Hur smälter man samman 365 dagar till ”några rader”? En omöjlig uppgift! Ändå görs det upprepade försök i dessa dagar. Årskrönikor kallas dessa subjektiva, osakliga och ovederhäftiga försök. Många tror, tort detta, att de utgör en slags journalistik.
Tittade på Rapports försök häromdagen. Varken bättre eller sämre än andra sammanrafsanden av en kaotisk omvärlds rörelser under en avgränsad tid.
Men kan ändå inte låta bli reta mig på rapporteringen kring undervattensjordbävningen utanför Japans kust. Och den efterföljande Tsunamin. En ovanligt stark omskakning av berggrunden med fruktansvärda konsekvenser för många, många människor. Hela Japan flyttade faktiskt av dessa underjordiska krafter och tusentals människor dödades, skadades, blev av med sina nära och kära, miste allt de ägde, minnen, husrum , ja, livet.
Men media fokuserar på vad som intresserar dem, kärnkraften. För enligt rådande medial uppfattning är riskerna med strålning enorma, ja, de närmar sig nästen de oerhörda farorna med “kemikalier”.
Den nuvarande kärnkraften har förvisso sina problem och de är avsevärda. Men så monstruösa som de framställs i media är de, lyckligtvis, inte. Varken kemikalierna eller strålningen.
Och om man tror på människans kreativa förmåga så tror man också på att det finns andra vägar ut ur problem än att enfaldigt säga nej till dem.
Och när vi ändå är inne på mina personliga värderingar menar jag att det är vår plikt att försöka ge så många människor som möjligt ett drägligt liv. Vi blev ju som bekant 7 miljarde passagerare på denna lilla blå planet under året.
Eftersom jag själv var verksam i linje tre i folkomröstningen är det inget enkelt beslut att fatta, men, jag kan inte se att vi måste bygga ny, säkrare, kärnkraftverk nu. Och det bör ske snart, för det kommer att ta tid.
Varför?
Jo, helt enkelt därför att jag är övertygad om att jordens medeltemperatur stiger och att det är orsakat av våra utsläpp av koldioxid. Samma tillväxtsgas orsakar också en försurning av världshaven som ofta negligeras, men som minst lika allvarlig.
Och jag tror inte att de ”alternativa metoderna” , på kort, eller medellång, sikt har en chans att möta de växande kraven på ökad standard och mera energi som finns runt om oss.
Av våra 7 miljarder medmänniskor.
Varför då? Helt enkelt därför att de inte, möjligen med undantag för avancerade solceller i varmare länder, innehåller den nödvändiga energimängden. De räcker inte till.
Jag tror inte heller att den vanlige kinesen vill avstå från en framtida söndagsstek ( eller vad som nu är den lokala motsvarigheten ) Eller att den indiska familjen vill avstå ifrån att ” ta en biltur”.
(Däremot tror jag att bilen kommer att drivas av elektricitet.)
Så jag säger ungefär som ” årets Uppsalabo”, professor Hans Rosling ” jag är ingen förespråkare för kärnkraft, men jag försöker visa på hur det ser ut”.
Med allt detta, och lite till, i bakhuvudet känns det bra att veta att det är Rapports rapportering som är strålskadad, skadad av allt för lång vistelse på medias egen härdsmälta, på Söder i Stockholm.
Så långt tillbakablickar för den här gången. Det känns bra att även se framåt en dag som denna. Men framtidsforskning är en rätt skakig forskningsgren suddigt gränsande till Spågubbarnas värld.
Och enligt både mitt favoritprogram ”Spanarna” i P1 och enligt Mayakalendern lär världen gå under nästa år.
Till dess söker jag tröst i Leif GW Perssons vinterprogram i samma kanal. Han är en lisa för själen, denne trulige tjockis och han spelade därtill ”Nämner du Sverige” med Jussi Björling!
Jag delar Leif GW Perssons aversion mot mörkret och glädjer mig därför extra åt att dagen redan förlängts med nästan 10 minuter sedan Höknatten! ( Läs hans bok! ”Gustavs pojke” om du inte redan gjort det!)
Nästa år blir det nog ännu svårare att sammanfatta året – för då är året 366 dagar långt 
Gott Nytt År hör ni!
