mars 2009

You are currently browsing the monthly archive for mars 2009.

Ansvariga Måste Frikännas

Vår korre på Västkusten, K,  skriver:

AMF eller Ansvariga Måste Frikännas är en underbar affär tycker jag. Jag njuter i fulla drag att höra dessa samhällets stöttepelare kringla sig i en fråga de rimligen ska ha sparken för.

Först säger styrelsen – Va, blev det så mycket! Det hade vi inte en aning om. Sedan säger en ledamot: Jag är grundlurad men jag vet inte av vem. Ordförande menar i detta läge att allt är ok, att tiderna var sådana när avtalet med vd skrevs, att LO haft full insikt i avtalen, att det då (2004) var oerhört viktigt att förlänga avtalet med en vd som gjort ett fantastiskt jobb. Att det blev så mycket pengar är besvärande idag men var ett klokt beslut då.
Då uppstår en kamp mellan LO och Arbetsgivarna och så kan man inte ha det. Dessutom börjar det bli besvärligt för arbetsgivarsidan (ordf.) att fortsätta försvara den höga pensionskostnaden då opinionen verkar ha glömt hur det var 2004.
Kanske LO har lite rätt i alla fall. Det skulle ju rädda ett fortsatt samarbete mellan arbetsgivare och LO samtidigt som ett antal skinn skulle kunna räddas.
Man kommer då gemensamt fram till att en hel styrelse blivit förd bakom ljuset av den man som de då, när de fördes bakom ljuset, ansåg som så ytterst kompetent och förtroendeingivande att ett förlängt anställningsavtal, må vara ett dyrt sådant, var absolut påkallat.
Då uppstår nästa problem för styrelsen. De har i så fall gjort en grav felbedömning av vd och det är onekligen en styrelses absolut viktigaste uppgift, att bedöma vd. Med detta måste man logiskt sett ha misslyckats med om man samtidigt blir förd bakom ljuset!
Dessutom, ett av marknadens största pensionsbolag klarar inte av att skriva/tolka ett pensionsavtal med sin egen Vd. Där inkompetensförklarar man dessutom den sakliga kompetensen utöver ovan nämnda personkompetens.
Styrelsen har således att välja mellan att framstå som idioter som accepterat ett för högt arvode eller att framstå som idioter för att de inte kan bedöma sin vd lika litet som de klarar av, inte ens med pensionsföretagets jurister, att rätt värdera ett pensionsavtal.
Pest eller kolera? Nej, pest och kolera!
Hälsar din trogne spanare i samhällets utkanter,

K

Tags: , , ,

I stormens öga

Just nu drar ett snöoväder in över Västsverige. Jag var just ute och körde bil i det. På hemväg från Debatt med Janne Josefsson. Där jag kom att medverka som publik, av ren nyfikenhet. Är faktiskt lite imponerad av Janne Josefsson. Måste erkänna att han skötte den direktsända diskussionen mycket proffsigt.
Undrar om han inte vill bli lite mera ”folklig” och är lite trött på stämpeln som buse? Om några år kanske han leder ett nytt ”På Spåret”, vem vet? Som yrkesman var han i vart fall duktig.
Och sakfrågorna? Bör hon gå? Wanja. Mellan raderna förstå man att hon är populär. ” En glad och trevlig människa”, säger en av hennes motståndare.
Men skall man tro, Viggo Cavling, PR konstens one liner, så är hon förbrukad.
Nå, hon får väl hoppa av, skriva en bok och köpa herrgård som alla andra arbetets söner och döttrar. Det är inte lätt att kämpa för ” de förtryckta” i ett land av välbeställda och där ”skatterna oss tynga ned”.
Sverige hör till världens mest jämställda länder. Vi lever allt längre och blir allt friskare.

Men ” de hemlösa” var det andra ämnet för dagen. Vilka människor är egentligen hemlösa i dagens Sverige och hur många är de? Jag var tvungen att fråga några av de som visste, efter debatten.
Den officiella siffran är 17000, men då räknar man även de som har ”andrahandsboende” , så den verkliga siffran är kanske 2-3000 personer, berättade de. Många av dem är missbrukare, andra är de som skulle ”befrias ifrån institutionerna” under den stora psykreformen.

