Det verkar råda oro i det politiska etablissemanget i vårt land just nu. Jag tänker då på upprördheten hos kommentatorer och förståsigpåare. Inte ibland politikerna.
Ena dagen gör Reinfeldt från ”det nya arbetarpartiet” ett utspel som handlar om att göra det bättre för landet, dagen därpå håller Lövdén från ”det gamla arbetarpartiet” med!
Eller så är det tvärtom.
Av kommentarerna ibland annat Aktuellt så förstår man att så får det inte gå till. Man måste käfta och kalla varandra lögnare. För detta är tydligen vad vi väljare vill ha.
Utspel och påhopp som i en kanadensisk ishockeymatch. Mindre brödfrågor och mera Skådespel Annars blir vi uttråkade.
-Att satsa på infrastrukturen och forskning är ju inte direkt några val vinnare, som en reporter i Public Service nyhetsprogram sammanfattade saken igår.
Jaså?
Eller. är det möjligen så att det är etablissemanget självt som drabbats av spleen?
ungefär som när filmrecensenter som sett hundra filmer gratis kräver något extra sensationellt för att vakna till ur sin leda.Vilket skapar två grupper av filmer, de som kritikerna gillar och de som folk betalar pengar för att se på.
I ett läge där Västvärldens ekonomi krisar som ett Bermanskt äktenskap och där Euron är lika utrotningshotad som Dronten så tror jag att svenska väljare är tämligen benägna att rösta på tråkiga och trygga alternativ.
För det finns några grundläggande framtidsfrågor som jag misstänker att det råder relativ stor enighet om i befolkningen och då vore det kanske inte så dumt att denna sammanhållning återspeglas i riksdagen? Som att det är bra med fungerande järnvägar och en hög kunskapsnivå i landet. Och att ett växande välstånd ger mera möjlighet till att ta hand om varandra.
Som medborgare i Sverige stödjer jag exempelvis de politiker som kan få fram en långvarig och partiövergripande forskningspolitik. Kunskap tar alltid lång tid att bygga och den mår dåligt av politiska nycker och behov av revirmarkeringar.
Sedan kan vi nog alltid hitta detaljer att gräla om när det drar ihop sig till val.
Om nu politik är att gräla?
Tags: Forskningspolitik