juli 2011

You are currently browsing the monthly archive for juli 2011.

Jag och dom

Ibland tänker jag på Esperanto. Eller snarare på idén att ett enda världsspråk skulle skapa global förståelse och förhindra krig och konflikter.

Idag har vi engelskan som ett slags inofficiellt världsspråk. Och vi har ett imponerande nätverk av kommunikationssatelliter, sändarmaster och kablar för att underlätta en världsomspännande kommunikation.

Vi lever kort sagt i en värld som 1887 års esperantister bara kunde drömma om. Och vad har hänt?

Jo, visst har vi fått världsomfattande nyhetssystem men vi har också fått raka motsatsen. I-pod människan. Individen som väljer precis den världsbild som passar honom eller henne. För det oöverskådliga utbudet av underhållning, sport och information vi alla håller på att drunkna i har också lett till – isolering.

Var och en av oss kan lätt hitta bekräftelse på just våra värderingar och förutfattade meningar på nätet. Rymdvarelserna har landat, Elvis Presley lever och världen håller på att tas över av ” de andra”.

Att detta stämmer får vi styrkt genom att varje dag läsa rätt hemsidor, gå in på rätt forum, ladda ned rätt podcast eller film på You Tube.

Denna version av verkligheten kan vi bära med oss överallt i vår I-pod eller i vår mobiltelefon.

Vi kan dessutom hela tiden få vår “korrekta” världsbild bekräftad genom att chatta med likasinnade på Facebook eller på en rad specialforum.

Så gör vi alla, mer eller mindre. Det är jobbigt att byta åsikter varje dag, lättare att bita sig fast i de gamla invanda. Det ligger dessutom djupt rotat i våra hjärnor att sluta oss samman i mindre grupper mot ” de andra”. De flesta har ett dussin människor som vår närmaste krets och omkring 150 i vårt större umgänge. ( Enligt Richard Dunbar)

Och vi utbilda ständigt nya varianter av språket, klädkod eller umgängesregler, just för att skilja ”oss från dem”.

Så gör också terrorister i blivande.  Och det brokiga internet ger dem både näring och kamouflage

-       Var och en sin egen extremist som Jonas Thente skriver om i en mycket intressant artikel ( ”Ett monster föddes ur hatet på Internet”) i dagens DN (papperstidningen.)

Och Benjamin Katzeff Silberstein är inne på samma tankar i sin artikel ” Envar sin egen sekt?” i Svenska Dagbladet.

Förr pratade man om ” vi och dom”. Nu är det snarare  ”Jag och dom.”

( Ursäkta, ”dom”! Det bär mig emot att inte skriva ”dem”.)

Trots det vilar det något vackert i Ludvig Lazar Zamenhofs ide om Esperanto.

Iden om att vi kan samsas, trots olika språk och trots att vi alla är olika.

Men då måste vi bygga våra samhällen efter hur människan är, inte försöka bygga bort årmiljoner av utveckling på några år.

Då måste vi stärka den empati även för okända människor som The Economist skriver om i sitt senaste nummer. Förmågan att förstå och känna medlidande med individer som inte talar vårt språk och som inte på ytan ser ut som vi.

En unikt mänsklig egenskap! Det som gör oss mänskliga.

 

Tags: , , , , ,

En vecka har nu gått sedan terroristdåden i vårt grannland.  Förmodligen kommer detta att bli en sådan där händelse där man av någon anledning minns exakt var man befann sig när man fick höra nyheten.

Bilden av vad som egentligen hänt var länge mycket oklar och det har tagit tid för den att klarna. Så är det med vad som kallats ”det oväntat oväntade” .

Nu vet vi att 77 människor miste livet i ett sprängattentat och i de efterföljande avrättningar på Utöya.

Förmodligen utfördes alla dessa vedervärdigheter av en enda man som planerat detta i 9 år!

Han hade också skickat material som förvarande och ”förklarade” sitt handlade i förväg till en rad mottagare. Ingen reagerade.

Lyckligtvis är norrmannens agerande unikt i hela världen och än mera sällsynt mitt i det lugna Skandinavien. Mest påminner alltihop om UNA-bombaren och bomben i Oklahoma.

Det overkliga har möjligen blivit lite mera verkligt under veckan, men det oförklarliga väntar fortfarande på sina förklaringar.

Inte för att det saknats försök till förklaringar. Tvärtom. I stort sett varenda expert, kolumnist eller tyckare (som undertecknad) har gett just sin förklaring till varför.

