mars 2010

You are currently browsing the monthly archive for mars 2010.

-       Det är som om en hel bygd skulle bli våldtagen. Och de som skulle skydda oss bryr sig inte!

Så säger en äldre man på mötet i Sätila Bygdegård. Och även om han nästan genast ber om ursäkt för att han tar i så, sammanfattar han vad de församlade känner.

För det är den klassiska historien. Ett företag i Storstaden tänker tjäna pengar på landsbygden. Innevånarna samlas för att protestera, men de som makten haver lyssnar inte. Företaget manövrerar hemtamt vidare, går igenom de nödvändiga stegen och får som de vill. Folket knyter näven i byxfickan – men röstar som de brukar.

Det märkliga i det här fallet är möjligen att det handlar om vindkraft. Vindkraft är ju bra – har vi fått lära oss. Några kul snurror som utvinner energi ur luften. ”Sol, vind och vatten”.

Som vanligt är verkligheten lite annorlunda. Här handlar det om en stor industriell vindpark, en jätteanläggning med 150 meter höga gigantiska torn som helt kommer att  dominera ett orört naturområde. 150 meter höga snurror, det är som Kaknästornet.  Och det är inte ett jättetorn man vill resa där mitt i naturen utan 16 stycken. 16 stycken Kaknästorn! Mitt i en dalgång med naturvärden av riksintresse. Som fond till en liten kyrkby som vilar vid en gammal  fjord, Hallands största sjö, Lygnern.

För att bygga dessa Vindskrapor kommer det att krävas en armada av lastbilar som forslar ton efter ton av betong på ett nätverk av nya vägar.

Idyllen runt sjön Lygnern kommer snabbt att förändras till en byggarbetsplats och därefter till en skog av stora vindsnurror.

Men miljöpåverkan slutar inte där. Vindkraften låter. Riktigt hur mycket är svårt att mäta.  Beräkningar är just det och modeller är bara det. Vad man kan konstatera är att människor som bor omkring dem uppger att de blir störda, rejält störda. Av den tysta skogen blir det en produktionsplats. Skogens sus byts mot ett rytmiskt infraljud. Och när man redan förstört den så kan man ju lika gärna bygga några snurror till.

Problemet med vindkraft är dels att den är ganska ineffektiv, den kräver stora ingrepp i förhållande till vad man utvinner, dels att den kräver motkraft. Motkraften behövs för att fylla på när det inte blåser. Och så är det rätt ofta, till exempel när det är riktigt kallt. Då måste man ta till andra kraftkällor. Eftersom vattenkraften är i de närmaste fullt utbyggd blir det kolkraft som man får ta till.

Gör man en livscykelanalys av vindkraft kommer man också fram till att den orsakar mera koldioxidutsläpp än exempelvis kärnkraft.

Kungliga Vetenskapsakademin, KVA, kom fram till samma sak i sin energirapport.

Men det hindrar inte vindkraften ifrån att vara politiskt mode. Miljöopinionen är stark just nu, men inte alltid så påläst, så därför skadar det aldrig politiskt att ha lite ”vindsnurror” i manifesten.

Bland annat Centern behöver vindkraften att vifta med för att rättfärdiga sin förändrade politik när det gäller kärnkraften. Därför subventioneras de gigantiska snurrorna av våra skattepengar. Därför får myndigheter som Naturvårdsverket får i uppdrag att verka för mera vindkraft. Därför är det just nu lönsamt att bygga dem och inkomstbringande för markägare att upplåta sin mark till dem.

Mot ett sådant etablissemang står den enskilda medborgaren som vanligt maktlös.

Det blåser kort sagt förliga vindar för vindkraften för ögonblicket, men man vet aldrig hur länge. Snart kan någon räknekunnig journalist i Storstaden börja ställa obehagliga frågor. Så det gäller att passa på. Så länge de lokala politikerna sover. Med hastigt hopkomna ansökningar som aldrig skulle passera om det inte handlade om ” en god sak” så gäller det att snabbt skörda den vind man sått.

