Hur mår svensk vetenskapsjournalist idag? Rätt bra om man får tro flera av deltagarna i tisdagens debatt på Bio Roy i Göteborg. Mille Millnert ny GD på Vetenskapsrådet tyckte till exempel att ”det skrivs rätt mycket om vetenskap”. Andra vittnade om det överflöd av information som finns på nätet. Vetenskapsbloggaren Åsa Larsson gav också konkreta råd om hur man får upp emot 500 läsare per dag. John Burklow från NIH berättade om hur snabbt allt går. När en historia läggs ut på en blogg handlar det om minuter innan ”alla” har den.
Frågan om journalistiken ”twittrar sönder” besvarades med nej. Heidi Avellan på Sydsvenska Dagbladet tyckte till exempel att Twittrandet varit en positiv erfarenhet för tidningen. ( Tidningens chefredaktör avgick för övrigt under pågående debatt) . Förutom DN har ingen av de stora morgontidningarna idag en dedicerad vetenskapsbevakning. Än mindre en daglig vetenskapssida i paritet med de vanligen förekommande kultursidorna! Förklaringen till detta är vanligen bristande intresse hos läsarna – och annonsörer. Samtidigt har det startats ett dussin nya magasin om vetenskap/historia i landet, berättade Patrik Hadenius.
Så det är något i den här beskrivningen av verkligheten som skevar. Eller ser du samma positiva bild?
Bilden: John Burklow berättar om NIH