Mycket klokt har sagts och skrivits. I det utmärkta radioprogrammet ” Människor och Tro” påpekade exempelvis en norsk expert att terrorn inte riktat sig mot muslimer eller moskéer.  Attentatsmannen vände i stället sitt hat mot det norska socialdemokratiska partiet, mot etablissemanget. Han är inte någon uttalade nazist, snarare ultranationalist.

Men mitt i dånet efter bomben och mitt i myllret av experter saknar jag fortfarande vetenskap och beprövad erfarenhet.

Vad säger forskningen om på detta, ett av våra mest debatterade samhällsområden de senaste decennierna! Vad är svaret på frågan: vem blir terrorist?

På ett djupare plan kan man se att terrorister nästan alltid är unga män som upplever att deras land är ockuperat av någon annan. En gammal revirkänsla som är mycket stark och som måste hanteras, mitt i den globala byn. Men varför blir vissa besatt av dessa tankar?

Tyvärr har väldigt få av teorierna som finns något som helst prognosvärde. De kan alltså inte användas för att undvika en liknande tragedi. Så kallad profilering har tvärtom visat sig näst intill värdelös.

Det gäller också det mesta av de förslag och lagändringar som nu kommer. Mera övervakning, kontroll av konstgödsel (!) och strängare vapenlagar.

Symbolhandlingar som precis som säkerhetskontrollerna vid flygplatserna kommer att göra vardagen besvärligare för icke-terrorister.

Så jag frågar igen, bedrivs det verkligen ingen tvärfacklig forskning mellan hjärnforskare, psykologer och säkerhetsexperter i världen? Inte ens inom det gigantiska ”Homeland security” projektet i USA? Och hur är de på ”Freds- och konfliktforskning” i Uppsala?

Finns där någon forsknings om kan hjälpa oss att känna igen ondskans ansikte, innan det blir det sista vi ser?

Tags: , , ,

Fram ur den fruktansvärda fredagen i vårt grannland träder nu några hjältar, men ännu flera frågetecken.

Hjältarna först. Jens Stoltenberg har alltid framstått som en ledare av ett särskilt snitt och nu befäster han den bilden.  Hans tal och framträdande nu är välbalanserade och fulla av en stark kärlek. En ledare mitt i sorgen.

Men vid sidan av statsmannen fastnar jag också för den kvinna som tar sin båt och försöker rädda så många som möjligt från ”helvetet på Utöya”.

Eller den unge mannen som simmar ifrån ön med en sårad kamrat på ryggen.

Godheten, empatin finns den också. Och den är, som Stoltenberg säger, så mycket starkare!

En  sak stör mig dock allt mera i mediabevakningen av attentatet i Norge. Idolbilderna av det fega kräket som avrättar barn för ” sin sak”.

Det, och uppmärksamheten som riktas mot hans så kallade ”manifest”.

Är det inte precis detta  han vill? Är det inte detta svammel som just kostat så många människor livet?

Jag förstår intresse för den häktade, även jag är nyfiken. Hur ser ondskan ut idag?

Och jag inser att det finns en poäng av att visa upp skitstöveln som en blond norrman.

För ondskan kommer inte med horn och svans. Han ser ut precis som du och jag. Den kan till och med vara en hon…

Men dessa idolbilderna, behöver vi egentligen dem? ”Stolt poserande med automatvapen.” Måste vi spela med i denna massmördares ”PR-kupp”?

Det finns andra, mänskliga ansikten att lyfta fram. De verkliga hjältarna från Utöya!

När det gäller ”manifestet” påminner det om de brev man ibland fick till redaktionen.Långa utbrott, där inte ens de tio sidorna av brevpapper hade räckt till utan där brevskrivaren ansett sig behöva såväl marginaler som kuvert för att framföra sin sak. Svammel från sjuka själar.

Maniska brev från privata helveten.

Samtidigt pågår nu ett slags ideologiskt svarte-petter spel i spalterna och inte minst på nätforum som Newsmill

Efter att först felaktigt ha identifierats som en islamistisk extremist och då omfattats av några hittills okända, och fortfarande mystiska,  terrorgrupper, har nu grupperingar på högerkanten börjat svära sig fria från alla kontakter med gärningsmannen.

I Aftonbladet skriver Jan Guilliou en ovanligt nyanserad spalt om vår islamofobi och det farliga kriget mot terrorismen. Han har en poäng. Men så enkelt kan man inte heller beskriva fanatismen.