Eller kort sagt; göra så stor kortsiktig vinst som möjligt.

Innan fakta når ut och vinden vänder. Har man väl fått upp sina gigantiska Babels Torn där ute i obygden så rullar nog slantar in.

Och vem som i slutändan betalar notan och blir blåst är lätt att räkna ut.

Det är vi som lämnar Bygdegården i Sätila efter att ha övertygat varandra denna vårkväll.

Och kommunalfullmäktige och länsstyrelsen befinner sig långt, långt därifrån.

”När tornet blev så högt att de där uppe inte längre kunde förstå de som fanns därnere”

Tags: , , , , ,

Island är en underbar ö. Och ett land av is, eld och vatten. Just nu är nationen drabbad av en ekonomisk kris – men den kommer att resa sig. I natt rapporteras också om ett nytt vulkanutbrott. Det kommer islänningar också att fixa. Men jag kom att tänka på en bonde på södra delen av ön som jag pratade med för några år sedan. Hans familj drev en gård som låg precis under en glaciär. Se bilden ovan! Under glaciären fanns en vulkan. Vår isländske guide, en geolog som studerat i Sverige och därför talade utmärk svenska, påpekade stilla att om det blev ett utbrott skulle isen kunna smälta och i så fall…

Just nu hoppas jag bara att det går bra för den bondefamiljen 

Tags: ,

Snön yr istadigt utanför mitt fönster här i Uppsala men det är bara dotterns Golden Retriever som känner någon större glädje över vädret. En lämplig dag att kura ihop och försöka läsa ikapp. Morgontidningarna bjuder på ovanligt mycket. I DN gör Peter Wolodarski ett frontalangrepp på Jan Guillou. Och PO, Yrsa Stenius.Mycket välformulerat och skarpt, men givetvis kommer Guillou att klara sig även ur detta debacle

Gudrun Schyman och han hör till det frälse som i princip kan komma undan med vad som helst. De tillhör Teflonvänstern. Hur det går för Yrsa Stenius är mera osäkert. För en gång skull instämmer jag i avgångskraven.

DN på söndag innebär också ett uppslag vetenskap, något vi läsare noga bör vårda för det är i princip allt som finns kvar av seriös vetenskapsbevakning, vid sidan av public services insatser. New York Times har en bilaga varje tisdag, DN har ett uppslag på söndagar. Idag får vi läsa om ”open acces”, en fråga som i Sverige drivs av Vetenskapsrådet och Håkan Billig. Karin Bojs reder ut huruvida det är bra eller dåligt att sola. Som nästan alltid är det både och. Verkligheten fortsätter att vara besvärlig och vägrar att uppträda i svart och vitt. Och hur rätt Tage Danielsson än hade när han drev med slirande politiker i sin klassiska sketch om ”sannolikheten” så är det nog tyvärr så att den stora Sanningen ofta lyser med sin frånvaro. Precis som solen denna marssöndag.

Fakta talar för en klimatförändring – och för GMO

Så är det också med klimatfrågan. Våra mätdata kring atmosfären, oceanerna och solaktiviteter är i högsta grad bristfälliga. Och när man sedan tar dessa ungefärliga mätvärden och stoppa in dem i halvfärdiga modeller kan man inte förvänta sig att prognoserna skall bli knivskarpa. Vi arbetar med sannolikhetsberäkningar även när det gäller klimatförändringarna. Men, trots att man ljugit om en glaciär och skrivit slarviga e-brev ( vem har inte gjort det?) så är det nog ändå så att människan utsläpp av koldioxid påverkar jorden klimat. Det blir varmare. Vad vi sedan bör göra åt det är en helt annan sak!