Så var allt över. Ljusen släcks ned. Alla medverkande kollar snabbt om de fått några SMS från någon. Vi släntrar hem. De medverkande körs i taxi till hotell. Stockholmare som Maria Abrahamsson och Resumes chefredaktör. Hur många debatter avverkar de på ett år? Lika många som Wanja har styrelseuppdrag? Nej, förmodligen många flera.

Snöfallet tilltar nu.

Blev vi klokare? Naturligtvis inte. Det är inte syftet med programmet Debatt.

Snön möter strålkastarna som i ett stroboskop på motorvägen. Understundom faller den tätt. Mitt i snöyran dyker plötsligt ett stort trafikflygplan med tända lampor upp. Jag har kommit till Landvetter flygplats. Ett trafikflygplan landar obesvärat mitt i snöovädret, trots att piloten inte kan se mycket av landningsbanan.

Det är också imponerande.

Tags: , , , , ,

Bonusvinter

Den första snöbyn möter mig vid Norrtull, strax innan Stallmästargården.

I media försöker LO:s ordförande slippa undan beslut hon har haft betalt för att vara med att fatta. Maud Olofsson kastar sig ut och förklarar att nu är det stopp för bonusar på statliga företag.

Jaha.

Det blåser styv kuling ute i världen och president Obama lanserar ett nytt kripaket. I bakgrunden kan man nästa höra sedelpressarna rulla igång och det skulle förvåna mig om vi inte fick en riktigt rejäl inflation snart. Börsen skuttar lite glatt.

Naturvetarnas möte på norra Latin är över för i år. En snabb genomgång av deltagarlistan visar att ”the usual suspects” var där. Vi som vanligen går på den här typen av sammankomster. Innovationssystemets entourage. De redan frälsta. Som att predika för kören, säger amerikarna. Det var precis sådana här möten som fick mig bestämma mig för att försöka ett nytt grepp på frågan om, och i så fall hur, forskning påverkar utvecklingen i det svenska samhället. Ambitiösa och väl organiserade möten där väldigt lite pekar framår.

Utmärkande för just den här församlingen var bristen på deltagare från bransch och industri. Kanske har de fullt upp med att spara och minska skadorna, för ögonblicket+ Kanske var de inte alls intresserde? Elaka tungor frågade om det verkligen är ”naturvetarna” som skall göra det? Är det inte snarare tekniker, eller biotekniker?

Men en bonus med alla konferenser är alltid de mänskliga möten man får.

Utanför Norra Latins trevliga lokaler tar vintern nya tag och debatten om bonusarna rasar vidare.

Tags: , , , , ,

The Price

”Spinnotroniken”, eller vad vi nu kallade den, var länge en av våra kandidater till Nobelpriset i våra förhandsspekulationer på Vetenskapsradion. Så småning om slog det in. Problemen med att gissa Nobelpris är att det finns så många forskningsområden som har värdiga kandidater. Och ala är  specialiserade inom sin sektor.

En hel del hänger på vem eller vilka som driver frågan inom Nobelkommittén. När det sitter laserexperter i fysikkommittén uppmärksammas laser, när det sitter magnetforskare där kommer den forskningen i fokus.

Här finns nog de verkliga journalistiska scoppen om Nobelpriset kvar att göra. För det, precis som Abelpriset i Norge som delas ut nu på torsdag  och konståkning, och Melodischlagerfestivalen är de här utmärkelserna inte som  längdhopp. Det handlar inte om vem som hoppar längst. De är alla bedömningssporter. Och bedömningar görs av människor.

Peter Grunberg fick priset 2007 och han insåg genast att hans upptäckter hade kommersiell potential och tog patent. Det svarade han på en fråga från professor Börje Johansson idag på norra Laitn .Och han anade också att upptäckten kunde leda till Stadshuset i Stockholm i december.

Börje Johansson är en  dem som säkert ligger bakom att just Grunberg fick Priset. Och en av dem i KVA som fick kritik för att han rest till Kina, på Kinesernas bekostnad, när Vetenskapsradion granskade Nobelpriset i höstas.

