oktober 2009

You are currently browsing the monthly archive for oktober 2009.

Prisad vare Ekonomin!

Blir det professor Ernst Fehrs som får Svenska Riksbankens pris till Alfred Nobels minne imorgon?

Professor Paul Romer på Stanford ( till höger)  kan också få prist för sin forskning kring bland annat vad som motiverar ekonomiska framsteg.

Då var det dags för det sista ”nobelpriset”. Eller Svenska Riksbankens pris till Alfred Nobels , inrättat  1968, enligt rykten på enträgen begäran Riksbankens dåvarande ordförande. Enligt samma källor var detta en byteshandel mellan Nobelstiftelsen och Riksbanken, Stiftelens fick placera sina tillgångar i aktier, vilket inte var tillåtet iNobels testamente , Riksbanken fick sitt pris.Tidigare år har Ekonomipriset meddelats i samma vecka som de riktiga Nobelpriserna, numera skiljer man dem åt en smula genom att lägga tillkännagivandet veckan därpå.

Jag minns förra årets pristagare som ju är en stridbar skribent och expert på gloabalisering, men som på min fråga svarade att varken högre energipriser( dyrare transporter eller miljöhänsyn som koldioxidutsläpp vid transporterna fanns med i hans ekonomiska modeller.

Men, efter att ytterligare en relativt oläst författare fått Litteraturpriset (fast återigen, jag är en amatör på litteraturområdet ) och Obama fått Fredspriset ( ingen var mera förvånad än han själv)  kanske allt detta inte spelar så stor roll längre.

Ernst Fehrs är en spännande och nydande ekonom som tar med hjärnan i den ekonomiska kalkylen,

Tags: , , , , , , ,

Bra personkemi

Det är bara att lyfta på hatten, eller är det lagerkransen, för KVA för onsdagens Nobelpris i Kemi.

Enligt min enkla uppfattning är tre riktigt bra val av forskningsområden för årets naturvetenskapliga klasser.

Viktiga och begripliga.

Val som gör det lättare för Priset att bevara sin status i forskarvärlden och den prestigen kan knappast överskattas. För trots en ständigt växande skara av fina priser med stora monetära belöningar behåller Nobelpriset ännu sin ställning som det pris alla vill ha.

Få förstår nog  hur svårt det är att välja rätt.

Svårt för att det finns så mycket som är värt att belöna och svårt för att det finns så många att prisa. Svårt därför att man är låst av ett generöst, men hopplöst föråldrat testamente.

Nobelpriset har gett Sverige – och framförallt svensk forskning  – så mycket genom året att det borde betraktas som en viktig del av valutareserven, om vi nu har någon sådan kvar i dessa de yttersta av tider.

Hittills har the Prize klarat sig rätt bra utan större skandaler och låt oss bara hoppas att det fortsätter så.

Samtidigt reses varje år krav på förändring, förbättring och förnyelse av de stipulerade reglerna.

Nu senast i det brev som publicerades i New Scientist. Undertecknarna av brevet är tungviktare inom den moderna forskningen.  Edward O Wilson, Steven Pinker och Frans de Wahl hör alla till mina favoriter. Det som förenar dem är att de – förmodligen – inte kan få Nobelpris.  (Edward O Wilson har fått Craafordpriset som lanserats ett alternativt Nobelpris för bland andra biologer. ) Förmodligen därför att Nobelpriset i medicin eller fysiologi 1973 faktiskt gick till etologerna Karl von Frisch, Konrad Lorenz och Nikolaas Tinbergen.

Men som brevskrivarna konstaterar, frågan är om Charles Darwin kunde fått priset om han verkat idag?

Och för varje år växer även antalet forskargärningar som väl passar inom Alfred Nobels stipulerade klasser och som är banbrytande men som inte får hans pris. Av tillfälligheter, slump eller förbiseende. Dagens forskarvärld  är helt enkel för stor för ett pris från 1800 talet.