Enligt samma sätt att resonera kan det säkert finnas risker med den GMO teknik som nu används i många år över hela världen, utom i Europa. All mänsklig verksamhet påverkar miljön eftersom själva idén med vår möda är att utvinna nyttigheter åt oss själva. Och visst var det osmak att tekniken först kom att användas av Monsanto för att göra grödor motståndskraftiga mot just deras växtskyddsmedel men själva motståndet mot genmodifiering som teknik är obegripligt för mig. Här har vi äntligen ett verktyg att skräddarsy växter att göra allehanda nyttigheter för oss! Professor Torbjörn Fagerström argumentera kring detta i Svenska Dagbladet.  Och han ställer en fråga som det vore mycket intressant att få svar på. Var står den svenska miljörörelsen egentligen?

I privata samtal försäkrar ansvariga personer i rörelsen att ” vi är inte emot GMO” men det skulle inte skada med ett offentligt uttalande. Man kan inte bara säga NEJ till allting och bevara sin trovärdighet.

Uppsala på hal is

Huruvida min lokala tidning UNT är emot Bandyfinalen är svårt att säga. Tidningen vänsterkryss innehåller i vilket fall nyheten att kommunen lovat täcja eventuella förluster för den i staden anordnade finale med 2,8 miljoner. Idén med att lärdomsstaden år efter år anordnar finalen i denna udda idrott är givetvis att ” sätta staden på kartan”.

Jag kan tipsa kommunen och lokaltidningen om en annan karta. Den återfanns i den internationella tidskriftens New Scientist senaste nummer  ( 15 mars, sid 50-51) . Där anges vad Norden har att erbjuda en brittisk vetenskapsman/kvinna under rubriken ”Northern Highlights” . Det uppseendeväckande med kartan är att Uppsala överhuvudtagen inte finns med på den. Däremot anges Sollefteå, Strömsund och Skellefteå…

Om jag vore kommunalråd i staden skulle jag oroa mig en smul mera över detta än att kära Sirius inte når någon bandyfinal.

Eller för att komma med en parafras till en bumpersticker i denna universitetsstad ”Science is a serious business. ”

Man skulle kanske rent av kunna satsa någon krona på ett ”Vetenskapens Hus”, vid sidan av Musikens Hus och alla stolta Idrottsarenor?

Sedan ser jag UNT uppmärksammat att en av stadens döttrar numera leder det utmärkta TV programmet ”Vetenskapens Värld”. Kul.

Eftersom jag numera inte har någonting med SR eller Vetenskapsradion att göra må det väl vara mig tillåtet att påpeka att Uppsala också, sedan mer än ett decennium, hyser Sveriges största vetenskapsredaktion .

Radio är visserligen inte alls lika glamoröst som TV men redaktionens (var)dagliga nyhetssändningar om vetenskap når nära en miljon lyssnare. Och det har sannolikt satt Uppsala på kartan mera än alla kommunalråd, informationsavdelningar och bandyfinaler tillsammans.

Vårt dyra dagliga bröd

Att sedan SR och SvD nu tillsammans håller på med en ny matrunda i Erik Fichtelius

( Konsumentekots). Marit Paulsens, Thomas Michelssons (DN) och  Mats-Eric Nilssons ( Den hemlige kockens ) fotspår är en helt annan historia .

Vi kan tydligen bli förskräckta över vad vi äter hur många gånger som helst. Och snart kommer tidningarna att slå larm om att maten blivit dyrare. PRO hytter redan varnade med sina varukorgar.

Så detta är sannolikt något jag återkommer till när snön slutat falla.

Nu skall jag likt Sann Rayman i SvD leta efter min tappade haka.

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,

Ur spår SJ!

Bäste läsare!

Då och då publicerar vi inlägg ifrån vår löst anknutne frilansmedarbetare i sydväst, ”K” .

Detta är ett sådan tillfälle.

