juni 2010

You are currently browsing the monthly archive for juni 2010.

Sommarsvalor

En svala gör ingen sommar, sa man förr. Det stämmer fortfarande. Men tornseglaren är sommarfågeln  för mig. Och den är ju som bekant ingen svala, utan räknas sedan länge till seglarna. Seglare är tydligen närmare släkt med kolibrier! Vilken kanske ändå inte är så överraskande när man tänker på deras respektive flygkonster.

Läser om tornseglaren i Lars Sunds roliga bok ”En morgontrött ornitologs bekännelser”. (Den kom ut för ett bra tag sedan men har du inte läst den så gör det!) För honom är tydligen denna fågels ankomst förknippad med vemod, för när den svingar sig in i lufthavet så är våren definitivt över. Denna konstflygare av rang har dessutom hamnat i onåd i folktron, berättar Lars Sund. Ofta anses den förebåda olycka. Liksom kattugglan. Minns när jag 1992 som redaktionschef på Vetenskapsradion bytte ut Torgny Swiss Östergrens efterhärmning av en kattuggla mot en riktig uggla. Då fick jag ett brev ( jo, det fanns sådana förr) av en dam som förebrådde mig för att sända ut dödens fågel i etern.

Ugglan hoar inte här i Sätila just nu, men förmodligen har de byggt i någon av de tre holkar jag satt upp åt dem. Däremot hör man en annan rovfågel klaga oavbrutet, ormvråken. Deras näste är bara några hundra meter ifrån huset och vråken är numera också en sommarfågel för mig. Ibland tänker jag på Lars Forsells kanske vackraste dikt när jag ser den segla över mig.( Nej, inte den om svalor som häckar, men den är också rätt fin.)  Aria heter dikten och de avslutande  rader låter så här:

”Fågel som sjunker

ned i din klyfta

ormvråk och fjäril

mitt svindelpar

ge mig den tyngd

som krävs för att lyfta

och den kärlek som krävs

för att stanna kvar.   ”

Tags: , , , , , ,

Mitt i Livet

Blåmesarna är plötsligt borta. En söndag har de flyttat ut ur kameraholken. Alla nio. Samma dag lämnar Talgoxarna sin bostad som hänger i den stora tallen. Nu är det bara den Svartvita flugsnapparen kvar, professor Staffans Ulfstrands och många andra forskares favoritfågel.

Och så svalorna förstås, dessa underbara varelser.

Vi lever i lupinernas tid.  Den kommer långt efter tussilagons period och följs av vitsippornas era samt maskrosornas totala dominans. Lupiner är både en gröda och ett ogräs. Nu kantar de vägkanterna med rosa och blå blommor.

Blå är annars nätternas färg. För det blir inte mörkt just nu, speciellt inte lite längre norrut i landet. Och vi som inte är så morgonpigga finner liksom inte något skäl att gå till sängs. Vi stannar upp och sitter gärna utomhus för att hälsa Koltrasten morgonserenad som kan dra igång redan innan klockan två i den blå natten. Enligt biologer som studerat fåglar så är det just de hannar som sjunger först som får flest honor. The early bird gets the – bird.

Allt är så svindlande vackert och vi försöker intala oss att detta är belöningen för att vi uthärdade den hårda vintern. Samtidigt är detta grunden för det nordeuropeiska vemodet. Och förmodligen till det ryska. Snart nog är det dags för det och för de sura pessimisterna. Men inte idag, idag den 21 juni är det ljusets tid.

Tags: , , , , ,

Det är alltid roligt och givande att läsa Ny Teknik. Här återfinns ofta en debatt som tyvärr saknas i de allmänna medierna.  I det senaste nummer av papperstidningen som anlände till mig idag svarar till exempel Sven Kullander på kritiken mot KVA:s energirapport. Och då handlar det inte minst om Vindkraften. Dessutom intervjuas  Anders Flodström, nyligen avsutten Universitetskansler.     Utfrågningen är kort och fokuserar på orsaken till hans avgång, hur man skall bedöma kvalitén i universitets och högskolornas utbildning. En nog så viktig fråga i Kunskapssamhället. När man läser Flodströms argument för att granska  både studenternas resultat och kursernas utformning är det svårt att inte hålla med honom. Och medhåll får den fd Kanslern också på ledarplats av Lars Nilsson på Ny Teknik. Stödet är inte helt oväntat för vi är många som tycker om ”Flodis”. Och som anser att det finns för få profiler i det slätstrukna Sverige.