På många sätt är det också en tröstande tanke, problem blir lösta, det kanske finns opp för mänsklighetens fortbestånd i alla fall?

Kan man då inte göra om priset eller komplettera det? Nej, säger Nobelstiftelsen. Lagt testamente ligger. Och varför ändra på ett vinnande lag?

Det är ett konstaterande som det är lätt att instämma i, om det bara inte varit så att man redan ändrat en gång. Det skedde som bekant 1968 med instiftande av Svenska Riksbankens pris till Alfred Nobels minne, allmänt kallat ”Nobelpriset i Ekonomi”. Hur det gick till är en intressant historia i sig, men tillkomsten  utgör  i vilket fall en besvärande omständighet . Om man nu redan ändrat en gång, varför inte en gång till säger kritikerna.

Np, hur gick det då i vår gissningstävling?

Ja, med en gren kvar ( Ekonomipriset) kan man konstatera att Karin Bojs i DN vann i år. Grattis!

Hon delar emellertid, nästan, förstaplatsen med Nils-Johan Tjärnlund på Fokus.

Där efter kommer Vetenskapsradion och undertecknad som hade ett rätt. Där ser man vådan av att inte läsa igenom sina gamla anteckningar och helgardera med gamla favoriter…

Andra stora media som SVT och Svenska Dagbladet har inte ens ställt upp. Ja, SvD har ju inte ens längre någon vetenskapsredaktion. Lek lite med tanken att de skulle lägga ned Kulturredaktionen också…

Nej. gör inte det förresten!

Idag lär det delas ut något pris för litteratur. Här bevakar SvD minsann ”LIVE”. Jag hör att P1 utmärkta Kulturredaktion skryter om sin snabbhet när det gäller att få tag på pristagare. Då kan de ju begrunda prestationen av  Vetenskapsredaktionen på samma företag som fick tag på tre stycken under sin sändning i onsdags.

Tags: , , , , , , , , ,

Professor Ernst Fehrs, från Schweiz föreläste på Wennergren seminarium i Stockholm för en tid sedan. Får han komma tillbaka och hämta Riksbankens pris i Ekonomi till Alfred Nobels minne nu? (Bild JOJ)

Hans forskning om hur hjärnan arbetar vid olika ekonomiska beslut hör till de mest spännande inom fältet just nu! Neuroekonom kallar han sig

Och vart skall du? frågar den den barska damen bryskt när jag frågar om tillkännagivandet är försenat.

Hit kommer inte in ostraffat. Inte ens om man varit här i snart tjugo år och nästan kan räknas till inventarierna.Och råkar vara en av de seniora vetenskapsjournalisterna i riket.
Kungliga Vetenskapsakademin är noga. Med att vara upphöjd och avskild.
Minns fortfarande hur vår ljudtekniker på radion ett år blev uppläxad här när han – olovandes – gick och tog en smörgås från ett framställt fat, märkt ”journalister”.
Någon ordning får det ändå vara under kristallkronorna.
Men årets pris är bra, mycket bra till och med. Det som belönas är snabbare kommunikationer och skarpa digitala bilder! Man kan nästan tala om ett trendbrott. De som får priset har på ett högst påtagligt sätt bidragit till vår vardag. Och till UNGDOMENS vardag. Ett pris i tiden, så sanna mina digitala ord.
Det är nästan så en del medlemmar av fysikens skrå måste ursäkta sig. För tekniken har vetenskapliga tillämpningar också, framhåller de snabbt. Marslandarens kamera, endoskopi, astronomi. Det är inte bara familjebilder från barnkalasen, minsann.
Och med tanke på all den snabba informationen som flödar genom optiska kablar är det lite ironiskt att telefonledningen till den uppringda professorn fungerar så bedrövligt dåligt. Om det nu inte sbs, skit bakom spakarna, någonstans. Pristagaren klagar över att han hör så dåligt och verkar mest morgontrött och sur. Jag har inte fått mitt kaffe, beklagar han sig. Men givetvis är han, på en direkt fråga, lycklig över priset.
Och han är värd det, tycker han. Det är bara att hålla med.
Att sedan KVA inte är så bra på att kommunicera, varken över telefon eller muntligt,  är en annan, lång, historia!