””"

Äntligen!
Nu ska det bli ordning på SJ. Min idol Per Unckel ska utreda varför tågen stod i vintras. Han ska vara klar med sin utredning senast oktober – i god tid innan nästa vinter.
Det känns tryggt att det utreds över sommaren. Dels är ju rälsen då frilagd från snö och is så att det går lätt att se var problemen satt någonstans. Självklart är det mycket svårare att se detta om räls och växlar är fulla med snö och is.
Detsamma gäller ju alla tåg som inte fungerade. Eftersom tågen tydligen har en mängd utrustning av vital betydelse för dessas framfart monterade under tåget så är det naturligtvis ytterligare en fördel att göra denna utredning sommartid. Först då kan man ju se vad det var för väsentliga komponenter som fylldes med snö och is.
Ytterligare en fördel är att utredningen blir klar till oktober. Då har vi i bästa fall ett helt batteri med svar på varför tågen stannar redan nästa vinter givet att vi får förmånen att uppleva ytterligare en vinter med kyla snö och is.
Då kan man lägga ut ett batteri med Frågor – Svar på Internet så att alla presumtiva tågresenärer kan gå in direkt på en hemsida där svaren på de vanligaste frågorna rörande tågstoppen ska finnas. På det sättet slipper naturligtvis SJ´s system den enorma belastning av telefonsamtal och e-mail som drabbade dem i vintras.

Därmed torde irritationen över informationsbrister elimineras. Det var ju ett tydligt faktum i vintras att det var mycket en fråga om informationsbrist som skapade irritation när tågen inte gick. Alla såg vi väl bilder på frusna resenärer som stod på perrongerna och väntade på tåg som inte kom utan att de fick reda på varför.
Per Unckel har ju dessutom ett starkt c.v. när det gäller att leda stora projekt. Jag tänker då på kampanjlederi för Linje 1, friskolereformen etc. Dessutom måste det ju vara en styrka att han är gammal vän med den gamla moderatledaren Ulf Adelsson som ju är ordförande i SJ. Det borde borga för att han får många insidertips om bristerna i verksamheten vilket borde resultera i än korrektare och utförligare svar nästa vinter vi har kommunikationsproblem på järnvägen.

När han är klar med denna utredning så hoppas jag på att han tar sig an frågan varför tågen alltid är försenade även sommartid…

””"

Tags: ,

En fet chans?

WHO har sedan ett tag listat fetma som en global hälsorisk, jämte hunger. Orsaken är enkel; vi människor är utvecklingshistorisk programmerade att äta det vi kommer över, men allt flera av oss befinner oss i ett osannolikt överflöd av välsmakande kalorier.

Botemedlet är lika simpelt; ät mindre och rör dig mera! Men de flesta av oss klarar inte det och bantningsindustrin sväller den också.

I veckan citerar både New Scientist och The Economist en ny intressant teori om varför kroppen ansätter så många fettceller. Idén är, om jag förstått den rätt, att fettet är kroppens sätt att skydda sig mot giftiga ämnen som bildas av vår överkonsumtion av mat. Intressant, men knappast någon tröst för oss med viss rondör.

Då kändes nyheten för någon vecka sedan att det är skillnader i vår tarmflora som avgör hur mycket av näringen i födan vi tar upp, mera lovande. Det skulle kunna förklara varför en del människor kan äta till synes hur mycket som helst utan att öka på sitt midjemått. Deras tarmflora är helt enkelt lat.

Bakterierna i magen förekommer ju numera i snart sagt varenda reklamsnutt, men inte lika många tänker på att vi kanske får med oss nyttiga bakterier av vår mor, vid födseln. Om vi inte kommer till via kejsarsnitt förstås.

Personligen tror jag att vi även på denna punkt skiljer oss åt genetiskt. Magra föräldrar får magra barn och kulmage går också den i arv. Men miljön har onekligen förändrats radikalt de senaste decennierna och smörberg blir till fläskberg, heller hur det nu var Per Nuder så poetiskt formulerad det.

Professor Leif Andersson som för en tid sedan avslöjade hönans släkträd publicerade före jul en annan häpnadsväckande rapport om grisarnas gentik. Hans forskarlag hade bland annat identifierat en gen som gjorde att våra västerländska grisar är bättre på att skapa muskler av energi än sina kinesiska medgrisar. Vi får helt enkelt mera skinka per kilo foder och mindre miljöproblem i form av spill. Vilket är paradoxalt med tanke på att tamgrisen ursprungligen kommer ifrån Kina!

