Nyckeln till Naturen

Nationalnyckel är ett lätt vansinnigt projekt, byggt på orealistiska ekonomiska kalkyler. Visst.

Och nu vill ensamutredaren Rolf Annerberg lägga ned utgivningen av praktverket och låta utreda om SLU verkligen skall få fortsätta att vara huvudman för projektet.

Flera förnuftiga skäl talar för hans förslag, men trots det håller jag inte med honom i hans slutsatser.

För även om projektet bygger på entusiasm och glädjekalkyler så är jag lite svag för riktiga entusiaster.

Eller för engagerade människor om ni så vill.

För här handlar det om Kultur – i ordets verkliga bemärkelse.

Idén att kartlägga ett helt lands fauna och flora är en kulturgärning av yppersta klass.

Minst lika viktig som att bygga ett nytt Operahus i huvudstaden. Betydligt viktigare än att anlägga ytterligare ett antal stora sportarenor.

Som alla offentliga projekt kommer det att spränga budgeten men det är det värt.

Vi medborgare får ofta hör att vi lever i ett rikt land och det vore i sanning ett fattigdomstecken att inte ha råd att kartlägga vårt lands djur- och växtliv! När vi nu anser oss ha råd med så mycket annat.

Hur skall vi annars kunna påstå att vi är ett ”naturälskande folk”? Om vi inte har råd, eller kunskap, att läsa i naturens böcker?

Att sedan flytta det unika Art Data projektet från SLU skapar nog flera problem än det löser. Det var ändå där som idén föddes och där den vårdats.  För var man än håller hus så bygger ett sådant här arbete alltid på kunnig och engagerade människor.

Och märkligt nog så råder det idag brist på så kallade gröna biologer, trots att arbetslösheten är hög ibland just disputerade biologer.  Artdatabanken och Nationalnyckeln har varit deras ”gröna dröm”. Speciellt taxionomer är verkligen ett utrotningshotat släkte. Här kanske man kunde överväga både arbetsmarknadsåtgärder och kulturstöd?

Nu anser jag dock som vanligt att det är olyckligt med vetenskapliga gränser och skrankor. De gröna biologerna borde samarbeta med ” de vita”, det vill säga de i labbrockar som forskar på biokemi och bioteknik.

För ett modernt Artdataprojekt borde givetvis även inkludera analyser av arternas arvsmassa! Och då kanske man skulle kunna koppla ihop det stora SciLifeLab  projektet med ArtDatabanken?

På så sätt skulle man skapa något nytt, ett forskingsprojekt som vidgar horisonterna.

Som verkligen visar att vetenskapen är en av hörnstenarna  i vårt Kulturhus.