Jag längtar efter fakta. Och efter användbar forskning. Efter statistik. Efter konkreta råd om hur man hittar massmördare – före de blir det!

Allt kommer vi nog aldrig att förstå, men bilden av just den här ondskan kommer, förhoppningsvis, sakta, att klarna.

Tags: , , , , , , ,

 

 

- Det är få människor ute idag, säger expediten på NK i Göteborg. Jag skulle inte heller gå ut om jag inte jobbade och jag skulle absolut undvika Nordstan, konstaterar hon.

- Alldeles för stora folksamlingar där.

Så slår terrorn – även här. Och det var ju för övrigt på NK, fast i huvudstaden, som Anna Lind mördades.

Och det var i Stockholm, mitt i förra årets julhandeln, som Sverige höll på att drabbas av ett fruktansvärd terrordåd. Det var så nära att Taimour Abdulwahab lyckades att man helst vill förtränga det.

I Göteborg är det nära till Oslo och staden är fylld av shoppande norrmän. Liseberg är öppet och idag är det finalerna i Gothia Cup där ungdomar från hela världen träffas för att spela fotboll. Ungdom och lek.

Våldet är avlägset här. Men rädslan sprider sina kalla rottrådar i sommarvärmen.

- Jag hade helst stannat hemma idag säger den unga kvinnan på Nordiska Kompaniet.

Olof Palme och Anna Lind. Elfte september. Madrid och …

Det är länge sedan vi förlorade ”vår politiska oskuld”.

Så hur hanterar man det oförklarliga? Ja, man ringer sina norska släktingar och vänner och frågar om allt är bra med dem?

Det är det lyckligtvis.

En banal liten gest mitt i ett trauma. En gammaldags oro för de närmaste  i det globala samhället.

Men hur förklarar man ondskan? Det ”helvetet” som ungdomarna på Utöya beskriver. Varför? Varför? Varför?

Och vad är det med de fredliga, skandinaviska socialdemokraterna som får galningar att så totalt tappa besinningen?

Är det själva besinningen som retar de besinningslösa?

Är detta i första hand ett politiskt dåd?

Har någon uppmanat denne idiot ”att offra sig i kampen”?

Eller är det återigen den ensamme dåren? Frågorna är många.

Många kommer att följa sina gamla invanda hjulspår och förklara vidrigheterna enligt höger-vänster dimensionen, men är det inte lite väl enkelt?

Hanne Köhler vrider som vanligt tänkvärt på våra värderingar i  DN.

I Aftonbladet vänder Jan Guillou på perspektivet. Men ingen ger ett svar. Hur skulle man kunna det?

Möjligen får man någon uppfattning om detta om man lyckas tränga igenom de 1 500 sidor som han lär ha skickat till partiet Sannfinnländarna i ett annat grannland.

Någon har också redan samlat ihop Anders Behrings Breiviks ”tankar” på nätet.

Men vad säger allt detta  om denna skitstövel till människa?

Hur kan han  motivera att han släckt etthundra liv? Och lämnat många, många flera i otröstlig sorg och livslång saknad?

Varför kunde inte han ha fumlat med sin bomb innan han nådde målet, precis som  kollegan i Stockholm?

Så att han sprängt enbart sig själv i luften. För vidarebefordran till underjorden.

Där kunde självsprängaren Abdulwahab och Breivik möts i samma helvete. För att diskuterats sina respektive trosuppfattningarnas för- och nackdelar! Utan att dra in oss andra i sina hatbilder.

Tills dess kan jag bara säga, gud bevare oss för fundamentalister!

Och länge leve de tvivlande humanisterna.

Eller för att citera Tage Danielsson: ”Utan tvivel är man inte riktigt klok.”

 

Tags: , , , ,

20110723-153746.jpg

Det är få människor ute idag, säger expediten på NKi Göteborg. Jag skulle inte heller gå ut om jag inte jobbade och absolut undvika Nordstan.

Så slår terrorn – även här. Och det var ju för övrigt på NK, fast i huvudstaden, som Anna Lind mördades.

Det är länge sedan vi förlorade ”vår politiska oskuld”.
Så hur hanterar man det oförklarliga? Man ringer sina norska släktingar och vänner och frågar om allt är bra med dem? Det är det.En banal liten gest mitt i ett trauma.

