Vi är på konferens i en gammal kvarn. I går en bullrig, relativ farlig arbetsplats, i dag ett sobert och relativt dyrt hotell. ”VI” är 350 personer verksamma inom svensk sjukvård och så jag. Ja, jag är ju på sätt och vis också verksam inom vården – fast som patient. Syftet med mötet kunde inte vara bättre, mindre väntan OCH bättre säkerhet. För just oss vårdtagare. Effektivare vård och större arbetsglädje hos personalen. Tulipanaros!
För att uppnå detta mirakel måste det dock till en hel del. Om detta berättar en forskare från Handelshögskolan (!) och en praktiker från S:t Görans Sjukhus i Stockholm. I botten ligger förstås Toyota modellen. Förstås, för den har länge varit ett föredöme i en rad olika processer. Jag sitter och försöker översätta alla dessa termer och nya begrepp till något jag kan hantera.
Kanske handlar det om något så enkelt som att alla skall samarbeta med patientens bästa för ögonen? Om att sätta ”kunden” , eller den sjuka, i centrum?
Men om det nu är så enkelt så inser alla som varit en längre tid i arbetslivet – och inordnad i någon form av större organisation – att det är lika svårt att genomföra som det är lätt att konstatera.
För vad det handlar om är att riva murar, brottas med prestige och hierarkier. Det handlar om att motivera människor.
I kaffepausen går jag ut genom hotellets foajé. Och eftersom den gamla kvarnen var beroende av sjötransporter ligger den höga tegelbyggnaden precis vid kajkanten. Ute i regnet på Saltsjön ligger ett av dessa gigantiska Kryssningsskepp. Fartyget håller just på att lämna Stockholm. Undra just om de har samma problem där, tänker jag. Ett sådant fartyg är ju också en komplicerad organisation, fylld av specialister. Alla måste de göra sitt jobb på bästa sätt för att allt skall fungera.
Fast jag undrar förstås vem som är Kaptenen på ett modernt Sjukhus?
Tags: Akut förbättring, Akutmottagningen, Sjukvård, Vårdapparaten, Vården