En granskning  som fick stor uppmärksamhet internationellt. Nobelpriset väcker alltid känslor eftersom det mera eftertraktat än vad vi i Sverige ofta förstår. Det slår alla andra priser.

Om detta kan man bara säga som de inblandade då sa, det var inte bra. Ingen hävdade då att de ”var grundlurade” utan man gjorde snabbt avbön.

Möjligen kan man något reflektera över alla de stipendier och gratisresor som gjort det möjligt för svenska forskare att resa västerut genom åren.

Kina och Asien har lite att ta igen där.

Tags: , , , , ,

- Varje minut laddas 15 timmar information upp på Googles servrar, berättar professor Dan Rugar, på IBM och Stanford.

Så där i förbigående. Fast ”information” är videos på YouTube visar det sig. Så kvantitet skall inte förväxlas med kvalitet. Vet vi så mycket mera idag, egentligen? Jo. det gör vi!

Men mycket är också skräp.

Själv fäster jag mig mest vid att Rugar både arbetar på IBM och är professor på Stanford.

Någonstans här ligger den verkliga skillnaden mellan USA och Sverige när det gäller att ”föra ut forskningen resultat till näringslivet”. Jag tror inte man behöver leta så mycket längre. Någonstans här…

Tags: , , , , ,

Snön började falla 10.43 i södra Uppsala på måndagen. Sedan dess har den singlat ned i små portioner, liksom för att påminna oss alla att vinter inte är över.
Årstider kan vara svåra nog att hantera men varför svänger utbytet av varor och tjänster så våldsamt då och då? Det är mera knepigt att förstå. Här finns ingen jordbana runt solen eller jordaxelns lutning att ta till. Bara mänskligt agerande. Ändå verkar våra ekonomer sky vetenskaper som psykologi  och än mera hjärnforskning. Sett utifrån är det än märkligare.
För just nu verkar ingen ha grepp om vad man bör göra för att hindra ekonomin att bottenfrysa. Kyla råder i världen och mest fryser som vanligst de som inget har.

På Norra Latin är det mera hetta. Entusiasm och positiva  föreläsare talar sig varma för sina skötebarn. Praktiska tillämpningar av mera teoretiska upptäckter. Vattenkanalerna i cellernas membran, aquaporin,  kan ge både nya läkmedel och super rent vatten. Relativt lätt att förstå och bra föreläsare. Peter Agree 2003 års Nobelpristagare är klar och bra. Speciellt tänkvärd är kanske hans kommentar efter föredragen, det var först när Världskrigets fruktansvärda skador drev på utvecklingen som pnicillinet blev det det gigantiska medicinska genombrott som det blev. Först då satsade regeringen pengar på att ta fram användbar antibiotika.

Som vanligt är det pauserna som är det viktiga. Där träffar jag företrädare för IVA och tekniken som understryker vad jag tänkt tidigare. Nya produkter och företag tillkommer ofta utanför universiteten. Om man vill ha ekonomisk tillväxt och sysselsättning skall man sattsa också på behovsstyrd forskning, på forskningsinstituten. Sverige utmärker sig i all internationell jämförelse genom att vi satsar så LITE på just detta!

Träffar också två gamla vänner Ann Charlotte Wallhammar och Loth Hammar som jag, tyvärr inte hinner prata med. Pauserna är alltid för korta.

Eftermiddagens Nobelpristagare  Peter Grunberg  håller en förvirrad och oerhört akademisk föreläsning om ett ämne som, faktiskt, är högst tillämpbart. Inte blir det bättre av att han håller det via länk från Zurich – och att datatekniken kränglar.Eller att han inte riktigt vet vilka bilder han visar och att han kommenterar det på engelska med lätt tysk brytning.  Ibland blir alltihop snubblande nära en parodi på ”förvirrad forskare” .

Men det handlar i verkliheten om en av grunderna till hela den informationsteknologiska revolutionen!

Men just nu lämnar allt flera åhörare salen. Eller faller i dåsande sömn efter maten.

