Sommarsolståndet! Om jag vore religiös skulle jag fira det på något vis, Med mysterier och riter. Nu får det bli den sekulariserades lite tråkiga konstaterande att ”ljuset är hänryckande och utan ände”.
De blå nätterna, så lockande för oss nattugglor. Vem vill gå och lägga sid då? ”Man borde se på stjärnorna, man borde vara två” som det heter i visan. Nu är tyvärr min älskade hustru kvällstrött så…
Sätter mig istället med en kopp nybryggt kaffe vid trädgårdsdammen och försjunker i all frisk grönska. ”De fålar som avlats i gölarnas slam” som det heter i Rune Lindströms relativt nya Visa vid Midsommartid. Men grodynglen här verkar redan ha hoppat iväg, på fyra ben. Livet har bråttom. I trädkronorna matar Talgoxarna och Pilfinken sina ungar. Jag är numera mesuppfödare. Talgoxen och Blåmesen bor i vår trädgård året om. Blåmesen misslyckades delvis med sin häckning i år, bara två av åtta ungar kom levande ur holken.
Pilfinken vet jag inte riktigt var jag har. Det är en smart fågel som Göran Berggren skrivit en kul bok om ( CARLSSONS)!
Och självklart matar jag dem fortfarande.
Koltrasten sjunger ännu några dagar. Inte så illa.
Molnen döljer solen och långt söderut mullrar åskan. Snart kommer det en liten regnskur igen. Sommar i Sverige.
Är det tillåtet att känna lite för sitt kära hemland, tro?
Tags: Midsommar, PILFINK, Sommarsolståndet