Tags: , , , , , , ,

Fysiska hinder

Idag var det Karolinska institutet.
I morgon skall några av oss till det pampiga stenhuset som härbärgerar Kungliga Vetenskapsakademin på Lilla Frescativägen 4A i Stockholm. Ett hus som förmodligen är byggt någon gång i början av 1900 talet. Här är det högt i tak, i vart fall rent fysiskt.
När man går in genom de tunga portarna kan man inte låta bli att skänka entreprenören Alfred Nobel en tacksamhetens tanke . För utan hans märkliga testamente hade nog inte så många brytt sig om denna lilla akademi, i ett avsides beläget land, långt norrut. Och framförallt inte i oktober .
Men nu vallfärdar vi hit, i vart fall några stycken. I början av oktober, varje år. Några representanter för världspressen, nyhetsbyråer och så det gamla vanliga gänget. Fast tillströmningen är inte alls lika stor här som på Karolinska och med tiden har det blivit allt mindre viktigt att delta rent fysiskt.
Allt läggs ju ut på nätet i samma sekund det händer.
Nå, här skall alla visa presskort för att släppas in, men ett sådant har väl Gert Fylking också.
Själv har jag med oregelbundna avbrott varit på plats i snart 20 år. .
De som inte är där missar den tunga, nästan imposanta, stämning som råder här. Det är lite som det var i Kyrkan, förr. Här tjoar man inte i onödan. Frågan är om ens Fylking skulle våga ropa – Äntligen! Då känns det som om kyrkvaktmästaren skulle komma. Eller nåt värre.
Styrelserummet där priset annonseras bidrar onekligen till bilden av ett tempel tillägnat Kunskapen. Från de gula väggarna blickar allvarliga män på stora oljemålningar ned på tunga, breda bord med gröna skrivunderlägg. På bordskivan stod förr små träaskar fyllda med ”ja” och ”nej” lappar. Men det är inte här det avslutande mötet om Nobelprisen hålls och omröstningen sker. De hålls i den stora salen i samma hus, samma dag som tillkännagivandet. Det är därför personalen står vakt vid dörren ned till denna sal när man kommer in. Samma vaktstyrka ska sedan se till att man inte kontaktar akademiledamöterna när de sedan strömmar ut från omröstningen till den väntande lunchen.
Fast sådant händer naturligtvis. Det är till exempel svårt för den kvinnliga vaktstyrkan att följa med in på herrtoaletten. Stort scoop – man hinner bara några minuter före sina konkurrenter om man avslöjar årets pristagare på det viset.

Pristagarna skall sedan ringas upp . Detta kan ta tid, inte minst eftersom flertalen av dem bor i annan tidszon. En gång hann Vetenskapsradion faktiskt före akademins ständige sekreterare med det glada beskedet! Det var en högst tvivlande pristagare som tog emot gratulationerna.
En annan gång ringde vi av misstag upp en tysk kranförare med samma efternamn som en Nobelpristagare. Eftersom troligen akademins sekreterare redan också ringt honom var han rätt irriterad när ännu en svensk galning ringde och störde honom.