Nu är vi människor inte så olika grisar som vi gärna vill tro. Så fundera lite över vad man skulle kunna åstadkomma om man lyckades manipulerar denna gen med läkemedel? Inte bara när det gäller doping, genom att skapa en bättre muskeluppbyggnad hos atleter, utan också som just bantningsmetod. Man skulle inte behöva slita i gymmet utan bra ta ett piller och lägga sig på soffan för att kroppsbygga. Istället för att bygga mage, bygger kroppen biceps!

Men denna latmaskens mjuka dröm ligger nog 20 år in i framtiden

Tags: , , ,

SVT skall ha en elogé för att de lät läkaren Björn Brageé slå larm om hur smutsigt det är på svenska sjukhus. Lennart Persson förde i kvällens Aktuellt frågan vidare genom att på ett skickligt sätt pressa Socialstyrelsens representant på varför så lite har hänt på så lång tid.

Försvaret från Socialstyrelsen  att ” vi blev tagna på sängen” var lika pinsamt som skrämmande. De som verkligen blir ”tagna på sängen” är de patienter som i allt högre utsträckning lider och dör på sjukhus runt om i landet på grund av dålig hygien. Detta är en verklig risk, något att ta på allvar. Med en ökad förekomst av multiresistenta bakterier finns det tills vidare bara en sak att göra; minska smittspridningen.

I den oerhört viktiga strävan har vi alla ett ansvar, vi som kräver antibiotika fast det inte behövs och den samlade sjukvården. Att inte städa i sjukhus och än värre i operationssalar är både livsfarligt och på sikt mycket dyrare än de futtiga kronor man kan spara i städkostnader.

Det finns också en rad förebyggande åtgärder man kan vidta. Det är obegripligt att man som vårdtagare i fängelse har rätt till eget rum, men inom sjukvården skall man även när man är dödssjuk dela rum med fem andra lika sjuka medmänniskor.

Som det nu är verkar det fortfarande osäker på vem man skall klaga hos när man ligger där med smärtsamma sår som inte läker!

Sverige har en sjukvård som nästan helt baseras på skatteintäkter och som drivs av oss själva, det vill säga Landstinget. Att man som patient inte får en öppen varudeklaration på det man betalar för är obegripligt. Gör som Björn Bergée föreslår; lägg ut fakta och statistik på nätet! Som i Danmark. Var löper jag störst risk för att bli smittad? Vilken läkare har orsakat flest infektioner när hon/han har opererat?

Som det är idag har man bättre information om man skall köpa en tvättmaskin än om man skall lägga sitt liv i händerna på en doktor!

Om inte Socialstyrelsen vaknar nu finns det säkert privata entreprenörer som kan tillhandahålla denna livsviktiga information.

Och – förr eller senare kommer även du i kontakt med Vårdapparaten!

Tags: , , , , , , , , , , ,

Flera företag – flera forskare?

Foto här som på alla andra bilder på bloggen: Jan-Olov Johansson”Flera forskare” är rubriken på DN:s ledare idag. Det är en bra och balanserad analys av

” den svenska paradoxen” som anses vara att trots att vi forskar på som bar den så startas det alldeles för få företag här i landet. Speciellt har det tillkommit mycket få riktigt stora svenska företag de senaste decennierna. H&M och IKEA undantaget.

Detta motsägelsefulla fenomen har därför dryftats på ett hundratal seminarium de senaste tio åren.

Nu är denna paradox något , som det också påpekas i ledaren,  vi inte alls ensamt om. Häromdagen talade till exempel ett BBC reportage om ett land med ett land med ett storslaget förflutet när det gäller banbrytande uppfinningar och ärofull industrihistoria men som tappat innovationskraften. Och då handlade det om Tyskland. Även Japan lär brottas med samma dilemma.

