En vinterkyss

Snön kom på söndag. Min 91 årige far gillar inte snö. Därav följde att han ringde mig mycket tidigt på morgonen för att få hjälp med få undan eländet. Så att hemtjänsten kom fram. Hemtjänsten hade visserligen redan varit där, men  i förebyggande syfte…

Problemet är bara att jag bor 52 mil bort. Jag insåg att här gällde det att kontakta jourhavande bonde, vars mobilnummer jag dumt nog inte förvarar under kudden. På väg ned till adressboken kunde jag konstatera att katterna redan skördat sin beskärda del den småfågelspopulation vi försöker göda vid fågelbordet.  Kan ha varit grönfinkar.

Nå, den rejäle odalmannen i Sätila var redan uppe och ute i sin imponerande  John Deer traktor.

Vi hann diskutera kalkning, pH värdets betydelse för olika spannmålsorter innan jag insåg att jag var rejält förkyld,

Söndagstidningarna bjöd som vanligt på lite vetenskap. UNT hade ett reportage om svenska forskare som försökte klarlägga vulkanernas bidrag till växthuseffekten. Runt 10 procent just nu, tydligen.  I övrigt är det märkligt att en lokal tidning i lärdomstaden inte har bättre vetenskapsbevakning.

DN stärker sin position som ledare på området med intressant och samhällsrelvant material från smorgasbordet  på AAAS. Våra förfäder var först  asätare, enligt Robert Blumenschine  och sedan hade de den goda smak att börja laga maten. Och då fick de energi, enerigi som vi inte behöver längre.

Energi för våra bilar suktar vi ju efter. Att biobränsle inte är en odelat bra idé fick vi ännu mera bevis för i Chicago. Och  så ”the science of kissing” – en  intressant och överraskande faktaspäckad forskning. Tydligen överför vi män bland annat testosteron till kvinnan för att hetsa upp henne.

Vilket fick en manlig kollega att ställa frågan, borde jag slaska mera när jag kysser?!

Ja, vi var väl några stycken som satt på den där presskonferensen och undrade – hur kysser jag egentligen?

Det uppslaget och en debattartikel om svensk Miljöextremismen gjorde att läsningen av DN tog rätt mycket tid från snöskottningen idag.

SvD har ju numera slutat med sin vetenskapssida , vilket jag tycker är mycket tråkigt. Är det en tillfällighet eller en trend? Håller bevakningen av vetenskap, teknik och medicin åter på att försämras i svenska media? Den frågan diskuterades också  på AAAS, mest eftersom CNN beslutat lägga ned hela sin Science och Technology avdelningen.

Om ni frågar mig är svaret, ja! Framförallt är bevakningen bedrövlig  i relation till områdets betydelse.

Men det skulle  givetvis också kunna vara en fråga om hur man etiketterar verkligheten. Nu ökar ”miljö” bevakningen, igen. Kanske är summan konstant?

I grunden handlar det kanske mera om hur många välutbildade, duktiga journalister som får tid att bevaka ett ämne över längre tid.Och här finns all orsak till stor oro.

Företag, makthavare och NGO:s har alla chanser i världen att kollra bort okunniga reportrar om livsviktga fråga. Och gör så varje dag.

För övrigt sänds ett radioprogram om den senaste (?) hypen i cancerforskningen. Cancerns stamceller.  Ett program jag  gjorde i höstas. ”Roten till det onda?”  heter det . 12. 10 i P1,    Vetandets Värld

Det var 1971 ( och ingenting annat ) som president Nixon förklarade ”krig” mot Cancern.

Så vitt jag ser är det en kamp vi är långt ifrån att vinna.