april 2010

Vi syns inte, vi hörs inte och vi talar inte om problemen.

Göteborg Energi liknar i mycket de tre aporna i sin ”information” till medborgarna i Sätila.

Och med tanke på hur genomgripande företaget vill förändra Sätilabornas vardag är det svårt att ta dem riktigt på allvar.

Så är det till exempel svårt att bygga ett  150 meter högt vindkraftverk  utan att det syns. Än värre blir det om man planerar att uppföra 16 stycken av dessa jättelika maskiner bredvid varandra! På en höjdplatå högt ovanför Lygnern.

I själva verket kommer det att bli precis den här synen som möter alla som om några år bor i Sätila . Landskapsbilden kommer inte längre att präglas av sjön Lygnern och den gröna skogshorisonten, utan av ett antal gigantiska propellrar som sticker hål på himlen.  Sommar som vinter. Dag som natt. För tornen ligger relativt nära Landvetter och måste enligt lag märkas med tydliga varningsljus. Även natthimlen med sina uråldriga stjärnbilder kommer att ersättas med 16 belysta och blinkande Kaknästorn och mera påminna om ett raffinaderi än om en rofylld landsbygd. (Kaknästornet i Stockholm är 155 meter högt.)

Något som till och med den inhyrda konsulten tvingas konstatera i sin rapport:

”Påverkan på landskapsbilden bedöms bli relativt stor i närområdet och särskilt vid Lygnern och vissa platser i tätorten Sätila med närmaste omnejd. Vindkraftparken blir ett nytt inslag i ett agrart präglat, homogent kulturlandskap med få landmärken och få moderna och industriella inslag. Vid skogssjön Öresjön innebär vindkraftparken en stor visuell förändring. (…)”

”Vindkraftparken blir ett nytt industriellt inslag i ett landskap med karaktär från en annan tid och miljö. En förhållandevis rofylld landsbygdsmiljö med ålderdomliga strukturer tillförs ett nytt och modernt element. En samverkan kan bli svår att nå”

Och det är den här bilden av industri och modernitet som de som besöker Sätila kommer att ha kvar när de tänker på trakten. Sätila kommer på kort tid att i folkmun att bli ”det där stället med snurrorna” eller något ännu värre…

Industrianläggningen kommer inte heller att bli precis ljudlös. När 40 meter propellerblad snurrar i luft alstras ljud. Ljud som är konstant och av olika frekvenser.

Forskningen visar att buller är stressande och leder till en rad medicinska problem för de organismer som utsätts för det. Speciellt stressande är det om man själv inte har kontroll över det.

Den som är intresserad av vad ett vindkraftverk kan orsaka när det gäller ljudstörningar kan studera ett mycket näraliggande exempel, nämligen Hökensås i Hyssna. Och då talar vi alltså om ett enstaka vindkraftverk med lägre effekt än de som förväntas byggas i Sätila.

Talet om idealitet och miljövänlighet är inte heller mycket att lita på. Självklart talar Göteborgs Energi i egen sak. Allt annat vore tjänstefel av ansvariga tjänstemän

Göteborgs Energi är ett affärsdrivande företag som 2009 gick med en vinst på över 600 miljoner kronor. Anledningen till att de och andra bolag nu vill bygga vindkraftverk är de så kallade ”elcertifikaten”

Det är en dold skatt som du och jag betalar på varje elräkning för att ”ställa om” vår energiproduktion. Det är de pengarna som gör det fördelaktigt att smälla upp de här monströsa anläggningarna, inget annat. Vindkraften är nämligen ett mycket ineffektivt sätt att utvinna energi. Det krävs stora ytor för att få ut någon energi, både på marken och i luften. En stor snurra sveper ett område på över 5200 kvadratmeter, till fåglarnas död och förskräckelse.

Och redan här kan man ifrågasätta ”miljövärdet”. Hur miljövänligt är det om man måste förstöra stora naturområden för att få ut lite energi?

På samma sätt är det med klimatfrågan och koldioxidutsläppen. För räknar man på hela livscykeln för ett vindkraftverk, och det bör man göra, så orsakar det mera koldioxid än till exempel kärnkraft.

Och eftersom det inte blåser jämnt, måste man alltid ha ersättningskraft att ta till när det blir vindstilla. Eftersom vattenkraft och kärnkraft är maximalt utbyggd idag så blir det kol eller olja som får skapa den energin. En utbyggd vindkraft går alltså hand i hand med kolkraft.

Allt detta vet naturligtvis tjänstemännen på Göteborgs Energi när de, likt de tre aporna med händerna för ögon, öron och mun, är ute på sina PR turer till landsbygden. De är naturligtvis inga onda människor. (På det senaste mötet i Sätilas bygdegården fick vi ju rent av veta att de kan ha barn – som precis som våra barn tränar fotboll. Och att tjänstemannen ifråga nu till och med svikit sina förpliktelser mot barnen (!) för att ta sig tid att träffa oss vilseförda själar långt här ute i förskingringen. Mötesdeltagarna hade väl inget annat för sig, kan man tänka. )

Nej, det handlar inte om gott eller ont. Det är bara det att deras uppgift är att ”sälja in det här upplägget” så att deras arbetsgivare kan göra sina affärer som planerat. Och gå med vinst! Så länge bidragen räcker.

Samtidigt kan man inte låta bli att konstatera hur vag och svävande ”informationen” ifrån företaget är. Så är det till exempel oklart exakt vilka vindturbiner man skall köpa in, eller hur många torn man skall bygga, eller exakt hur höga de skall bli. När man läser det inlämnade materialet får man en känsla av stor hast. Som att det bara handlar om få igång bygget – så fort som möjligt.

Om några år kommer verkligheten att komma ikapp vindkraften. Då försvinner också de kortsiktiga politiska poängen med att vara för vindkraftverk. Då kommer man att inse att det behövs betydligt mer miljöeffektiva lösningar för att klara vår standard och skapa en rimlig levnadsnivå för jordens befolkning. Men då står redan de gigantiska vindtornen där som monstruösa utropstecken i betong och stål över hur fel man tänkte.

Och naturen är förstörd av bullrande industritorn, bilvägar, nya ledningar och bråte från byggnationen.

Då gäller det för skickliga marknadsförarna att försöka vinna tillbaka befolkningen och turisterna till Sätila. Då kan det åter bli dags att leka ” de tre aporna”.

För i turistbroschyren “Mark Guiden 2010” står det ”I Marks kommun är vi stolta över vår natur”. Här lanseras bygden sida upp och sida ned som ett naturreservat med kulturella upplevelser och djupa rötter i historien.

I framtidens broschyrer får man nog lägga till några nya sidor, i svart och vitt, med texten:

”Se den öde vindskogen i Sätila. Här kan du vandra i Göteborgs Stads övergivna vindpark. En postmodernistisk installation av betong och asfalt. Ett avskräckande exempel på hur man förr försökte rädda naturen genom att förstöra den.”

Om nu inte några framsynta politiker redan nu lyssnar på sina väljare och inte låter sig blåsas av de tre aporna, en gång till.