Tags: , , , , ,

- Och vilken praktisk nytta har det här priset,
var länge den vanligaste frågan på KVA:s presskonferenserna där årets Nobelpris presenterades.
Efter att ha varit med några år tipsade jag den då ständige sekreteraren om detta. Och inte vet jag med nästa år hade han ett färdigt svar på den ständiga frågan. Så till den milda grad att när frågan inte ställdes, sa sekreteraren förvånat:

- Skall ni inte fråga om den praktiska användningen?

( Numera verkar den fyndiga första frågan vara. Hur KÄNDE ni när ni fick veta att ni fått Priset?.)

Svaret på nyttan med forskningen var annars ofta en variant av ” man vet aldrig när grundvetenskap leder till praktisk nytta. Ta till exempel transistorn”

Här kan man möjligen fundera över vad Alfred Nobel själv hade tyckt om denna tolkning av hans testamente mot mera ”nyfikenhetsforskning”.
Alfreds håg var med stor säkerhet betydligt mera inriktad mot uppfinningar och praktiska landvinningar.

Men den vanlige skattebetalarens undran ”vad har vi egentligen för nytta av forskningen?” måste ständigt besvaras. Inte minst när ekonomin går på fälgarna som nu.

För vetenskapens bidrag till ett bättre liv och till välfärden tar tid och just nu är det akuta åtgärder som räknas.

I morgon anordnas i vilket fall Stockholm meeting med titeln ”From Nobel Prize To Commersial Use and Improved Daily Life” på Norra Latin i huvudstaden.
Ibland föreläsarna finns de två Nobelprisvinnarna Peter Agre och Peter Grunberg.

Organisatörer är Naturvetarna, Stiftelsen för Strategisk Forskning och just KVA.

Vi får se om vi får några nya svar på frågan vad just Sverige har för Chans att ta sig ur den ekonomiska svackan.

Tags: , , , , , , , ,

En fd kärnkraftsmotståndares bekännelser

”Skyll inte på mig – jag röstade nej” stod det på en del skyltar efter EU omröstningen. Det europeiska projektet har många brister – men är bättre än världskrig. Bättre byråkrater i Bryssel än soldater vid Verdun!

Men detta med kärnkraften…

Vi är många svenskar som helst skulle vilja slippa den frågan -

en gång till. Vi har liksom tjatat sönder den. Bråkat färdigt.

Alla argument är använda en gång för mycket.

Tyvärr tar verkligheten inte hänsyn inte riktigt hänsyn till detta. Nu är det som det är. Uppvärmningen av planeten verkar rusa på. Vi har ett geopolitiskt läge vi inte länge kan vara beroende av en rad diktaturer ( ursäkta Norge!) och oljans miljöeffekter går inte heller att blunda för. Världens befolkning växer – och dess rättmätiga krav på en levnadsstandard som i vart fall lite påminner om vår.

Vi måste nog ta det här med energiförsörjningen ett varv till, trots att det tar emot. Visst, vinden, vågorna och solen. Det låter vackert och kan säkert bli något, med tiden. Bioenergi är säkert bra – lokalt, men. Och visst skall vi alla spara, precis som vi gjorde, då, på 70-talet. Men, ärligt talat, hur kul är det att duscha kallt?

Riskerna med kärnkraften finns kvar. Men de har faktiskt blivit mindre och var väl aldrig så stora som vi påstod då, i argumentationens värsta hetta.

Strålningen är som den är – men den hanteras. Förvaringen också. Men vi lär oss här som på alla andra områden. Tyvärr ofta av misstagen, men sådan verkar nu den mänskliga naturen vara beskaffad. Det mest idiotiska vi gjorde då, under den stora folkomröstningshysterin, var att förbjuda forskningen på kärnkraft! Vilken hjärnsmälta! Vi måste ha mer och bättre teknik för att lösa världens energibehov, inte mindre kunskap!

Hur kunde vi?

Inga av de här valen är lätta, men i verkligheten är de viktiga valen aldrig lätta. Vi tyvärr inte alltid få allt gott nu och här. Man får ta några steg i taget och försöka göra det bästa möjliga av läget, för så många som möjligt.

Och den som inte kan ändra uppfattning har ju inte heller lärt sig något.

Låt oss behåll dagens reaktorer, satsas pengar på att förbättra dem och säkerheten runt dem. Och satsa ännu mera forskning framåt, baserad på fakta.