Förbundsstaten figurerar för övrigt på omslaget till veckans The Economist. Som ett stort kugghjul som driver de andra, betydligt mindre europeiska kugghjulen. Rubrikfrågan handlar om hur vi skall vänja oss vid att, åter, leva med ett stort Tyskland. ( Förhoppningsvis inte med ett Stortyskland.) En sak stör mig lite på omslaget. Det svenska hjulet är mindre än det danska! Är det bra en miss av tecknaren, eller står det för något? Det går faktiskt bättre för Danmark än för oss, rent ekonomiskt. Och Norge påstår ju att man snart passerar oss när det gäller BNP.  ( Pauskampen mellan Norge och Sverige i Schlagerfestivalen igår var bra underhållning. Och tänk vad skönt att vi numera kan ha den typen av relationer till ett grannland! Efter århundraden av krig.)

Så inte för att jag missunnar våra grannar deras framgångar, tvärtom, men det väcker ändå frågor. Danmark har inte så mycket olja, varför snurrar inte den svenska ekonomin snabbare?

En fråga man måste ställa sig är, hur säkert är antagandet att fler forskare ger flera företag? Är den politiska ambitionen att stampa fram fler företag ur universiteten verkligen ” den enda rätta vägen”? Det är en metod som nu provats länge och kostsamt av båda de politiska blocken. Det har bildats, och ombildats, myndigheter på löpande band, anordnats konferenser och byggts kuvöser i en omfattning att det snart känns som en plågsam tångförlossning. Samtidigt vill de nystartade företagare man pratar ha något helt annat nämligen riskkapital och tätare kontakter med pågående spetsforskning.

Vore det inte dags att tänka lite nytt? Kunde man möjligen tänkas sig att satsa på företagen och företagarna istället? Jag tänker då inte på LAS eller skattelättnader, utan mera på att låta företagen ha inflytande över en viss del av forskning och utvecklingen? En politik som länge förts av både demokrater och republikaner i USA. Och det finns fortfarande många murarna att riva mellan akademi och näringsliv. Det borde till exempel vara mycket lättare att hoppa mellan en professors- och en VD-stol.

I vart fall kunde man kanske minska på den beröringsskräck som fortfarande råder mellan den fria ( statsfinansierade) forskningen och den del av samhället som skapar arbeten och intäkter ( statens inkomster).

Då kanske rubriken kunde bli ” fler företag fler forskare”?

Tags: , , , , ,

Så har ”På Spåret ” gått i mål för den här säsongen. Luuk och Lindström har vuxit in i sina roller och den nya varianten fungerar bra. Deltagarna var roliga och finalparen var lysande. Programmet borde försvara sin plats som ett av de absolut mest populära underhållningsprogrammen i SVT. Tittarna gillar frågesporter och har gjort det sedan den gamla klassiska Tiotusenkronorsfrågan. Svenskarna är ett folk med hög medelutbildning och det anses vara viktigt att vara ”allmänbildad”. Tävlingar som ”På Spåret” blir därför lätt ett slags offentlig test av hur allmänbildade de deltagande är. Därför borde jag kanske inte bli förvånad när personer jag träffar är chockade över ”hur lite den där professorn kunde”. Eller när någon säger     ”den där Rosenberg var ju inte alls allmänbildad”.

Om detta kan man säga åtminstone två saker. Ett, professorer är i regel mycket kunniga på ett område, nämligen sitt eget.

Två, samhällets definition av vad som hör till ”allmänbildningen” skulle må bra av en offentlig diskussion då och då.

För den bild av ”vad varje medborgare bör veta” som ”På Spåret” ger är mycket smalspårig. Förutom en del geografiska fakta, lite populärkultur och sport är det inte mycket vi får veta.   Teknik, vetenskap och medicin finns till exempel överhuvudtaget inte med. Det är en förklaring till att det inte gick så bra för Hans Rosling och Göran Rosenberg i På Spåret.Deras kunskaper är för djupa och breda för denna grunda och smala världsbild.

Men varför programmakarna anser att just den här högst begränsade bildningssyn som man bör servera i public service är det svårare att förstå. Båda två är faktiskt högt utbildade och – förmodligen – allmänbildade.

