Läser i tidningen att Akademiska Universitetssjukhuset skall spara.
Detta är en klassisk ickenyhet, idag bet en hund en man. Sensationen vore ”Akademiska Sjukhuset får betydligt mera pengar” På ledarplats kommenteras sedan den senaste onyheten. Politikerna bör göra så, sjukhusdirektören bör göra si. Jag får läsa en bra bit i texten innan jag finner ordet ”patient”. Nu kommer ordet patient kommer förmodligen från det engelska ” patient”, att ha tålamod så vi är vana att vänta. 
Rådet blir, som alltid, att ”omorganisera”. Konsulterna gnuggar redan kreditkorten.
En fråga bara, varför måste alltid just vården spara? Varför är samhällets kostnader för att ta hand om sjuka och skadade alltid ”för höga”? Ett annat råd är att lyssna till – personalen. Jo, det kan nog vara befogat.
Toppstyrning är aldrig bra, men jag säger det en gång till. Samhället bedriver inte sjukvård i första hand för att ”skapa sysselsättning”. Den bedrivs för att bota sjuka. Patienten i centrum. Någon?
För vi ”multisjuka” skickas alt mera runt som spelbrickor i fulla sjuksalar, ungefär som i Roy Anderssons berömda valfilm för (s). Våra problem är alltid ”någonannans”. Ety detta ärt den rådande ideologin inom Vårdapparaten. ”Någonannanismen”. ”Vi skriver en remiss”. Så är du inte vårt problem längre. Ständigt på väg i en säng, körd mellan olika instanser. DET kostar pengar, och det kostar på. Inför en ombudsman för oss multisjuka. Någom som tar ansvar för helheten, samordnar provtagning, utredningar och insatser. En lots som tar varje enskild person igenom Vårdapparaten, relaitvt oskadd. Eller, otänkbara tankar. Tänk om vi kan bygga sjukhus där den sjuka människan ligger på sitt egna rum och vården KOMMER TILL HENNE!
Mumlar tyst min bön:
Hippokrates Hör min enkla bön Jag en fattig patient i oro och smärta Ber dig Ge mig en läkare som bryr sig om människor! En människoläkare En doktor som tittar mig i ögonen, som vet vad jag heter Och som läst min journal innan hen träffar mig En doktor som ser tull hela mig och inte bara en av mina inälvor En helande läkare som är specialiserad på att bota Inte på att blända kollegor
