augusti 2011

Då och då har jag haft nöjet att publicera funderingar av min gode vän KH. I det rådande ekonomiska kaoset känns det åter tryggt att luta sig mot hans analys som kommer här:

”” Det är nästan 2 år sedan jag funderade en del över den amerikanska dollarn och dess övervärde. Detta i en tidig fredagsfundering. Nu har tydligen Standard and Poor kommit fram till en liknande analys. Man kan ju lugnt konstatera att deras analys rönt större uppmärksamhet än min.
Systemet har tydligen skakats om i sådan omfattning att SE-bankens alla analytiker tvingades in på jobbet igår trots att det var söndag för att analysera läget. Bortsett från att det naturligtvis är tråkigt att de fick en söndag med familjen spolierad så förvånas jag över att det inte redan hade analysen klar att plocka fram. Om alla chefsanalytiker missat frågan om den felaktiga värderingen av dollarn så blir jag en aning förvånad. Rimligen borde de för länge sedan ha tänkt tanken och planerat för det. Ungefär som att de flesta tidningar redan har mer eller mindre färdigskrivna runor över framträdande personer som de kan plocka fram om något skulle inträffa.
Dollarturbulensen väckte även EUs finanschefer som igår beslutade om att stödköpa italienska och spanska statsobligationer. Hur kan det fungera? På något sätt känns det som att de köper av sig själva, ungefär som att Volvo som företag skulle gå ut på marknaden för att köpa upp Volvo-bilar i syfte att förbättra resultatet. Det finns också en historia från Chicago som berättar att för länge sedan fanns det så många frisörer i Chicago att de kunde klara sig på att klippa varandra.
Min fundering bygger på att värdet på Euron garanteras av de stater som har infört den valutan, i alla fall i huvudsak. Om dessa stater får problem varvid Eurons värde hotas, har jag svårt att förstå att man kan skydda värdet genom att samma organisation stödköper. Men, detta är makroekonomi och det är så svårt så det finns ingen som vet eller behöver ha rätt. Man kan lugnt ha fel och ändå behålla förtroendet inom detta område.

I samband med beslutet att Euroområdet skulle stödköpa sig själv så lovade dessutom Tyskland och Frankrike att de skulle följa de beslut de varit med om att fatta. Otroligt att marknaden kan uppfatta det som en trygghet att någon lovar följa de beslut de tagit. För mig är det snarare en självklarhet och jag hade snarast blivit osäkrare om någon behövt garantera att de skulle göra det de redan lovat.”

För mera läsning i ämnet vill jag som vanligt varmt rekommendera The Economist