Just momenten med omröstning och uppringning kan ta tid. Det leder ibland till att tiden för presskonferensen inte kan hållas. Om man nu ordnar en presskonferens får man väl förmoda att syftet att nå ut med sitt budskap via media. Detta syfte motverkas i hög grad om man inte håller tiden. Det blir så mörkt och tyst när TVs ljus slocknar och radion stänger tablån.
Förr eller senare kommer i vart fall den ständige sekreteraren, flankerad av förr tillfället utvalda ledamöter med specialkunskaper i dagens ämne. De sätter sig vid bordet under det stora porträttet av Berzelius och så får vi då besked.
I tid eller ej, Nobelpriset i fysik är inte precis en kioskvältare.
Så var det inte i Prisets begynnelse. Det första Nobelpriset i fysik 1901 gick nämligen till Röntgen, alltså till Willhelm Conrad Röntgen och hans uppfinning röntgentekniken. Överhuvudtaget var prisen mera rotade i den praktiska verkligehten i början. 1912 fick Gustaf Dalén priset för sin Dalénfyr.
Med tiden har de blivit allt mera teoretiska. Nu kommer omedelbart vän av fysiken att anföra att även senare års utmärkelser visst har praktiska tillämpningar, eller i vart fall kan komma att få det, och det är i viss mån sant. Gigantisk magnetisk resistens ger möjligheter till en Ipod, det är sant, men vad för Boss-Einstein Kondensatet tillför vår vardag är jag mera osäker på .
Men det handlar mest om att vetenskapen utvecklats enormt under de 108 år som Nobels testamente spritt guld över forskarvärlden. Forskningen har både fördjupats och breddats. Nya specialiteter växer fram som svampar ur marken. De discipliner som fanns i slutet av 1800 talet när Nobel fattade sitt beslut har splittrats i tusen småbitar . Och den inbördes betydelsen av de tre naturvetenskapliga klasserna i Nobelpriset, medicin eller fysiologi, fysik och kemi har i viss mån skiftat. När testamentet skrevs var fysiken den stora vetenskapen, tätt följd av kemin. Idag har onekligen biologin ryckt fram, inte minst sedan upptäckten av DNA, Nobelprisbelönad 1963. Därav en del av kraven på att förnya det gamla priset.

Vem eller vilka får då Nobelpriset i Fysik i morgon?
Om fysikerna vill bättra på sin eländiga könskvot så väljer de Mildred Dresselhaus och japanen Sumio för deras upptäckter rörande kolatomer och de så kallade nanotuberna.
”Nano” har ju varit ett buzzword ett bra tag nu.
Vill de gå tillbaka till Röntgens dagar så, varför inte, hjärnkameran och en annan japan, Seiji Ogawa. Det gäller som sagt att sprida gracerna även geografiskt. Men den är nog alldeles för praktisk för dagens fysiker.

Vera Rubin med sina upptäckter om mörk materia och Lene Hau , danskan som ” stoppade ljuset” , är andra kvinnliga alternativ, men det är för tidigt för dem.

Sedan har vi de som bevisat att Einstein hade fel. Och vetenskap handlar ju om att falsifiera, det vill säga att bevisa att andra forskare har fel.
Här brukar Alian Aspect föras fram.
Han som bevisat att det finns en påverkan som går snabbare än ljuset.
Och mitt mitt stalltips är ändå att det blir något inom kvantvärlden. Kvantmekanik eller kvantoptik. Jag kan de områdena för dåligt för att verkligen bedöma vem som var först eller vilka tre som skall väljas ut. Så varför inte männen bakom Aharonoveffekten och Berrylfasen?

Tags: , ,

Så är första dagen av Nobelveckan avverkad. Och då tänker jag inte på den festliga, glamorösa veckan som infaller i december runt utdelandet av priserna och alla fester, utan veckan då världen för veta.

Och, rätt låt vann! Sällan har så många gissat så rätt. Nästan alla trodde på telomererna, utom pristagarna själva om man skall tro på TT:s intervju publicerar i Svenska Dagbladet.

Priset snuddar vid de eviga frågorna . Det handlar ytterst om åldrande, drömmen om evigt liv och skräcken för döden i cancer.

