt ”Fredspris”?
När det gäller att tolka den gamle uppfinnarens sista vilja hamnar man i en situation som inte är helt olik tolkningen av den kristna Bibeln.
För det första måste man sätta in testamentet i sitt historiska sammanhang.
Först då förstår man den gammalmodiga uppdelningen i de tre naturvetenskapliga klasserna; fysik, kemi och fysiologi eller medicin. En uppdelning som är idag är hopplöst föråldrad och som därtill utelämnar en rad andra vetenskapsdiscipliner. Man kan till exempel fundera över varför ingenjören Nobel inte redan från början inkludera ämnet biologi, vilket även på hans tid kunde ha varit väl motiverat?
Och på senare år har forskningen inom biomedicin och medicin glidit samman till ett fruktbart ämnesområde, vilket inte minst årets ”Kemipris” visar.
När forskningen kring nanotekniken väl får upp farten kommer gränserna mellan fysik, biologi och kemi disciplinerna att bli minst sagt luddiga.
Tags: Nobelprisen 2012, Nobelpriset