4 mars, 2009

Costa Rica har beslutat sig för att satsa på biologisk mångfald. Genom sin topografi kan det här till arealen lilla landet erbjuda fem , eller är det sex, olika klimatzoner. Här finns en mångfald av livsformer och ekologiska system. Regeringen har, tillsammans med privatpersoner, köpt mark till naturreservat och en osedvanligt stor del av ytan är inte exploaterad. Men hur försörjer man en ung och växande befolkning på vackra vyer och konstiga kryp? Ja, svaret blir naturligtvis turism, eller eko-turism. Det räcker en bit. SÅ länge människor från rikare länder vill resa hit och betala rejält för att kanske få se något märkligt djur.
Men en annan kommersiell möjlighet som ofta förs fram i debatten om biologisk mångfald är att regnskogens alla växter och djur bär på hemligheter som skulle kunna omvandlas till potentiella mediciner eller miljövänliga kemikalier. Entré, InBio. En stiftelse, ett icke kommersiellt företag som skulle kartlägga hela härligheten i den Costa Ricanska naturen och sälja patenten till stora pharmaföretag och andra. Regnskogen skulle ge oss bot mot de stora folksjudomarna. Hur har det gått med den drömmen? När jag var här 1994 och 1996 pågick förhandlingar om några substanser med några stora amerikanska företag, uppgav man. Det är nu 13 år sedan. Vad har hänt? Det är jag intresserad av att få veta.
Tills dess kan jag konstatera att det byggts en relativ stor ”temapark” kring verksamheten här i Santa Domingo. Ett litet  skansen som i första hand riktar sig till skolbarn och landets egna innevånare. Tråkigt, inga spektakulära djur med tanke på vad om faktiskt finns ute i skogarna här. Ett ”u-lands zoo utan lejon”.