Jag var inte i den stora salen på Karolinska Institutets Nobelforum idag men det brukar vara mer än fullsatt, vilket förmodligen innebär runt 400 personer. Publiken består av en intressant blandning av journalister, forskare, studenter och intresserad. Och stämningen är uppsluppen. Hemlighetsmakeriet fortgår in i det sista. Till och med namnskyltarna på dem som skall medverka vid presentationen är nedvikta för att inte ge några ledtrådar. Ett år anordnade en icke okänd DN journalist vadslagning ibland de församlade reportrarna. Om jag minns rätt så gissade alla fel det året! Så träder då representanterna  för Nobelförsamlingen in i salen. Alltid på slaget 11.30. Presentationen är mycket professionell och på flera språk. På den efterföljande presskonferensen ställer alltid Karin Bojs på DN alltid den första frågan. ( Det har hänt att undertecknad har kommit in som god tvåa. ) Egentligen är detta som många presskonferenser mest ett spel för gallerierna. För direkt efter denna publika tillställning får varje större redaktion tillgång till en egen expert med vars hjälp de kan fördjupa ämnet. Vetenskapsradion håller traditionellt till i tolkrummet ovanför salen.

Men frågorna i salen handlar inte sällan om vilka som nu kommer att känna sig bortglömda.  Nobelveckans klassiska fråga ”Vilken praktisk tillämpning har det här?” dyker nästan aldrig upp här . Medicin är i sig tillämpad teori.

Andra bullar blir det imorgon när det handlar om fysik. Då är den frågan mycket vanligt förekommande, och med viss rätt. För även om fysik år den första av Nobelprisklasserna, ämnet nämns först i Alfred Nobels testamente, så har det med åren blivit allt svårare för en lekman att förstå.

Vi får se om morgondagens lunchmöte på KVA ändrar på detta!

Då är scenen en helt annan.

En person som genom åren hjälp mig och många andra att begripa fysik, Einstein, Nobelprisen är Anders Barány. Läs gärna hans mycket intressanta inlägg på Tentakel!

Tags: , , , , , ,

De får Nobelpriset 2009

Det har länge varit en tradition på landets kulturredaktioner att spekulera om ”årets Nobelpris”. Helt enligt gängse uppfattning om finkultur handlar det då enbart Litteraturpriset, ett pris som enligt Alfred Nobel själv snarare skulle ges till sedesförbättrande pamfletter om fred än till verk av Elfriede Jelinek

De naturvetenskapliga priserna fick, och får fortfarande, ofta en notis av samma snitt som ”trädgårdsodlare hittar roligt potatis”. Detta är en smula märkligt med tanke på Nobels bakgrund och yttersta vilja, men också i ett så utpräglat ingenjörsland som Sverige.

När jag så 1992 blev chef för landet största vetenskapsredaktion, Vetenskapsradion, tog jag chansen att lyfta fram även de naturvetenskapliga priserna i ljuset. Redaktionens medicinreporter  bevakade redan ”sitt pris” sedan några år, men fysik och kemi var försummade. Själva idén att i förväg  gissa om vilka områden som skulle belönas ansågs dock unisont som  ”dum och omöjlig.”

I vilket fall började vi att gissa redan året därpå, om jag minns rätt. Jag arbetade samtidigt för att vi skulle få börja direktsända från tillkännagivandena i P1, både från Karolinska Nobelforum och från Kungliga Vetenskapsakademin.  Min tanke var naturligtvis att även på detta vis öka intresset för forskningen bakom priserna och därmed för medicinsk och naturvetenskaplig forskning överhuvudtaget.

Med tiden ökade närvaron av media vid tillkännagivandet och Karin Bojs på DN började snart också publicera sina gissningar. Idag har vi också fått sällskap av magasinet Fokus där Nils-Johan Tjärnlund delar med sig av sina tips. Nils-Johan påbörjade för övrigt sin karriär som spåman på Vetenskapsradion.Internationella media spekulerar också och i Tyskland kan man satsa pengar på olika kandidater. Ganska snart blev det hela till en rolig lek också för oss som rapporterade från Nobel.

