I söndagens DN tar Karin Bojs upp GMO-frågan. Hennes poäng är att det finns för och nackdelar med GMO. Den väsentliga nackdelen med tekniken är, enligt en artikel i Nature Biotechnology som hon citerar, att det utbildas resistens mot grödor som tagits fram med genmodifiering.
Så är det förvisso, men så är det med alla metoder vi har för att skydda våra kulturväxter. Insekter blir relativt snabbt motståndskraftiga mot såväl kemiska som biologiska bekämpningsmedel. Sådan är som sagt Evolutionen. Precis samma dilemma möter den traditionell växtförädling som vi använt, mer eller mindre medvetet, sedan vi började odla grödor för över tiotusen år sedan.
Även om jag håller med Karin om att det vi nog inte står inför en omedelbar världssvält på grund av brist på mat, tvärtom är för mycket mat ett växande problem, så tycker jag att vi bör använda oss av en klok kombination av de medel vi har för att skydda skörden.
I ett sådant paket ingår inte minst bättre växtföljder, utvecklande av biologisk bekämpning i fält och genmodifierade grödor. Om inte så lång tid kan vi förmodligen använda växtens egna gener för att göra dem mera motståndskraftiga och behöver inte importera gener från bakterien bacillus thuringiensis, eller bt.
Ett bakteriegift som för övrigt använts av alternativodlare under en längre tid.
För kampen mot resistenta skadegörare, eller för den delen mot resistenta bakterier inom sjukvården är aldrig över.
Slutligen vore det inte dumt om Landsbygdsministern vaknade upp ur sin Matlands-slummer och satsade på svensk växtförädling. Med eller utan GMO.
För ansvaret för vår framtida mat är alldeles för viktigt för att överlåtas till multinationella företag…