Men självklart har en konflikt två parter och det finns en motsatt version av även denna strid. Någon har beskrivit det hela som en ”kamp mellan två artontagggare” , där älgtjuren på andra sidan kanske inte är så mycket  utbildningsminister Tobias Krantzt som statsrådet Peter Honeth.

Hela kanslermyndigheten har enligt samma källa varit ”lamslagen” och Flodström inte alltid närvarande. Elaka tungor har länge uttolkat initialerna ”AF” som Alltid Försenad . Å andra sidan får man säga att ”Flodis” gör få besvikna när han väl kommer och att han ofta ställer upp.

Må vara hur som helst med detta, utbildning och forskning kommer att utvärderas och rankas allt mera framöver. Det är liksom innebörden av frasen” vi lever i en global konkurrens”. Anders Flodström var under sin tid om rektor på KTH uppfinningsrik när det gällde en annan knäckfråga när det gäller svensk konkurrenskraft, nämligen den om -och o så fall hur -  vi skall betalt för högre utbildning från studenter som kommer från icke EU länder.

Så det skulle förvåna mig mycket om vi sett eller hört det sista av Anders Flodström i svensk Högskoledebatt  Om jag skulle ordna en ny valdebatt om utbildning och forskning, en av valets viktigaste frågor, skulle jag i vart fall bjuda in honom till panelen.

Slutligen, är detta ytterligare ett exempel på att man kan avsätta myndighetschefer. Förra gången var det SIDA:s chef som fick se sig om efter nya arbetsuppgifter. Det är lite extra nervöst att vara chef för en statlig myndighet just nu…

Tags: , , , , , , ,

Idag fick hustrun och jag brev från Uppsalakommun!

Brevet var skickat med A-post så att vi skulle förstå att det var viktigt.

Kommunen vill på detta sätt göra oss medvetna om ”anmälan enligt 17 paragrafen förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd”.

Det är nu inte så farligt som det låter. Vår granne tänker borra efter bergvärme, vilket de pratat med om oss för ett bra tag sedan.

Ingen stor sak med andra ord.  Men brevet fick mig att reflektera lite över hur olika det kan vara. Detta med inflytande och demokrati.

För när ett kommersiellt bolag skall bygga en stor industrianläggning som för allt framtid kommer att förstöra min livsmiljö i Sätila kommer inget brev från Kommunen. Nej, istället dimper det ned en kallelse till ett “informationsmöte” från Byggherren själv. Ett möte som syftar att berätta för mig hur bra allt kommer att bli.

Och så tycker säkert en del, speciellt de som fått en chans att tjäna en slant på att sälja sin mark till bolaget. Jag råkar nu ha en motsatt uppfattning. Och jag är inte ensam om det. Motståndet är stort och växer. Varför har inte vi som bor precis i skuggan av de planerade snurrorna fått frågan vad vi tycker? varför får inte vi chansen att yttra oss om vad som skall byggas,  bokstavligen över våra huvuden?  Är detta kanske inte ens att betrakta som en ”miljöstörning? Utgör verkligen en liten bergvärmepump  en värre miljöstörning än att uppföra femton Kaknästorn med propellrar? Det har jag svårt att tro. Eller gäller det helt andra regler för direktörer från Göteborg än för vanligt folk?  Så tyckte Länsstyrelsen på Gotland, vilken uppfattning har den i Västra Götaland? Och hur tar de som är valda att värna vår miljö tillvara mina och andras medborgerliga rättigheter i detta fall? I tysthet?