Men vad säger man? Hur förklarar man ondskan? Och vad är det med de fredliga skandinaviska socialdemokraterna som får galningar att så totalt tappa besinningen?

Är det besinningen som retar de besinningslösa?

Frågor – i skuggan av  ännu en obegriplig tragedi…

Tags: , ,

Himlen lystes just upp av blixten. Och mullret kom snabbt hit. Nova ( vår unghund) som aldrig hört Tors hammare förut gnäller lite. Sandy, den lite äldre hunden söker upp mig. Hon gillar inte dundret och har länge hört det i fjärran. Tordön eller fyrverkerier är strunt samma för henne. Fast det är bara hundarna och jag som vakar. Hustrun sover tryggt.

Att sitta och vänta in åskan är annars en gammal tradition i min fars familj. Så gjorde även min farfar och farmor. De satt ofta i verandan här för där fanns det ”ingen el”. Det blir gärna så när man bor på landet, i slutet av långa luftledningarna. Det smäller rätt rejält.

Här har det slagit blixtar ur kontakterna många gånger. En gång hoppade ett proppskåp ut ur väggen. När sonen var liten for en klotblixt (?) genom rummet där han just lekt.

Men hittills har vi klarat oss relativt bra från himlens vrede. Fast i våra elektroniska tider blir det dyrt med överslag mellan alla trådar i ”det trådlösa samhället”.

Har försökt att få till ett så kallat inledningsskydd – och är nästan där. Det är bara teleledningarna kvar som hänger kvar som jättelika åskledare. Svårigheten att få tele- och el- leverantörer att samarbeta har snarare ökat än minskat med privatiseringen.

Nu är det i vart fall här. Ovädret som SMHI varnat för.  Åskcellen som redan gjort stora delar av Gotland strömlöst. Regner brakar också på. Utmärkt skulle farfar tyckt. Hans stora skräck var ”torråska”. Då kunde både skog och lador ryka med.

Jaha, där försvann just teleförbindelsen! Får alltså skicka min lilla rapport via mobilen. På tal om mobilen så har jag tidigare påpekat för SMHI att orten ”Sätila” inte fanns med i deras nya ”app”. Deras norska konkurrent YR.NO hade bättre koll på svensk geografi. Så nu ser jag till min glädje att vi kommit med på kartan!

Regn och åska.

Inte otypiskt väder i slutet av Juli där det råkar ligga en vecka med många kvinnonamn ibland namnsdagarna.

Tor spelar solo i fruntimmersveckan.

Tags: , , , ,

Semesterstiltjen sänker sig stilla. Sverige sover sött. Media domineras av repriser eller danska dokumentärer.

Men i drottningens England rasar en verklig skandal. Den journalistik som ofta säger sig stå på de svagas sida i kampen mot Makten har visat sitt Janusansikten. Det hänsynslösa, skandaldreglande grinet.

Föga överraskande är det en av Rupert Murdochs tidningar, News of the World,  som löpt amok. Mannen som även står bakom FOX. Australiensaren som påminner om en ökänd italiensk TV furste.

Nu nystas en härva av lögner, lagöverträdelser och ligistfasoner upp. En tidning läggs ned, men det smutsiga drevet går vidare.

Drevet mot dem som inte tänker ”rätt”. För alla politiska system har sina ”oliktänkande”, sina dissidenter.

Lustig nog lyfts inte just denna nyhet upp på någon av våra inhemska tabloiders hemsidor. Jag säger med Lars Winnerbäck ” skandalen är dom”.

Jag kan bara hoppas att denna affär granskas ordentligt, även i den semestersussande svenska pressen. För idag är det ofta Media som är Makten.Det är en tillfällighet som ser ut som en tanke att Murdochs svenska bolag producerar bland annat ”Big Brother”. Uttrycket ” vi lyssnar på våra läsare” har onekligen fått en ny innebörd.

Och vem granskar Mediamakten?

Vem vågar?

Tags: , , , ,

Hundarna och jag har just varit ute i måttligt regn. Bedömningen ”måttlig” får stå helt för SMHI. Vi som stod där ute i skogen skulle nog beskriva det son rejäl rotblöta. Sura blev vi i vart fall och skyndade så gott det nu går med justerade fötter och tassar hemåt.

Ja, mina  fyrbenta vänner tog det kanske inte så hårt. För Golden Retrievern tog sig god tid för ett sista dopp i näckrosdammen. Regnet kommer att göra underverk där, för de senaste dagarna har vattennivån sjunkit skrämmande fort och de två badglada hundarna har förvandlat de tio blommande röda näckrosorna i den kvarstående pölen till rosmos.

