Det är tur att vi har P3?

Slår på radion en måndagsförmiddag. De två programledarna bedriver en lite roligt gissningslek med ett citat ”mellan 10 och 3000”. Vad kan det stå för? Rätt svar visar sig vara antalet tumlare i Östersjön. Väldigt ointressant tycker programledaren, hon kan tycka att det är mycket mera intressant att veta hur många nakenbilder det finns av Carl Philips flickvän på nätet än detta.

Jaha. Miljö är kanske ingen viktig fråga, om man jämför. Inte för ungdomen i vart fall…

Programmet rullar vidare. Nu handlar det om skönhet i politiken. Radioprataren frågar sin Sidekick om hon skulle kunna bli politiker. Nej, hon har för mycket i bagaget får vi veta. Men om man bara ser till utseendet då? Svår fråga, tycker medprataren. Om hon slår ut sitt hår och tar av sig glasögonen kanske. För det är klart man ser ju människor med lyten och så. Fast ibland har man ju ”tjockdagar!”

OK, så fula människor, ”glasögonormar”  och människor med handikapp har inte i politiken att göra. Bra att veta.

Därefter intervjuas en forskare i ekonomi (!) som tittat på utseendets betydelse för politisk framgång i finsk  politik. Men programledaren är bara intresserad av en sak, vem ligger bäst till när det gäller skönhet, Fredrik Reinfeldt eller Mona Sahlin? Forskaren försöker på tio olika sätt värja sig mot denna fråga eftersom han inte inte har forsakt på den, men det hjälper naturligtvis inte. Till slut får programledaren ”rätt svar”-  av sin bisittare; Fredrik Reinfeldt. Med ”sina hundögon”.

Här orkar jag inte lyssna mera. Det är en rasande tur att vi har public service tänker jag. Som går emot utseendefixering och ytlighet. Det är anledningen till att vi aldrig får sälja ut P3. Denna ungdomskanal skall stå emot alla hemska kommersiella krafter. Så sades det gång på gång  vid det förra regeringsskiftet. Då när public service skulle utredas. Tur att P3 finns.

Så tycker jag tills jag råkar titta på radions kanalväljare. Den står på P3! Jag har just lyssnat på ”brunch med P3”…