För enligt min mening förstör denna vindkraftsindustri för alltid oersättliga värden i en unik bygd. Skönhet är förvisso en enhet som det är svårt att mäta – i pengar eller meter. Men den finns och är den är livsviktig! Och det är lika svårt att skapa den som det är lätt att förstöra den.


Landskapet själ är en skör varelse som består av både natur och kultur. Den är svår att definiera men vi har alla känt den, en ljummen sommarkväll när vi tittat ut över Lygnern i månskenet eller gått i en doftande höstskog på Lygnersvidder.

För mig vore det en miljöförstöring av värsta sort att uppföra en rad gigantiska betongtorn i en skog där min fars släkt arbetat och levt i minst fem generationer. Det vore att beröva mig på både min historia och mina barns framtid. Och om man inte räknar in människors livsmiljö i begreppet ”miljö” blir det ordet inget så mycket värt.

Världen förändras och vi behöver nya sätt att utvinna energi för att bygga vår välfärd. Men om denna exploatering skall ske till priset av att vi inte kan bo kvar ens i ett levande och växande samhälle som Sätila måste man fråga sig om detta verkligen är en ”hållbar utveckling”. Vad blir i så fall nästa steg? Att bygga ut Vindelälven?


Jag vill tro att jag lever i en fungerande demokrati. Men ibland kan man undra.  I de redan tätt bebyggda villakvarteren i Uppsala vill kommunen att jag skall yttra mig innan min granne får borra efter bergvärme. I min naturskyddade hembygd Sätila frågar kommunen inte ens mig om vad jag tycker om att bli granne en bullrande industripark.

Demokrati kan tydligen fungera lite olika, eller snarare, ibland fungerar den, ibland fungerar den inte alls.

Read the rest of this entry »

Tags: , , , , , , ,

Universitetskansler Anders Flodström.allmänt kallad Flodis, väljer att avgå. Skälen bakom konflikten  är säkert värd en närmare granskning. En bit i konflikten är den stora förändring som svensk, och övrig europeisk, forskning just nu går igenom. Men de kommer förmodligen inte redovisas i någon av våra större media. För trots att alla enträget upprepar att vi nu lever i ett Kunskapssamhälle och att forskning och innovationer är Sveriges enda chans att bevara sitt välstånd så är pressbevakningen av området rudimentär. Inte minst när det kommer till hur närmare en procent av landets BNP används, det vill säga forskningspolitiken.

Inför det förra valet, 2006, sände P1 för första gången en särskild partipolitisk debatt om forskningspolitik. Det var förmodligen en engångsföreteelse.

Den journalistiska bevakning som finns av forskning, vetenskap och kunskapssamhället är för det första grovt underdimensionerad. För det andra är den i huvudsak inriktad på att återberätta de pressreleaser som publiceras av de stora internationella vetenskapstidskrifterna – och av de svenska universiteten. Den följer med andra ord de regler som gäller för dagens allmänna nyhetshets. Och liksom alla journalister är vi konfliktromantiker.

Men till skillnad från kultur, fotboll och politik finns det inom vetenskapsjournalistiken nästan ingen kommenterande journalistik på området. Frågors som Vad innebär det här för mig? Vilka intressen ligger bakom den här konflikten? ställs sällan eller aldrig.  ( Jag medger att de borde ställas mera ofta även inom kulturdebatten.) Karin Bojs spalt i DN är ett av de få undantagen som bekräftar regeln. Men i övrigt analyserar experterna i Fotbollskväll spelet mera och bättre än de som är verksamma inom vetenskap och forskning. Och det beror i sin tur på att det saknas ett forum för vetenskapsjournalister att göra det. Det finns ingen ”Vetenskapskväll”! Eller någon motsvarighet till ”Kobra”, eller ”Babel”.

Så vår tredje Universitetskansler kan gå, men problemet att förstå varför lär bestå.

Tags: , , , , ,


Jag vet inte om ni noterat det, men, just nu är detta land som vi kallar vårt oerhört vackert.