Och trots olyckskorparna  har vi journalister faktiskt ofta gissat rätt. Trots att det blivit svårare och svårare eftersom forskningen bara växer och växer och antalet specialiteter ökar för varje år Chanserna att få rätt ökar givetvis om man garderar med att räkna upp ett stort antal potentiella vinnare, men på så sätt får man också chansen att berätta om fler spännande forskningsområden.

Hur gissar man då ett Nobelpris?.

Ja, i en artikel i dagens DN har Karin Bojs utförligt och bra beskrivit vilka redskap man kan använda sig av i denna smala och udda sportgren. Man följer Laskerpriset, andra priser, Thomas Reuters statistik och de högintressanta Nobel symposierna ( som vi journalister ofta är utestängda ifrån).

Men man får aldrig  glömma att utdelandet av dessa de mest kända av forskningspriser grundas på mänskliga bedömningar, precis som Konståkning. Det är en bedömningssport.

Så ett annat sätt få bättre odds är att noga studera vem som är ordförande i de olika kommittéerna som gör fotarbetet.  För även om valet av årets pristagare sker i stora församlingar och många kan nominera kandidater så måste ett namn fortfarande drivas av någon med tid och tyngd. Det kan alltså inte uteslutas att ordförande egen forskningsinriktning och intresse blir tungan på valet mellan ett några bra aspiranter.

Fel källor

Sedan kan man alltid som fåkunnig reporter använda journalistikens vanliga arbetsmetoder, man ringer och frågar folk som vet. Problemet här är bara att de som vet ofta sitter med i de organ som väljer och då tiger som muren.

Fast visst har det förekommit sprickor även i den muren. Ett år kunde vi på Vetenskapsradion i direktsändning berätta om vem som skulle få årets Nobelpris i fysiologi och medicin, en halvtimma innan tillkännagivandet! Och det är inte allt…

Men det är också lätt att låta lura sig. Så är till exempel tidsfaktorn knepig att beräkna. Ofta tar det längre tid än man tror att vaska fram en pristagare och när man som otålig journalist  tjatat om en kandidat tre år i rad utan framgång så tröttnar man. Då kan man ge sig den på att han får Priset just det året. Jag skriver ”han” med avsikt för den manliga dominansen ibland tidigare pristagare är bedövande. Den är så stor att man lugnt kan utgå ifrån att medlemmarna i de olika så kallade klasserna nu känner ett starkt tryck på sig att hitta kvinnliga pristagare. Trycket borde i så fall närma sig kokpunkten inom Fysikklassen.

En annan kvoteringsfrågan gäller givetvis länder, eller snarare kontinenter. För det är inte bara i OS sammanhang som först Europa och sedan Nordamerika dominerat. Nu ropar många asiatiska forskare på rättvisa. Därav också bjudresor för akademins deltagare till Kina.

Årets priser?

Nå, vem blir det då i år? Ja, just i år har jag haft den stora fördelen, men också lilla nackdelen, att kunna läsa mina medtävlares inlägg – innan.

Men medicinpriset har jag gissat förr .

Jag tror nämligen att årets pris i fysiologi och medicin går till Elisabeth Blackburn, Carol Grieder och Jack Szostak ” för deras upptäckter kring cellens tidsmätare, telomerna”. Själv brukar jag tänka mig telomererna som de där små ändarna av plast i slutet av skosnören. För varje celldelning slits telomerna i ändarna på DNA spiralen, precis som plaständarna på skosnörerna.

För tiden verkar ha gått ut för stamcellsforskarna McCulloch och Till  som jag också  fört fram i flera år. Om inte de nu belönas samtidigt som japanen Yamanaka vars bedrift att få vanliga celler att bli stamceller är omvälvande – om den bara visar sig hålla. Fast i så fall skulle Siminovitch bli utan pris.

En tredje gammal favorit handlar om de så kallade cancergenerna. Robert Weinberg har varit en flitig Sverigegäst och David Lane är en annan profil på området. Men här kan det bli svårt att välja bara tre.