För när det gäller att bada är de tu precis som mindre barn, precis när man skall bryta upp måste de ta ”ett sista dopp, bara”.

Väl inne i den veddrivna stugvärmen kunde jag konstatera att det redan hunnit falla 7mm regn under denna gråa torsdag.

Juli är och har ofta varit en regnrik månad så ingen borde vara överraskad. Men med tanke på alla falsklarm som vädertjänsterna bjudit på sina prognoser var vi i vilket fall,” måttligt överraskade”.

Tags: , ,

Är inte det här en salamander? Så frågar min son Johan när han iförd vadarbyxor avsedda för flugfiske står till midjan i vår nyanlagda damm i Sätila. Jo visst är det så. Ett litet yngel av liten vattensalamander är precis vad det är! Min glädje är desto större. När jag var i Johans ålder fanns det gott om ”vattenödlor” här.

När man som nyfiken grabb väl fick korn på dessa minidrakar så upptäckte man dem överallt. Hannarnas färggranna lekdräkt med en böljande kam längs svansen gör dem till exotiska varelser, mitt i det grumliga mossvattnet.

Och jag tror mig veta att många mera kända biologers upptäcktsresor börjat precis så, vid en liten vattensamling i skogen. Vi fick alla lära oss att de små djuren inte är ödlor, utan just salamandrar.

Men så försvann de ur min värld.  Mosshålorna växte igen och försurningen skadade åtminstone den den större vattensalamandern.

De drabbades också av de vanliga förödelserna. Utdikning, inplantering av fisk och kräftor.

Då och då läste jag om vattensalamandrar. Till exempel i UNT där de ”stoppade byggplaner” i Gränby.

Eller i den medicinska litteraturen, eftersom dessa små amfibier har i det närmaste otrolig förmåga att återbilda förlorade ben, ja, till och med ögon.

Nere på min lilla mark i sydvästra hörnet av Västergötland försökte jag återskapa naturvatten som gått förlorade, men med föga framgång. pH-värdet var exempelvis överraskande lågt i en av dem. Så jag lät gräva flera dammar.

Varje vår spanade jag efter en enda liten viftande salamandersvans, men icke. Jag håvade efter yngel, men inte.

 

Innan plötsligt idag, där var den. En ung salamander som just gjorts sig av med de gälar de föds med och snart kryper upp på land. Förhoppningsvis har den många kamrater så att dessa fascinerande djur kan göra comeback.

Det tog några år – men det var det värt!

 

Tags: , ,

Anders Fuglesang tar en överdos! Se där en typisk Almedalsk aktivitet. Förra året brände Gudrun Schyman pengar och en person ville slakta en ko offentligt.

Det gäller att skrika för att höras i tjattermyllret.

Men syftet med Fuglesangs ”självmordsförsök” är mycket gott. En grupp personer vill visa på hur verkningslösa så kallade ”alternativa mediciner” är. Det Fuglesang stoppade i sig var just ett sådan alternativt sömnmedel. Och det är verkningslöst.

Men det finns också naturmedel som är livsfarliga.

Detta är ett väl känt faktum, lysande dokumenterat och skildrat bland annat i boken ”Salvekvick och Kvacksalveri” av Simone Sing och Edzard Ernst.

Själv blev jag som 13-åring släpad till en Homeopat i Vårgårda. Han lyste mig i ögonen och sa att jag besvärade av halsont.

I själva verket hade jag just debuterat som ungdomsdiabetiker. Och han lurade min mor att i förtvivlan lägga de småpengar hon tjänade som hemsömmerska på verkningslösa sockerpiller!

Så min inställning är klar. Människor får gärna hålla på med alternativ. Och alla idéer skall provas. Men när de prövats, om och om igen utan verkan, så skall inte vi skattebetalare spendera pengar som behövs så väl inom den vanliga vården på detta.

Det gäller också Landstinget i Upplands  beslut att trots ökade kostnader köpa KRAV märkt mjölk.

Då ger jag mycket hellre sköterskorna på Akademiska högre löner! Så att de stannar kvar och inte säger upp sig som de på Akuten!

Och vården behöver varje krona. Både till verksamma läkemedel utan biverkningar – och till ett bättre bemötande.

 

 

 

 

 

 

  

 

Tags: , , , ,

« Older entries