Har brottats länge med att hitta fraser, eller adjektiv, som fångar den tid vi just nu upplever, men inget slår nog att gå ut i naturen och låta den berätta själv.

Försommaren är så ljus, så grön och så full av liv.

Så det känns extra gnälligt att klaga, men när man ser listan över Året sommarpratare kan jag inte låta bli att lite försynt påpeka det jag gjort i många år. Urvalet är ett utmärkt exempel på hur media värderar olika samhällsinsatser. Studera listan och du förstår också mycket bättre hur nyhetsvärderingen går till.  Och vad som, enligt pressen, är att betrakta som allmänbildning. Den tjattrande klassen har sommarlov och får  i år detta spetsad med en mördare som vi räddat från USA. Undra just hur lätt det blir att förhandla loss en svensk fånga därifrån nästa gång. En brottsling gör inte en Sommar.

Tags: , , , , , , ,

Är vi svenskar speciellt blåögda? Ja, rent genetiskt är det nog så, men mentalt? Är vi mera oskuldsfulla och blir lättare lurade av världens sluga spel och ränker? Jag tro inte det . Inte nu längre. Förr kanske vi hade den naiva oskulden hos lantisar som storögt kom in till den stora världsstaden och låt oss bedåras – och bedras.

Men idag har många svenska medborgare varit ute i världen, flera av oss är rent av en del av den globala byn.

Så vad förklarar då denna totalt onyanserade hållning till konflikten i Mellanöstern? Detta antingen eller, svart eller vitt. I min ungdom, under sexdagarskriget, var den svenska opinionen totalt för Israels politik. Det var relativt lätt, Israel blev angripna och deras kultur påminde mera om den västerländska som vi känner till. Men sedan dess har det skett en total omsvängning i svenska media, och jag tro kanske rent av vad folket tycker. Idag är ”Palestinas sak” vår. Bakom denna dramatiska förändring ligger flera saker. Starka opinionsbildare inom landet, plus en stor invandring av Palestinier hit är några av förklaringarna. Det är lätt att få sympatier för ” the underdog” de människor som lever kvar i flyktingläger sedan decennier.  Politikerna i Israel har också lyckat fatta en rad obegripliga beslut.

Trots allt detta hade man kanske kunnat hoppas på någon form av självständig journalistik när det gäller ”skeppen till Gaza”. När de hemvändande svenskarna nu uppträder i media efter media som hjältar och sanningsvittne hade man hoppats att en enda journalist vågat ställa frågan: Men var det inte precis det här ni hoppades skulle hända?

När den stridbare professorn Mattias Gardell säger att ” vi har väl rätt att försvara oss” borde väl han också få motfrågan Hur ser du på Israels rätt att försvara sig? Mot raketattacker?

Hur ser han och de andra svenskarna  på Iran och Syriens roll i konflikten? Vilka organisationer ligger bakom de här ”hjälpsändningarna”?

Att han sedan råkar sitta på professuren efter Nathan Söderblom på Uppsala Universitet är en ironi så god som någon.

Precis som representanter för Israels regering bör pressat på varför de är så urbota dumma att de ställer upp på detta gigantiska PR-spel, i bovrollen? Har de verkligen råd med det? En demokrati måste kunna hantera en provokation på ett mera civiliserat sätt! Och varför blockerar de överhuvudtaget Gaza?

Det hade liksom känts bra. För journalismens trovärdighet.

Ett tips är att titta på BBC.

Propagandakriget har nu bara börjat och det lär dröja innan vi får hela bilden. Och när den Dokumentären väl sänds om fem år, på sen kvällstid, har alla hetsporrar redan hittat något nytt att slåss för.

Personligen får jag en Flashback till Kalla krigets dagar när jag nu ser detta blodiga skådespel sätta upp på världens media scener. Här vimlar det av lögner, halvsanningar och dubbelagenter.

Om det inte vore för alla de oskyldiga, på båda sidor, som dras in i denna tragedi skulle man cyniskt kunna fråga sig; vem orkar bry sig?

Blåögda svenskar, nej knappast!

Tags: ,