Tags:

130 nya miljoner till SLU

Sveriges Lantbruksuniversitet får 130 miljoner , under tre år, av regeringen för att stärka sin roll som miljöövervakare.

Det beslutet fattades igår, fredag, och jordbruksminister Eskil Erlandsson kunde berätta om det under SLU:s professorsinstallation på Ultuna.

Förslaget om pengarna fanna med i Klimat och miljöpropositionen och igår fattades alltså det formella beslutetet.

Beskedet kom som en glad överraskning också för SLU:s ledning,  mitt under middagen efter installationen.

Beslutet är så nytt att de änu inte återfinns på Jordbruksdepartementets hemsida.

De 130 miljonerna skall inte förväxlas med den oerhört intressanta satsning på en jämförande studie av hälsa och ohälsa hos människa och hund som presenterades tidigare i månaden. Summan råkar bara vara lika stora.

Jordbruksministern deltog som traditionen bjuder festligheterna på ”sitt universitet”.

SLU lyder som enda universitet under Jordbruksdepartementet. Ministern hade vid tiotiden tagit av sig kavajen och deltog med liv och lust i dansen.

Bland årets ”installandi” fanns flera professorer med inriktning mot biologisk bekämpning och några med tidigare professsurer i bagaget.

Middagen bjöd på mycket god och vällagad mat, på företrädesvis svenska råvaror, allt enligt visionen ”Sverige det nya matlandet”.

Ultunas manskör stod för ett, möjligen modigt, men mest plågsamt  framträdande.  Så plågsam är inte ens kärlekssorger på franska. Ta er ton grabbar.

Tags: , , , , , ,

Vårsång

Kvart över fem på morgonen sätter han igång.

Jo,  jag lovar. 05.15  börjar det. Talgoxens filande på sin lilla vårmelodi. Tji, tji tjii  – ett antal gånger.

Jag vet ty jag var där. Inte så att jag satt uppe och inväntade sången, jag bara råkade sitta där, väckt av svårigheter med dygnsomställningen efter resan. Jetleg

Först Talgoxen ( jo, det är ett märkligt namn på en liten fågel!) sedan ljuset. Morgonen kommer tidigt nu till Sverige, så här på vårdagsjäningen. Redan den 29 mars  skall vi ställa om till sommartid. Har EU bestämt. I USA har de redan gjort så. Om detta bryr sig den lilla fågeln föga. Ljuset har redan förstorat körtlar i hjärnan på honom och han känner att nu är det dags. Dags att locka till sig en hona, para sig och börja tänka på nästa generation Talgoxar. Tur är väl det för så gamla blir de nu inte, dessa våra kanske mest välbekanta gäster vid fågelbordet. Ett par år kanske. Under den tiden gäller det att se till att arten lever vidare. Vacker är den kanske inte, Talgoxens hyllning till våren, men uppkäftig och trotsig med tanke på att det är minus tre grader där ute.

Skatorna känner också av allvaret och kraxar lite avvaktande. De har redan valt årets boplats som verkar bli en utökning  av förra årets bygge i tallen. Skatparet  hoppar omkring som ett gammat par och väljer bomaterial ute på sin gräsmatta. . Hemma i Sätila var det inte populärt med skator. Fågeln ansågs tjuvaktig och allmänt elak. Hur ett djur nu kan vara det? Med åren har jag börjat tycka allt bättre om skatorna. De är rätt rara där de spankulerar omkring.

Och snart, snart kommer Koltrasten. Mästersångaren av klass. Det svensk vedmodets bäste uttolkare. Vår nationalfågel, gud bevars.

Lustigt nog såg Costa Ricas nationalfågel ut ungefär son honan av en Koltrast.

”Clay colered robin ”hette den och uppvisade också en imponerande reportorar av läten. Finns på min bildblogg.

Men nu stiger ljuset snabbt utanför mitt fönster och en och annan människa skyndar redan till arbetet. Ljus lär för övrigt vara ett sätt att bekämpa denna märkliga lyxåkomma, jetleg. En annan är att äta vid normala tider. Bäst är kanske att sova.

Här kan inte jag sitta och förslösa våren.

Tags: , ,

« Older entries