Fysiken är spännande på så vis att flera stora vetenskapliga upptäcker fortfarande inte är helt säkra. Hur är det med den mörka materian, för att inte tala om min favorit; mörk energi. Håller strängteorin för att bygga en ny världssyn på?

Personligen skulle jag bli glad om det blir ”hjärnkameran” fMRI tekniken som får priset eftersom den betytt så mycket för att bättre förstå vår egen hjärna, vårt märkligaste organ. Glad skulle man också bli i Japan, ett land som satsat mycket pengar för att få Nobelpris. För då får japanen Ogawa sitt pris.

Kameran bygger på   en slags ”magnet” och något säger mig att detta fenomen fått sitt på ett tag. Fast magnetism är också på sätt och vis inblandade i Aharonov-Bohm effekten, en så att säga återupptäckt effekt. De första teorierna om det här märkliga kom redan 1929!

Så lite med tanke på hur fysikerna brukar resonera skulle det inte förvåna mig om Aharonov och Berry får priset för sina upptäcker inom kvantfysiken.

Eller blir det något med laser, igen?

Kemin är alltid lite komplicerad att gissa eftersom priset också kan ges till vad många skulle kalla biologi, biomedicin  eller rent av medicin. ( Så kanske telomerna dyker upp här, men jag tror inte det eftersom de medicinska tillämpningarna av den upptäckten är så många. )

Vem vet, kanske är det –äntligen – dags för Sverigevännen och Stanfordprofessorn  Richard Zare att få åka till Stockholm även i detta ärende? Zare är också en entreprenör av rang och har startat en rad nya företag. Han får det i så fall tillsammans med några andra som gjort stora framsteg för att bättre kunna ta bilder av molekyler.

William Moerner är ett hett tips.

b0001974

Bild: Richard Zare föreläser på IVA

Här har du – ditt pris?

Det så kallade Nobelpriset i ekonomi ( Riksbankens pris till Alfred Nobels minne)  borde kanske ett år som detta ges till de som förutsåg den krasch vi just upplevt i världsekonomin, när en finansiell kris inträffade samtidigt sm en lågkonjunktur, men så blir det säkert inte.

Jag måste, även om det känns föga originellt, instämma med Karin Bojs att schweizaren Ernst Fehrs är en troligt och mycket spännande kandidat. Hans arbeten med att koppla ihop modern hjärnforskning med ekonomiskt beteende. ”Neuroekonom” kallar han sig själv.

Hade glädjen att träffa honom i samband med ett Wennergren seminarium i Stockholm för något år sedan och en av hans amerikanska kollegor på AAAS i Chicago i februari.

Jag tror och hopas att detta kan förändra förståelsen av ekonomi på många sätt framöver.

Om inte det nu går till en Stanfordprofessor,

Litteraturpriset lämnar jag med varm hand till kollegorna på kulturen.

Men för övrigt anser jag som alltid att det bör gå till Robert Zimmerman.

Tag äntligen ditt ansvar Peter Englund!

Javisst, ja Fredspriset. Med en fest i Oslo som leds av filmstjärnor som Willie Smith.

Och med en medial bevakning som slår till och med Litteraturpriset.

Här väljs pristagaren av politiker i det norska Stortinget.

Så, varför inte Jan Eliasson? Det enda som talar emot honom är väl att han är svensk…

Vann rätt låt?

Nobelprisen är som sagt, utan konkurrens, de mest åtrådda och berömda utmärkelserna i Vetenskapsvärlden. Det har givetvis också lett till många kritiska synpunkter på dem under åren. Kritiken har gällt både vem som fått eller, än värre, inte fått Priset. Men den har också handlat om att prisen är omoderna. Den senare invändningen återfinns i ett brev från berömda forskare publicerat den 30 september av den brittiska tidskriften New Scientist.

Ber att få återkomma till detta!

Tags: , , , , , , , ,