Tags: , , , , ,

Så har jag haft en sådan där märklig upplevelse igen. En ”nära doktor upplevelse”. De kommer inte alls oväntat, tvärtom. De föregås ofta av en lång, oförklarlig väntan. Ty tiden är icke din. Den är landstingets. När du så äntligen får träffa den person du vill träffa så är han inte den du vill träffa. Han är en främling. Du har aldrig sett honom förut! Med tanke på att du ofta är där och att antalet läkare är begränsat så är det svårt att förstå rent matematiskt, men så är det.

Det är med denna vilt främmande person du skall diskutera din hälsa och ditt liv. Det börjar lovande. Han tar dig i hand och frågar dig hur du mår? Visserligen kallar han dig Olle, trots att du heter Erik, men han använder i all fall ditt förnamn.

Innan du hinner besvara artigheten och tilltala honom på samma vis snurrar han blixtsnabbt på stolen och slår på datorn. Den verkar oerhört intressant och fångar  hans intresse totalt. I flera minuter fixerar han skärmen. Så ditt eventuella svar på ”hur det står till” frågan klingar ohörd ut i rummet.

Å andra sidan är  din subjektiva redogörelse i princip ändå ointressant eftersom hela din ”status” finns där – på skärmen. I härligt opersonliga siffror. Efter att snabbt ha ögnat igenom din journal, i vart fall den senaste anteckningen,  har han nu med kirurgisk precision hittat de mätvärden som avviker ifrån standardvärdena och därför färgats av datorprogrammet. Här finns evidensbaserad anledning att göra något. Han snurrar snabbt på stolen igen och talar om för dig vad han beslutat. Åtgärder. Förändringar. Fort, men förmodligen helt fel. En lång och mödosam utbildning har inte varit förgäves. Han har hanterat ytterligare ett fall. Man riktigt ser hur skönt det här känns – för honom. Du gör nu ett andra försök att ställa dina futtiga frågor. Då piper hans sökare. Inte en gång, utan ofta tre, fyra gånger. Det skulle kunna vara kris med en annan patient, men av samtalen att döma är det sällan det. Ofta är den en kollega, ibland en flickvän, någon gång en säljare. Märkligt nog uppvisar han då en egenskap du inte trodde han besatt. Han lyssnar. Men telefonsamtalen har tagit tid och nu är det bråttom. Inte sällan har stressen också tilltagit av att annan vårdpersonal har stövlat in i rummet med papper eller viktiga ärenden. Som att leta efter plasthandskar eller någon blankett.

Innan du vet ordet av befinner du dig åter i en av landstingets pigga korridorer. Det har gått så fort att du nästan inte tror att det hänt. Men det har det. Efter månader av vänta och timmar i det själsdödande väntrummet har du varit med om ytterligare en ” nära doktorn upplevelse”.

Gud ske lov för att det finns sjuksköterskor!

Tags: , , , , , , ,

Gendercide!


Idag damp det senaste numret av The Economist ned i brevlådan. Omslaget är som alltid lysande. ”Gendercide” står det i rosa text över ett par tomma rosa skor med rosetter. ”What happend to 100 million baby girls?”.

Det handlar om att flickfoster aborteras bort i många länder, bland annat i de framväxande ekonomiska stormakterna Kina och Indien. Och det i en omfattning som gör det rimligt att tala om just ”gendercide”.

Beräkningar visar alltså att det ”försvunnit” 100 miljoner små flickor, huvudsakligen genom selektiva aborter. Politik, kultur och ny teknik har här, i en ohygglig kombination, skapat ett monster. Ett monster som dödar flickebarn och skapar horder av unga arga män.

I samma brevlåda ligger dagens DN. På debattsidan där kräver en grupp kända svenska kvinnor ökade insatser mot mödradödligheten.

Min enkla fråga går till SIDA. Hur använder myndigheten sig av sina en procent av BNP för att göra något åt de här livsviktiga frågorna?

Svar emottages tacksamt!

Tags: , , , ,

« Older entries